Eller tvärtom, ibland.

Adjö Leica

Såhär dagen innan julafton har de flesta fullt upp med att pyssla, greja och fixa. Själv gick jag en lång promenad på stan. Det var förvånansvärt lite folk ute, vilket passade utmärkt då jag hade Pentax 67:an med mig. Den är direkt olämplig om man inte vill synas. Även när den hänger över axeln, halvt dold av armbågen, tittar folk lite konstigt. 
Jag har visserligen läst om en del som anser den vara en bra gatufotokamera just för att den väcker uppmärksamhet. Folk blir nyfikna och låter sig fotograferas. Men då krävs det ju att man är lite modig, och det kan jag inte påstå att jag är när det kommer till att fota främmande människor. Så jag höll mig till stillsamma motiv.

Rullen lyckades jag inte plåta slut på ändå, så ni får nog inte se något förrän tidigast på söndag. Men om jag var lyrisk sist så är jag det minst lika mycket nu. Det är en helt fantastisk kamera att använda. Sökaren är en dröm som får moderna småbildssökare att verka mediokra. Även i skumt ljus ser man finfint var skärpan ligger. 
Emellertid lät jag ändå bli att fota i just skumt ljus, för ISO 400 räcker inte långt efter 3-tiden i det vintermörka Stockholm. Så jag bytte till digitalt när skymningen inföll.


En ensam duva solade sig i strålkastarljuset under en bro. Jag undrar hur de små liven klarar av sådan kyla. Idag var det förvisso varmt jämfört med igår, men ändå. 

Väl hemkommen satte jag mig att fixa med den sista rullen jag tagit med Leica M6:an. Den är numera såld nämligen. Ett bra beslut tror jag, särskilt med tanke på fixandet med rullen nyss.
Det är sååååå jävla jobbigt och tidsödande att skanna och efterbehandla småbildsfilm så jag håller på att bli tokig.  Först ska man lyckas få filmen i filmhållaren, och det är inte det lättaste när den vill krulla ihop sig. Sen gäller det att få den plan, och det är i stort sett omöjligt. Jag har dock kommit på att det blir bättre om man andras på emulsionssidan efter att man monterat den, men den återgår sakta till sin krullform inom några minuter. En luftfuktare i anslutning till skannern kanske vore något?

När filmen väl är skannad så återstår det jobbigaste. Att beskära, vända, spegelvända, invertera, extrahera en färgkanal, konvertera till svartvitt, sätta svart- och vitpunkt, forma en kurva, skärpa upp, konvertera till 8 bitar,  byta färgprofil, ta bort damm, förminska, skärpa upp igen... Och resultatet är allt annat än bra om filmen inte varit helt plan. Vilket den oftast inte är. Kurvan är det som tar längst tid, några minuter per bild om man slarvar och en evighet om det ska bli riktigt bra.

Så, med 36 bilder på en rulle känns småbildsformatet som en pina att arbeta med. Jag sparar det till senare helt enkelt. Därmed saknar jag inte M6:an utan har istället strax lite färska dinarer på kontot (Internetgirots transaktion dröjer). Jag ångrar mig i och för sig säkert.

Avskedsrullen tog jag med Summicron-C 40/2, som är ett mycket trevligt objektiv. Det verkar fokusera klockrent på kameran, trots att Leica själva påstår något annat. Tyvärr framkallade jag lite väl länge, vilket gjorde efterarbetet desto jobbigare och resultatet sämre än vanligt. 


Jag tog mest sociala bilder den här gången. Niklas höjer volymen under kassettbandslyssningen och Frank undrar vad fasen det är vi lyssnar på.


Arbetskamrat Klas fipplar med sin nya mobil strax innan luciatåget på jobbet. Eller rättare sagt i den närbelägna skolans matsal.


Undertecknad, fotad av nyss nämnde man. Inte helt skarpt, men inte så dumt första försök vid 1/8 sekund! 


Mitt i rullen finns ett par rejält överexponerade bilder som med lite god vilja gick att rädda. Allt det här är alltså i kronologisk ordning.


Brorsans flickvän och farsan vid fjärde advent. En typisk bild där bildkvaliteten är helt underordnad ögonblicket. Men det är ändå synd att filmhelvetet inte behagade samarbeta med filmhållaren, för det hade blivit bättre.

------------------------

Så, nu får ni nog inte se så mycket småbildsfilm från mig på ett tag. Men antagligen desto mer mellanformat! Och så kommer jag nog köpa mig en liten digitalkamera att ha med överallt. Jag är lite trött på att släpa med mig D700:an i alla väder eftersom den oftast ändå ligger i väskan. Skillnad är det på sommaren när man är inspirerad att fota varje dag efter jobbet. 

Jag avslutar med att hälsa God Jul med de två sista bilderna från förra och första Pentaxrullen som ni inte fått se än. Så förstår ni säkert varför jag föredrar den:-)



När 10 av 10 bilder på en rulle är "keepers" så har man använt rätt kamera:-)

God Jul!

Inlagt 2010-12-23 20:41 | Läst 5532 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Kolla på en negativscanner för småbild, det hade gjort ditt liv väldigt mycket lättare. Jag köpte en oanvänd Minolta Dual Scan III för tvåhundra spänn. Klipper upp negativ i remsor med sex på varje, stoppar i filmhållaren, på med locket och in i scannern. Gjort på fem sekunder, negativen blir plana och scannern sköter själv inscanningen.
Svar från Makten 2010-12-23 23:40
Jag köpte Epson V700:an just för att den skulle funka till flera olika filmformat. Och det gör den. Problemet är egentligen bara filmhållaren för småbild, som är ett skämt.
Men oavsett skanner så är det ju samma efterarbete sen ändå. Och om man fotar med film till vardags så blir det alldeles för mycket bilder i förhållande till den tid det tar att efterbehandla dem.
Jag kommer att fota en del med Nikon FM2, men då blir det genomtänkta bilder som är värda att lägga ner tid på. Och så kanske rullen får sitta i kameran rätt länge.
För mig funkar det fortfarande bra med en M Leica!
Jag startade c:a 1962.
Så då fortsätter jag ett tag till! :)
God Jul tillbaka!
/Bengan
Svar från Makten 2010-12-23 23:42
Leica M är det då rakt inget fel på! Jag köper säkert en igen, förr eller senare. Det är bildbehandlingen jag inte orkar med.
Förresten har jag en Leica CL som 40:an hör ihop med. Den har kass ljusmätare, men det ska nog gå ändå. Dags att prova i vår tror jag:-)
Något du kanske skulle kunna kolla på är ju ett våtskanningskit från http://scanscience.com/

Det kan nog underlätta för småbild, gissar jag. Jag har "tyvärr" en canoscan som de inte tycks ha ett kit för, men jag har löst buktig filmbas genom att mer och mer gå ifrån Kodak (rent åt helvete jobbiga att montera på filmhållaren ibland) och Fuji (i mindre grad jobbig, däremot) för att istället föredra Foma, där jag efter framkallning och hängtorkning får helt platta negativ...
Svar från Makten 2010-12-24 11:14
Något måste i alla fall göras åt filmhållaren, men våtskanning känns lite overkill. Tror det räcker med ett anti-Newtonglas faktiskt.
Sen blir nog en ny strategi att låta skannermjukvaran göra allt åt mig, och så väljer jag sen ut vilka bilder som är tillräckligt bra, skannar dem separat i högre upplösning och som färgpositiv. Då har man tusen gånger större möjligheter att efterbehandla, och det är så jag gör idag.

Filmens planhet verkar avgöras väldigt mycket av hur man torkar den. Jag har fått nästan helt plan Tri-X när jag rullat upp den på en filmspiral efter ungefär 2 timmar. Då är den helt torr på ytan men det finns säkert fukt långt ner i filmbasen fortfarande.
Intressant angående Fomapan och plan efter torkning, som Johan nämner i sin kommentar. Något man får prova. :-)

Ojojoj, vilket efterarbete du lägger ner. Men resultaten blir ju bättre. Förstår att du blir less på småbilder. :-)
Svar från Makten 2010-12-24 11:16
Bilderna blir jag inte less på, men arbetsflödet är en plåga;-)
Ju mer jag läser om analogfotografens mödor, desto mer undrar jag om det finns ett drag av masochism i analogfotandet.
Svar från Makten 2010-12-24 11:16
Vissa andra användare har påpekat att jag skulle ha sådana drag, så det kanske stämmer;-) Nä, i så fall vore jag ju glad över att det var jobbigt, hehe.
Jag har själv provat att rulla upp på filmspiral en bit in i torkningen, men då tenderade den istället att rulla ihop sig, vilket beredde mig besvär i samma klass som buktig film vid montering i hållaren...
Svar från Makten 2010-12-26 00:17
Det verkar mycket känsligt NÄR i torkningsskedet man ändrar "ledd på torkningen". Att ha filmen hängande gör den utifrån mina experiment helt rak, men sjukt buktig på bredden. Och det är fan så mycket värre än buktig på längden.

Men att det går att få den plan genom att andas på den talar för att det också har med rummets luftfuktighet att göra. Kanske är det värre nu på vintern när det är mycket torrare än på sommaren.
Kanske dags att sänka nivån (ursäkta, kunde inte låta bli...hihi) på redigeringen och lägga krutet på guldkornen ur en 36-rulle?
Svar från Makten 2010-12-26 00:21
Ja, absolut. Det är helt ohållbart att som jag gör nu "helredigera" varje ruta av 36 bilder. Jag sitter mest och blir förbannad, och så orkar jag inte göra de sista rutorna lika bra som de första. Dessutom måste jag sluta spara originalen som TIFF:ar, för det tar enorm plats på hårddisken även som monokrom rymd.

Till nästa gång kommer jag prova att låta Silverfast SE batch-skanna och konvertera allt åt mig, och så kan jag sen välja ut det jag vill spara på, och sen skanna med Epson Scan och köra den mer noggranna behandlingen.

Sen kan man ju fråga sig vad det är för vits att spara stora filer från skanningar. Det är ju bara att skanna igen liksom. Varför ska det ligga och skräpa på hårddisken? Gammal vana från digitalflödet antar jag.
Sista bilden. Wow.
Svar från Makten 2010-12-26 00:23
Jag förstår inte riktigt wow:et, men tack i alla fall:-) Det är en lustig bild, för jag trodde att jag fotade vid f/2,8 och hade 1/60 som slutartid. Det var alltså inte läge att blända ner eftersom tiden då blivit för lång. Men efteråt såg jag att bländarringen stod på f/5,6. Ganska lagom skärpedjup såhär i efterhand.
Jag gillar gråskalorna i väggen närmast, den måttliga och snygga oskärpan på bakgrunden. Detaljerna i väggen och apparaturen. Ventilen i bakgrunden och snön. Det är lite svårt att beskriva men som helhet känns bilden trevligt detaljerad och spännande.
Svar från Makten 2010-12-27 14:01
Vad fint:-) Det lustiga är att jag mest går runt och tar "testbilder" än så länge. Men de blir ändå rätt bra. Kanske just därför? Jag tänker att "vad kan jag få ut av det här motivet som gör filmformatet rättvisa?" istället för tvärtom.

Synd att det är så förbannat mörkt tidigt på eftermiddan. Jag framkallade den andra rullen igår, så ikväll blir det nog fler Pentax 67-bilder.

Det där med tonaiteten är intressant. Det är ju samma film som för småbildsformatet (kanske inte exakt samma emulsion i och för sig), men tack vare den stora ytan så finns det "plats" för fler gråskalor utan att kornet ruinerar det. Man kan dra mycket hårdare i spakarna vid efterbehandlingen också.
Ja, ska man hålla på med film så kanske det är just mellanformat man ska sikta in sig på, då det ger något som saknas i det digitala (för oss som inte är snorrika åtminsonte).

Angående mörkret så kanske det vore värt att släpa med stativet någon kväll. Det kan säkert vara intressant att prova på lite långa tider och små öppningar med mellanformat.
Svar från Makten 2010-12-29 17:51
Stativet är utlånat till en filur på jobbet, så det går inte. Dessutom tror jag att det är lite för klent (Manfrotto 190) för klunskameran. Jag har planerat att skaffa ett vettigt stativ förr eller senare, men det är både dyrt och tråkigt:-))
5 kg är 190-serien specad till, kan vara värt ett försök :)