Eller tvärtom, ibland.

Den spegellösa kameradrömmen som sprack men läktes

Under filmtiden, alltså när de flesta fotograferade med småbildformat och film, fanns i stort sett bara två olika typer av kameror. Spegelreflexkameran som med hjälp av en spegel mellan objektiv och film låter fotografen se genom objektivet, samt kameror med genomsiktssökare bredvid objektivet, varav de dyrare också hade mätsökarfokusering.

Den förstnämnda kameratypen är den som numera helt dominerar marknaden för digitala kameror med större sensorstorlekar; alltså de som närmar sig småbildsformatet eller har det lite mindre APS-C-formatet. På sistone har det dock dykt upp en rad trevliga alternativ med det sistnämnda formatet, utan spegel!

Plötsligt verkade det som om drömmen om små, ljusstarka objektiv och en nätt kamera kunde bli verklighet. Att fimpa spegeln gör nämligen att avståndet mellan sensor och bakersta lins hos objektivet kan göras så litet som man vill. Det innebär – utan att gå på det tekniska djupet – att även vidvinkliga objektiv kan göras väldigt mycket mindre än motsvarigheterna för en spegelreflexkamera.

Jag jublade och hoppades på en revolution utan dess like! På filmtiden var objektiv för mätsökarkameror otroligt mycket mindre och lättare än dito för spegelreflex, och därtill ofta bättre dessutom. Men när jag nu ser testbilder med sådana objektiv monterat på Sonys senaste spegellösa kamera, NEX-7, så blir jag lite bedrövad. Det råkar nämligen vara så att när den bakre linsen sitter nära sensorn så får man rejäla problem med skärpan utåt bildkanterna. Det är därför Sonys egna kameror i NEX-serien har begåvats med ganska klumpiga objektiv.

--------------

Desto mer glädjer det mig därför att mitt köp av en Leica M8 för två helger sedan känns helt rätt. Kameran introducerades 2006 och är fortfarande betydligt bättre med de små objektiv jag talar om, än NEX-kamerorna trots att M8:an har större sensor. Okej, själva kameran är rätt mycket större, men samtidigt rätt mycket mindre än en motsvarande spegelreflexkamera.

Låt oss ta en titt på skillnaderna!


Den där biffen till vänster är ett 35/2 för spegelreflexkamera, medan det på Leican till höger är ett 28/2. Innan någon börjar oja sig om skillnaden i brännvidd så vill jag meddela att ett 35/2 för den högra kameran är MINDRE än 28:an. Men det råkar vara så att den lite mindre sensorn (APS-H) kräver en kortare brännvidd för samma bildvinkel som Zeissen till vänster ger på småbildsformatet, och min plånbok är inte tillräckligt fet för en M9 med fullstor sensor.

En Sony NEX-7 är mindre än M8:an, men motsvarande objektiv som ger bra skärpa från hörn till hörn är det nya Zeiss 24/1,8. Det är ordentligt mycket större, och den totala kombinationen blir redigt klumpig. Inte direkt vad jag har längtat efter.

Visst, de moderna sensorerna är vansinnigt mycket bättre vid höga ISO-tal. Men för mig är det minst lika viktigt med bra sökare och trevlig byggkvalitet.


Här framgår skillnaden i storlek ännu tydligare. Zeiss 35/2 för spegelreflex till vänster, Leica 40/2 för M-kameror i mitten och Leica 28/2, även det för M-kameror, till höger.

Jag vet förresten inte om jag vill ha en kamera som är mindre än M8:an. Det jag har emot moderna spegelreflexkameror är deras extremt överdrivna bullighet, och har egentligen inte med tekniska begränsningar att göra. Det fanns skitsmå och bra spegelreflexkameror fram till 80-talet, då någon uppfann autofokusen och förstörde allt vad taktil känsla och trivsamhet heter. Leica M8 med valfritt objektiv är ungefär lika liten och smutt som en spegelreflexkamera från 70-talet, fast med något mindre objektiv.

-----------------

NEX-7 är säkert skitbra när ljuset tryter, men det går faktiskt att få den medeltida sensorn i M8 att leverera skapligt vid lågt ljus. Jag har haft kameran med mig varje dag, var jag än gått.

M8 med 28/2 @ f/2 – 1/8 sekund och ISO 1250


Förvisso snackar vi nu om ett objektiv som kostar tre gånger så mycket som bara en NEX-7, utan objektiv. Men det finns billigare alternativ som når nästan lika långt.

Den stora och ljusa sökaren och lättheten att sätta fokus precis där man vill även när det är näst intill beckmörkt, ger en fotoglädje som ingen modern jag-kan-allt-kamera kan matcha. Man får brottas lite mot fysikens lagar, men det är bara roligt!

M8 med 28/2 @ f/2 – 1/4 sekund och ISO 1250


Med armbågarna stödda mot ett broräcke kommer man långt. Sen kan jag inte låta bli att tycka att sensorn ger väldigt, väldigt trevliga färger. Det är lite klurigt att sätta fingret på vad det är, men det är som om man liksom plockat bort nån gammal smutsig fönsterruta mellan motivet och den färdiga bilden. Och då är det här ändå under sämsta möjliga omständigheter.

Objektivet är inte fy skam heller, men det är mer självklart eftersom det är bland det bästa som finns, oavsett vad man jämför med.

M8 med 28/2 @ f/2 – ISO 160 och 1/45 sekund


Vid full bländaröppning är det såpass bra att det duger gott till landskapsbilder. Den här ovan är väl inget vidare, men fick duga för att illustrera stämningen vid Sicklasjön när jag promenerade från jobbet i eftermiddags.

----------------

Kameratillverkarna har fortfarande inte fattat. När de nu spottar ur sig spegellösa kameror så optimerar de uppenbarligen inte sensorn för objektiv som ska kunna sitta nära denna, och därmed dödar de hela vitsen med konceptet.
Är du less på utvecklingen och har en slant på kontot så är faktiskt en M8 fortfarande ett väldigt trevligt alternativ. Särskilt om du som jag är helt ointresserad av autofokus och miljarder funktioner som inte behövs.

Vi ses!

Inlagt 2011-10-28 22:29 | Läst 3840 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Jag har haft en NEX-5 nu i lite över ett år och använt den med manuell optik. Varit mycket nöjd med resultatet men svurit över dålig ergonomi. Så kommer då NEX-7 som verkar vara en riktig kamera och inte bara ett digitalt bakstycke som de övriga NEX-modellena. Men vad gör Sony då! Jo, man använder inte den så helt tydligt för systemet optimerade sensorn från NEX-5N utan en 24MP-sensor som ej förvånande brusar mer men även är usel på att hantera vidvinklar.

Den först överentusiastiska Steve Huff har svalnat betydligt när han konstaterat att NEX-7 vantrivs med Leicas bästa vidvinklar.
Nya NEX-5N med sin prisade 16MP-sensor däremot, gör bra ifrån sig med en Voigtländer 15.

Hade planer på en NEX-7 med nya Zeiss 25/2 men nu är det inte lika roligt längre. Visst, den` fina´ 5N kan man ju byta upp till men ergonomin suger, och då speciellt med lite tyngre optik. Det är dags att Nikon eller Canon blandar sig i leken.


http://www.stevehuffphoto.com/2011/10/28/sony-nex-7-with-wide-angle-leica-lenses-a-quick-test-and-gxr-comparison/


/Stephan
Svar från Makten 2011-10-29 01:11
Jag tror inte det är antalet pixlar som är problemet. Möjligen blir det bökigare att fixa lämplig offset på mikrolinserna om pixlarna är mindre, men jag misstänker att man haft i åtanke att Sonys objektiv för spegelreflexkameror ska funka bra med adapter. Vilket i så fall gör kameran rätt meningslös.

Jag har också sett riktigt bra resultat från NEX-5N med Zeiss 25/2,8 Biogon ZM, som är ett av de skarpaste objektiv som någonsin gjorts med den brännvidden. Men med NEX-7 verkar det bli pannkaka av hela saken.

Om de stora tillverkarna vill tävla med Leica så måste de fatta att det här med spegellöst inte är en ploj. De måste anpassa sensorn och objektiven för det korta registeravståndet. Leica har uppenbarligen lyckats rätt bra med en mögig gammal CCD i M8 och M9. Förvisso med mjukvaruhjälp.
Om man monterar din 28mm ASPH på en NEX 7 (med adapter) är det väl samma avstånd mellan bajonett och sensor som på en Leica? Däremot har Sonykameran förstås inga mikrolinser som korrigerar på samma sätt som jag har för mig att Leica har ...

Jag funderade ett tag på att byta ut min D3 och X100 mot en NEX 7, men jag är inte så förtjust i att NEX:en tydligen är ganska högljudd (vilket är en klar nackdel jämfört med X100). Annars skulle jag klara mig ganska bra med den kameran och objektiv motsvarande ungefär 28, 50 och 90 mm ...
Svar från Makten 2011-10-29 01:17
Alla sensorer har mikrolinser, men det som krävs om utgångspupillen ska kunna ligga nära sensorplanet, är att man har en offset på dessa, så att de utåt sensorns bildkanter är förskjutna en skvätt i förhållande till själva pixeln.

Fuji X100 måste ha rätt bra korrektion på den fronten, för den är grymt bra även i hörnen (om än inte lika bra som i mitten förstås) med det extremt kompakta objektivet. Jag skulle tro att den gluggens bakre lins (eller egentligen utgångpupill) ligger bra mycket närmare sensorn än vilket Leica M-objektiv som helst.

En kamera som har X100:ans bildkvalitet i kombination med M8/M9:s byggkvalitet och sökare, vore en vinnare:-) Fast 99% av alla köpare skulle förstås välja något annat då.
Håller med dig om att dagens digitala spegelreflexkameror blivit ganska stora. Tog nyligen fram en av mina gamla analoga kameror från 70-talet, Pentax MX. En fantastiskt välbyggd liten kamera som faktiskt är mindre än M9 trots sin spegelmekanism. När jag skaffade M9 var det inte primärt för dess litenhet men jag måste säg att jag verkligen uppskattar dessa egenskaper nu. Framförallt när man är ute och reser. Hela Leica-utrustningen med fyra objektiv väger mindre än D700 med normalzoom. Denna lilla och diskreta kamera får oftare följa med så att det blir fotat också.

/Pär