Eller tvärtom, ibland.

Återkomsten av "Texas Leica" – Fujifilm GFX 50R

För några år sedan var jag mitt uppe i utforskandet av analog film och höll i vanlig ordning på att byta kameror i ungefär samma takt som andra byter strumpor. Rätt vad det var så snubblade jag över en Fujica GM670; en hiskelig tingest som blev min för ynka tusen kronor och som jag hade mycket roligt med.
GM670 är en mätsökarkamera med 6x7-format och ser ut ungefär som en klassisk Leica M. I alla fall på bild eller på avstånd. När man kommer närmare så inser man dock raskt hur groteskt stor den är. En del blir alldeles fulla i skratt, för det ser nästan ut som att kameran är ett skämt. Som att man skalat upp en småbildskamera utan att ändra formfaktorn. 

Det är inte för inte som GM670 kallas "Texas Leica"!
Det är inte för inte som GM670 kallas "Texas Leica"!


Fujica gjorde en mängd olika varianter av dessa mätsökarkameror i brottarformat, samt även några mindre med 6x4,5 cm där bildrutan var i stående format eftersom 120-filmen fortfarande matades i sidled. Hela den här kamerafamiljen kom sedemera att kallas "Texas Leica" just för att de var så groteskt stora. Ni vet; allt i Texas är större, och så vidare. 

Min Fujica är sedan länge avyttrad och jag har gått igenom en del andra mellanformatare sen dess, av vilka jag har två kvar; en Hasselblad 500 C/M och en Pentax 67II. När jag tänker efter har jag faktiskt också haft en modern variant av Fujican, nämligen Voigtländer Bessa III (tillverkad av Fuji!) med infällbart objektiv. 
Hur som helst så fotograferar jag inte längre med film av praktiska skäl, men jag har aldrig riktigt kunnat släppa det där med större format. Digitalt mellanformat har dock varit åt helsike för dyrt, kamerahusen har varit för långsamma och fippliga, samt sensorerna fortfarande mycket mindre än mellanformat på film. Men så för inte så länge sen så dök Fuji upp igen och presenterade något radikalt och högintressant! En spegellös mellanformatare. Det var Fujifilm GFX 50S och jag började naturligtvis dregla, men förträngde saken så gott det gick.

I höstas kom sen nådastöten. Fuji tog saken ännu ett steg i rätt riktning och släppte GFX 50R, en mindre variant som i sitt formspråk dessutom liknar de ovan nämnda Texas Leica. Sökaren sitter till och med på samma ställe, fast den är såklart digital. Då började det på riktigt gro ett ostoppbart frö i min skalle. Ett frö som i förra veckan skulle blomma ut i ett komplett vansinnesdåd. Jag köpte en helt enkelt.


Texas har krympt sen sist men är fortfarande lite vräkigare än andra.


Jaha, hur gick nu detta märkliga beslut till? Jag har ju (för er som minns) ständigt tjatat om att jag vill ha en så liten kamera som möjligt. Det vill jag egentligen fortfarande, men samtidigt har jag förbannat Sony a7 II i princip varje gång jag använder den. Knapparna sitter på fel ställen. Det saknas vitala reglage. Man måste gräva i menyerna, och så vidare. Framför allt är den dock tråkig att fotografera med. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är rent praktiskt, men den saknar liksom själ. Ja, det låter störtlöjligt och jag vet att det är en drömkamera för många andra. Men inte för mig. 

Av all den herrans massa utrustning jag ägt under årens lopp så är det några kameror som sticker ut. Kameror som varit så roliga att fotografera med att jag mestadels kunnat strunta i deras nackdelar. Både hanteringsmässigt och vad gäller bildkvalitet. Leica M8 är en av dessa. Även många analoga kameror har haft "det", som jag aldrig återfunnit i en modern kamera även om Nikon D700 kom nära. Men den hade liksom för mycket av allt. Jag fotar inte sport eller fåglar. Jag behöver inte en miljard olika funktioner. Däremot vill jag att det mest elementära ska finnas lättillgängligt och lättöverskådligt. Detta tycks kamerabranschen helt ha missat och spottar ur sig tekniskt överpresterande makalösa manicker till höger och vänster. Men i stort sett allihop missar målet. 

Ett av undantagen är dock Fujifilm, som med sina APS-C-kameror har träffat rätt. Men för mig som är bortskämd med småbildsformat så har det känts inaktuellt. När så GFX 50R dök upp så var det väldigt, väldigt svårt att inte börja leka med tanken på om detta vidunder kanske trots allt kunde vara rimligt att införskaffa. 


GF 45/2,8 WR @ f/4 – 1/50 sekund och ISO 400

Edit: Jag ser att Fotosidan fortfarande sabbar bilderna eftersom de inte förstoras till full storlek när man klickar på dem, om man inte har en gigantisk skärm. Det betyder att du inte kan se hur skarpt det är om du sitter på 24"-skärm eller mindre. Detta ska jag åtgärda på något vis, men inte just nu tyvärr. 


Och ni vet hur det är. Har man väl börjat försöka överlista hjärnan hur det ska gå till så är det kört. Så är det i alla fall för mig och det dröjde inte länge innan jag kontaktade ett par butiker och frågade om den fanns i lager. Det gjorde den och så var det med den saken. Jag var helt enkelt tvungen att köpa den innan jag skulle ångra mig, och av allt att döma gjorde jag rätt i det.



GF 45/2,8 @ f/2,8 – 1/35 sekund och ISO 500


Fujifilm GFX 50R har nämligen just det där jag saknat. Själ. Eller kanske snarare helt vanligt sunt förnuft. Har man ingen brådska när man fotograferar och vill tänka själv istället för att kameran gör det åt en, så behöver man inte automagisk ögonfokus, fjörton bilder per sekund eller annat trams. Däremot är det trevligt med dedikerade och taktila vred för tid, bländare och ISO. Det har Fujin, samt naturligtvis en herrans massa knappar som man kan få att göra det andra man vill. 

Om det här inlägget inte ska bli alldeles för långt så får vi hasta vidare till andra egenskaper. Bildkvaliteten till exempel! Det första man kan fråga sig är om man nånsin behöver bättre sådan än vad man får ut från en småbildskamera för halva priset. Det vore fånigt att påstå det, så svaret är nej. Men, det betyder inte att man inte ser någon skillnad. 



GF 45/2,8 @ f/2,8 – 1/20 sekund och ISO 6400


Egentligen är det synd att kalla det här för mellanformat. Sensorn är trots allt "bara" 33x44 mm, vilket är avsevärt mindre än 41,5x56 mm som det minsta mellanformatet på film är. För att inte tala om 56x70 mm (6x7 alltså). Men för mig som i regel beskär småbildsformatet till 4:3 blir den linjära storleksskillnaden 1,375:1. Det ger en nästan dubbelt så stor ljusinsamlande yta, 1,9:1. 

Nu är det dock inte i själva ytan som den största vinsten ligger, utan i att objektiven därmed kan ge hyfsat kort skärpedjup OCH vara vansinnigt bra korrigerade. Detta till priset att de blir ganska stora, som ni ser på bilden av kameran en bit upp i inlägget. 45/2,8 motsvarar ungefär 35/2 på småbildsformatet men trots att skillnaden borde vara liten så upplever jag den som ganska stor. Det finns helt enkelt inga 35:or som är såhär sabla bra. 


GF 45/2,8 @ f/5 – 1/100 sekund och ISO 100


Men då är jag också rätt jäkla nördig när det kommer till optisk prestanda. I en nedskalad bild ser man bara skillnad om man vet om att den finns, men för mig räcker njutningen i att uppleva perfektionen vid bildbehandlingen. I den mån jag nu gör nån sån, för faktum är att många av de här bilderna är JPG direkt ur kameran, hör och häpna! Det blir nämligen så bra att jag inte känner nåt större behov av att peta med råfilerna annat än när det inte riktigt blev som jag tänkte mig vid fototillfället. Fujis JPG-motor gör underverk och en av de trevligaste aspekterna med kameran är att vitbalansen i princip alltid blir som jag vill. Det kan man inte säga om Sony eller för den delen många andra kameratillverkare.

Låt oss titta på ett utsnitt av bilden ovan. Man inser raskt att det inte skulle vara några problem att skriva ut bilden på en husfasad eller liknande. Helt sjukt skarpt.


100% crop av bilden ovanför


Men vänta här nu va! Har Martin börjat skriva ut bilder, eller vad dillar han om? Nej, faktum är att jag har noll intresse av utskrifter och därför kan man anse att det är ännu mer vansinne att använda skärpa och upplösning som argument för att kameran ifråga är bra, för min del. Och det är sant, för det är inte det jag vill åt. Det är en bonus. Jag hade inte velat ha den mindre om den hade hälften så många pixlar. Kanske tvärtom faktiskt, för råfilerna är ungefär 50 megabyte även i komprimerat format. 100 om man väljer ickekomprimerat. Min gamla dator (som ska bytas, jaja) håller på att brinna upp av dem. 

Jag antar att det är lite som att köpa en fräsig sportbil. De flesta kommer aldrig nånsin kunna använda den till sin fulla potential, men lik förbannat kan man njuta av dess kvaliteter även i lägre farter. Och såklart leva med alla de nackdelar som medföljer för att den är total overkill. 


GF 45/2,8 @ f/2,8 – 1/30 sekund och ISO 3200


Sen har vi den positiva inverkan av bara vetskapen att "om jag gör rätt nu så blir det helt sjukt bra". Ska man vara krass så gäller det nästan alla kameror. Fast såhär bra har då jag aldrig fått det med annan utrustning jag ägt.
Jag var först lite orolig över att jag – som i princip bara fotar handhållet – skulle lida av en kamera utan bildstabilisering. Det går dock som ni ser riktigt bra. Kamerans och objektivets storlek hjälper till att hålla den still vid i sammanhanget långa slutartider. Den är inte alls tung i förhållande till storleken heller. Mycket hanterlig! Det betyder att man kan ha den i en nätt axelväska och knalla runt till vardags om andan faller på. Och det gör den. Det var länge sen jag kände sån entusiasm inför att sticka ut med kameran, vilket bådar gott för fler närtida skriverier. 



GF 45/2,8 @ f/5,6 – 1/125 sekund och ISO 250


Med Sonyn har jag vant mig vid att mest använda skärmen och hålla kameran i höfthöjd. Kanske delvis för att sökaren är sådär. Inte i närheten av en optisk dito, även om den är funkis. Fujins sökare är betydligt bättre, och då är den ändå mindre än i storebror GFX 50S. Jag valde faktiskt medvetet att inte ens prova 50S för att jag misstänkte att jag då bara skulle sukta efter den istället, och kanske välja en onödigt klumpig kamera som dessutom är tio lax dyrare. Nån måtta får det väl ändå vara? 

Jag har inte talat så mycket om objektivet än. Det är ett lite för djupt ämne att dyka ner i såhär tidigt, men jag kan konstatera att det är helt vansinnigt skarpt, ända längst ute i hörnen utan att ens blända ner det minsta. Bakgrundsoskärpan är inte den mjukaste i världen; dock är det inget som stör mig. Jag gillar att det är lite struktur i den, för bråkig eller osnygg blir den aldrig. Övergången mellan skarpt och oskarpt är dessutom som sagt tämligen abrupt vilket skapar en viss 3D-känsla. Något som jag skrivit mycket om tidigare men idag inser bara beror på förhållandet mellan skärpa och oskärpa. Inte så "bara" i och för sig...



GF 45/2,8 @ f/2,8 – 1/100 sekund och ISO 200


Ska jag jämföra med någon annan gammal favorit så ligger Zeiss 35/2 Distagon nära till hands. Inte heller den hade den snyggaste bokehn, men i gengäld gav den en oerhörd stuns. Fuji-gluggen har lite mer "avslappnad" karaktär eller vad man ska säga. Något jag sett i många andra fotografers digitala mellanformatbilder. Man behöver helt enkelt inte skärpa upp dem; det ser bra ut direkt bara. "Clarity"-reglaget i Adobe Camera RAW får man nästan dra till minus av samma anledning, då lokal kontrast finns så det räcker och blir över.

Jag valde 45:an dels för att den av allt att döma är ett bättre objektiv än 63/2,8. Och dels för att jag länge saknat en bra 35:a på Sonyn (där har jag istället fastnat för 40 mm), samt att ett typiskt normalobjektiv ofta känns lite för långt. Det har dock inte hindrat mig från att beställa ett Mitakon 65/1,4. Bara för att det går, och är man objektivnörd så är man! När denna tingest dyker upp har jag ingen aning om, för kineserna hos Zhong Yi optics behagade inte ge mig något kollinummer och de svarar inte på mail. Suck!

Avslutningsvis vill jag komma med en förmaning. Är du sugen på en sån här kamera men känner att du inte har råd? Prova den då inte. För då kommer du inte släppa den tanken i första taget. Å andra sidan, en Leica M (vad nu senaste modellen kan heta) är ännu dyrare och det är det förvånansvärt många som inte tycks ha några problem med. Jag skulle säga att man får mycket, mycket mer för pengarna om man köper en GFX. 

Tjingeling!

Inlagt 2019-02-20 23:46 | Läst 5904 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
kul å se dej igen :) å dessutom med en blogg om en kamera som en annan e liiite sugen på, men med en stram budget å lite för stort kamera hus så får jag borra vidare med mina xe 1òr ett tag till.det är trots allt bilderna jag e ute efter :) ha en bra helg.
Svar från Makten   2019-02-21 08:31
Det var förvånansvärt kul att skriva, så jag ska försöka vänta lite kortare än förra gången med att skriva mer:-))

"Storleken spelar ingen roll" som det brukar sägas. XE har jag kikat på själv och är förmodligen kameran jag skulle köpa om jag inte vore fullt så nördig som jag är. Så var du nöjd och plåta på!

Ha're!
Där kom den!
Svar från Makten   2019-02-21 08:32
Javisst. PANG! ;-)
Håkan Lindgren   2019-02-21 11:28
Jag borde göra fler vansinnesdåd.
Svar från Makten   2019-02-21 13:11
Så länge det inte drabbar tredje part, kör hårt!
Tack för en intressant blogg!
Svar från Makten   2019-02-21 08:32
Tack själv Stephen!
Äntligen! Länge har man väntat på en ny blogginlägg från dig Martin, och man blev inte besviken. Tack för en trevlig läsning.
Svar från Makten   2019-02-21 13:12
Trevligt att höra Stanislav! Nu börjar det bli lite mer fotovänligt ljus efter det vedervärdiga vintermörkret, så utsikterna för fler inlägg är ganska goda.
2019-02-21 10:19   Øyvind Tufto
Gratulerer med nytt kamera og ny fotoglede! Får se om det blir et slikt på meg etterhvert!
Svar från Makten   2019-02-21 13:23
Klart du ska köpa en GFX, Øyvind! ;-)
Välkommen tillbaka, Martin! Äntligen ........! Jättekul läsning! Grattis till kameran! När jag förstora Dina bilder så blir de så skarpa på min 21,5"s Retinaskärm att det känns nästan att de repar glaset! :)))
Kul att Du även nämner Din gamla favorit Zeiss 35/2 Distagon!
En annan fundering har jag betr bokeh som är ett omtyckt ämne i tester nuförtiden. Min gamla HBL mit Zeiss Planar T 2,8/80 mm hade en fin 3D-känsla, som jag har uppskattat, och det nog på grund av mindre bra bokeh.
Svar från Makten   2019-02-21 17:59
Tack Wolfgang! Bilderna är skarpa, så det är bara om man som jag sitter vid en skärm som inte riktigt räcker i storlek som de på ofördelaktigt vis skalas ner en liten skvätt och då tappar mycket av skärpan. Jag hade hellre sett att de visades i full storlek oavsett om de får plats på skärmen eller inte, men det kan jag tyvärr inte rå över.

Om du gillar Planar 80/2,8 så skulle du nog också gilla Zeiss 50/1,4 Planar. Åtminstone ZE/ZF-versionen (som skiljer sig en del från tidigare Contax/Rollei dito). Den beter sig mycket likvärdigt, särskilt om man bländar ner till ~f/2,2 eller mer. Det är ett objektiv som jag funderat på att skaffa igen. Ryktena säger att det funkar riktigt bra på GFX i 1:1-förhållande (något större diagonal än 24x36 alltså) och då blir det dessutom nästan precis ekvivalent med 80 mm på 6x6. Bingo!
Wolfgang   2019-02-21 18:19
Tack för kommentaren, Martin! Ja, den där Zeiss 1,4/50 mm har jag tänkt på en del :-) Men just nu testar jag mitt gamla nyförvärv Nikkor-S 55mm/1,2 från 1970 som ger ett skarpt och kul resultat. Min ovetenskapliga test visar att den är något skarpare med bl 5,6 än Nikons moderna 1,4/50 mm G. Och så gillar jag att ställa in skärpan manuellt med objektivets ring!
Svar från Makten   2019-02-21 22:01
Ett sånt har jag faktiskt:-) Det är vansinnigt bra vid f/2 tycker jag, där det ger oerhört mjuk bakgrundsoskärpa samtidigt som det är riktigt skarpt. Största nackdelarna är väl låg kontrast och lite murriga färger jämfört med moderna grejer, men det är en smaksak.
Du skriver att 45/2,8 motsvarar 35/2 på småbild, men borde det inte vara typ 55/4 istället, eller tänker jag helt fel? En intressant läsning även om jag tror att mellanformat inte är något för mig
Svar från Makten   2019-02-21 18:02
Det beror förstås på vilket håll man räknar åt;-) Jag menar att 45/2,8 på 33x44 motsvarar 35/2 på 24x36 mm. Sen blir det nån decimal hit eller dit beroende på om man beskär småbildsformatet till 4:3 eller det större formatet till 3:2.

Eftersom jag mest är intresserad av att ha rätt bildvinkel på höjden så är det intressanta förhållandet 45/33 = 33/24. På höjden motsvarar 45:an alltså 33 mm brännvidd på småbildsformatet. Något vidare än en 35:a, samtidigt som det förstås är snävare på bredden istället.
Jag gillar verkligen din sammanfattning av hur det är (och varför man väljer) att fota med Fujis GFX-kameror. Det lämpar sig för en lite långsammare, mer eftertänksam fotografering. Lite samma känsla som när jag fotar med film, fast utan strulet med framkallning.

Det är inte för alla, men det är en del av charmen. Att man kan unna sig lyxen att fota långsamt och få en bildkvalitet som slår allt annat.

Sen skadar det ju inte att Fuji gjort allt rätt med designen av 50R - så mycket att jag nästan vill ha en som komplement till min 50S...
Svar från Makten   2019-02-21 19:50
Jag använder den faktiskt ganska mycket som om det satt film i. Delvis för att bildfilerna blir så gigantiska att jag ändå måste radera skitbilder om hårddisken inte ska bli full i ett nafs:-)) Men dels också för att en kamera som är trevlig att använda inbjuder till att försöka komponera så bra som möjligt direkt. Jag behöver ytterst sällan beskära och det är mycket värt.

Sen tror jag att man blir påverkad av att ha fler funktioner än man behöver. Då försöker man förstås dra nytta av dem, och vips så snärjer man in sig i massa skit som man aldrig hade behövt röra egentligen och fotograferingen blir mindre rolig.

Designen är näppeligen perfekt, men tillräckligt bra. Exempelvis förstår jag inte varför funktionsknapparna inte sticker upp högre över kamerakroppen. De är helt omöjliga att känna med handskar, vilket ju gäller nästan halva året i detta land. Lyckligtvis sitter de såpass brett isär att man i alla fall inte trycker på fel knapp, men det är svårt utan att titta efter först.
Sam DSOTM   2019-02-21 20:50
Okej, fair point med funktionsknapparna. Jag tänker mer looken och känslan: det är helt enkelt en kamera man vill plocka upp och använda.
Hej Martin !
Roligt att se o höra från dig igen. Ser fram mot nördiga utsvävningar och bilder :))
Svar från Makten   2019-02-21 19:51
Hej och tack! Nördiga utsvävningar ska vi nog kunna ordna tror jag:-)
Och här kommer ännu en hyllning! Jag fick förstås smakprov och avslöjandet på din Flickr men texten var efterlängtad. Du skriver lika bra som du ser och du har sådan substans och pondus i dina inlägg. Jag fortsätter dregla och sukta efter mer från dig och din GFX. Tack för att du delar med dig och inspirerar.
Svar från Makten   2019-02-21 19:52
Snart blir jag mallig om detta ska fortsätta, haha! ;-) Men det värmer förstås. Jag tänker alltid att "de här bilderna är ju måttligt bra, men det får duga". Och det gör det tydligen.
Det ser jäkligt bra ut tycker jag! Och nej, jag törs inte prova en GFX :)
Svar från Makten   2019-02-21 19:53
Vore fan om det inte såg bra ut till det priset;-) Du får hojta om du är i Stockholm nån gång så kan vi fika och så "måste" du prova den:-))
Ser ju helt okej ut ;)
En intressant kamera som jag bara vågat spana in på håll. Drygt en armlängds avstånd till prylar som man villhöver är en bra regel, som jag ofta frångår...
//Tommy
Svar från Makten   2019-02-21 19:54
Jag känner igen det där, ja. Men nu hade jag snålat så länge och knappt köpt nåt (dyrt) på väldigt länge. Däremot har jag grävt runt lite bland olika kompaktkameror och inte blivit nöjd. Kommer nog skriva lite om det också vad det lider.
Nu kommer Sonytalibanerna gå i taket, när din blogg hamnade på FS startsida :D
Svar från Makten   2019-02-21 20:31
Muhahaha! :-)) Sony gör ju förstklassig teknik, men det hade nog varit lämpligt om de anställt några fotografer som provade konstruktionerna innan de släpps.

Märkeslojalitet kan vara det löjligaste som finns förresten. Alla tillverkare har sina brister och det finns ingen anledning att försvara något bara för att man köpt det. Trams!
Anders F. Eriksson   2019-02-21 21:30
Ja, tänk så bra det kunde varit om de inte bara sålt sensorerna utan också resten av tekniken till någon tillverkare som faktiskt vet hur fotografer vill ha det :)
Bengf   2019-02-22 05:14
En totalt onödig kommentar, kan inte förstå varför Sonyägare skulle ha något i mot Martins blogg.
Anders F. Eriksson   2019-02-22 18:46
Nu menade jag inte Sonyägare generellt, utan bara de som alltid måste framhäva det märket som världsledande i alla tänkbara och otänkbara diskussioner ;)
Jag borde inte ha läst den här texten ;-)

Kör ju sedan flera år tillbaka enbart med Fujifilms grunkor och är extremt nöjd. Passar mig och mitt förhållningssätt kring foto mycket bra. Det enda jag saknar är någon form av "Classic Mode" (Leica-läge) där du kan stänga av alla knappar och inställningar utom de mest grundläggande (typ tid, bländare, ISO, fokus och bildvisning).

Bra text för övrigt och kul att du är tillbaka :-)
Svar från Makten   2019-02-22 13:14
Är man nöjd så är det på gränsen till dumdristigt att börja fundera på att byta sina grejer. Det gjorde jag själv förut; letade bara för letandets skull så att säga. Men sen något år tillbaka har jag haft såpass bra utrustning att det inte varit lönt att leta och det har varit rätt befriande faktist. Däremot har jag inte känt att Sonykameran varit "rätt". Den har hela tiden stört mig på olika vis och jag har önskat mig ett annat hus trots att bildkvaliteten har varit mer än till belåtenhet.
Fan också. Som inbiten Canon FF-fotograf sedan minst 10 år tillbaka med en oherrans massa kringutrustning och objektiv så har jag bara lekt med tanken. Jag gjorde ett kort Fuji-försök med X-T2 men klarade inte av det mindre formatet (både sensorn och ergonomin i kamerahuset). Suktade efter GFX 50s i somras och var nära ett byte när inbyteskampanjerna duggade tätt. Stod i princip med nästan alla mina kamerahus och gluggar i farstun för att pinna ner till Scandinavian. Men hejdade mig till slut. "Är detta rätt?".

Nu har jag kollat lika mycket på GFX50R samtidigt som logiken säger spegellöst hos Canon. En sak är säker; Ingen annan kamera har talat så här tydligt tidigare. Hela min själ vill ha den. Det är något med Fujis bildfiler som ingen annan kommer i närheten av. Färger, ljus, kontrast...

Men förnuftet säger annat. Vad gör man liksom...
Sam DSOTM   2019-02-22 20:06
Hur ofta har det förnuftiga lett till bättre bilder?
Svar från Makten   2019-02-22 23:57
Det kanske inte är helt vettigt att göra ett sånt byte om det kräver att man kastar ut allt det man redan använder, på ett bräde. Å andra sidan funderar jag starkt på att sälja alla mina småbildsgrejer utom några gluggar som jag misstänker kan funka vid åtminstone 1:1 på GFX:en. Men då vill jag ha nån annan mindre kamera som komplement. Alla dessa val! ;-)
Riktigt intressant att läsa. Du verkar veta vad du snackar om, och är dessutom bevandrad i konsten att hålla liv i hela texten. Tack!

Peter
Svar från Makten   2019-02-22 23:58
Det är en konst att få det att verka som att man vet vad man snackar om;-) Tackar hjärtligast för det där om texten! Det är nästan värt mer än om bilderna skulle vara bra:-)
Och då har du inte ens testat Fujis 110/2? (eller?) Tyngsta argumentet för att gå till GFX, ett av de objektiv som nästan saknar motstycke.
Svar från Makten   2019-02-23 00:01
Nä, jag hade inte testat kameran eller 45:an alls innan jag köpte dem heller. Läste på såpass mycket att jag var rätt säker redan innan.
110:an verkar fin, men den bildvinkeln är inte så lockande för min typ av fotograferande. Det skulle nog ändå vara för motiv där jag vill ha större skärpedjup, så då blir det lite bortkastat med en superglugg med f/2 och hiskelig prislapp. Lite av samma anledning har jag Loxia 85/2,4 istället för nåt ljusstarkare till Sonyn. Jag skulle dock aldrig ge fullt pris för den utan köpte den beggat till pangpris.
2019-02-23 14:08   Sten Jansson
Trevlig läsning. Handhavandet må vara bättre än Sonys men det hade varit rättvisare att jämföra bildkvalitetens med den hos A7r 3. Jag har läst på andra ställen att fler pixlar ska ge mjukare övergång mellan skärpa och oskärpa. Tycker det är bra att kunna kolla på skärmen när man fotar i många lägen eftersom man har bättre koll på omgivningen än när man kollar genom en sökare.

/Sten
Svar från Makten   2019-02-25 17:27
Jag betvivlar att antalet pixlar har något med övergången från skärpa till oskärpa att göra. Särskilt eftersom man ofta ser att det är optiska grejer som ställer till det;-) Men visst, en a7R III kommer nog väldig nära om man använder de bästa objektiven. Och då kostar det ungefär lika mycket. A7R III är dessutom större än a7 II och jag tycker att mycket av vitsen med den ursprungliga a7 börjar försvinna. Visserligen har den väl lite bättre knappar och vred då.
Om jag stänger av Javascript i min webläsare (Google Chrome) så får jag se en bild som har storleken 1459 x 1100 pixlar.
Svar från Makten   2019-02-23 18:13
Aha! Det är originalstorleken då jag brukar skala ner till 1100 pixlar på höjden. Då får det precis plats om man har en vanlig webläsare och 1200 pixlars upplösning på skärmens höjd. Vilket jag gissar att de flesta har.
PMD   2019-02-23 18:56
:-)

Det är mycket roligare att se dina bilder i den storleken.
Istället för att kalla den här sensorstorleken mellanformat kanske vi kan kalla den för 127 eller Superslide? (Analogt med att vi kallar en av de mindre sensorstorlekarna för APS-C).
Anders F. Eriksson   2019-02-23 16:50
Vad vore poängen med det? På filmtiden var mellanformat i alla möjliga storlekar, och det kan det väl få fortsätta med ...
PMD   2019-02-23 17:49
Som Martin påpekade så är sensorn i hans kamera avsevärt mindre än det minsta mellanformatet för film, så det kanske vore praktiskt med en ny beteckning för att tydliggöra det.

GFX-sensorn är lika mycket större än småbild som den är mindre än det minsta mellanformatet för film, så ur det perspektivet vore det lika fel eller rätt att kalla den för småbild, men det skulle nog förvirra ännu mer.
Anders F. Eriksson   2019-02-23 19:04
Suck... snacka om att uppfinna lösningar på problem som inte finns. Det här verkar mest ha med din närmast absurda fascination av semantik att göra, och inte så mycket med faktiskt lösa något.
Svar från Makten   2019-02-23 20:00
Sluta fåna er nu! :-)) Ja, det kanske vore vettigt med ett annat namn, men det skulle nog leda till minst lika mycket förvirring. Haken är ju att det inte finns digitalt storformat, vilket gör "mellanformat" till ett helt obegripligt begrepp för oinvigda. Många tror att man menar APS-C eller MFT eftersom det ligger emellan småbild och kompakter med pyttesensor.
Anders F. Eriksson   2019-02-26 19:58
Det finns digitalt storformat i form av skannande bakstycken, men användningsområdet för dessa är förstås tämligen begränsat :)
Hej,
Tack för intressant och välskrivet inlägg.
Kul att läsa om din inställning till fotande.
(Tänker inte testa kameran, håller fast vid mina Nikongrejor..😄)
/Anders
Svar från Makten   2019-02-24 22:17
Tack för intresset! Nikon gör fina grejer, så det gör du rätt i. :-)
Ja det här var ju en verklig kärleksförklaring till en kamera och några objektiv och det är ju rätt kul som motpol till en tråd om som "jonssj" startade om att "utrustning är övervärderat" :-).

https://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?p=2234530#post2234530

Jag tycker verkligen inte att "utrustning är övervärderad" för utrustningen bestämmer ytterst vad man faktiskt kan få ut ur den i form av bilder rent tekniskt sett och om man hittar något som passar en så bör väl intresset för bildskapandet också öka så det behöver ju inte vara någon som helst motsättning till det rent tekniska.

Men hur man än försöker se den bildkvalitet en sådan här kamera är kapabel till så kommer det nog vara svårt att se det både i Fotosidans webb och den produktkatalog FUJI gjort som även innehöll en del GFX bilder. Jag hade svårt att göra det bland de exempelbilder som ingick i denna när jag såg den på Scandinavian. Det krävs nog att man ser dem i en dator med en riktigt bra skärm eller skriver ut i hyfsade format om man verkligen ska kunna njuta av den kvalitet som finns där och det gäller ju förresten bilder ur alla högupplösande kameror. Kul att det ser bra ut direkt i RAW-konverteraren. Det tror jag är ett stort plus. Då slipper man ju att dras med alltför många bilder som man "aldrig hunnit fixa till riktigt". En annan fördel är ju att de här GFX-kamerorna faktiskt inte är större än en del DSLR-kameror idag. Det är skillnad mot hur det brukade vara. Grattis till kameran!
Svar från Makten   2019-02-24 22:16
Det roligaste är att personen som startade tråden själv har ordentligt fräsig utrustning:-)) Alltid lätt att tycka att andra inte ska ha det lika bra som man själv.

Jag är fullt medveten om att det i de allra flesta fall inte syns att man fotat med ett större format och att betydligt enklare utrustning hade dugit utmärkt. Skillnad blir det dock och det kan vara saker som bara vi nördar ser, såsom kvaliteten på bakgrundsoskärpan. Men, jag skulle vilja påstå att det krävs mer pillande med filer från mindre sensorer för att få det lika bra. Går vi ner på MFT och 1"-sensorer så ser man ofta att de är hårt skärpta direkt ur kameran, och det gäller även råfilerna. Det räcker inte riktigt till och tillverkarna vet det, så de måste greja lite mer innan filen sparas.

Vad gäller storleken så är själva kamerahuset mycket riktigt ungefär lika stort som en spegelreflexkamera av grövre sort utan batterigrepp. Däremot är objektiven större, särskilt i förhållande till ljusstyrkan. Och jag är rätt säker på att småbildsformatet hade kunnat komma mycket närmare mellanformat i bildkvalitet om bara kunderna accepterat stora och dyra f/2,8-objektiv med fast brännvidd. Men det gör de inte. De vill ha f/2 eller helst f/1,4 och då går det inte att få det lika välkorrigerat. F/2,8-gluggarna med fast brännvidd är istället gjorda för att vara små och lätta, eller billiga. De kan därmed inte tävla med större format, tyvärr. Några undantag finns, såsom Zeiss ZM 35/2,8 för Leica M-bajonett. En helt fantastisk glugg som röner ungefär noll intresse för att det finns en 35/2 (som inte är lika bra).

Utrustning ÄR övervärderat, men det betyder inte att det är meningslöst att använda fina grejer:-) Jag plåtar mycket med kompaktkameror och det ska jag skriva om snart.
Sten-Åke Sändh   2019-02-25 01:06
Den kommentaren var välriktad! Den om utrustningen alltså. :-)

Håller med helt detta med objektivens ljusstyrka. Jag ägnade mig bl.a. åt att kolla på en del av alla de Konica Hexanon som Mats Lillnor lånade mig vid tillfälle (innan han dog - saknar honom) och det var ju så att nästan alla var svaga fullt öppna och rätt oanvändbara på största bländare. Det var nästan uteslutande fasta objektiv. Jag har själv vid tillfälle skrivit att jag tycker tillverkarna ofta "glädjemärker" objektiven då det ändå ofta visade sig att man måste blända ner ett steg för att de ska bli användbara. Det gällde även normalobjektiv jag kollade såsom 50/1,7 och 40mm/1,8.

En GFX som har större sensor kommer ju också att få liknande fördelar mot småbild som en småbild har mot APS-C. Så ett av problemen med de mindre sensorerna är ju att man tvingas in i mer extrema objektivkonstruktioner för att uppnå exv. kortare skärpedjup. Ibland tar man genvägen och korrigerar med mjukvara men det har alltid ett kvalitetsförlustpris. Man får en del gratis bara av storleksfaktorn.

Jag har länge valt att hålla mig till 2,8 på ett antal av mina objektiv med fast brännvidd. Har egentligen bara ett 85/1,4 till porträtt. Det är skillnad på de praktiska begränsningar ett sånt 2,8 objektiv har idag i förhållande till hur dessa såg ut för 10 år sedan men det är få som pratar om det. Hur det än är så önskar man sig alltid ett 1,2 eller 1,4. Sensorerna idag är så ofantligt mycket ljusstarkare än de var då, så jag har inte fattat varför. En av mina kameror jag hade då för länge sedan hade CCD-sensor och klarade med möda ISO 400. En annan som hade CMOS hade en dipp redan på ISO 800. Idag har en del stöd för en bra bit över ISO 100 000. Det är ett verkligen ett antal stegs skillnad men trots det ska man alltid ha detta extra steg eller så även i objektiven. På toppen av det finns även antiskak som även det kan kompensera för vissa negativa effekter av objektivens brist på ljusstyrka. Jag fattar faktiskt inte det där.
Anders F. Eriksson   2019-02-26 19:56
Med (många) moderna objektivkonstruktioner är ljusstyrkan inga glädjesiffror, utan det går faktiskt alldeles utmärkt att använda objektiven med full bländaröppning.
MattiasL   2019-02-27 21:10
Det var väl inte riktigt det trådstartaren ifråga syftade på...att vi hänger upp oss på utrustningen, inte att man inte ska ha vad det nu är man ska ha.
Nu har jag känt lite på kameran hos Scandinavian och jag kunde notera två saker. Dels är den märkligt lätt, även med objektiv. Den väger ju ingenting! Det är inte alls någon nackdel, tvärtom, det ser jag som positivt, det ökar chansen för att den får följa med ut.

Dels kan Fuji fortfarande inte göra knappar, inte ens på en kamera i 45.000-kronorsklassen. Knapparna på min X-T2 är patetiska, och jag undrar om det inte till och med är ett snäpp värre på GFX:en. Det stora huset ger massor av plats för användarvänliga knappar - jämför med att ha som jobb att designa ett av Olympus små kamerahus för micro 4/3. Det är verkligen helt obegripligt.

Men dina bilder lovar gott och det ska bli kul att följa vad du gör med kameran! Det är lustigt att folk stör sig på att du plåtar jpeg. Du skulle inte vara den du var om du inte testade att göra tvärtemot ibland. Fortsätt med det!
Svar från Makten   2019-02-28 18:03
Det där med knapparna är ett gissel som gäller de allra flesta kameror tyvärr. Jag tycker de är ganska bra placerade och att ytorna på kameran är stora gör att de hamnar tillräckligt långt isär. Problemet är att de fan knappt sticker upp ens en halv millimeter ovanför ytan, så de känns inte. Detta går förmodligen att åtgärda i efterhand med självhäftande små gummiduttar, om man vill.

Rattar kan Fuji däremot göra. Mycket trevligt med dedikerad tidsratt, bländarring, ISO-ratt och vred för exponeringskompensation. Sen kan man som vanligt undra vilket ljushuvud som bestämt att den manuella fokusen ska vara ickelinjär. Alltså att förflyttningen blir olika lång vid samma vridningsvinkel, beroende på hur fort man vrider. Fullständig idioti och det är likadant på Sonykameror.
Håkan Lindgren   2019-02-28 22:54
Ja, vred och bländarringar! Riktiga vred för tid-bländare-ISO är vad jag gillar med Fuji. Men det är något skumt med dem också. De är så lösa att inställningarna kan flytta sig om man bara låter kameran ligga i väskan en stund, eller till och med när man bär den i handen. Man måste hela tiden kolla att inställningarna står kvar där man vill ha dem. Visst, vi har fått en låsknapp för tid och ISO - en bakvänd lösning när rattarna är för lösa till att börja med.

Ja, jag gillar att gnälla! Men jag gillar att ta bilder också, och att se bra foto. Har du upptäckt Leif Sandberg?

https://leifsandberg.com/