Eller tvärtom, ibland.

Att välja sina vapen

Det går segare än planerat med både fotograferandet och bloggandet. Jag hade lovat mig själv att ta tag i den saken, som ett led i min strävan efter en meningsfull tillvaro efter arbetstid. För att fylla tiden med något givande. Något som jag gillar och som jag kan, så att det inte blir oöverstigligt.
Det kanske kan tyckas märkligt att inte bryta ny mark, men jag måste börja i ett hörn och arbeta mig uppåt därifrån. Rätt vad det är hittar man något nytt och spännande att förkovra sig i, när man minst anar det.

Vi börjar i fotoänden av verkligheten. Som en del av er vet gillar jag fin bildkvalitet ungefär lika mycket som jag gillar minimalistisk fotoutrustning. En svår kombination som kan komma att kosta en rejäl hacka, samtidigt som risken är stor att man (i alla fall jag) inte blir nöjd med tillverkarnas syn på hur produkterna ska fungera. 
Ett lysande undantag – åtminstone på storleksfronten – var Sony RX1. En nästan fickvänlig kamera med hysteriskt bra objektiv och stor sensor. Själv övergav jag denna tingest efter att ha ägt två exemplar med decentrerade objektiv (ena sidan av bilden betydligt skarpare än motstående sida). I övrigt var kameran i stort sett perfekt, då den kunde följa med precis överallt. 

Nu när jag övergått till en spegellös systemkamera istället, har suget efter en bra trettiofemma varit riktigt stort, utan att jag lyckats hitta något vettigt. Tills alldeles nyligen, då jag gjorde en rockad och sålde två av mina absoluta favoritobjektiv genom alla tider – Zeiss 35/2 Distagon och Zeiss 50/1,4 Planar – för att finansiera ett annat Zeissobjektiv. Nämligen Loxia 35/2 Biogon. 


Biogonen må se stor ut på bild, och det är den om man jämför med dess kusin för Leica M-kameror. Trots att den optiska konstruktionen är i stort sett identisk. Men man luras av att kameran är liten. Faktum är att detta objektiv är nära nog optimalt om vi ser till ergonomin. En ännu mindre glugg blir svår att hantera och handhålla, särskilt med handskar på, vintertid.

Totalvikten för kamera med monterat objektiv är ungefär 800 gram. Tillräckligt lätt för att utan bekymmer kunna cykla med den hängandes på bröstet. En egenskap som är ytterst viktig för mig som cyklar nästan hela tiden, överallt.

Detta var alltså det första vapnet. Det andra är i allra högsta grad relaterat till ämnet, för det är en cykel! Men inte vilken cykel som helst, som ni snart ska se.


För mig som cyklar året om är detta en makalös manick; en så kallad fatbike. Med 4,6 tum breda däck på 90 mm breda fälgar kan man ta sig an relativt lösa underlag, såsom snö, på ett helt annat vis än med en vanlig hoj.
Inköpet var lite av en chansning, för att uttrycka sig milt. Jag hade aldrig provat en fatbike och bestämde mig för modell och märke endast utifrån omdömen och beskrivningar jag läst.

Innan vi går vidare till det märkliga fordonets egenskaper så får jag be er förstora bilden ovan. Den är tagen med Zeissobjektivet vid f/2,5 och jag är nog inte ensam om att anse att resultatet är spektakulärt! 
Den här gluggen beter sig tämligen annorlunda jämfört med 35/2 Distagon. Det är snorskarpt, men inte lika ”in your face” eller vad man ska säga. Mer subtilt och delikat; lite som Planarkonstruktionerna.  Samtidigt ser jag mycket av den tredimensionalitet som är förknippat med Zeiss, med en bakgrundsoskärpa som håller lägre kontrast än motivet i fokus. 

Åter till cykeln, som jag ägnat merparten av min fritid åt sen jag köpte den i måndags. En kort sammanfattning av dess egenskaper är att den är vansinnigt rolig! Ingen fjädring, inget lull-lull, bara gigantiska däck som gör att man aktivt letar upp knepiga underlag för att kolla om det funkar. Och ofta gör det det.


Djup lössnö är svårt, men stigar där underlaget packats ihop av vandrare är rena barnleken att cykla på. Störst skillnad mot en vanlig MTB infinner sig vid mjuk men inte så djup snö, samt modd. Då flyter man uppepå. Är snön hårdtrampad så äter det låga däckstrycket upp alla ojämnheter som annars får en att skallra tänder. Vi snackar 0,3 bar i framdäcket och bara lite mer än så bak! Kontaktytan mot marken är betydligt större än vad ett par skor ger, och till skillnad från en fotgängare har man hela denna i marken kontinuerligt. Bärigheten blir därefter; mycket god.

I eftermiddags tog jag en liten tur ner till havet vid Erstavik. Mest för att få en nypa luft, men körglädjen hos den märkliga farkosten lockade också. Min betydligt fräsigare stigcykel med fram- och bakfjädring är inte alls lika rolig att cykla på faktiskt. Väl där fotade jag naturen istället för cykeln, för första gången på väldigt länge. 


Mitt motivseende kändes okalibrerat och ganska uselt. Det där med att ständigt kolla efter kompositioner, oavsett om man har kameran med sig eller inte, har nästan helt försvunnit. Så jag fick verkligen anstränga mig som tusan för att hitta något av intresse att fotografera.


Det kommer nog tillbaka med lite övning, tror jag. Mina nya omgivningar har dock givit mig helt andra förutsättningar. Tidigare fotograferade jag helst abstrakta mönster i industriella miljöer. Något som knappt finns där jag numera håller hus, i Nacka. Därför måste jag förmodligen omarbeta min strategi.

Det jag har fått istället är fantastisk natur precis runt knuten. Något jag är rätt dålig på att få till på bild. Förr har mitt fotografiska måtto varit att försöka göra något intressant av ett ointressant motiv, men detta har kastats över ända. I skogen trivs jag som fisken i vattnet. Fast hur ska jag kunna presentera den på bild? Det vet jag inte, för den är så fin i verkligheten att en bild aldrig kan göra den rättvisa. På sätt och vis är det alltså ett omvänt förhållande mellan bild och motiv.


Det sena, glödande eftermiddagsljuset mot furorna som jag såg på den lilla traktorvägen mitt ute i ingenstans, kan jag inte få fram i ett fotografi. Hur jag än försöker blir bilden bara en blek kopia av originalet. 

Nå, det finns ingen anledning att misströsta. Jag är utanför min comfort zone, och det ska man vara om man ska kunna utvecklas. I alla fall ibland. Och om jag får vara ute i naturen så räcker det egentligen. Fotograferandet blir sekundärt, till skillnad från tidigare, då de fula omgivningarna lockade mig in i bildskapandet. 

----------------

Vapnen är alltså införskaffade och har visat sig adekvata för ändamålen. Nu är det upp till mig att använda dem och leverera. Med lite god vilja ska det nog gå, och god vilja har jag ganska gott om för tillfället. 

Vi ses!

Inlagt 2015-02-08 23:58 | Läst 5608 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Ja två decentrerade objektiv på raken tyder ju på hysteriskt apbra kvalitet, LO
Svar från Makten 2015-02-09 01:27
Det skrev jag inte, LO. Jag skrev hysteriskt bra objektiv. Tråkigt nog lyckades inte Sony med kvalitetskontrollen.
Trevlig läsning och bra foto. Just nu är jag osäker på vilka slutsatser jag ska dra.
Svar från Makten 2015-02-10 00:41
Jag tror inte du behöver dra några slutsatser, EGW. ;-)
2015-02-09 10:02   Jesper som inte orkar logga in
Bah! Jag skrev en längre kommentar men lyckades stänga tabben innan jag postade den. Kort så känner jag igen mig i svårigheten att ta naturbilder som gör verkligheten rättvisa och inspireras av kameraval och fordon i den här bloggposten :)
Svar från Makten 2015-02-10 00:43
Visst är det surt när man skrivit massa som bara försvinner! Händer tyvärr då och då:-/

Naturbilder är ett gissel. Det måste nästan vara nåt spektakulärt för att det ska vara intressant att titta på. Förmodligen är det bäst att gå på detaljerna istället för landskap.
Jo även jag känner igen mig, att försöka fånga framförallt skog på bild är väldigt väldigt svårt. Försöker så ofta men misslyckas ofta av nån anledning som jag inte kan komma på. Hoppas du lyckas bättre :)
O fräsig cykel du! Däcken är nästan lika breda som på min enduro, men tror nästan du kommer fram bättre iom att din väger säkert 150kg mindre.
Svar från Makten 2015-02-10 00:46
Å andra sidan har jag väl ungefär en hundrafemtiondel av effekten, så det går nog jämnt ut;-) När man har superlågt tryck så funkar cykeln lite som en bandvagn. Däcken liksom flyter ut över underlaget och greppar hyfsat även på skrovlig is! Sjukt roligt är det i alla fall:-)
Roligt att du bloggar igen.

mvh Johan
Svar från Makten 2015-02-10 00:46
Tack Johan, det är roligt att vara tillbaka igen!
Svar från Makten 2015-02-13 11:48
Ska kika när jag kommer hem!
Cykeln hoppar verkligen ut ur bilden. Om jag spränger spargrisen och trots allt köper ett zeissobjektiv skyller jag på dina många blogginlägg om Zeiss. (Planar 50/2 ZM lockar, eller om det blir ett billigare 50/1,7 för Contax.)
Svar från Makten 2015-02-13 11:50
Om du har en Sonykamera så är nog Loxia 50/2 ett bättre alternativ än ZM 50/2. Det är, precis som hos Biogonen, samma konstruktioner, men Loxia-varianten har optimerats för kamerans tjocka sensorglas. Kolla även in Sony FE 55/1,8 som är helt grymt bra.

Contax 50/1,7 verkar riktigt bra, men den blir ju rätt mycket större med adapter tyvärr.
Håkan Lindgren 2015-02-13 15:25
Nej, jag har en Fuji X-T1. Kanske är en Loxia (vad får Zeiss de där namnen ifrån?) bättre även i mitt fall? Men ... priset. Planar ZM är billig, även i nyskick, i förhållande till dess egenskaper. Jag har bara hört gott om det.

Hade jag en Sony skulle jag definitivt vilja ha en 55/1,8. Av allt att döma ett fantastiskt objektiv. Två saker - förutom priset, då - har gjort mig tveksam till Sony. 1) Ljuspunkter kan ge fula, randiga reflexer (från sensorn?). 2) Komprimerade råfiler. Hur tänkte de där? Vi tar en av marknadens bästa sensorer, ber Zeiss konstruera några läckra objektiv, och sen komprimerar vi råfilerna.

X-T1 är naturligtvis inte perfekt den heller. Det ska bli spännande att se hur långt spegellösa kameror når om 1-2 generationer.
Svar från Makten 2015-02-15 23:10
Har du ingen Sonykamera så är ZM 50/2 ett säkert kort. Av allt att döma är den helt okej även utåt kanterna på a7, även om Loxian är bättre. Men den kan du ändå inte sätta på din kamera. Dessutom är ZM-varianten ett under av byggkvalitet i ett minimalt skal. Jag hade den ett tag och gillade den som fan på NEX-5N.

FE 55/1,8 är något helt annat. Det är ett "perfekt" objektiv, om man tar på sig mätglasögonen. Dock gillar jag de genuina Zeissobjektiven lite bättre, då de har kvaliteter som inte kommer fram i labbtester (eller snarare gör resultaten värre!). FE:n är skarp så in i helvete över hela småbildsytan från f/1,8, vilket är smått fantastiskt. Bokehn är också mjuk, men, och det är ett stort MEN; bakgrundsoskärpan håller hög kontrast.

Sonys komprimerade råfiler är inget jag bryr mig om. Man ska dra riktigt, riktigt mycket i spakarna innan det märks.
Hej!

Kul att du är tillbaka, jag har saknat dig..

Apropå bildkvalitet och minimalistisk fotoutrustning: en av anledningarna till att jag köpte den apdyra M9 var att den är liten (går att ha innanför jackan - det går inte med Canon 5D), den andra anledningen var att jag redan hade en arsenal av Leitzobjektiv från tiden med min M2.

Sony påstår i sin reklam att deras A7 är "världens minsta fullformats systemkamera" - ändå går den inte ner i den väska jag har för min M9 + tre (!) objektiv 15-90 mm - ja jag har mätt. Jag skulle nog köpt en A7 idag om det inte vore för att den inte passar så bra med Leitz vidvinkligaste objektiv (som du så riktigt påpekat). Trots att den inte går ner i min M9-väska (som är ungefär så stor som en aftonväska damer brukar bära med sig när de är på fest).

/Tomas
Svar från Makten 2015-02-13 11:53
Det låter konstigt att den inte får plats, men väskan kanske är formskuren för just M-kameror? Sonyn är ungefär lika stor, men förstås en aning djupare på grund av greppet. Dessutom sticker sökaren upp en smula.

Jag hade gärna haft en M9 om det inte vore för det hysteriska priset i förhållande till den uråldriga sensorn. Sen gillar jag inte riktigt mätsökare, även om det är trevligt vid själva fotograferingstillfället. Dock blir parallaxfelet en klar bov om man vill fota precisa kompositioner.
TomasKronberg 2015-02-13 12:07
Det är nog för att M9 är "plattare", som du säger så sticker sökare och handgreppet ut på A7. Väskan är inte gjord för M9 men den är platt. Dock är förmodligen själva kamerahuset mindre och lättare på A7.

Fast det hela är ju en diskussion "om påvens skägg" kan man säga. Bägge kamerorna måste ju vara de minsta systemkamerorna för formatet 24x36 som finns att köpa (digitala då) här i världen. Apropå minimalistisk fotoutrustning.