I morse satt det en mås...

på kanten av vattenfallet. Den satt alldeles stilla i morgonsolen och bara spanade. 

.

18/6

.

Själv var jag ute på en väldigt kort och tidig morgonpromenad i Industrilandskapet. Mest för att jag gillar tidiga morgonpromenader, men också för att prova lite olika fokuseringsmöjligheter på kameran. Jag behöver testa mig fram lite, vad som kan kännas bäst och funka bäst, nu när jag har börjat se lite suddigt. Och då är det ju roligare att gå ut en sväng och fota vattenfall, än att stå inne och testa på någon fånig vas, eller så.

Autofokus kan bli bra - om man har tur, har jag upptäckt. Men det vill man ju verkligen inte lita på. Då är det nog bättre att ha tillit till sin egen suddiga blick - eller? Man vet väl oftast var man vill ha fokus, fast man inte ser klart...

Får prova mera imorgon!

.

En liten turist?

10/6

På väg med raska steg mot vattenfallet. Som tur var dök det upp vuxna strax bakom den lilla...

.

.

Och om bilderna är suddiga, så beror det nog inte på kameran eller optiken - utan förmodligen på mina ögon, på min begynnande starr. (Jag tänker att kunde Monet så kan väl jag! =) Men egentligen handlar det nu om att jag är ute och testar lite, vad som är möjligt för mig. På nära håll tycker jag att jag har skärpa emellanåt, men på avstånd är det helt enkelt ganska suddigt. Så där får kamerans autofokus jobba åt mig...men jag är lite rädd för att vi nog inte tänker samma tankar alltid.

.

.

Högt där uppe

...likt en pappersdrake över hustaken, har jag en dröm som svävar omkring. 

Beijing någon gång för länge sedan...

.

Det är en dröm om en ny kamera.

Sedan min kamera gick sönder för några år sedan har jag faktiskt inte ägt någon egen. Visserligen har jag ändå haft tillgång till bra kameror, eftersom det finns de som generöst lånar ut. Tack, tack, tack - den generositeten har förmodligen räddat mitt liv! =)

Men nästa år fyller jag 60, faktiskt precis på dagen om ett år! Och strax därefter blir jag också förhoppningsvis färdig med mina högskolestudier, så då jäklar ska jag fira med att köpa en ny kamera! Men lite, lite, har jag redan nu börjat att fundera på vilken kamera jag ska köpa. Men jag tycker inte att det är lätt. Det är ett trixigt val mellan tung fullformatare som ger den kvalité jag vill ha på bilderna och något smidigare och lättare, att bära omkring.

Fast jag hinner ju fundera mera förstås. Och tills dess får jag väl fortsätta att drömma...

,

Långsamhetens lov

.

För mej kan det vara att tillbringa söndagsförmiddagen i sängen med DN, surf och extra god frukost. Eller att lata mej i soffan med en rysligt bra deckare - heeeeela dagen! Eller varför inte, att prata minnen, matrecept och skvaller i timmar, över en fika med goda vänner? Eller att greppa kameran och gå på stillsam promenad, utan mål. Helt enkelt att gå dit stegen bär. Och fundera på ett och annat kanske. För mej är det också lite av långsamhetens lov att skriva blogg. Det gör jag ju enbart för mitt eget höga nöjes skull. Vilken lyx; välja ut egna bilder och fundera på vilka bokstäver jag ska knacka fram.

Naturen är också en fantastisk källa när man vill ge sig själv återhämtning och ledigt från måsten. I naturen är det lätt att varva ner och leva långsamt! Tänk att omslutas av grönska i en vacker skog, och dra in doften av barr och mossa. Eller att kliva ur bilen och ställa sig framför ett vidsträckt knallgult rapsfält - och förundras.

Ja, eller helt enkelt att bara sitta vid en strand, lyssna till vågskvalp och blicka ut över en glittrig vattenyta.

.

UNDER TIDEN

...mamma och pappa står och väntar i världens längsta glasskö, kan ju jag kolla in den här coola bilen.

Utanför Halvars glasskiosk 1/5-17

Igår var det fullt med flanerande människor ute på gatorna i Norrköping. Somliga hade nog gett sig ut för att kolla in raggarnas traditionella 1 maj-kortege. Andra hade förmodligen längtat hela vintern efter en glass från den legendariska glasskiosken Halvars. (Som  bl.a. Uffe Lundell sjunger om). Jag trodde inte mina ögon när jag fick se två megalånga köer, som bara fortsatte och fortsatte mot var sitt håll på promenaden. Hur glassugen kan man bli?

Själv kände jag mig lycklig och fågelfri med att bara knalla omkring med en kamera över axeln för första gången på flera månader. Men, det är bra konstigt det här med fotografering; de bra bilderna uteblev totalt. Trots att jag var jätte-fotosugen, och trots att det fanns gott om motiv. Kan man bli ringrostig, helt enkelt ??? =)

På vägen hem gick jag i alla fall förbi tobaksaffären, och köpte mig en GB-glass - och tänka sej, ingen kö alls!