EMAKS BETRAKTELSER

Nystart med bloggande på fotosidan från hösten 2013. Dessförinnan relativt inaktiv sedan våren 2012. Rensade då bort allt från mitt tidigare medlemskap som startade 2003. Här kommer fortsättningen. Men vänta dig inte dagliga blog-poster, det har jag inte tid med.

Emaks betraktelser 86/Agfaphoto APX400 - några bilder från första provfilmerna.

Eftersom jag aldrig använt den här nya filmen förut gick jag efter rekommendationen på digitaltruth vad gäller framkallningstid. Där stod det 21 min för APX400 New i Rodinal 1+50 (vilket är min normalspädning). Vill alltid sträva efter att få kring 10 minuter så jag valde istället spädning 1+25 som skulle kräva 11½ minut. Fast när jag öppnade dosan och kollade hur de färdigframkallde filmerna såg ut förstod jag att jag istället skulle gått efter de tider som rekommenderades för Fomadon R09 och gamla Agfa APX400. Jag kör ju med denna Rodinal-variant från Foma och där stod 10 minuter. Mina filmer var nämligen lite överframkallade och de hade varit mera lättscannade om de inte varit det. De verkade även lätt överexponerade. Nu var det ganska grått och då brukar det vara rekommendabelt att exponera lite snålare, tror att denna film skulle må bra av att köras efter 500-640 ASA när motivkontrasten är lägre, som det ser ut av de här negativen.

     

    




Detaljbilder av två scanningar i 100%:

  

Eftersom jag inte använt den här spädningen av Rodinal/R09 förut blir det svårt att uttala sig säkert om kornigheten. Det faktum att kornigheten även kan variera beroende på hur man scannar negativen gör det också svårt att uttala sig. Liksom att överexponering (en lätt sån har de här negativen) också påverkar kornigheten. Det behövs nog även en titt med focuskopet och negativet i förstoringsapparaten, samt en mörkrumskopia, för att kunna uttala sig bra.

Filmerna blev helt plana diret efter torkningen, en egenskap som även Fomas småbildsfilmer har. Något som skulle kunna tyda på att det KAN vara tjeckiska Foma som gör den här filmen? Har även hört att någon menade att det var Fomapan 400 som såldes som APX400 New? Jag ska prova att framkalla nästa APX400-film i R09 samma tider som jag kör Fomapan 400 i R09 1+50, så får jag nog ett ganska bra svar på den frågan. Men jag tvivlar lite grand efter det jag ser redan nu...

Jag tycker annars det ser ut att vara en väldigt fin 400-film som säkert kan tilltala många. Tror inte det spelar någon större roll vad man väljer, bara man kör in sig på en film och lär sig hur man ska handskas med den så brukar det mesta lösa sig. Personligen skulle jag nog utan vidare kunna tänka mig att använda den här APX400-filmen. Få se vad som händer när lagren börjar sina, och om man kan få garantier för att det är samma film som ligger i kasetten nästa gång?



Postat 2014-09-24 22:06 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 52/Glasriket lever, trots allt - del 2, Skruf.

Resan fortsatte till Skruv och Skrufs glasbruk. Ägaren Kent Elm bjöd på kaffe med våffla och i hyttan blåstes stora, runda Dagg-vaser för Svenskt Tenn. Design Carina Seth Andersson. Bildserien nedan visar på ett ungefär hur man gör vid tillverkningen i hyttan. När vasen är klar där knackas den av från pipan och läggs på bandet i kylugnen för långsam avsvalning. Därefter slipas och poleras kanten, ett arbete som utförs av Kent Elm själv. Men denna dag får vi bara se arbetet i hyttan, Kent har fullt upp med att grädda våfflor och koka kaffe.

               

   



                                                         ------------------------


Hemliga skåpet...

Nedan bilder från efterbearbetningen, som inte var igång under helgen.









//

Postat 2014-04-28 21:53 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Emaks betraktelser 51/Glasriket lever, trots allt - del 1, Kosta.

Sista helgen i april är det traditionsenlig uppstart av utställningar och andra aktivitéter i glasriket. En till antalet sysselsatta alltmer tynande glasindustri visade upp sig från sin bättre sida. Med en stor del av den enklare och maskinella produktionen förlagd utomlands, är det numera bara det rena och svåraste hantverket som finns kvar på hemmaplan. Och visst är det en helt annan känsla i det glas som kommer från mästarnas glasblåsarpipor än det som kommer till maskinellt. En hel del glas går heller inte att tillverka i maskiner utan kräver skickliga hantverkare för att få fram. I år nöjde vi oss med att besöka Kosta och Skruf. Bilderna är från det vi mötte där.


Tillverkningen av exklusiva servisglas ligger kvar i Sverige.

                                                             ----------------


Posten till Ludvig Löfgrens Gorilla-skulptur blåses upp.


Efter ytterligare ett anfång formas posten för blåsning i form.



                                                              ----------------

I det nyöppnade Kosta-Boda Art Gallery, där formgivarnas exklusivare konstglas presenteras, hittade jag de här tre vasmodellerna av Ingegerd Råman. Det var prover som bara tillverkats i dessa enstaka exemplar, och som av någon konstig anledning aldrig kommit i produktion (jag tror nämligen den här retro-stilen på glas är väldigt gångbar idag). Priset var förmånligt så jag slog till direkt, inget att tveka på. De är från hennes Orrefors-tid 2000-2010 och handblåsta med gråblå färg i ett underfång samt omvikt kant, den vänstra vasen har kanten vikt inåt. De är tunna vaser och som jag bedömer det av mycket hög hantverkskvalitét. Inga synbara defekter. Skulle tro att det är Jon Beyer och Stefan Johansson som tillverkat dom, det var de sista skickliga mästarna på Orrefors, som gjorde konstnärernas prover och som också kunde hantverket fullt ut.



                                                                 ----------------

I nästa del kommer bilder från Skrufs glasbruk, där man bl.a tillverkar en hel del glas för Svenskt Tenn. Givetvis också det ett rent hantverksarbete, helt i linje med vad ST står för och bygger sin verksamhet kring.

Postat 2014-04-27 23:46 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Emaks betraktelser 35/Fyra objektiv i tegelväggstest!

Ytterligare en testfotografering av tegelvägg med Voigtländers 28 mm. Passade också på att testa två andra objektiv samtidigt, Leica Summarit M 35 mm och 50 mm. Dessa har jag visserligen tegelväggstestat förut, men för att få en bättre jämförelse med Ultronen så gjorde jag testet en gång till. Sen satt det en film i min lilla Contax T som jag också passade på att framkalla samtidigt med den nytagna. Upptäckte då att även på den filmen fanns några testbilder av den vita tegelväggen, tagna i höstas. Contax T har en Zeiss 38 mm som fast optik. De fyra provade objektiven är alltså Cosina Voigtländer Ultron 28 mm/2, Leitz Summarit M 35mm/2,5, Leitz Summarit M 50 mm/2,5 och Zeiss T* 38 mm/2,8.

Filmen som användes var nu Fomapan 400 vilken framkallades i Adox APH 09 (Ur-Rodinalen enligt ett Agfa-recept från 1918). Ett ganska korkat val av film och framkallare för ett sånt här test kan tyckas, men jag ville se om även Fomas 400-film (precis som 200:an) blir grövre och skarpare i kornet med Rodinalen av äldre formula. Och som jag bedömer det nu blev den inte det. Jag kan inte se någon märkbar skillnad i kornstruktur mellan dessa filmer framkallade i APH 09 och de jag framkallat tidigare i Calbes och Fomas R09. Kan detta ha att göra med att 400-filmen är av traditionellt snitt, och inte som Fomapan 200 en T-kornsfilm? APH 09 rekommenderas ju speciellt för traditionella filmer och kanske passar den sämre för modernt plattkorn? Möjligtvis kan bilderna tagna med Contax T vara något grövre i kornet, men det beror nog i så fall på att den filmen exponerades ett antal månader innan den framkallades.

Ultron 28 mm/2:

   
bl 2                                               bl 2,8                                            bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl 11

 
bl 16                                             bl 22



Summarit M
35 mm/2,5:

   
bl 2,5                                           bl 2,8                                            bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl 11


bl 16



Summarit M 50 mm/2,5:


   
bl 2,5                                            bl 2,8                                           bl 4

   
bl 5,6                                           bl 8                                               bl
11


bl 16



Contax T med Zeiss T*
38 mm/2,8:

   

bl 2,8                                            bl 4                                               bl 5,6
                                                                                                                                                                     
   
bl 8                                               bl 11                                              bl 16


En bonusbild från den gamla filmen som suttit i Contax T ett bra tag. Min fru slet av hälsenan i september. Bilden tagen på akuten samma dag. Som synes är humöret inte allt för nedstämt och nu är hon på fötter igen.

Postat 2014-02-05 23:28 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Emaks betraktelser 28/Lägesrapport efter långt uppehåll i fotobloggandet över jul och nyår

Så var man då tillbaka med en ny blogpost. Efter uppehåll sedan  24 november...(!).

Helgerna har varit ganska lugna och fina, och kroppen fick vila från arbetet ovanligt länge den här gången. Har haft lite problem med nacken förut och den långa ledigheten var välbehövlig ur det hänseendet. Annars har man rört på sig en del rent konditionsmässigt, och det behöver pumpen. Men det enformiga arbetet med att mata brädor i en maskin är väl inte helt optimalt om man så säger. Bilderna nedan visar jobbarkompisen Andreas vid regelpallmaskinen, där jag står mest och arbetar. Har efter nackpproblemen fått byta hand att lägga i brädorna med, så jag växlar och det har förbättrat en hel del. Arbetsgivaren skickade mig också till företagshälsans sjukgymnastik och även den träningen har förbättrat. Tänk vad bra vi har det här i landet, inte ett öre behövde jag betala. Det är annars mest under vinterhalvåret de här bekymren med nacken kommer. När värmen smyger sig på framåt vårkanten brukar det mesta försvinna.


Bessa R2A och 35mm.



Tror jag körde Petersen-metoden här, dvs satte på blixten på den lilla Contax T som bilden är tagen med vid detta tillfälle.

Fotograferandet har väl inte legat på topp under vintern, men en del ströbilder har det blivit. Kanske kan det bli något i mörkrummet av det framöver? Jag använder mest min  mätsökarkamera Voigtländer Bessa R2A och har till den ett par Leica-gluggar 35mm och 50mm, samt Voigtländer 21 och 90mm. Ett äldre helmekaniskt Bessa R2 hus finns som backup. Till 21:an har jag även en sökarlös Bessa L med tillbehörsökare för 21mm, som också funnits med sedan 2003 då jag köpte den i paket med en 15mm superwide. Supervidvinkeln var dock så svår att använda eftersom mina fötter ofta kom med i bilderna, så den sålde jag och skaffade 21:an istället.

Mina tankar har så här vid den 28:e blogposten gått mot brännvidden 28mm. Men kamerahuset Bessa R2A visar bara ram för ner till 35 mm då den har 0,7 sökare. Och då jag har glasögon kan jag heller inte utnyttja området utanför ramen när jag komponerar (annars brukar många göra så då det brukar stämma bra med just brännvidden 28mm). Ett extra hus för vidvinklar har därför beställts, ett Bessa R4A som har vidvinkligare sökare (0,5) och ramar för 21, 25, 28, 35 och 50mm. Bör passa bra för min 21mm samt för den nya Ultron 28mm/2 som också beställts. Precis som den fina Color-Skopar 21mm/4 från Voigtländer är Ultronen i princip distorsionsfri, vilket uppskattas. Dock har den inte Leica-optikens jämna och fina utlysning utan vinjetterrar lite grand på de största bländarna. Men det kan jag leva med, precis som jag kan leva med att min Leica 35mm  har lite tunnformig distorsion. Ett hus för 21 och 28mm alltså, och ett för 35 och 50mm. Perfekt då jag ofta har två brännvidder med mig. Nu slipper jag byta optik och kan istället ha ett extra hus med påsatt optik i fickan eller kameraväskan.

R4A har den praktiska tidsautomatiken också, precis som R2A. Dessutom med möjlighet att låsa uppmätt värde. Snabbarbetat för snapshots mot andra mätsökarkameror som saknar den möjligheten. 2000-delen uppskattas likaså. Leica M är nog mera välbyggda kameror, men ska man ha de här för mig uppskattade funktionerna är Leicas alternativ alldeles för dyrt.

Och att jag i svartvitt fotar endast med film har ni nog redan hajat. Kör i småbild mest med Fomapan 200 och 400 idag, och framkallar i Rodinal 1+50. 200 när jag vill ha mindre markerat korn (den är en T-kornsfilm) och 400 när jag vill ha det lite ruffigare. Efkes/ADOX KB100/CHS100 (har ett stort lager i frysen då den slutat tillverkas) tar jag till när jag vill ha extra fint korn. Framkallas då i Adolux ADX, som ger denna traditionella enkelskiktsfilm med mycket silver och av formula från 1950-talet, ett extremt fint korn för sin känslighet. T.om finare än T-Max 100 som jag upplever det. Annars finns Efkes KB100/Adox CHS100 nu i en ny uppdaterad version. Den har jag inte provat än.

Ps. Såg också att man fått fram en ny version av Agfa APX 400. Intressant! Det händer en del även på den filmbaserade fronten.Ds


Postat 2014-01-26 14:45 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Innehållskategorier