Naturens tårar

Utan solen skulle det inte finnas skön skugga.

Att förlora ett barn.

I många år levde jag och barnen i ett kolsvart mörker.
Många gånger undrade jag om vi nu hade varit med om det värsta,
för att orka nästa dag
och för att hopplöst fortsätta som dagen innan.

En av de värsta situationerna under de åren
var när barnens pappa tog barnen.
När jag fick bita ihop, stänga av och vara utåt sett
oberörd.
Han bestämde och kontrollerade allt.
Det enda han aldrig kunde släcka,
ta ifrån oss och kontrollera
var kärleken jag och barnen hade till varandra.

När jag tog oss ur det där mörkret,
när vi började våra stapplande steg
lovade jag mina barn att aldrig
släppa taget,
att aldrig igen vara åtskilda.

Med vårt bagage har jag alltid vetat
att vi kan komma behöva mer hjälp.
Vissa delar har vi gått genom i terapi,
vissa delar dyker upp senare i livet.

År 2014 flyttade vi till en mindre kommun,
då vi blivit en större familj behövde vi större boende.
Efter ett halvår började vår 9 åring uppvisa ett sämre mående.
Vi försökte hjälpa henne men ju mer tiden gick
insåg vi att vi måste söka hjälp.

Det tuffaste var att behöva välja mellan barnen,
allas bästa var vi tvungna att överväga ständigt.
Så vi bad om hjälp.

Det dröjde inte länge innan vi började få socialtjänsten emot oss.
Vi försökte fokusera på hur vi kunde hjälpa vår dotter,
medan dessa personer började köra ett riktigt elakt spel.
Och mitt i det
stod vår dotter
förtvivlad, ledsen och så hjälplös.

Den smärtan, att förlora ett barn
är obeskrivlig.
Att inte kunna hjälpa henne
att inte kunna hålla henne
som jag lovade.
Att helt hjälplöst se på
när fel människor har makten.

För att klara av det här
blev vi tvungna att sörja.
Vi blev tvungna att ge in för den smärtan
att Förlora sitt barn.
Vi begravde henne djupt i våra hjärtan.

Dom skyldiga till detta sitter överlägsna
och gömmer sig bakom lagar de själva bryter.

HUR LÅNGT är dom beredda att gå
för att tysta oss?
Hoten hänger ständigt över oss,
fallgroparna är många.
Och allt jag gör
vänder de emot oss.

Det har gått 2 år nu,
vi kämpar fortfarande för henne.
Vi står fortfarande upp.
Vi håller fortfarande ihop.

”Jag släpper dig aldrig,
min lilla fighter.”

Lovar.

 

//Mamma



Postat 2016-06-16 12:04 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Ett annat MÅS-TE

- ” TAAADAAADIIIIILLLAAA..”



- ”AAAATAADIIIIIIIIII…”



- ”…iiiiiiimmåååss…shit…”

-” Faaaan…inte igen”

//Johanna O

Postat 2015-07-14 11:41 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

EN FRÅGA…

Får fåglarna kissa i badvattnet?



-" .........."

//Johanna

Postat 2015-07-07 17:26 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Imse Vimse Spindel och ja jag använde alla svordomar jag vet.


Vi har inte tidigare bott där vi haft tillgång till en mera privat trädgård,
utan delat en stor gård med 10 huslängor med lägenheter.
Men nu delar vi trädgård med bara två andra familjer
så det blev helt nytt för oss under sommaren 2014.

Jag skulle inte vilja påstå att jag är en person som skriker
vid minsta lilla insekt, tycker snarare det är en utmaning
att krypa runt och fota Makro i trädgården.
Däremot har jag spindel och orm fobi.

Ormar träffar jag inte på så ofta- annat än i mänsklig form,
sådana där riktigt sluga typer som har delad tunga ni vet. =)

Spindlar, ja dom ser jag överallt.
Har alltid försökt behålla lugnet inför mina barn
för det är rätt enkelt att överföra sina fobier och rädslor på dom,
knepet jag haft är att visk väsa i panik till sambon om vart spindeln är
så tar hand om det och barnen ser inte min reaktion så ofta.

En eftermiddag i juni var jag och sambon, vår äldsta dotter och tvillingarna i trädgården.
Det finns en mur som delar av trädgården till nästa hus och där fanns blommor
som jag fick för mig att plocka.
När jag var framme vid muren och sträckte ut handen för att ta närmaste blomma
är det något som rör sig fort och som jag ser i ögonvrån.
Instinktivt backar jag och förstår inte vad det är jag ser först.

Det sitter en stor spindel på murens sida.
Och den är inte liten. Den är S T O R.
Nog är min åsikt och syn på spindlar något helt annat än många andras,
jag tycker en spindel är stor när den är större än en knappnåls huvud.

Ja jag skrek.
Fan att jag skrek.
Ta bort töserna från trädgården för fan,
det är en giftspindel här.

Sambon trodde givetvis inte på mig
men när han ser spindeln utbrister han FÖR Helvete vilken jävla stor jäkel.

Ja jag fotade den på långt avstånd,
och att jag skakade. 





 







Jag skrek...

hoppade 
darrade
svor 
stampade 
och fotade igen.
 

Det riktigt läskiga med denna spindel var huggtänderna,
det droppade (gift?) från dom.
När sambon kom för nära ställde den sig i attack ställning.
Intill fanns boet, den öppningen som synd på bilderna,
men den hade inte heller vanligt spindel nät
utan det var mer som en tjock matta.

När vår äldsta son såg bilderna säger han
-”Ja där är ju en sådan spindel som jag berättade om mamma”
Tidigare hade han sagt att han vaknat en natt
och sett en stor spindel krypa över golvet
och jag trodde att det handlade om vanlig husspindel.

Någon vecka senare kommer sambon med en platsburk
med en spindel i som han tagit från källaren.



Och det är samma sort som i trädgården
men betydligt yngre spindel.

Spindeln i trädgården var försvunnen dagen efter…
och vi vet ännu inte vart den tagit vägen.

 

// En Johanna som numera inte sover så bra. =)




Postat 2014-09-10 06:58 | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

H O P P L A.

Jag pissade på en graviditets sticka
och det framträder 2 streck.

Wow…
Gravid? Verkligen?


Gisses eller kanske skulle jag säga Jesus.
För när jag höll på dö efter att ha fött tvillingarna för 1½ år sedan
blev de tvungna att göra en Hystrektomi.

Undrar vad de tog bort egentligen?


=)

//Johanna

Postat 2014-08-25 15:41 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 3 ... 24 Nästa