Eller tvärtom, ibland.

Digital sensorprestanda går inte bara framåt: Kodak KAF-10500 håller måttet ännu!

Den tyngsta tekniska diskussionen kring kameror är idag fortfarande bruset vid höga ISO-tal. Alltså egentligen när man exponerar den stackars sensorn väldigt lågt och sen måste både analogt och digitalt förstärka signalen för att få en vettig bildfil att jobba vidare med.
Utvecklingen på denna front är helt hysterisk och redan för 3 år sedan kom det kameror som ledigt klarade ISO 6400 med riktigt bra resultat. Min egen Nikon D700 är en sån kamera, och om man inte fotograferar saker som rör sig så behövs knappast bättre prestanda än så, någonsin. När bruset börjar bli olidligt har du för länge sedan slutat se något i sökaren, om du har ett ljusstarkt objektiv. För att inte tala om att eventuell autofokus slutat fungera.

Canon annonserade i dagarna en ny EOS 1D X som med småbildssensor ska ersätta 1D-serien. Man har tydligen fått sådan fjutt på utläsnings- och databehandlingshastigheten att 18 miljoner pixlar går att behärska även vid 12 bilder per sekund i full upplösning. Intresserar detta mig? Icke. Inte ett spår.

Visst är det trevligt att ha en kamera som klarar dåligt ljus med bibehållen möjlighet att fota utan stativ, även för mig som bara fotograferar statiska motiv. Men det finns faktiskt andra saker som är minst lika viktiga.
En del av det låga bruset hos de senaste kamerorna beror på att Bayerfiltret framför pixlarna är klenare. Man offrar färgriktighet till förmån för lågt luminansbrus, utan att tala om det för konsumenten, som bara dreglar vidare över hur lååååågt bruset är.

-------------------

Anledningen att jag tar upp det här är för att jag åter igen införskaffat en begagnad och tekniskt sett ålderstigen Leica M8. Dess sensorprestanda vid höga ISO-tal är ett skämt till och med jämfört med sensorformat som är 3 gånger mindre till ytan sett. Men efter att ha behandlat en hel del bilder de senaste dagarna framgår det, precis som förra gången, att bildfilerna vid bas-ISO (160) har kvaliteter som Nikon D700 och andra modernare kameror saknar.

Summicron 28/2 @ f/5,6


Med D700:an är rött något som man ska akta sig för. Kanterna hos röda föremål blir grusiga och några nyanser i det röda är omöjligt att fiska fram. Det är bara RÖTT, punkt slut. M8:ans uråldriga Kodaksensor KAF-10500 av CCD-typ är raka motsatsen.

Delvis beror det säkert på Summicronen, som tycks kunna trolla fram färger ur de grådaskigaste av motiv.

Summicron 28/2 @ f/5,6


Jag är fortfarande i en inkörningsfas där jag provar att ta bilder som egentligen inte är sånt som jag verkligen vill fota. Men det är rätt kul! Mätsökaren är en utmaning att bemästra vad gäller komposition eftersom man inte ser genom objektivet.

Mina gamla nedskalningsskript är lite för aggressiva, så jag måste börja från noll igen. Men de får duga så länge.

Summicron 28/2 @ f/8


Bilderna är tagna i eftermiddags på Södermalm. Jag hade inget att göra, så jag åkte till Medborgarplatsen och knallade runt helt sporadiskt med kameran hängande om halsen.
Det är lustigt hur folk reagerar. 9 av 10 ser den inte ens, vilket är bra. Men alla kameraintresserade tittar desto mer! Jag har tejpat över logotypen och modellbeteckningen, men trots att jag hade en svart jacka fick jag en och annan lysten blick. Nåja, det är bättre än att som när man använder D700:an bli uttittad av alla man möter.

Summicron 28/2 @ f/4


Om vi går tillbaka till den medeltida sensorn, så kan jag konstatera att den funkar ungefär som film, om vi bortser från att den gärna blåser ut högdagrarna. Kamerans enkla ljusmätning funkar ypperligt om man vet vad man gör, och råfilen får en helt annan karaktär än en dito ur D700:an. Det blir ett jämnt och mjukt histogram som – om man vill efterbehandla – är utmärkt för att med stor precision kunna lägga en anpassad kontrastkurva.

Vad jag däremot inte gillar är att cyan-toner drar iväg något hysteriskt. Det beror säkert en del på objektivet och det korta avståndet från utgångspupillen till sensorn, då jag inte sett detta hos Summicron-C 40/2.

Några objektiv som är bäst på allt existerar inte, men jag tror bestämt att 28:an är en av de bästa kompromisserna som man kan hitta.

Summicron 28/2 @ f/2


I Tysta Mariagången var det som vanligt tyst och ödsligt. Kanske ett jäkligt dumt ställe att befinna sig på med superdyr kamera på en sen lördageftermiddag, men vafan. Jag gillar såna ställen och det är väl en utmärkt anledning att inte bära saker som skriker "DYRT!". M8:an ser ut som en gammal sketen filmkamera för alla som inte är insatta.

Som ni ser tecknar objektivet oskärpa något alldeles fantastiskt snyggt. Och här i dunklet var det väldigt bekvämt med en mätsökare så att man kan fokusera rätt på nån sekund och sen gå vidare.

Ibland önskade jag att jag hade ett längre objektiv med mig, men det går rätt bra att beskära också.

Summicron 28/2 @ f/2,8


De här remmarna var för blotta ögat väldigt grådaskiga, men jag visste att det fanns mer att trolla fram. Nästa gång ska jag dock ta med farsans gamla Elmar-C 90/4 också, som komplement. Det är ruskigt litet, men jag har ingen aning om ifall fokus lirar med kameran. Det återstår att se.

-----------------

Snart offentliggörs antagligen Nikon D800 också. Enligt ryktena ska den ha en småbildssensor med hela 36 miljoner pixlar. En del är upprörda över att det är ”för mycket”, medan andra ser det som ett tecken på att det antagligen också kommer en billigare modell sen. Jag bryr mig inte längre. Alla dessa tegelstenar kan tillverkarna stoppa upp där solen inte lyser.

Jag vill ha en kamera med god byggkvalitet, stor och fin sökare, samt portabelt format. Och det har jag nu! Den befrielse och inspiration jag kände idag när jag var ute och fotade, har jag inte känt på länge. Jag tror att det kommer att bli betydligt mer gjort i bloggen framöver tack vare detta.

----------------

Nån som vill köpa en D700 med tre Zeissobjektiv? Hojta till bara! ;-)

Inlagt 2011-10-22 21:01 | Läst 2422 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Du, nu när du är Leica-idiot så ser jag ingen anledning till att vi inte ska ses någon gång och nörda oss tillsammans. Jag tror inte att vi bor så långt ifrån varandra.

//Dawid
Svar från Makten 2011-10-22 21:23
Rosersberg ligger väl fan i Lappland!?! :-O
Norpan 2011-10-22 21:25
Ja, nästan. Men se till att spotta ur potatisen din jävla skåning och kom hit så kan vi fota lite :)
härligt med inspiration! ser fram mot att komma iland och hem snart å prova m9an riktigt när jag läser din blogg!
Svar från Makten 2011-10-22 22:57
Utmärkt! Ju dyrare en kamera är, desto viktigare är det att man använder den ordentligt:-)
Jag tycker den verkar återge färg perfekt och linjer m.m utan problem men detaljerna på nära håll tex. dören och remmarna blir inte riktigt lika fina som när du fotar med din Pentax 67 II. Dags för test? =)
Svar från Makten 2011-10-22 22:59
Som sagt så har jag bara skalat ner bilderna med ett gammalt skript som inte funkar så bra. Visst ger mellanformatet bättre möjligheter, men skillnaden är faktiskt inte alls särskilt stor. M8:an saknar AA-filter framför sensorn och skärpan per pixel är helt absurd. Att remmarna inte ser så bra ut beror snarast på överskärpning.
Är mätsökamerorna konstruerade på nåt specielt sätt som gör att Moire inte är ett problem .?
Har hört att färgåtergivningen skulle ta skada om AA-filter tas bort på en DSLR. Å andra sidan vet jag att man provat det med bra resultat på Nikon D200
Svar från Makten 2011-10-22 23:34
Moiré ÄR ett problem med Leica M8 och M9, men bara om man fotograferar motiv som har täta och upprepande mönster. Textiler brukar vara värst, men till exempel en persienn i ett husfönster på stort avstånd kan också ge moiré.
Jag vet inte riktigt varför du argumenterar som du gör, eller snarare varför du argumenterar över det här öht. Vem är det som måste övertygas och varför?

Däremot är ämnet intressant ur ett större perspektiv. Hypotetiskt finns det ju ingen gräns för hur "bra" en kamera kan bli men någon gång, kanske det var igår, blir den bättre än vad vi kan uppfatta med våra sinnen. Borde det då inte bli läge för teknikprofitörerna att utveckla hjälpmedel för våra sinnen, så att vi kan uppleva hur bra grejor de säljer? 3D-TV är ju faktiskt ett försiktigt exempel på det, såvitt jag vet måste man ha speciella glasögon för att uppleva det tekniksprånget.

Dock har jag faktiskt en giltig ursäkt för en del av, den ibland nedsablade, utvecklingen. T.ex. dagens nyhet här på FS om en multifokuserande kamera, om vilken någon kommenterade: "bra för den som inte vill tänka eller se." Då förbiser man tillämpningar som inte ligger inom amatörfotografering, automatisk övervakning är ett exempel på något som varken tänker eller ser. Här på FS är det få som tänker på att bildfångst är något som sysselsätter fler än bara blåbärsamatörer, industrins markad är större än så, därför får vi stå ut med ständigt bättre grejor.

Och den som inte vill ha det kan ju alltid fortsätta med grottmålningar, det är ännu inte förbjudet:-)
Svar från Makten 2011-10-22 23:45
Jag undrar själv varför du tror att jag försöker övertyga någon om något:-) Jag beskriver bara hur jag själv ser på kameraprestanda och hur det påverkar mina bilder. Sen är det upp till var och en att avgöra om det har betydelse för dem också.

Det intressanta i just det här fallet är att en i sammanhanget gammal och omodern sensor faktiskt har en del fördelar mot det allra senaste.
Det finns folk som betalar multum för Kodaks spegelreflexkameror med Canon- och Nikonbajonett och stor CCD-sensor som kom precis i början av den digitala revolutionen, för att de fortfarande ger unika prestanda med exempelvis känslighet på ned till ISO 6.

Jag gillar utveckling, men tycker att den är väldigt enkelriktad för tillfället när det gäller kameror.
Tomasz 2011-10-23 00:02
OK, det är väl bara en fråga om hur jag uppfattar det jag läser. Min fråga är nog ändå smått retorisk. Jag har ju också en likadan sensor som du och är fullt nöjd med den, har bara inte funderat över den lika mycket.

Ha det gott! /Thomas
summicron 28... inte illa... Affes?

Himla drag i färgerna. :)
Tomasz 2011-10-23 00:44
Det finns oändligt med färg i fotosopp!
Nu tror jag inte att Martin är den som föredrar PS framför kameran för att göra fina bilder, det är aningslösheten bakom kommentaren som jag reagerar på. Kanske jag uppfattar det fel, jag tror ju att draget i färgerna är menat som en hyllning till objektivets egenskaper men smileyn kanske antyder en misstanke om spakdragande.
Det är inte lätt att vara nybörjare här, vilka auktoriteter går att lita på?
froderberg 2011-10-23 01:13
Jag förstår inte ditt inlägg och du förstod inte mitt.
alf109 2011-10-23 01:53
Jo Martin köpte min Summicron 28:a så nu är det Martins. :)
-affe
froderberg 2011-10-23 10:40
Jag fick nöja mig med Voigtländer Ultron 28/2... Men en dag så....
Svar från Makten 2011-10-23 11:02
Du har väl drösvis med andra prylar att sälja? Voigtländer 28/2 är utmärkt, men förskjuter fokus en hel del vid nedbländning. Dessutom tror jag inte att mitt exemplar fokuserade riktigt korrekt på den förra M8:an.

Vad herr Engström talar om vet jag inte. Utan Photoshop (ACR) blir det inte mycket till färg ur något objektiv, men det betyder inte att man inte kan se skillnad mellan olika objektiv. Att dra upp färgmättnaden från ett muggigt objektiv blir förstås aldrig lika bra som om sensorn fått mer olika nyanser att arbeta med från början.
froderberg 2011-10-23 14:07
Visst har jag mycket prylar att byta in och jag drar också in en del pengar på mitt fotograferande. Det är bara en fråga om prioritering.

Jag plåtar en del med Leica M6 just nu. Dels är det är sätt att testa om jag vill lägga pengar på en M9 eller M10, men samtidigt är det också ett alternativt fotograferande där jag inte behöver tänka på bildkvalitet på samma sätt. Nu har jag en Leica/Voigtländer-utrustning för strax över 20 000 kr med sex objektiv varav fem är nya/demoex.

Om inte Ultron är perfekt nedbländad så kanske mitt Color-Skopar 28/3,5 fungerar bätte nedbländat. Det är i alla fall mindre. Kostade 1500 kr inkl moms så jag kunde kosta på mig två 28:or.

Jag tror att jag blir mer kräsen när jag börjar fotografera med en digital Leica. Mitt Summicron-M finns ju ingen anledning att byta. Jag använder 35 mm mest så en Summicron Asph får det nog bli. Blir jag riktigt biten och äffärerna fortsätter att gå bra så kan blir en Summicron 28 Asph. Som företagare är det knappt lönt att handa moderna objektiv begagnade. Voigtländer Apo-Lanthar 90/3,5 ska vara ett av världens skarpaste objektiv så det behåller jag. :)

Lycka till med dina nya prylar! Ska bli kul att få se fler bilder. Även dina testbilder är så bra att de har högt tittvärde.
Svar från Makten 2011-10-26 18:40
M6 är tyvärr hundra gånger trevligare byggd än M8 och M9, så risken är att du blir besviken ändå om du trivts med M6:an. Jag blev just påmind om det när jag nyss sålde mitt ZM 35/2,8 till en M6-ägare.

Hade jag haft en M9 eller fotat med film så hade jag struntat i 28:an och köpt en 35:a istället. Då är dessutom utbudet mycket större. Att ha drösvis med objektiv till en mätsökarkamera känns lite bakvänt. Det enda jag vill ha är ett längre komplement till 28:an för att kunna ta "utsnittsbilder" utan att gå så nära att perspektivet blir knasigt. Tror 50 eller 75 mm på APS-H skulle passa ganska bra. 90 är för långt.
För övrigt har jag haft Voigtländer 90:an, fast i spegelreflexmodell (samma optik). Och visst var den bra, men inte jätteimponerande faktiskt. Dock mycket kompakt och trevligt byggd.
Intressant läsning!
Jag har till stor del gjort samma reflektioner när jag jämför min M9 med min D700. När det gäller prestanda på högre ISO är det väl också frågan om lite olika teknik mellan CMOS sensorn i tex D700 och CCD som återfinns i M8 och M9. Om jag förstått det hela rätt så sker en del brushantering redan på sensorn i CMOS medan råfilen från CCD är mer "rå". Det innebär att man själv får jobba den del med brushanteringen i efterhand.

För egen del går jag sällan över ISO 800 även med min D700 och upp till ISO 800-1250 tycker jag definitivt att jag kan få ett mer tilltalande resultat från M9 med den fantasiska brusreduceringen i LR3. Bättre färger, mer detaljer och mer sting i bilden överhuvudtaget jämfört med D700. Nu beror det säkert också på de suveräna Lecia-objektiven och det faktum att sensorn saknar AA-filter. På ännu högre ISO hänger naturligtvis inte M9 med men tack vare ljusstarka objektiv som presterar otroligt bra redan vid full öppning kommer man ganska långt ändå tycker jag.

En annan upptäckt som jag gjort med LR3 (jämfört med en tidigare version av ACR i Elements som jag använt)) är att jag kan få helt nytt liv i mina gamla CCD raw-filer från min första DSLR, Nikon D70s. Kan verkligen rekommendera LR3 om man jobbar med CCD-filer från tex M9 (och antagligen även M8).

/Pär
Svar från Makten 2011-10-26 18:45
Jag använder Adobe Camera RAW, som har samma råomvandlare som LR3. Och visst är det jäkligt bra! Men M8:ans sensor (eller kanske snarare signalhanteringen) är inte lika bra som i M9, så vid ISO 1250 börjar det redan titta fram bandning, och den rår inte ACR på tyvärr.

Hur som helst tycker jag att den förnämliga hanteringen, känslan och litenheten hos M8:an väger upp för andra dåliga egenskaper. Det finns nog ingen annan tillverkare som kommer att göra något som kan tävla med Leica på dessa plan, så med det i baktanke är det rätt billigt med en M8 i dagsläget. Om M9 går ner lika mycket i pris om något år så blir det säkert en sån istället då.