Växande berättelser

Lysrör och svarta väsen

En eftermiddag ringer grannen, han har ett lysrör som har slutat att fungera. Det sitter så att det är knepigt att få loss. Dessutom befarar han att det fördömda kvicksilvret som lysrör använder ska komma ut om han tappar röret så att det går sönder. Om en tesked är tillräcklig för att förgifta en sjö så räcker mängden i ett lysrör att få nerverna att kollapsa, resonerar han. På stigen som går genom skogen till grannen flaxar en fågel plötsligt till, kanske skrämd av de mörka molnen som tornar upp sig. Jag kastar en hastig blick på den, skakar av mig den tillfälliga spända känslan från det oväntade ljudet, skyndar mig vidare och hoppas att regnet inte börjar falla innan jag är framme.

”När blir de här vita lysdioderna tillgängliga”, frågar grannen när jag varligt arbetat en kvart utan framgång med att få loss lysröret, och han undrar förmodligen egentligen när det spännande lysdiodsprojekt som jag pratat så mycket om under de senaste åren ska resultera i något användbart.

Efter ett välförrättat värv sitter vi och fikar i köket, med ålderns samlade erfarenhet så har grannen en del att berätta. Plötsligt slår sig en svart fågel ner på verandaräcket utanför köksfönstret. Grannen och jag blir som slagna av blixten, förstenade. "Kan det vara en korp?", viskar jag i ett andetag, ett endaste litet ljud kan skrämma detta svarta väsen som måste uppstått av naturkrafter. "Nej för fan, det måste vara ett odjur från helvetet, nu får vi sota för våra synder", viskar grannen tillbaka. Jag skjuter sakta kaffekoppen längre in på bordet, den slår emot duken men jag klarar koppen över kanten på duken utan att koppen klirrar mot fatet. Sakta, sakta tar jag fram pocketkameran som alltid ligger i arbetskläderna. Jag inser att minsta rörelse kan uppmärksammas och chansen att fånga en bild av odjuret försvinner för alltid. Grannen och jag rör oss knappt, utan att ens utbyta blickar känner vi samförstånd över generationsgränserna, vi måste vara tystare än natten, ett litet ljud och allt går om intet. Fågeln har inte märkt oss än, jag trycker av en bild, och i samma stund som fågeln lyfter känner jag hur en våg av lättnad sköljer genom kroppen när detta väsen ger sig av. På vägen hem börjar jag småspringa, de mörka molnen hänger kvar och natten närmar sig. Naturens prakt och teknikens under i all ära, men det är mycket som vi fortfarande inte förstår om vare sig människans miljöpåverkan eller naturens krafter.

Postat 2011-07-10 08:10 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Kalla morgnar och en ullpälsad tidstjyv

Hundägare? Varför bli hundägare nu? Jag är fyrbarnsfar och minstingen använder fortfarande blöjor, soptunnan är alltid full varje vecka och sopbilen kommer bara varannan vecka. Att bli hundägare kan bara ge mer problem i vardagen där arbetet och restiden redan täcker nästan halva dygnet. Att få en liten valp i hemmet måste vara samma sak som att bjuda in en tidstjyv som inte städar efter sig.

Nej, det är ingen bra idé uppmanar jag min kära hustru och försöker förklara för barnen med enkla ord. Naturligtvis går jag förlorande ur diskussionen. Ord är inte enkla när man ska förankra dem i resonemang och ingen egentligen vill lyssna. En av de första vårdagarna och åtta veckor gammal så kommer en liten tidstjyv i ullpäls hem till oss, kissar på trägolvet och ser oskyldig ut.

- Tidningar? Har du glömt bort det här med tidningar, frågar jag den lille ofrivillige kissaren. Hos uppfödaren kissade valpen minsann på tidningar, och vi fick instruktioner om att det är dags att börja uppfostra hunden att kissa ute. Vad vi inte fick information om var att hunden vill kissa ute tidigt på morgonen, om den kissar sena morgnar så kissar den inne.

Våren är underbar, men kanske inte en så behaglig upplevelse under tidiga morgnar. Nattfrosten lägger sig som ett täcke över tomten som består av  gräsmatta, vildvuxna buskar och träd. Det är kallt på morgonen, fruktansvärt kallt om jag får ge en ny definition av temperatur istället för Celsius som gett upphov till siffror även för allt väder med frysgrader. Sådana siffror behövs inte, det är i alla fall fruktansvärt kallt under fryspunkten hur många minusgrader det än är.

Hunden kissar i det långa, spretiga gräset och nosar nyfiket omkring i den nya omgivningen. Jag skulle kanske tagit med kameran, det blir spännande glitter i buskarnas frostiga blad när de första solstrålarna letar sig genom trädverket. Jag glömmer, eller lämnar, den dyra systemkameran i garderoben för ofta. Den tynger väskan ännu mer där jag har min bärbara - men tunga - dator som jag varje dag bär mellan jobbet och hemmet för att kunna ta igen det som jag inte har hunnit med under dagen. Eller under veckan. Eller den senaste månaden.

Hunden har kissat klart och kommer springande till mig med en lycklig min. Svansen går som snabba vindrutetorkare i högsta hastighet. Hon ramlar omkull av iver att bli kelad med och visar sin mage samtidigt som hon nafsar efter min hand med skarpa tänder för att visa sina känslor för mig. Magen är varm och pälsen känns som en mjuk ullfilt. Valpen ser på mig med stora bruna ögon fulla av tillit, och jag smälter mer för varje dag. Det känns skönt att beta av en del av arbetsuppgifterna redan på morgonen efter hundpromenaden, då känner jag mig inte lika stressad på kvällen när barnen ska läggas och läsas saga för. Fler ömhetsbetygelser till hustrun hinner jag med också. Att vara hundägare är kanske inte så tokigt. Och nu frågar jag mig varje dag i morgonsolen, hur kan det bli så att jag får mer tid av en ullpälsad tidstjyv?

Postat 2011-05-22 09:19 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Klockorna klämtar i Bryssel

Bryssel ger känslan av en liten stad som huserar delar av stora EU. Det finns en charm i att besöka stadskärnan för att vandra runt mellan flertalet kyrkor och betrakta detaljerna som finns insprängda i byggnaderna. På vägen kan man ta en äkta belgisk öl eller en våffla med valfria smaskiga tillbehör.

 

De flesta av oss känner till Bryssel som hjärtat i europeiska unionen som är ett förbund mellan så många som 27 länder, där tanken är att skapa en marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor. Länderna i unionen har gemensamma regler för att konkurrensen inte ska snedvrida marknaden. I Bryssel finns Europeiska kommissionen, som föreslår nya lagar och ser till att de verkställs med hjälp av cirka 23000 tjänstemän, och Europaparlamentet. Parlamentet utgör tillsammans med Europeiska unionens råd en lagstiftande makt inom unionen och båda dessa måste godkänna ett förslag för att ett beslut ska gå igenom.

 

Bryssel grundades år 979 som en liten bebyggelse runt ett fort som strategiskt placerats mellan floden Zenne och träskmarker. Gamla former av stadsnamnet har sitt ursprung i det nederländska ordet ”broeksel”, som relaterar till orden träsk och hem. Träsken dränerades när staden växte. Bryssel kan fortfarande kännas som en liten stad, där invånarantalet i kärnan av staden Bryssel är 145000 men blir drygt en miljon om man ser till hela den regionala delen, och dubbelt så många om förorterna räknas in. Man kan gå runt stadskärnan på några timmar. I europeiska unionens skrifter och formuleringar kan man gå vilse under mycket längre tid än så.

 

I den inre delen av staden finns det stora torget, Grand-Place, som tillsammans med byggnaderna runt torget är upptagen på världsarvslistan från UNESCO, en lista till vilken varje land får föreslå objekt. Så många som 187 länder har anslutit sig till konventionen. I Sverige finns 14 objekt på listan och Hansestaden Visby är kanske den som mest påminner om den gamla känslan som återfinns i Bryssels stadskärna.

 

Runt torget finns ett myller av pubar, affärer och restauranger. Ett flertal kyrkor eller katedraler finns på promenadavstånd från det stora torget och har anor till medeltiden. Kyrkor är betydelsefulla i Belgien, i början av 1900-talet kunde kyrkklockor slå flera gånger om dagen i landet. Den mest kända katedralen i Bryssel, Saint Michael Cathedral, är även landets officiella kyrka för kungafamiljens bröllop och begravningar. Ursprungligen var det en katedral från 800-talet som sedan blev en kyrka som färdigställdes 1047, och slutligen renoverades i gotisk stil under tre hundra år från 1200-talet.

 

Det tar mindre än en dag att promenera genom stadens kärna för att se de flesta sevärdheterna, och berättande detaljer av människor och djur som finns i byggnaderna. En omtalad turistattraktion är den kissande pojken – Manneken Pis. Det är en bronsstaty som kom till på 1600-talet och ersatte en variant i sten som tenderade att bli stulen. Det finns några legender som beskriver hur en pojke räddade staden genom att kissa på soldater eller bränder. Det gäller dock att inte ha byggt upp förväntningarna innan man sett statyn. Historierna är större än storleken på statyn, som är ett par huvuden hög.

 

På vägen mellan sevärdheterna finns det många möjligheter att släcka törsten genom att välja en äkta belgisk öl från en av de 800 standardsorter som finns i landet. För den hungrige finns det våfflor som säljs utmed gatorna. Våfflan har en längre historia än både öltillverkning och den lille bronsstatyn. Det sägs att för runt 800 år sedan så tillkom våfflan när en smed gjorde ett järn inspirerad av mönstret hos honungskakan. Recepten varierar mellan de olika landsdelarna i Belgien, men utgår från grundreceptet av mjöl, mjölk, ägg och socker. Sedan är variationerna oändliga, och man kan smaka på hundratals alternativ med olika frukter, grädde, glass, och choklad.

 

En weekendresa räcker ganska bra för att få en uppfattning av Bryssel. Stadskärnan är inte så stor, och hur många varianter av öl och våfflor det än finns, så tar det emot efter ett tag. De stora prisskillnaderna på hotell och restauranger tar också emot, men priserna blir lägre ju längre ut från den inre staden som man kommer. Men kyrkklockorna klämtar gratis. Dessa hör man på ganska långt avstånd, och under promenaden kan man avnjuta av detaljrikedomen i byggnaderna.

Postat 2011-05-14 11:52 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera