Det tummade anteckningsblocket

Trots det blida vädret går det inte längre att förneka höstens ankomst. Den tränger sig på utan att knacka. Står, rätt vad det är, som en mörk gestalt utanför din port, redo att vältra sig in med fukt och dunkel. Med smutsiga skodon skrider den in och besudlar din finaste dörrmatta men en doft av jord och multna löv. Och du har ingenting att säga till om.

Jag är glad över detta. Jag ser till och med fram emot det. Kanske för att det ännu inte hänt. Kanske för att jag vet att livets små glädjeämnen skiner så mycket starkare och tydligare när världen runtom är grå och mörk.

-----------------------

Jag har en liten anteckningsbok där jag skriver ner data om bilderna jag tar med film. Egentligen är det helt meningslöst.


Meningslöst om man är rationell. Men känslan av den här lilla tummade boken är inte att förakta. Varje gång jag tar en bild med någon av mina analoga mellanformatare så fiskar jag fram den svarta boken ur fickan och skriver en anteckning.

Det är såna små, små men viktiga känslor som framträder tydligare i höstmörkret. Det biter bättre i själen helt enkelt.

Pentax 67II med 55/4 @ f/16 och 1/125 – Kodak Tmax 400


Pentaxen lever ett handikappat liv numera, utan inbyggd ljusmätare. Men jag har köpt en extern, handhållen dito, och det har faktiskt gjort fotograferandet ännu roligare.

Jag mäter reflekterat ljus och infallande ljus, och försöker utifrån erfarenhet och kunskap exponera så perfekt det bara går.

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/5,6 och 1/125 – Kodak Tmax 400


När andra fotograferar slottets storslagna exteriörer, koncentrerar jag mig på oansenliga detaljer.  Och antecknar i blocket förstås.


Den klåpiga handstilen beror delvis på att jag skrivit utan stöd. Men jag kan väl inte påstå att jag har bra handstil annars heller. Skillnaden mellan att bläddra i boken jämfört med att högerklicka på en fil från en digitalkamera när man vill veta exponeringsfakta, är stor.

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/11 och 1/125 – Kodak Tmax 400


Dagarna mellan bilderna kan vara många. En bit av mig tycker att det är jobbigt. En annan tycker att det är bra. Hur det än är så hastar jag inte fram mina bilder. De får komma när de kommer. Det här var dagen efter, i lördags. Jag hade precis träffat två kära bekanta av en slump och irrade planlöst omkring.

Vid kyrkan stannade jag rätt länge. Väntade och ljusmätte.

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/2,8 och 1/250 – Kodak Tmax 400

Bilden är medioker men har ändå något och påminner mig om hur jag kände när jag arbetade med att ta den. För det var ett arbete, inte bara sikta och trycka. Att sen ta fram den tummade boken och plita ner en rad, fulländade verket rent själsligt.

-----------------------

Man behöver inte fota med stort bildformat och film för att anamma detta tänk. Du kan göra likadant med digitalkameran. Kanske skriver du då inte upp exponeringsdata, utan en rad eller två om platsen istället. Men jag lovar att den där lilla boken kommer att bli dig kär om du provar.

Inlagt 2011-10-03 22:58 | Läst 2010 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Hej, jag undrar om jag inte såg dig. När jag gick förbi stod en man med mellanformatare precis vid platsen för sista fotot. Har dock för mig att det var i lördags men jag kan ha fel. Hur som helst hör det ju inte till vanligheterna så det bör väl ha varit du?

Tycker för övrigt det är svårt att plåta svartvitt vid Mariakyrkan. Det fina med kyrkogården är färgerna: den bleka orangegula putsen mot grönskan och svartbruna stammar.
Svar från Makten 2011-10-04 09:02
Jo, det måste ha varit jag, och visst var det i lördags. Har rättat texten nu.
Egentligen tänkte jag invänta någon som skulle gå upp för trappan, men jag tröttnade och nöjde mig med paret där nere framför dörren.
Extra härliga bilder idag, släng bort allt utom pentaxen! :)

Och angående förra inlägget så håller jag med om att det är magiskt att titta direkt på den stora mattskivan i en TLR. Den som sitter i min Richoflex är riktigt fin, och jag kan gå runt i lägenheten och bara kika genom den länge. Hur mysigt somhelst :)
Svar från Makten 2011-10-04 09:04
Den är lite väl tung att släpa på tyvärr. Men en schaktsökare skulle kunna slå två flugor i en smäll eftersom bara prismat väger ett halvt kilo. Jag var på väg att köpa en härom dagen, men i sista sekund insåg jag att det var en med inbyggd lupp som inte går att fälla ihop, så jag drog mig ur.