Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

EMAKS BETRAKTELSER 677/Inte Leica APO-Summicron för 77.500, utan Agfa Apotar för 150 kr.

Och jag fick ett kamerahus på köpet! Min Agfa Colorflex är ett utmärkt arbetsverktyg. Köpte den på Tradera för sisådär 15 år sen för 150 SEK. Småbild som Leica och fin optik Color-Apotar 2,8/50mm, en trelinsig enkel konstruktion som har glas med bättre brytningsförmåga än föregångaren Agnar. "Apo" i namnet säger vad det är fråga om. Optiken är otroligt skarp för att vara så pass enkel. Den räcker fint även för kvadratiska bilder, när man som jag maskar av mattskivan för att komponera i det formatet. Med finkornig film kommer man långt i upplösning och skärpa, utan att behöva ta till mellanformat 6x6. När man inte gör jätteförstoringar utan håller sig king 20x20 eller 27x27 så duger det ganska bra ändå, även om man inte är något fantast av kornstruktur skulle jag tro?

I morgon är det utflykt i Naturskyddsföreningen och då ska Colorflexen få följa med. Min rygg håller för att gå som det verkar och Colorflexen på magen går fint. Har laddat den med en Orwo UN54 på 100 ASA, som är snäppet finkornigare än Fomapan 200 och 100, som användes i kameran när jag tog bilderna du ser här, på Bornholm 2014. Detta är inscannade negativ som bearbetats i datorn och även brusreducerats en aning. Men ett par av bilderna från ön har jag gjort som mörkrumskopior. Den ena helt nyligen, den som jag bytte till mig en annan bild med från en av mina vänner. Och den blev väldigt bra tycker jag. När man kopierar i mörkrummet så blir inte kornet lika markant som när man digitaliserar negativen och redigerar bilderna efter scanningen. Så jag tror dessa ändå motsvarar ganska bra vad man kan få fram även i mörkrummet, speciellt om färgapparat med blandbox används, där kornet inte framträder lika tydligt.


Allinge.



Allinge.



Nexø.



ndal.



Nylars.

//

Inlagt 2022-05-14 20:36 | Läst 537 ggr. | Permalink
Det är Dennis Taylors triplett från 1893 som ligger i botten på Agfa Apotar. Problemet med saken är att Apotaren och dess mångbrödraskap; som Voigtländer Vaskar, Schneider Radionar, Steinheills Cassar, E. Ludwigs Meritar, Meyer Domiplan, med mera, med mera - är att dom i modernare tid tillverkades som budgetobjektiv. Detta går inte bra ihop med de extremt höga centreringskrav som ligger på en trelinsig triplett.
Man får helt enkelt ha lite tur - som det verkar vara fallet här. Jag gissar ändå att du måste blända ner till f:5,6?
I större format som 6x9 är denna sorts triplett i regel starkare, och det finns ju gott om bälgkameror från 1950-talet i 6x9 försedda med triplettobjektiv för den som vill ha ett toppresultat till minipris.
Svar från Nils Bergqvist 2022-05-14 23:47
Är nog nedbländat på de flesta bilder i den här serien. Vill man ha stort skärpedjup så får man blända ner. Slutaren kortaste tiden 1/300 gör också att full öppning nästan blir omöjligt under sommartid.
Hej,
Översta bilden med damen som blickar ut över havet, är fantastiskt fin. Kompositionen är förstklassig och sedan din underbara svartvitt tonskala, är pricken över "i:et".
Bilden från Necö har också sammafina egenskaper, som gör att mitt öga dras direkt till bilden OCH gör att man stannar kvar!
// Conny
Svar från Nils Bergqvist 2022-05-16 10:02
Tack för de fina orden :-)
Fint det här Nils!
/B
Svar från Nils Bergqvist 2022-05-16 10:03
Tack, ja några bilder blev nog bra på den där turen ;-)