Förskjutningen av ”normalobjektiv” som begrepp

Många fotografer, kanske de allra flesta som är lite mer hängivna, har någon gång ägt eller åtminstone provat ett så kallat normalobjektiv. För några årtionden sedan var det ett sådant man oftast köpte till sin småbildskamera och kanske använde som enda objektiv över lång tid.
Med autofokusens och zoomarnas intåg på 80-talet blev sedan trenderna andra och normalen glömdes bort. Man ville ha mer av allt, vilket är en vilja som fortfarande tycks locka framför allt dem som är i början av sin fotografiska bana. Men normalen har faktiskt gjort en smygande återkomst. Det är nämligen inte alltid jätteroligt att släpa runt på en gigantisk zoomklump med förhållandevis låg ljusstyrka. För att inte tala om att det kan vara inspirerande med den naturliga begränsning som en fast brännvidd innebär.

Men vad är då ett normalobjektiv? Man tycks anse att 50 mm på småbildsformatet är normen och att detta sen kan översättas till andra brännvidder för andra film- eller sensorformat. Alltså till exempel ungefär 35 mm för APS-C-formatet, vilket de flesta systemkameror som inte är ordentligt dyra har.

Man kan dividera kring normalens definition, men vi kan börja med att konstatera att småbildsformatet är relativt nytt. Innan dess användes främst tvåögda spegelreflexkameror med 6x6-format. Dessa hade nästan alltid ett objektiv vars brännvidd motsvarade diagonalen av formatet, det vill säga √(56²+56²) = 79,2 ≈ 80 mm.

Översätter vi detta tänk till småbildsformatet så får vi √(24²+36²) = 43,3 mm. På mitt favoritformat, 6x7, blir det ungefär 90 mm.

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/2,8 – 1/30 sekund – Kodak Tmax 400 @ 800


Vi kan konstatera att den ”äkta” normalen är en skvätt vidare än de 50 mm som förespråkas idag. Att den förlängts något är troligen för att det är lättare att göra ett nästan symmetriskt objektiv med den högre ljusstyrka som krävdes på det mindre formatet för att få vettig användbarhet med finkornig film (lågt ISO-tal). Sedan har det levt kvar och ingen verkar ha brytt sig om den – i min mening – högst betydande skillnaden.

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/2,8 – 1/1000 sekund – Kodak Tmax 400 @ 800


Kombinerar man diagonaldefinitionen med ett mindre utdraget sidförhållande, som här med 55x70 mm (oftare 56x69 mm på andra 6x7-kameror), så får man något som är mycket svårt att uppleva och återskapa med en småbildskamera. Man får med avsevärt mer på kortsidan än med 50:an på småbild och en aning mer även på bredden.

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/8 – 1/125 sekund – Kodak Tmax 400 @ 800


Efter att ha provat det här ett tag så är det mycket svårt att känna någon av den omtalade ”naturligheten” i det mindre formatets normalobjektiv. Själv känner jag i stort sett aldrig något behov av att beskära bilderna eller byta till en annan brännvidd ens i riktigt knöliga motivsituationer.

Som betraktare av den färdiga bilden befinner man sig i en slags trevligt ingenmansland där bildens format sällan eller aldrig gör sig påmint. Man glömmer helt enkelt bort att undra över eller lägga märke till bildvinkeln.

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/8 – 1/125 sekund – Kodak Tmax 400 @ 800


Är man sugen på att testa detta utan att ha en mellanformatare så kan man använda en 35:a (eller 24 mm på APS-C) och redan i kompositionsögonblicket tänka att man beskär bilden ganska ordentligt i sidledd. Det finns också faktiskt ett enkelt och fint alternativ som är rätt redan från början, nämligen en micro four thirds-kamera med 20-millimetersobjektiv.

I början känns det konstigt med det ”ihoptryckta” formatet, men jag tror att de flesta uppskattar det när man väl vant sig. Det är riktigt synd att ingen tillverkare vågat göra en småbildskamera med ett sånt format som fyller bildcirkeln, vilket vore fullt möjligt. Dessutom skulle sensorytan öka en liten smula. Kanske får vi se det i framtiden när tillverkarna helt skrotat spegeln, men traditionen sitter djupt rotad i ryggraden hos fotografer, trots att de kanske aldrig ens fotat med film.

---------------

Om du har chansen att prova en kamera med äkta normalobjektiv, så gör det! Risken är förstås att det blir dyrt, men det är något av en ögonöppnare och en fröjd för den som tilltalas av fotografisk minimalism.

Inlagt 2012-02-16 22:58 | Läst 8146 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
jag har alltid tyckt att den horisontella bildvinkeln är enklare att anpassa sig till än den gängse normal uträkningen med bilddiagonalen. Plåtar man panorama till exempel blir det ju ganska uppenbart att man inte får samma utsnitt/känsla från en 125 mm (6 x 12) som från en 160 mm på en 4" x 5". Men det allt baseras på är egentligen vilket betraktningsavstånd som krävs för att man skall få en överblick av bilden, vilket brukar betraktas som bilddiagonalen.
-affe
Svar från Makten 2012-02-16 23:23
Det beror förstås på hur man komponerar också. Jag gillar inte utdragna bilder eftersom det minskar den "aktiva ytan" liksom. Dessutom ser jag gärna motiv på höjden och då blir det ännu värre med 3:2 i höjdformat.

Betraktningsavståndet är en nöt i sig. Jag gillar bilder som ser bra ut även i smått format, så att man kan överblicka dem utan att kolla runt i bilden. Men en vidvinkelbild kan funka bra på riktigt nära håll så att man får en känsla av att stå i själva motivet.
alf109 2012-02-16 23:28
Tycker att du skulle försöka få tag i en Hasselbladare, en underbar kamera till det den är bra på, långsam fotografering. Tror du skulle uppskatta den fina optiken och den kassaskåpssäkra mekaniken. Dessutom kanske man skulle få se Martin smyga runt i buskarna på natten, känns lite ensamt ibland på nätterna. ;)
-affe
Svar från Makten 2012-02-17 00:06
Det har jag funderat länge på faktiskt. De gamla Hasselbladsystemen känns som något som kommer att överleva länge, då de ju tillåter digitala bakstycken. Men jag gillar fortfarande 6x7 bätte än 6x6 faktiskt. Det kanske blir till att byta Pentaxen en vacker dag, för jag har ju Bessan också:-) Den är för övrigt mycket nattvänlig med sin mätsökare, men ger inte så stor kontroll över kompositionen som jag egentligen önskar.

Fin optik vete fasen om jag behöver. Det blir tillräckligt tokbra bara formatet är stort:-)
Många av dåtidens kompaktkameror hade brännvidder runt 40-43mm. Min första egna kamera var en Olympus 35SP som jag köpte 1972. Det var en mätsökarkamera med ett fast Zuiko 42mm f/1.7 En alldeles utmärkt brännvidd.
Hälsar /Claes
Svar från Makten 2012-02-16 23:24
Javisst! Men de kamerorna saknade ju spegel, och då blev det lättare att tillverka lite kortare brännvidder med bra ljusstyrka, eftersom man kan göra gluggen i stort sett symmetrisk:-)
Har aldrig varit riktigt nöjd med 50:an på FF. Statistik av mina bilder visar en topp vid strax under 50. Så jag anskaffade ett Ultron 40/2 (känns igen från din blogg, ja) och har inte haft zoomen på sen dess! Ok, det är inte sååå länge sedan, men 40 mm verkar vara väldigt "transparent" eller vad man kan kalla det. Har lätt att föreställa mig utsnittet, känns naturligt på något vis.
Svar från Makten 2012-02-17 00:08
Japp, 40 mm är mycket trevligt på småbild. Men fortfarande vill jag gärna beskära en skvätt för mindre utdraget format, och det är ju lite synd.
I dagsläget har jag ingen digital spegelreflexkamera så jag funderar inte så mycket i de banorna längre.
Förbaskat trevligt med pentaxinlägg som vanligt :)
Jag är särskilt förtjust i sista bilden, den sitter verkligen som ett smäck med det här sidförhållandet :)

Hur upplever du det närliggande objektivet 105/2.4 jämfört med 90/2.8?

Och angående det där du skrev till Alf om att betrakta vidvinkelbilder på nära håll och få känslan av att vara i motivet... det närmsta jag kommit det är med mitt Samyang 8mm på aps-c. Bilden visad i helskärm på min 22"-monitor och betraktad på bara några centimeters avstånd så den fyller i princip hela synfältet. Projektionen ter sig mer naturlig än raktecknande för mig när jag tittar på bilden på det viset.
Svar från Makten 2012-02-17 09:29
Det tråkiga är att just den här rullen blev lite dassig. Jag misstänkte att några bilder i början var rejält underexponerade även i förhållande till ISO 800, så jag framkallade några minuter längre än rekommenderat. Det medförde att all snö blev i stort sett utbränd.

105/2,4 är ganska annorlunda. Överlag skulle jag säga att det är ett bättre objektiv med mjukare bokeh (kolla hörnen på bilden av optimistjollarna), men det är också optimerat för större avstånd. 90:an har mycket kortare närgräns (0,6 mot 1 meter) och ger ordentligt välvt skärpeplan på långa avstånd. Båda har i stort sett noll distorsion men 105:an vinner om man ska vara petig. Dessutom ger den nästan ingen vinjettering ens vid full bländaröppning.

Rent bildvinkelmässigt gillar jag 90 mm bättre, men 105 är bra för lite mer koncentrerade utsnitt på större avstånd. Funderar starkt på att köpa ett 165/2,8 om jag hittar för vettigt pris.
jelu1661 2012-02-17 16:00
> Det medförde att all snö blev i stort sett utbränd.

Du har ju lyckats rädda snön rätt bra ändå tycker jag. Nu har jag iofs inte kollat igenom bilderna igen efter att jag läst detta men jag minns att jag noterade att det fanns detaljer i snön på flera bilder :)

> (kolla hörnen på bilden av optimistjollarna)

Ja, det reagerade jag faktiskt på när jag kikade första gången, man blir lite skadad av att sitta och greja med bilder :D

Tack för jämförelsen av 90 och 105, det var intressant :)

> Funderar starkt på att köpa ett 165/2,8 om jag hittar för
> vettigt pris.

Det lär vara rätt häftigt, nästan lika ljusstarkt som 105an men betydligt längre. Jag gissar att det lär bete sig lite som samyang 85/1.4 på småbildsformatet.
Ja, det är ju lite märkligt att den sk normalen börjat bli längre, och det lär som du säger ha tekniska förklaringar. Konsekvensen blir ju att 35 mm faktiskt är lite för lång för APSC-sensorn om man ska se det som ett normalobjektiv. Jag upplever det mer som ett kort porträttele, och det är bra för landskap också. Så jag tycker nog att 35 mm är ett bra allroundobjektiv. Fast för långt för inomhusfotografering.

Min känsla i dag är att jag inte skulle behöva något annat än 35 mm och ca 20 mm till min systemkamera (jag funderar på en Color Skopar 20 mm/f:3.5). Min klumpiga makrozoom har visserligen ett brett användningsområde men är inte roligt att använda. Kanske säljer jag det om jag hittar en intresserad köpare.
Svar från Makten 2012-02-17 09:34
Den där 20/3,5 verkar inte tokbra faktiskt, så jag skulle avråda från den. Den är ju konstruerad för att vara så liten det bara går och ändå lysa ut fullformat. Samsung har ju ett eget 20/2,8 som säkert är både bättre och dessutom mindre, samt ger autofokus.
EGW 2012-02-17 18:43
Hoppsan, jag tror ett missförstånd har insmugit sig. Det är inte till Samsungkameran jag önskar denna glugg, utan till min Fujikamera med Nikon-hus. Voigtländerobjektivet kostar ca 5000 kr och har fått bättre omdömen än Nikons egna vidvinkel, som har åtskilliga år på nacken och är dyrare. Sedan finns ju Distagon för 15000, men det är för dyrt.

Du har säkert rätt i att om jag vill ha en vidvinkel till min Samsungkamera ska jag gå på Samsungs egen optik.
Kommer ihåg att Pentax i slutet av 50-talet försökte förklara att 55 mm normalen var vad ögat såg.

Men jag tyckte inte och tror inte att det stämmer. Om man nu ska välja "normal" brännvidd så vore 40-45 mm bättre. Men vi tittar inte med ögonen utan med hjärnan som till sin hjälp har ögon som oavbrutet far runt i omvärlden och låter hjärnan bygga upp en tredimensinell bild av denna. Det närmaste man kan komma i 2-D vore väl en superdetaljerad 180 graders fisheyebild som man nästan kröp in i.

Däremot så kunde Pentax bygga bra optik redan då. Min 55 mm f2,2 från den tiden är fortfarande riktigt vass.

Betr format tycker jag att kvadratiskt är väldigt speciellt. Funkar nån gång och får då en särskild kraft men inget för mig att alltid använda. Martins favvoformat är nog "lagom".
Svar från Makten 2012-02-17 09:37
Det där med att förklara varför just de egna produkterna är "rätt" är tillverkarna rätt bra på:-)) Egentligen finns det ju inget normalobjektiv som stämmer för alla eftersom vi har olika aktivt synfält. Jag tycker mig uppleva att jag ser mer i periferin än andra, men det kanske har med att jag är uppmärksam att göra snarare än ögat. Det gör att 50 mm nästan alltid känns lite för snävt. Ett liiiite längre objektiv däremot kan vara trevligt på ett helt annat sätt, men inte som allroundglugg för min del.
Anders Norén 2012-02-23 23:15
Utan att egentligen ha en aning så gissar jag att två personer inte har samma "brännvidd" i sina ögon (hela ögat är dessutom mjukt och flexibelt!) vilket innebär att två personer kommer att ha olika uppfattningar om vilken brännvidd som ger det mest naturliga perspektivet och att det därför är omöjligt att slå fast exakt vilken brännvidd som är "normal". Jag antar att de flesta landar någonstans runt 40-45 mm, men det finns säkert både de som upplever 35 mm som normalt och de som upplever 55 mm som normalt.
Svar från Makten 2012-02-25 20:31
Ögats brännvidd har inget med saken att göra eftersom näthinnans storlek då vore lika viktig;-) Däremot skiljer sig säkert det aktiva synfältet rätt mycket, men det beror nog mer på hjärnan än ögat.
Min gamla Canonet QL17 har ett 40mm-objektiv och jag gillar verkligen den brännvidden. Den känns naturlig på något sätt, även om det låter lite fånigt.

35mm tycker jag är en knepig brännvidd som inte riktigt funkar för mig. Jag hamnar hela tiden för långt ifrån.
Svar från Makten 2012-02-17 12:26
Det är inte ett dugg fånigt! Tänk om man kunde få en modern variant med skapligt stor sensor och lite mindre utdraget format:-)
Jag har en Nikon 45/2,8 P som jag använt en hel del på min D3, och tycker den fungerar riktigt bra för det mesta. Den är inte särskilt ljusstark och det finns skarpare objektiv, men jag gillar bildvinkeln och den väger nästan ingenting.

Sedan att det ser ganska fånigt ut med en D3 och ett silverfärgat pannkaksobjektiv är en annan sak :)
Svar från Makten 2012-02-17 16:47
Jag har letat lite efter ett sånt till min FM2, men de är alldeles för dyra i förhållande till prestanda. För samma pris kan man ju få ett Voigtländer 40/2 som både passar mig bättre i brännvidd och är ljusstarkare, samt troligen skarpare. Emellertid är min skanner för rutten för att orka hålla på med småbildsfilm. Kanske får ändra på det:-)
Anders F. Eriksson 2012-02-17 17:40
Ja, dessa pannkakor har fått något av samlarstatus, men de är åtminstone billigare i Sverige (när de går att få tag på) än i t.ex.USA

Jag gillar det objektivet, men det hör väl mest hemma på en FM3 (som den såldes i paket med).
Jag själv kan inte förstå varför man inte tillverkar en 35-50 1.8 för FF, det vore ju drömmen för så otroligt många. Gärna med samma optiska prestanda som t.e.x Nikkor 50 1.8g, det kan väl inte vara omöjligt. Det skulle väl inte behöva så dyrt heller. En sån för 10 000:- skulle sälja som smör. Då skulle dom som vill få 35-40-43 50 eller vad man föredrar.
Svar från Makten 2012-02-17 16:49
Det vore inte alls dumt, men jag tror att merparten av alla fotografer är alldels för förstockade för att förstå vitsen. Det ska vara zoooooooom vet du väl? :-)
Dock skulle nog objektivet bli rätt ordentligt stort ändå tyvärr. Särskilt om det ska sitta på en spegelreflexkamera.

De allra första normalzoomarna hade ju "bara" 2x zoomomfång, vilket faktiskt är rätt lagom. Ett 35-70 kommer man långt med, och de var dessutom rätt små så länge ljusstyrkan också var låg. Idag hade man nog kunnat knöka in lite mer ljus i samma storlek, men kanske inte f/1,8.
Anders F. Eriksson 2012-02-17 17:37
Jag körde mycket med Nikon 35-70/2,8 när både den och F4 var nya. Det var en ganska klumpig sak ...
Svar från Makten 2012-02-17 23:40
Jag avsåg de lite mindre ljusstarka, såsom 35-70/3,3-4,5 som bara väger 255 gram:-) Om den är bra vet jag däremot inte.

http://www.photosynthesis.co.nz/nikon/specs.html#35-xx
Anders F. Eriksson 2012-02-17 23:47
Jo, jag förstod det. Mitt svar var mer för att bekräfta att en såpass ljusstark zoom skulle bli stor. Jag tror dessutom inte att den skulle vara så lättsåld med ett omfång om endast 35-50 mm - 35-70/2 möjligen, men då blir den definitivt inte liten ...
phool 2012-02-18 00:05
Det är hur många som helst som inte vill ha ett objektiv med zoom alls, jag t.e.x =) fasta objektiv är alltid bättre optiskt, och ljusstarkare "om vi pratar samma prisklasser". 35 och 50mm är ju dom mest älskade brännvidena bland fasta objektiv skulle jag tro. Dessutom skulle det motsvara bara x1.43 zoom, alltså minimalt zoomomfång. Ju mindre desto bättre... Det är konstigt, riktigt konstigt att man inte tillverkar ett sånt objektiv. Tillverkarna vet ju mycket väl hur populärt det är med antingen fast 35 eller 50 på småbild. Handlar nog mycket om ekonomi, varför sälja ett objektiv när man kan sälja två. En dag hoppas jag att vi ser Nikkor af-s 35-50 1.8g =) och ingen DX inblandat i beteckningen.
Anders F. Eriksson 2012-02-18 00:25
Det är såvitt jag förstått ganska lätt att tillverka ljusstarka fasta objektiv med brännvidder mellan 35 och 50 mm till småbild, men jag tror att en ljusstark zoom med samma omfång skulle bli en mycket mer komplicerad konstruktion, eller åtminstone väldigt klumpig.

Nä, det kommer inte att hända .. ;)
Personligen har jag aldrig förstått varför normalen har fått stå i skamvrån då jag alltid haft ett till min kamera.
Må hända att det var det som följde med när man köpte kamera på 60-talet.
I dag så har jag fortfarande normal till Leican, har även en 50a till min analoga Nikon som även passar till D80an och blir ett utmärkt porträttobjektiv.
Ser tillbaka på alla bilder jag tagit genom åren så är det säkert 90 % tagna med normalen
Nu kommer det ett naturligt uppsving med fullformat på den digitala marknaden.
Vem vill bära på massa tunga zoomr?
Sjung normalens LOV!
Göran