Ett och annat om allt och inget – Med cykel till vardags och annorstädes

Semestern är slut men sommaren långt ifrån detsamma. Med återgången till arbetet försvinner dock fritiden fort för en som jag, som är morgontrött till tusen och därför inte kommer hem förrän tidigast vid middagstid. Om jag inte redan varit lite trött på fotografering så har den bristande orken inte direkt hjälpt mig åt rätt håll med anledning av detta. Det jag ägnar mig åt mest är fortfarande att cykla.

Det kanske låter konstigt. Hur orkar man cykla om man inte orkar fotografera? Jo, se, för mig är fysisk ansträngning inte något att bråka om. Det är bara att låta kroppen jobba, och oftast får huvudet vila samtidigt. Att fotografera är mycket, mycket mer krävande än att cykla om resultatet av respektive aktivitet ska bli något att hänga i granen.

---------------------

Låt oss börja någon vecka tillbaka i tiden. MTB-cyklingen börjar falla på plats och jag har försökt köra Fornstigen på Lovön i Stockholm så ofta jag orkar. Den är 18 kilometer lång och ”lätt” för den som kan, men har en del svåra partier för oss nybörjare. Det finns inte en chans att cykla hela utan att stiga av och leda cykeln över vissa partier, om man inte har skaplig erfarenhet, mod, balans och benstyrka. Där är jag inte ännu, men det går framåt varje gång och hinder som i början tycktes omöjliga betvingas nu med ett leende.

Ibland kan man få sällskap av nån kompis, men oftast kör jag ensam. Vad som dock är säkert är att min gamle vän Jimmy och hans fru Annika alltid bor ett par meter från stigsträckningen, och där har jag nu stannat några gånger och snackat skit.

Astrid, Annika och Anders (vad hunden heter har jag tyvärr glömt!)


Den här gången följde den alltid lika entusiastiske Anders med, som också är gammal bekant till Jimmy och Annika. Oftast får kameran stanna i väskan trots sin litenhet, men jag kände att det var läge att dokumentera lite för en gångs skull.

Jimmy


Den här mannen är något så ovanligt som en IT-tekniker som blivit heltidsbonde. Jag är lite avundsjuk faktiskt! Och så måste jag göra reklam för hans Android-app Jordbrukskartan, som går ut på att med GPS-teknik få överskådlighet och kontroll över ogräs i grödan: http://www.atl.nu/teknik/h-ll-koll-med-jimmys-app

Det ni ser i nedre vänsterhörn av bilden är det synnerligen bastanda bakhjulet hos Anders cykel. En så kallad ”AM-cykel”, där prefixet står för ”all mountain”. En sån har oftast fjädring både fram och bak med lång slaglängd, samt en flack gaffelvinkel (ca 65-69°) som gör den stabil och snabb i utförslöpor. Här nedan ser vi hela spektaklet i all sin prakt när vi tvättade cyklarna hos mina föräldrar efter turen.

Tvättstolle


Men vänta! Det är något vi har missat. Jag har ju också en AM-cykel som jag inte visat än. Det jag kör på till vardags är en Specialized Stumpjumper 29-tummare, men mitt i semestern fick jag för mig att byta ett Nikkor 70-200/2,8 VR II mot en till cykel. Det har jag nog nämnt, men nu är det dags för resultatet av bytet.

Balkonguppackning


Värdeskillnaden mellan det begagnade objektivet och den nya cykeln från Tyskland var ungefär 100:-. Det ger ett visst perspektiv på hur blind man kan bli när man är förhäxad av bra bildkvalitet, för den cykelkvalla man får för tretton lax är inte alls dum. Finfina komponenter rakt igenom och motsvarande utrustad cykel hade nog kostat tjugo i svensk butik.

Radon Slide 140 7.0


Det var denna apparat jag framförde på den aktuella turen. Ska jag beskriva skillnaden mot den andra cykeln som är stel bak, har större hjul, är lättare och har kortare fjädringsväg fram, så är det nog som att jämföra en traktor mot en sportbil. Trots att jag varken kört traktor eller sportbil. Traktorn klarar vad som helst, men du måste vara stark. Sportbi... eh, -cykeln är lätt och fin och kräver snarare bra teknik än hög muskelstyrka. Båda är ungefär lika roliga, men på helt olika sätt.

--------------------

Nå! Vidare till nästa äventyr. Den här gången med kompisen Kalle och en söndagstur som blev lite jobbigare än beräknat. Vi tog pendeln till Västerhaninge och strävade österut på den vackra men ur cykelsynpunkt hemska väg 227 mot Dalarö. Smal, hög trafik, ingen vägren och påfallande många bilister som inte fattar att man bör hålla minst en meters avstånd vid omkörning av cyklister.

Längst ute vid Styvnäset, efter en väldigt trevlig grusvägssträcka, badade vi i havet. Det var kallt som fan men värt varenda huttring.

Styvnäset – Rätt cykel på rätt plats


Som ni ser tog jag Stumpjumpern den här gången. Den funkar riktigt, riktigt bra på grusväg och även asfalt. Vad som sen komma skulle, visste vi dock inte då. Min kamera fick för sig att dö, så jag får komplettera med en av Kalles fina mobilbilder också.

Intet ont anande – Foto: Carl Hirsch


Ja, såhär glad och lite skitnödig kan man se ut när humöret är på topp! Strax innan vi kom till badplatsen erfor vi att cyklism inte är populärt ens ute på landet. En tvär dam (vars mark vi cyklat över) förkunnade att man minsann inte fick cykla i naturreservatet, och våra avfärdanden av detta hjälpte nog inte hennes förståelse. För man får faktiskt cykla i reservat, om man gör det på befintliga stigar och inte bökar upp marken onödigt mycket. Och den ”traktorväg” som kartan vittnade om, var inte annat än en stig, visade det sig.

”Traktorväg”


Såhär såg det ut under någon kilometer. Det blev mer leda cykeln än cykla, men med fin natur att beskåda. Efter detta vidtog finfin grusväg till Tyresö – efter att vi attackbadat ännu en gång när stigen var slut – där vi tog en välbehövlig mackpaus vid kyrkan och kikade på kartan. Vidare sen förbi Älta och diagonalt genom de södra förorterna tillbaka till Bromma för mig, och till Huvudsta för Kalle.

Vattenpåfyllning vid Skogskyrkogården – Foto: Carl Hirsch


Jag tror att vi var rätt överens om att det blev en helt lagom tur. Väldigt mångsidig cykling och om vi bortser från väg 227, arga damen och ”traktorvägen” så kan jag varmt rekommendera något liknande för vem som helst som gillar fin natur. Kalles GPS och min cykeldator visade nånstans kring 6-7 mil totalt.

GPS-trace


Hmmm, vad har jag mer att visa? Det är väl lika bra att ta allt på en gång, med tanke på hur sällan jag bloggar numera! Första punkan kanske?

Punka i Sumpan


Jag brukar ha med mig en extra slang, men valde att laga med lapp. En liiiiiten men ack så vass glasbit besegrade det lätta och tunna däcket, men gav också ett minimalt hål som var lätt att laga. 10 minuter senare var jag på väg hem och trycket håller än, en vecka senare.

Här ser ni förresten undersidan av den fina lädersadeln jag i försomras köpte från Gilles Berthoud i Frankrike. Den har nu på allvar börjat forma sig efter min ändalykt och känns bättre än alla andra sadlar jag provat. Men det så tog det också ungefär 150 mil av insittning och den kan nog behöva lika mycket till innan den är perfekt.

---------------------

När arbetet väl börjat på allvar måste man göra något kul på fritiden, i den mån man orkar, som tidigare nämnts. Är Fornstigen för avlägsen så kan man ta sin AM-cykel till en tom parkeringsplats i Ulvsunda och öva på att cykla på bakhjulet. Heja! Och så kan man råka ha med sig kompaktkameran och i det infunna lugnet faktiskt få tillbaka fotoglädjen.

Finsk huggorm – Aldrig hittills hittad levande


Galvaniserad solnedgång


Det gick väl sådär med övningarna. Små, små framsteg görs förstås, men den handledsvärk som – efter att ha cyklat 5-10 meter på bakslangen och tvingats bakbromsa för att inte slå över och därmed hårt kört framhjulet i asfalten – uppstår efter hundratalet upprepningar, är knappt värt det. Men knappt är ju bättre än inget, eller hur?

Fika vid Lillsjön i solens sista strålar väger lyckligtvis upp vad skit som helst.

Tüsk lågprisingenjörskonst


Oj, nu börjar det bli riktigt långt här. Vi avslutar med en bild från igår, då jag tog en nätt 5-milatur genom de södra förorterna för att reka trevliga bostadsområden som hyser hus som jag kan tänka mig att ha råd med. Svedmyra såg väldigt fint ut måste jag säga, men jag stannade inte länge utan for ut på grusvägarna i Nackareservatet.

I närheten av Erstavik


Den breda, jämna grusvägen med sina stenstolpar torde säga att detta var gamla landsvägen från Älta till Fisksätra. Nu är biltrafik förbjuden för obehöriga, vilket gör den supertrevlig för cykling. Se upp med hästar bara! Plinga i god tid och ta det lugnt så att de inte blir rädda.

Nu är jag färdig, utan slutkläm! Vi ses snart igen, och cykla försiktigt!

Inlagt 2013-08-27 00:05 | Läst 9964 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Det är mycket finare vyer från cykeln än från tunnelbanan och bilvägar!

Konstigt att Sverige t.o.m. ligger efter länder som Frankrike och UK som har lagstadgat att bilar inte får köra om närmare än 1,5 meter!
/Johan
Svar från Makten 2013-08-27 15:44
Sverige ligger efter med nästan allt som gäller cykling. De som bestämmer över infrastrukturen kan omöjligen vara cyklister själva, för i så fall hade inga kombinerade gång- och cykelbanor existerat.

Sen är det tyvärr tydligen så att många bilister tror att vägarna är "deras" och blir väldigt kränkta om man kommer med cykel i ungefär samma fart som de. Jag tror aldrig jag varit med om att en bil håller 30 bakom mig om det är 30 påbjudet och det är så fort jag själv kör. Man bara MÅSTE köra om för att visa att man minsann är snabbare än en sketen cyklist. Otroligt barnsligt och ofta farligt.
Antipodian 2013-08-28 04:43
Jag måste tyvärr hålla med dig om cykelinfrastrukturen i Stockholm - som jag provade senast i somras. Cykelbanor som irrar hit och dit med skarpa kurvor och fotgängare som tycks vara helt obekymrade om var och hur de korsar dessa banor. Parkerade bilar och allsköns skräp som blockerar och sen bilister som får något tantrum och skall agera privatpolis när man måste runda dessa hinder. Dessutom finns det en hel del virriga motcyklister som cyklar mot färdriktningen både långsamt och vingligt.

Den låga snittfarten som blir följden gör att jobbpendlingen blir rena skämtet (cykelbanorna konstrueras tydligen också för 15km/h).

Denna länk från NY vill jag dela då den illustrerar läget i Stockholm också: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=bzE-IMaegzQ :-)
Trevligt inlägg idag :-)
Hälsa Calle och fråga hur det går med Ecolution-projektet där nere i Sötelje och om han hade det bra i Kina :-)
Hälsar /Claes
Svar från Makten 2013-08-27 15:45
Se där, världen är lika liten som vanligt:-) Han kanske läser inlägget, vem vet?