Fem minuter, förmodligen mindre...

Jaa...fem minuter, förmodligen mindre tar det att stanna till vid min blogg...så VÄLKOMMEN!

Eftersom det här är förstasidan och mitt absolut första försök till bloggande här på FS kan det väl vara på sin plats med en liten presentation av mej och min närmiljö.

Jag är en tant på precis 50 år med vuxna barn och tonåringar, och jag har plötsligt fått lite tid över för fotografering.

Jag bor i hjärtat av Norrköping, ett stenkast från Industrilandskapet och mycket av innehållet i denna blogg kommer förmodligen att handla om vardagsliv i Norrköping.

Och, förstås om glädjen till bildskapande på gamla dar!

Arbetets museum "Strykjärnet"

Jag fotar rakt in i en av Campus Norrköpings nyare byggnader. 

Det här lilla huset kallas "Sista Supen" för förr i världen stannade man till här och gav de dödsdömda en sista sup på väg mot galgberget.

Blåklädd man på väg förbi Norrköpings Stadsmuseum.

Förbi Stadsmuséet. I bakgrunden inngången till Arbetets Museum.

På en liten gångbro mellan Arbetets Museum och Stadsmuséet.

Den här bildbloggen hoppas jag ska bli en sporre för mej själv till att utvecklas med fotografering och bildskapande.

Jag behöver nämligen utmana mej själv lite för ibland har jag jättesvårt att komma utanför dörren med kameran. Inte för att jag inte vill ut och fota...nejdå, för trots att jag är en riktig superamatör och endast äger en billig instegskamera med ett riktigt skitobjektiv så blir jag alldeles varm i kroppen bara jag tänker på allt som finns där ute och som kan fångas på bild...Neej, det är Jantelagen som sätter käppar i hjulet...den som säger att man inte skall tro att man är något, eller kan något...att man ska hålla sej på mattan och inte sticka ut...

Så allt för ofta när jag står där på tröskeln med kameran på axeln så slår Jantelagen till som ett klubbslag i mitt huvud, och jag ser mej liksom utifrån; En medelålders tant med billig kamera som springer runt och fjantar sej och gör sej löjlig och tror att hon är något. Som leker fotograf, och gör sej till...(och dessutom lägger upp bilder på nätet) Och vad händer, jo jag stannar hemma  och tänker att jag skulle kanske ta och tvätta fönster i stället...

Men skam den som ger sej...jag håller på att rysta av mej den starkaste Jantelagsrösten och tvingar mej allt som oftast ut, om än med klappande hjärta och kameran djupt nedstucken i ryggsäcken så att grannarna inte ser mina intentioner...och sedan har jag insett att när folk ser mej runt omkring i Industrilandskapet då tas jag för turist...

Men nu vill jag att det ska bli en ändring på mitt klappande hjärta, jag vill komma över Jante, utmana mej själv och förhoppningsvis utvecklas på flera tusen möjliga och omöjliga sätt, och då tror jag att den bloggen kan vara till hjälp...

Vill ni vara med blir jag glad! / Lena

"HÅLLA SEJ INNANFÖR RAMEN"

Mitt första trevande försök till självporträtt...