Blekinge 5: Hagar i norr

Det här blir sista inlägget från fotohelgen i Blekinge i maj. Ulf har återvänt till Växjö, så det är Håkan och jag kvar. Det regnade en del på söndagsmorgonen, då vi styrde kosan inåt landet mot Ire naturreservat, som ligger på gränsen till Småland. Väl framme droppade det lite lätt, men det blev ganska snart uppehåll som varade resten av turen.

Ire är ett reservat som omfattar gammaldags hagmarker och tillhörande utmarker. Det vårdas på traditionellt sätt, med bl.a. slåtter med lie. Där finns också en naturskola. Den biologiska mångfalden är förstås mycket stor på en sådan här plats. Således både vackert och viktigt ur bevarandesynpunkt och mycket väl värt ett besök!

#1

#2

#3

#4

Getporsen blommar i skogen nära en liten sjö.

#5

#6

#7

#8

Blekinge 2: Blommigt i Stilleryd

Fotohelgen i Blekinge fortsätter. Förra inlägget var stenbetonat från Stilleryds naturreservat. Nu blir det lite mjukare motiv, fast från samma plats. I vissa fall har jag lyckats med blomstrens artbestämning, eller snarare tror att jag gjort det! Läsarna får gärna hjälpa till med era kunskaper.

#1

Jag tycker florans bild på rödblära liknar den här.

#2

Styvmorsviol.

#3

Misstänker att det är någon typ av vicker.

#4

Ingen aning, men lite höstkänsla mitt på våren!

#5

Mest suddigt.

#6

Stigen tillbaka till parkeringen var kantad av blåbärsris.

Inget hö än på Höö

Fotoutflykten med kompisarna Ulf och Håkan, som jag berättade om i förra inlägget, fortsatte efter en kort stunds bilresa i naturreservatet Höö. Det ligger strax utanför Diö, eller en bit norr om Älmhult i Kronobergs län. Som namnet antyder, så är det en ö. Den är väldigt vacker med fint och backigt kulturlandskap, men även en del skog.

#1

Många träd stod i fin vårskrud.

#2

#3

Det finns gott om gullvivor på Höö.

#4

Det var fortfarande gott om vitsippor, men den tiden är snart över.

#5

Harsyra.

#6

Bokskogen är som vackrast när den är nyutslagen.

#7

Hamlade träd är en vanlig syn på Höö.

#8

Härlig kalufs!

#9

Klövaravinen 3:3

Sista inlägget från Klöva Hallar för den här gången. Det var en strålande dag, men solen såg jag inte mycket av. Den når inte ner i ravinens botten. Jag såg dock att den lös uppe på ravinens nordsluttning. Så småningom klättrade jag upp och gick uppe på kanten tillbaka längs Skåneleden. Då fick jag lite sol på mig till slut!

#1

Mäktiga klippor reser sig över ravinen. Rasbranten är också typisk.

#2

Lite trolskt.

#3

#4

Väl uppe på kanten lyser den sena eftermiddagssolen strax innan den går ner. Ljuset är ordentligt varmt och jag har inte "fuskat" med vitbalansen.

#5

#6

Solen har nu försvunnit även uppe på kanten. Det blev en härlig lyster i bokgrenarna i det rådande ljuset.

#7

Klövaravinen 2:3

Jag vandrar längre in i ravinen vid Klöva Hallar, längre in än jag varit förut. Det här är ett av naturfotografen Patrik Larssons främsta jaktområden, och jag förstår honom. Dalen känns lite vildare än Skäralid, som förstås också är mycket fin och intressant ut fotosynpunkt. I Klövaravinen är man dock mycket mer ensam. Det finns inga anordnade leder, som i Skäralid. Skåneleden passerar området, men den går uppe på kanten av ravinen. Nere i dalen finns några spontana stigar, men de är inte så vältrampade. Bitvis var det så brant och hala löv att jag trodde att jag skulle hamna i bäcken med kamera och allt, men det gick bra.

#1

Jag "faller" ofta för fallna träd av någon anledning. Kanhända faller jag över dem också ibland, men det är en annan sak!

#2

Intressanta svampar, som jag inte vet namnet på.

#3

#4

Jag faller ofta för stenar och klippor också.

#5

#6

Går man på fel sida bäcken blir det besvärligt här.

#7