Emaks betraktelser 26/Även i Finland blåstes det glas...

Finlands manuella glasindustri har gått samma öde till mötes som den svenska. Av de under 1950- och 60-talen så framgångsrika hantverksindustrierna finns idag väldigt lite kvar. Jag tror att ett av få bruk som finns kvar i Finland  är det i Ittala. Nyligen lade Ittala-koncernen ner bruket i Notsjö och flyttade all tillverkning därifrån till Ittala. Samtidigt drog man ner personalstyrkan kraftigt. Jag tror också att en stor del av Ittalas glas görs utomlands och maskinellt.

Ett annat bruk som under 1950- och 60-talen satsade på konstnärlig design var Riihimäen Lasi ca 10 mil norr om Helsingfors. Den manuella glastillverkningen där lades ner vid mitten av 1970-talet. En av Riihimäens designers som jag personligen tycker bra om är Aimo Okkolin, och jag har några vaser som designades av honom i samlingen.






Nr 1, 2 och 4 är  ur serien Nimipäivä (Namnsdag), och de första glasen i serien ritades 1959. Vas nr 3 är från Stromboli-serien, och årtal för designen är 1963 och framåt. Höjden på vaserna är 20 - 24 cm. Den här retro-designen av glas är väldigt populär idag, inte bara i samlarkretsar utan också bland yngre människor som inreder sina hem med glas från 1950-, -60 och 70-talen. Och min gissning är att det omsätts förhållandevis mycket pengar just på den här typen av begagnat glas idag. Man ser också att dagens designers av glas drar alltmer åt retro-hållet i sina former. Utvecklingen vad gäller kamera-design verkar likaledes dra åt samma håll, dvs retro.

Emaks betraktelser 25/Ett riktigt glas öl...

Ölglas 0,4 liter. Design Karin Elvy (Eriksson) för Skrufs glasbruk 2013. Exklusivt framtaget i 1581 exemplar för det tjeckiska bryggeriet Krusovice, med dokumenterad tillverkning sedan 1581. Därav det specifika antalet 1581 glas tillverkade. Krusovice är det enda bryggeriet i Tjeckien som varit i den kungliga tjeckiska familjens ägo, varför den kungliga kronan finns i logotypen.



Jag fyllde glaset med en Krusovice ljus lager och det smakade riktigt bra. Tyvärr får inga fler än bryggeriets kunder det höga nöjet att dricka öl ur glaset, men jag har hört att bryggeriet även ska sälja en delav glasen på ölmässor, så besöker du en sådan kan du kanske få tag på det? Det kommer inte tillverkas mer än de 1581 som bryggeriet beställt exklusivt för sig själva. Jag är nog en av få som druckit ur det hittills. Ordern är nyligen tillverkad och levererad, och detta glas är Skrufs egna provexemplar som jag fick låna hem för att fotografera.




Skrufs glasbruk satsar på ren och enkel design och har förutom Karin Elvy, bl.a den välkända Ingegerd Råman knuten till sig som formgivare. Hon designar nu för Skruf under en andra period, efter mellanspel 10 år på Orrefors. Orrefors glasbruk lades defenitivt ner i somras och lokalerna har tagits över av ett designföretag som ska använda dom som lager. Men Skruf lever vidare och har mycket beställningar för tillfället. I motsats till varumärkesbolaget Orrefors-Kosta-Boda (som nu har 70% av tillverkningen utanför Sverige och mycket maskinell tillverkning) så vägrar glasbruket i Skruv att lägga produktion utomlands. Istället satsar man helhjärtat på rent inhemskt hantverk, utan maskiner.

Mera om hur det det exklusiva glaset kom till här (gå ner i inslagen och börja på del 1 av "Resan till det perfekta glaset":
http://www.karinelvy.se/nyheter.html

Emaks betraktelser 23/Ljus i höstmörkret...

På väg till kyrkogården för att titta till gravlyktorna låg denna japanska lykta.



Annars är utställningsbesök ett bra tips för att få lite ljus i höstmörkret. Här ett par bilder från The Glass Factory i Boda.

Emaks betraktelser 19

"Sedan han lämnat Korpamoen
tar han stigen mot Bökevara
Bidalites vägskäl ser han snart
en halv fjärdingsväg är det bara"

Stigen från Korpamoen passerar förbi platsen där första bilden är tagen. Sedan går den vidare mot Bökevara, Bidalite och Duvemåla. Bild två och tre är från Wibergs skog i Bökevara.









Stora delar av befolkningen i sydöstra Småland utvandrade från mitten av 1800-talet till sekelskiftet 1900. Min egen farfar flyttade till Amerika år 1900, när Kosta glasbruk stod stilla efter en brand i hyttan. Men han återvände året därpå som en av få. De flesta stannade på andra sidan...

Emaks betraktelser 17/Passion för cykel...

Inte ofta det kommer färgbilder från mig numera, men idag blev det några. I färg tycker jag det digitala är överlägset. Det svartvita på film däremot, och speciellt när man gör bilden i mörkrummet, ger en helt annan känsla som jag tror mest har att göra med att bilden byggs av silverkornens struktur och hur svärtan ter sig i tonregistret. Exempelvis högdagrarna tycker jag har en överlägsen tonåtergivning på film och med gelatinsilverpapper.



Min kompis Christian är en stor cykelentusiast. I våras frågade jag om jag fick ta några bilder av honom, jag tycker det är intressant med människor med stor passion för något.

Tyvärr har det inte blivit tid för någon fotografering förrän nu, och eftersom Christian även ville ha färgbilder så tog vi några med X10:an. Annars var det mellanformataren Pentax 67 som fick arbeta i svartvitt. Filmerna ska framkallas i morgon. Ska bli intressant att se resultatet.








För min del hade jag enbart tänkt ta en porträttbild i svartvitt med Christian vid cykeln. Men höstfärgerna är ju rätt skapliga just nu så det passade fint med att ta med X10:an också. Den fungerade även till detta. Några av bilderna tog vi från bilens baklucka, där jag satt och fotade i farten. Givetvis med chaufför bakom ratten.





Bilderna blev väl inte perfekta, men för att vara i princip helt ovan gällande den här typen av fotografering och då vi inte tog speciellt många bilder, så tycker jag de får godkänt. De svartvita bildera har jag däremot högre krav på.