Analogt mellanformat mot digitalt småbildsformat – Det utlovade testet

Jag är verkligen inte mycket för att göra tester egentligen, men ibland måste man ju pröva sina förutfattade meningar. Så eftersom jag äger en mellanformatkamera med 6x7-format och en digitalkamera; båda med rysligt fina objektiv, så tänkte jag att vi kunde kika lite på hur de förhåller sig till varandra.

Testet är utfört på ett sätt som säkert skulle få den rutinerade testaren att ta sig för pannan eftersom dessa oftast inte verkar intresserade av hur kameror funkar i praktiken, utan av vad som är bäst på pappret. Dessa herrar (för det finns väl inga damer som håller på med sånt här?) kan ta sig i baken, för här testar vi hur det funkar i praktiken! 

Det hela kom sig av att jag en vacker dag (i lördags) kom hem med en rulle Ilford HP5+ i mellanformataren, där jag bara lyckats ta 9 bilder av rullens 10 möjliga. Så jag bestämde mig för att prova Pentax 67II:an med SMC 67 75/4,5 mot Nikon D700 med Zeiss 35/2 Distagon. Dessa kombinationer ger nämligen ungefär samma bildvinkel. Mellanformataren får lite mer med på höjden, medan småbildsdigitalaren får med mer på bredden.

--------------------------

Men hur går man tillväga egentligen? Jag vet faktiskt inte, för medierna är såpass olika att det blir väldigt klurigt att jämföra. Filmen exponerades efter ISO 320, så jag gjorde likadant med digitalkameran. Givetvis har den senare ett rejält försprång vad gäller brusfrihet, men är det verkligen alltid en fördel? Vi ska se att så inte är fallet!

Jag började med att behandla filmbilden så att jag tyckte att den såg bra ut. Det innebär att jag helt manuellt lägger en kontrastkurva som är anpassad till motivet. För att sen försöka vara lite praktiskt rättvis så försökte jag härma slutresultatet med den digitala filen.

Jag tror att en och annan kommer att bli lite förvånad nu, för det ser väldigt lika ut. Men det var också meningen!

Pentax 67II & 75/4,5 @ f/16


Nikon D700 & Zeiss 35/2 @ f/8


Vän av ordning kanske undrar varför jag valt olika bländarvärden. Det beror på att jag ville ha samma skärpedjup, och eftersom mellanformatnegativet är ungefär fyra gånger större så krävs två stegs extra nedbländning. Egentligen borde jag också ställt digitalkameran till två stegs lägre ISO-tal, men så långt tänkte jag inte. Hur som helst har det ingen betydelse alls i det här fallet eftersom bilden från den ändå blir helt bruslös upp till ungefär ISO 800.

Den kameramedvetne reagerar sen säkert på att sidförållandena är nästan exakt lika, vilket ju inte stämmer med originalformaten hos sensorn mot filmen! Jag har helst sonika skurit ner den digitala bilden i sidledd för att översiktsbilderna ska kunna jämföras rättvisare. I det här lilla formatet kommer man ändå inte att se någon fördel av att låta bli att beskära såpass lite. 

Intressant är också att 75:an ger nästan exakt samma utsnitt på höjden som 35:an på småbildsformatet. I kombination med det mindre breda formatet bildar det i mitt tycke perfektion. Det är det här utsnittet och den här bildvinkeln jag sökt när jag förut fiskat efter 40-millimetersobjektiv på småbild. Men felet är inte brännvidden, utan att småbild håller det utdragna 3:2-förhållandet som jag inte gillar. 

-------------------

Okej, men vad är då skillnaden? Bilderna ser ju nästan identiska ut! Jo, nu ska vi titta på ett utsnitt. 

Pentax 67II & 75/4,5


Nikon D700 & Zeiss 35/2


Hoppsan! Nikonbilden är 100% förstoring, vilket innebär att en pixel på skärmen (om du förstorar bilden) är en pixel från sensorn. Pentaxbilden är skannad vid 2400 DPI och sen nedskalad till samma storlek sett i antal pixlar.

Den reella upplösningen tycks vara nästan identisk, med ett litet övertag för filmen om vi tittar på basens strängar. Sen är ju den digitala bilden helt "död" jämfört med filmbilden. Platt, grå och trist. Trots samma globala kontrast. 
Kornet hos filmen lyfter den upplevda kvaliteten väldigt mycket, och därmed kan man undra om lågt brus verkligen är det bästa som finns.

--------------------------

Nu ska man minnas att jag använt en förhållandevis enkel skanner; en Epson V700. Därtill var filmen knappast helt plan. Och så är filmen framkallad sisådär. Med en ISO 50-film och en bra skanner lär mellanformataren fullständigt blåsa bort D700:an. En rättvisare jämförelse kanske är med D3X eller Sony A900. 

Min egen slutsats idag är att mellanformataren vann, men att om vi ser till helheten så är det ganska så jämnt skägg. Jag gissar att ungefär samma förhållande råder mellan micro four thirds (fyra gånger mindre sensor än småbildsformatet) mot analogt småbildsformat. Men då talar vi om medellåga ISO-tal. Vid lägre ISO kan filmen mycket väl vinna, medan det digitala vinner utan tvivel så fort vi går högre.

Hoppas detta var till någon nytta! Själv är jag ganska belåten:-)

Inlagt 2011-02-24 22:09 | Läst 6416 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Sådana här tester tycker jag är spännande.
Resultatet var inte så självklart som jag trodde.
Jag tycker själv att det digitala kan bli lite sterilt ibland även om jag bara fotograferar digitalt nu.
Det är inte hög upplösning eller helt kornfritt som skapar en levande bild.
//Claes
Svar från Makten 2011-02-24 22:45
Det är just vad jag ser själv. Det digitala är däremot helt fantastiskt för att få saker att se ut som de gör i verkligheten, särskilt då om man använder Zeissobjektiv och fotar i färg:-)

Filmen å sin sida ger en organisk känsla som är väldigt svår att efterapa med det digitala. I det här fallet gör det större negativformatet förstås underverk med den lokala kontrasten också. Det blir mer "smäck" helt enkelt.
Kul test tycker jag och jag vet inte riktig men på nått sett så är det som du skriver den digitala bilden ser platt ut i jämförelse med film bilden det märks i mina ögon sett på den mörka trä biten som sticker ut mer på film bilden än på den digitala
Men som sakt det är hur jag uppfattar bilderna
Mvh Affe
Svar från Makten 2011-02-24 22:49
Precis! Kolla in strukturen i träet; där framgår skillnaden tydligt. Men jag tror det beror mer på formatskillnaden än på att filmen skulle fånga detta bättre än sensorn.

Det går förstås att dra upp den lokala kontrasten i efterbehandlingen, och D700-filerna håller riktigt bra för det. Men att det ändå behövs visar på en väsentlig skillnad.

Jag älskar båda formaten för vad de är. De är väldigt lika och helt olika beroende på hur man arbetar.
Mycket, mycket intressant test.
Tror att jag ska ta och skaffa lite film och damma av mörkrummet.
Bengt
Svar från Makten 2011-02-25 11:44
Klart du ska! :-))
Intressant helt klart! Fotar själv mellanformat och känner igen mycket trots att jag har en ännu "sämre" scanner 4490... jag tycker inte det är något snack om att filmen vinner. Men det beror ju också så klart på vad det ska användas till. Skulle vara fränt om man kunde göra en "organisk" sensor med pixlar som är spridda som filmen blir, kanske inte så realistiskt dock.

/jonnie
Svar från Makten 2011-02-25 11:46
Jag vet inte om man behöver ha nån särskilt bra skanner om man bara pysslar med svartvitt. Den ska ha tillräckligt stort bitdjup för att filerna ska hålla för efterbehandlingen, det torde vara det viktigaste. Men alla dessa vansinnes-DPI som moderna skannrar ger, förstår jag inte vitsen med.
Jag gillar din approach för testning - "hur funkar det i praktiken" är i mina ögon ofta den intressantaste vinkeln på ett test. Mätningar och mätdata, hur exakta de än är, blir ofta svåra att översatta till konkreta bildresultat. Och personligen är det konkreta bildresultat jag är intresserad av.

Sedan kanske jag reagerar lite annorlunda på resultatet än en del andra tycks göra - jag tycker det säger en hel del om hur långt den digitala tekniken kommit när vi ser en helt jämförbar detaljupplösning från en sensor på 24x36 mm ställd mot en filmruta på 60x70 millimeter - nästan fem gånger större yta.

Sedan håller jag med om att film ger bilder karaktär och personlighet, det är ju det som kommer att se till så film används även i framtiden. Men jag tycker ändå den snart fyra år gamla och med dagens mått mätt ganska lågupplösta sensorn i D700 kommer undan med hedern i behåll :-)

Tänk om man kunnat skala upp den sensorn till 60x70 millimeter ...
Svar från Makten 2011-02-25 11:49
Javisst, jag tycker att D700:an ger fenomenal bildkvalitet. Jag kommer antagligen aldrig behöva något bättre för mitt eget bruk.

Resultatet var väl ungefär vad jag väntade mig, men att många nog tänkt sig högre upplösning från mellanformataren skulle jag vilja påstå beror på filmvalet. HP5+ är ganska grovkornig, och inte blir det bättre av att framkalla i R09 som är avsevärt "elakare" än till exempel D-76.

Nån sensor i 6x7-format till vettigt pris lär vi nog aldrig få se. Det behövs ju liksom inte:-)
Grevture 2011-02-25 12:29
Jag tror du sätter fingret på en sak som nog kommer att bli en stor och hett debatterad fråga framöver:

"Nån sensor i 6x7-format till vettigt pris lär vi nog aldrig få se. Det behövs ju liksom inte:-)"

Nej, i alla fall extremt sällan.

Inom teknikvärden talar man då och då om den undflyende kvalitetsnivån "good enough". Alltså där en teknik eller lösning är bra nog för att lösa sin huvuduppgift i alla utom mycket ovanliga situationer (för att nu skapa en definition).

Jag skulle nog hävda att vi fotovärlden ofta ligger på, eller rentav bortom "good enough" och kanske därmed ofta sitter och diskuterar skillnader som rent praktiskt har mycket liten betydelse.

Det kommer alltid att finnas extrema användare (som jag själv när det gäller ljuskänslighet) som vill ha mer, mer. Men jag skulle nog säga att för sisådär 98-99% av all normal fotografi så är en sensor som den i D700 "good enough" och det ofta med råge. Det gäller allt från upplösning till omfång eller känslighet. (Sedan kan vi i veckor debattera vad "normal" fotografi innefattar :)
Svar från Makten 2011-02-25 14:47
Jag håller med helt. Att jag plåtar med mellanformat är mest för att det är kul och ballt! Om man KAN få überkort skärpedjup och jättestora negativ (bara för att det är så trevligt att hantera), varför inte?

Vad gäller det digitala så längtar jag som så många andra mest efter att tillverkarna ska pressa in dagens teknik i mindre hus. Det är mycket viktigare än att förbättra prestanda bortom all rim och reson.
Det var en kul test. Men jag måste opponera mig mot den generella slutsatsen att den digitala bilden är mer platt och död än den analoga. Du upplever det förstås så, och det är OK. Men den digitala är inte nödvändigtvis färdigbearbetad i det skick du visar den. Generellt tycker jag att den har en väldigt bra kvalle.
Svar från Makten 2011-02-25 11:50
Jag tror bestämt att herrn har en inbyggd avoghet mot film;-) Den digitala bilden har efterbehandlats för att likna den analoga, inte mer än så.
EGW 2011-02-25 18:23
Jag kan förstå att det verkar så. Men någon avoghet mot analogfoto rör det sig inte om. Snarare en hejdlös entusiasm för digitalfoto :-)

Av och till har jag funderat på att skaffa en analogkamera själv, som komplement. Men jag tänker inte hålla på med kemikalier, det ledsnade jag på för många år sedan.
Det är praktiken som gäller, inte databladen. Det kunde vara intressant också att jämföra småbildsfilm motdigitalt fullformat. Men har du någon kamera kvar för 135-film? =)
Svar från Makten 2011-02-25 11:52
Jovisst, jag har både en Leica CL med 40/2 och ZM 35/2,8, samt Nikon FM2. I det senare fallet kan jag dessutom använda samma objektiv för båda medium.

Men, jag tycker att det är så förbannat bökigt att skanna småbildsfilmen så jag orkar helt enkelt inte. Det är för mycket bilder på en rulle! Jag kan väl göra en ren test framåt våren kanske, bara för kul.
N Thomas Meldert 2011-02-25 12:23
Glömde säga att detaljer i stallet och locket (t ex träets ådring) verkar mycket mer levande i Pentax-bilden. Nästan organiskt!
Om man tittar noga på bokstäverna är de lättare och skarpare med din digitala kamera eftersom filmen är lite kornig men filmen var klart bättre på strängdetaljerna.
Svar från Makten 2011-02-25 11:53
Furch-loggan i ljudhålet ligger rejält ur fokus, så skillnaden kan lika gärna bero på olika karaktär på oskärpan hos objektiven.
Hyffsat jämnt skägg,
MEN framkallningen av den digitala filen har inte utförts på bästa sätt!
Tvärtom ser bearbetningen ganska typisk ut för någon oerfaren som inte törs öka lokal kontrast, svärta och skärpa i rädsla för att tappa liiite skuggteckning.

Min egen erfarenhet är att 10-12 mpix tål jämföras med 6x6 eller 6x4,5.

Med all välmening.

/Janne Höglund
Svar från Makten 2011-02-25 11:55
Det finns inget "bästa sätt" eftersom det beror på vad man vill åt. I det här fallet behandlade jag filen för att likna filmbilden som jag behandlat förutsättningslöst precis innan. Jag hade inte gjort likadant om jag inte haft en förebild. Framför allt hade jag aldrig gjort bilden svartvit.

Tack för din välmening, men jag har full koll på vad jag sysslar med i den digitala världen:-) Filmframkallning däremot, är jag inte helt haj på än.
Intressant inlägg! Kul att se skillnaden. Det är ändå imponerande hur mycket digitala småbildskameror klarar av. Att de nosar på ett territorium där analogt mellanformat har härskat länge.
Svar från Makten 2011-02-25 17:27
Ja, egentligen är det ju ingen vits att jämföra på det här sättet eftersom de flesta användare av respektive kamera skulle använda dem på helt olika sätt. Det gör jag själv också, så det blir olika bilder som ger olika fördelar vad gäller kvalitet.

Men som sagt, sätter jag en diafilm i Pentaxen så blir det nog andra bullar:-) Detta kommer naturligtvis att hända en vacker dag. Jag har ett par i frysen faktiskt, men den höga kontrasten i snömotiv är nog ingen höjdare med diafilmens snäva dynamiska omfång.
Det som jag tycker är intressant är att den analoga bilden är levande, medans den digitala känns död.
Svar från Makten 2011-02-25 17:27
Precis. Men det är också intressant att den skillnaden mer eller mindre är borta när bilderna skalats ner.
Kul och intressant läsning! Och jag håller helt med om slutsatsen, den analoga har mer "liv" eller vad det är. Roade mig faktiskt med att ta upp bilden (närbilden) i Silver Efex och lägga på lite korn - Silver Efex gör detta på ett bra sätt. Oj vilken skillnad. Vips så blev det liv i den annars ganska platta, rena digitala bilden. En smaksak, men här kan man ju välja ISO/ASA 50-1600 och mikrostyra "försämringen" av bilden och resp. filmtillverkares inbyggda tonkurva osv. För att lägga på korn är ju faktiskt en degradering av den digitala renheten om man väljer att tolka det så :-). Jag tror faktiskt man uppfattar bruset i mellanformatet som någon slags detaljering. Liv ger det iaf, tveklöst. Tack för testen!
Skööön jämförelse som är lätt att ta till sig!