Fotohobbyn - en kostnadsanalys

Hej kära vänner. Idag tänkte jag låta bli att spotta ur mig mediokra bilder från någon nyligen genomförd, halvt meningslös (i alla fall för er) fotopromenad. Idag ska vi gå lite djupare, på ett materialistiskt plan!

Jag har tidigare skrivit att en av mina största drivkrafter att fotografera är flyendet från verkligheten. Oavsett om jag verkligen menade allvar med det (jag är inte säker själv), så finns det hundratals andra intressanta aspekter att kika på, kring vårt fotograferande. Kostnad och värde i förhållande till resultat, känns lika aktuellt idag som det borde ha gjort för 10, 20 eller 50 år sedan.

Jag har många gånger skrivit och sagt att jag hatar samlande och tycker att samlare är fåniga. Lik förbannat är jag på sätt och vis en sådan själv. Fast skillnaden är väl att jag inte samlar för samlandets skull, utan jag bara råkar äga det bästa jag vet för stunden. Även ting som jag finner värdefulla och som har god värdeökningspotential, säljer jag raskt om jag inte kan använda dem själv. De ligger annars bara där på hyllan och stirrar kallt på mig, och kostar pengar i realtid.

Den här bilden tog jag härom dagen på skoj, för att ha som profilbild på Facebook. Som om nån skulle bry sig, men ändå.

 

En typisk "samling", eller hur? Jag fattade inte det förrän jag såg bilden på skärmen. "Herrgud, jag är ju en samlare!" Men enligt tidigare resonemang så får jag lov att försvara mig själv. Jag har bara objektiv som jag använder, eller objektiv som är så billiga att det inte är lönt att sälja dem.

----------------------------------------

Detta leder oundvikligen in på frågan om kostnaderna kring fotografi. Vad får det kosta att hålla på med foto som hobby? Ickefotografer - och i många fall även fotografer - skulle säga att min "samling" är onödigt dyr. Det kan jag förvisso hålla med om. Det är ungefär 50-75.000:- uppbundet i material.
Å andra sidan... Fotografi är det jag brinner mest för av allt av det jag företar mig, som kostar pengar. Jag har ingen bil. Ingen fru. Inga barn. Inget hus. Inga lån.

Plötsligt är 75 lök ingenting. Visst, jag hade kunnat skänka pengarna till ditten-och-datten-fonden. Men det hade alla som äger en fungerande bil också kunnat göra, och istället köpt en risig LADA. Men av någon anledning så brukar kostnader för onödigt dyra bilar, onödigt dyr bostad, onödigt dyr inredning - och liknande - sällan kritiseras på samma sätt som prylkonsumtion som hör till ett tekniskt-konstnärligt intresse som fotografi.

----------------------------------------

Med det här vill jag säga att det är okej att spendera mycket pengar på det du gillar, om du kan motivera det inför dig själv. Helst ska det ju också rimma med din syn på samhället och världsaltet. Personligen är jag kapitalist, så det är inte så svårt. Men jag gillar pressen från antikapitalisterna. De får mig att tänka, överväga och renodla min konsumtion.

Jag betalar gladeligen dubbla priset för att min middagsbiff ska vara ekologisk, medan jag ser SUV-ägande tokhöginkomsttagare köpa ickeekologisk biff av snålhet. Trots att de om några har råd att bry sig. Det får mig att tycka att mitt "dyra" fotointresse är helt irrelevant för mänsklighetens utveckling och fortlevnad. Jag kämpar på ett hörn, medan de inte kämpar alls.

Inlagt 2009-12-11 22:27 | Läst 6171 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Tänkvärt Martin!

(Fick du förresten filtret med posten?)
Svar från Makten 2009-12-11 22:51
Jodå, filtret låg i låddan när jag kom hem igår! Tackar:-) Det ser ju satans mycket bättre byggt ut än Leicas egna, måste jag säga. Har dock inte provat än.
Har man ett intresse kan man kosta på det. Mitt problem verkar vara att jag har 10 olika intressen så jag får svårt att finansiera allt. Jag ska nämna att jag har en 4:a, sambo, 2 barn, 4 katter, 1 hund och 1 hamster och 1 bil att lägga slantar på...

Men jag tror det var Bengan som sa att man inte kan mäta livskvalité i pengar.
Svar från Makten 2009-12-11 23:25
Nä, att mäta livskvalitet i pengar vore dumt. Men jag tror tyvärr att man kan säga att det kostar pengar att uppnå livskvalitet. Men då är vi låååååångt under den kapitalnivå som du och jag håller. För att tulla på livskvaliteten måste man nog ned på nivåer helt främmande för oss.

Det är ju inte prylarna som ger livskvalitet. Det råkar bara vara så att människor som har råd med livskvalitet, också har råd med prylar.
Allting är ju relativt... jag vet att du skrivit om konsumtion tidigare, men faktum är väl att jämfört med dom som verkligen är behövande så är du och jag ändå "right up there" med oxfileätande SUV-åkare, med hela vår västerländska levnadsstandard. Det blir lite fel att försvara en något måttfullare konsumtion med att man i alla fall är bättre än dom, ett sätt att döva samvetet lite kanske. Det är ingen skillnad faktiskt.
Sorry, men så ser jag det i alla fall. ;-)
Svar från Makten 2009-12-11 23:19
Du har helt rätt Anders. Jag vet inte om du minns det, men jag försökte nog grilla just dig i en tråd för flera år sedan, där jag tyckte att du (och andra förstås) höll på med "lyxkonsumtion". Det är ju vad det är, egentligen. Och jag är nu själv delaktig; ingen tvekan om den saken.

Men, jag tycker fortfarande att man måste ta i beaktande individens levnadssätt och räkna ihop det i nåt slags "totalt belastningskonto". Det är det som gör skillnad.

Sen är jag en sån som välkomnar kritik, alltid. Det får mig bara att tänka mer på vad jag håller på med:-) Förhoppningsvis kan jag också få andra att göra det.
Själv försöker jag blunda inför att min nya hobby faktiskt kostar pengar.. Skulle aldrig säga till någon vad jag köpt kamerasaker för! Så självförnekelse fungerar också =)
Mvh Viktoria
Svar från Makten 2009-12-11 23:27
Det brukar jag också. Men vad tjänar det till? Jag tror det är bättre att erkänna vad det kostar och "ta konsekvenserna"; vilket innebär att man måste kunna motivera dem inför sig själv och inför andra.

Kan man inte motivera sin hobbys kostnader, så är den för dyr.
Upp med bilderna nu din jävla filosof! ;)

Min lösning på att leva med att vältra mig i relativ lyx medan folk dör som flugor i andra länder är helt enkelt att sticka huvudet i sanden, annars skulle jag gå under.

Även jag får viss ångest av att ha för stort kapital uppbundet i prylar. Räknar jag efter lite fort på vad jag skulle få för mina kameraprylar om jag sålde dem så landar det förvisso inte på mer än 10.000kr, kanske inte ens så mycket. Men det beror antagligen i huvudsak på att jag inte har haft råd med mer ;)
Eftersom jag absolut inte har nån större samling så kan jag motivera det för mej själv men tror inte att tex mamma skulle föstå mej, det gjorde hon inte när jag hade häst heller =) Men de tar tacksamt emot korten och förvånas över att mina kort är bättre än deras kompaktkamera..
Mvh Vicki
Jodå, vi har diskuterat tidigare. Jag är inte så lättgrillad för jag tror inte det här med konsumtion och "belastningskonto" är så där alldeles lätt att räkna på. Till viss del så driver konsumtion utvecklingen framåt, och många fattigare länder drar nytta av det för att komma ikapp. Visst kunde vi göra mer för att utjämna snabbare, men jag är inte så säker på att det skulle bli bättre av att vi sparar och därmed köper mindre från utvecklingsländerna. Det är större penseldrag som behövs än att dra ner på antalet objektiv, det är handelsavtal, hjälp till uppbyggnad av industri och skolor m.m, och där bidrar faktiskt dom som konsumerar mer i absoluta termer än dom mindre bemedlade bl.a. genom att betala mer skatt. Att ha några prylar färre på den nivå vi ändå är gör ingen skillnad annat än som symbolhandling, men om det känns bättre att ha tio objektiv istället för femton så är det väl i och för sig skönt. Jag tycker det är lite felriktat krut bara, skjut mot politiker som inför handelshinder och sånt istället. :-)
Intresse/ilandsproblem vs Hjälpverksamhet/medmänsklighet,..
Svar från Makten 2009-12-12 00:19
Detta får du gärna utveckla Ulf, så att vi förstår vad du menar. Själv går jag till sängs:-) Natti!
Svåra frågor du tar upp, så dom lämnar jag. Vill i stället påpeka att just dina bilder och kommentarer från dina "meningslösa" fotopromenader är sånt som jag helst av allt läser. Så helt meningslöst är det ju inte. Det gläder mig i alla fall :)
En annan sak man kan fundera på är ju *vad* man konsumerar. Objektiv t.ex. är ju inte direkt slit-och-släng, man har dom i princip resten av livet så utslaget på många år är det kanske inte så resurskrävande jämfört med andra aktiviteter som t.ex. boende och mat. Vad gäller "belastningskonto" skulle det kanske göra mer nytta om vi blev vegetarianer och minskade köttindustrins inverkan på miljön och ineffektiva användning av proteinet än vad vi kan göra genom att köpa färre kameraprylar. Det är nog spm sagt inte lätt att räkna på, och fotohobbyn är säkert inte värsta boven.
Jag glömde helt nämna att jag gillar den enda bild du slängt upp idag. Magikergesten i bakgrunden lyfte den en hel del :)
Jag är snål när det gäller mig själv för att kunna ge till andra, så det går när man har en förtids pensionerad morsa och en arbetslös farsa och växer upp i en industristad utan industri.
"Jag har bara objektiv som jag använder, eller objektiv som är så billiga att det inte är lönt att sälja dem....."
Jag försökte också med det där en gång,
men min fru genomskådade mig på direkten....
Kvinnor har svårt att förstå oss seriösa fotokonstnärer... ;)
Svar från Makten 2009-12-12 12:46
Och jag har svårt (för att inte säga omöjligt) att förstå kvinnor, så det går väl jämnt ut;-) Det finns tydligen fördelar med att inte ha någon fru.
Jag tillhör dem som har förmånen att tjäna tillräckligt på extrainkomsterna från fotandet att jag kan finansiera mina inköp och även ge en slant till behövande :)

Men jag har också en tendens att hamstra objektiv och kameror... Tänk om jag inte hade "kan vara bra att ha i framtiden" spärren då skulle jag ha en liten och smidig utrustning...
//Chasid
Snygg M-leica du har, även om den är digital. Jaså, du har en Leica CL också? Fin visningsbild att ha på profilsidan. För lite tankarna till Bela Lugosi, Pull The Strings!" :) Funderar själv på att gå med på Facebook, men det verkar aldrig bli av. Är det en bra sida?
Svar från Makten 2009-12-12 12:54
CL:en är farsans, och det var min nu avlidne farfar (skulle ha varit 109 år) som använde den för att dokumentera sitt favoritställe på jorden; nämligen en släktgård i Hälsingland. Tyvärr är ljusmätaren kass och mätsökarens mittbild murrig. Så den får nog ligga på hyllan. Men objektiven tänkte jag försöka använda, även om de fokuserar lite knasigt med M:en.
Ja, jag har hört att det är ganska vanligt med CL. Att ljusmätaren går sönder och mätsökarens snittbild blir grumlig med åren. Synd, för det verkar vara en liten trevlig kamera annars. Och man hade ju även velat se en digital version av den. Leica X1 verkar inte riktigt leva upp till förväntningarna.
Svar från Makten 2009-12-12 17:17
Jag tror nog att mätsökarbasen är för kort för att det ska funka bra med ljusstarka objektiv. Men visst, det borde gå att göra en lika liten digital M-kamera. Själva sökarens storlek är alldeles utmärkt med 0,58x förstoring, och 40-millimetersobjektivet är rysligt skarpt, men framför allt litet.
X1 är säkert trevlig, men objektivet är för ljussvagt och det saknas vettig sökare. Säkert utmärkt för gatufotograferande väl nedbländat, men det är ju inte alltid det funkar.
Håller med. Leica X1 verkar ha FÖR många brister för att den ska vara värd att lägga ut så mycket pengar på. Tidsfördröjningen är en annan brist. Hittar jag ingen vettig digitalkamera, så är nog risken/chansen stor att jag köper en Leica-m igen, eller en liten CL! ;)
Svar från Makten 2009-12-12 18:40
Kolla in Minoltas variant av CL! Den har längre mätsökarbas:-) Tror det är samma gluggar, eftersom det lär ha varit Minolta som tillverkade 40/2 och 90/4 för CL åt Leica.

http://cameraquest.com/cle.htm

Tillägg: Fast M8 är en synnerligen vettig digitalkamera, om man står ut med dess brister (som knappast skiljer sig från de analoga dito-M). Problemet verkar vara att hitta objektiv som lirar bra med fokusmekanismen.