Eller tvärtom, ibland.

Från svartvitt negativ till färdig bild – En fullständig beskrivning

Något som förvånat mig och gjort mig lite avog innan jag tog steget till att fotografera med film, var hur tekniskt usla många svartvita filmbilder publicerade på nätet ser ut. Även riktigt proffsiga fotografer som tar fantastiska bilder ses inte sällan lägga ut bilder som tekniskt ser ut som skit, när det kommer till svartvitt. 

Det jag avser är för låg eller för hög kontrast, usel tonalitet och innerligt dålig skärpa. Min gissning är att detta beror på att även de duktiga fotograferna har gått över från att presentera papperskopior, eller i alla fall skanna sådana, till att direkt skanna sina negativ och behandla dem därefter. Eller kanske snarare att inte efterbehandla dem. Det kräver nämligen en helt egen process, som även den som kommer från det digitala hållet i regel verkar helt ovetandes om.

Svartvit film är något väldigt speciellt. Den har i vissa fall ett teoretiskt dynamiskt omfång på upp emot 16 EV-steg, alltså rejält mycket högre än allt digitalt som finns idag. Men att lyckas få ut detta i en digitalfil går bara om man skannar flera gånger med olika ljusstyrka hos skannerns belysningshuvud, och det klarar bara tokdyra skannrar. Gör man en mörkrumskopia på papper, så kan man mekaniskt maska av olika delar av bilden för att till exempel få en mycket ljus himmel att få lämplig exponering på pappret. Och då finns alla de där hysteriskt många stegen fortfarande att utnyttja.
Ska man skanna filmen däremot, så kan man nog istället räkna med ungefär 10-11 steg.  Alltså strax i överkant av Ansel Adams zonsystem, som sträcker sig över 9 steg och oftast är adekvat för att fånga de flesta motiv på ett vettigt sätt.

Utan att gå in onödigt långt på själva filmen, så kan jag efter rätt mycket labbande konstatera att ett mjukt negativ, alltså ganska kontrastlöst, är bra om man vill skanna det. 
Man bör alltså framkalla lite försiktigare än om bilden ska printas med ljus på papper.

-------------------------

Så nu tänkte jag att vi ska titta lite på hur man kan göra. Jag är långt ifrån någon expert på detta, men eftersom det är ont om vettig information så gör jag ett försök ändå.

Själva skanningen är en vetenskap i sig, och det jag lärt mig är att om man ska utnyttja skannern till fullo så ska man skanna i färg och som positiv bild. Att skanna som negativ gör nämligen att du lämnar bort massa arbete (utom din kontroll) till mjukvaran som hör till skannern. Därför börjar vi med att kika på ett 6x7-negativ som jag tog i lördags.

När bilden är skannad – i detta fall vid 2400 dpi – har jag en negativ TIFF-fil på inte mindre än ~200 megabyte. Den innehåller då de tre färgkanalerna R, G & B, som jag inte behöver. Jag börjar med att kasta bort röd och grön kanal. Detta eftersom blått ljus har kortast våglängd och därför påverkas minst av diffraktion i skannerns optik. Blå kanal är därför den skarpaste, och den behåller vi.

När bilden är beskuren, rättvänd och spegelvänd (jag skannar med emulsionen nedåt för att få bästa skärpa) ser den ut såhär. En bedrövlig syn.


Här har vi ett gott dynamiskt omfång. Så gott att bilden bara ser ut som skit. Kontrasten är mycket låg och alla de ~7 steg av intressanta valörer som motivet har, samsas på en mycket kort bitdjupsskala på skärmen.

Nu ska vi ta en titt på histogrammet, alltså luminansdistributionen hos bilden.


Hela det vita fönstrets bredd är det totala bitdjupet, alltså helt svart till vänster och helt vitt till höger. Filen uppfyller tydligen bara en liten skvätt i mitten, där all information ligger komprimerad. Vi ser också de markeringar jag satt för var jag vill att histogrammets ändar ska vara. Det här är verktyget "levels" i Photoshop, och notera att jag flyttat mittpunkten något till höger ("0,75" istället för "1") eftersom viktningen i distributionen ligger ditåt och jag vill sprida ut informationen så gott som möjligt inför vidare behandling. Men märk också att jag har sparat lite både till höger och vänster.

Klickar vi på OK så sträcks informationen ut lite bättre över det djup vi har att jobba med.


Titta! Plötsligt fyller bildens information ut vårt "utrymme", som vi vill fylla om den ska se vettig ut på skärmen. Men allt är fortfarande ganska samlat i mitten. Spiken till höger är himlen. Det hade gått att klippa ner mer där, men jag vill ha lite utrymme när den viktigaste biten ska läggas, nämligen kurvan.

Bilden ser nu ut såhär:


Se, mycket bättre redan! Men fortfarande rätt dassig. Omfånget är "extraherat" till det omfång vi har att presentera bilden på, nämligen skärmens. Fortfarande saknas dock tonalitet och kontrast. Nu är det dags för en kurva!

Var vill jag lägga kontrasten? Kanske en konstig fråga för den som inte är van, men det är så man måste tänka. Jag vill lägga den i det tonintervall där mest information finns, vilket är i den vänstra spiken i det förra histogrammet, alltså mellantonerna i apparaten på bilden. Därför kommer kurvan att vara mycket brant just där, för att sen plana av rätt så tvärt vid hög- och lågdagrar.


Längst till vänster får kurvan en liten knyck för att höja skuggorna. Trots att jag valt en väldigt rå kurva som ger hög total kontrast, finns det mesta fortfarande med. I högerkant är kurvan istället plan, eftersom kontrasten där inte ska höjas, utan snarare sänkas. Lutningen i förhållande till den 45-gradiga diagonalen får man nämligen tänka sig som lokal kontrast inom ett visst tonintervall. Det är inte så klurigt som det låter;-)

Bilden är nu så gott som färdig och håller 5130x6540 pixlar, men det finns inte så mycket skärpa per pixel. Så utan att göra något vidare skalar jag ned den till 4500 pixlar på längsta sidan, konverterar till 8 bitar och sparar som JPG. Den fil jag sen fortsätter att arbeta med håller förstås fortfarande 16 bitar. 

Sen vidare till webformat. Nu måste bilden skärpas, vilket sker i tre steg. 


Vi börjar med inställningarna ovan för att få lite grundstuns. Sen förminskar vi bilden till dubbla höjden av den slutgiltiga, alltså 2048 pixlar i detta fall, med bikubisk interpolering.


I det här läget är det smart att ta itu med dammet som oundvikligen hamnat på negativet under skanningen. Att göra det i full storlek ger bättre resultat, men mycket småskit försvinner vid förminskningen. 
Ta bort damm gör du med "plåsterverktyget" i Photoshop, och kom ihåg att om du ska jobba tvärs alla strukturer i bilden. Att ta bort ett punktformigt dammkorn mitt i en tonövergång i bilden, såsom en skarv, funkar utmärkt om du drar ett lite längre markeringsstreck som sträcker sig över hela skarven.

Dammborttagningen är för bökig att visa i bilder, men när vi är färdiga så minskar vi ner bilden till slutgiltig storlek. I det här fallet 1024 pixlar på längsta sidan, och sen skärper vi den en sista gång.


Med film får man passa sig lite så att man inte överskärper. Det gäller att hitta en balans mellan krispighet och att framställa kornet på ett bra sätt.

Och såhär ser slutresultatet ut! Klicka på bilden så ser du dess tänkta slutstorlek.


Nu är kontrasten hög, men tack vare den anpassade kurvan finns ändå alla valörer av intresse med. Skärpan är fin och bilden står ut ur skärmen ganska bra. Hade jag inte skrivit blogginlägget samtidigt så hade hela förloppet tagit ungefär 10 minuter, vilket är väl investerad tid sett till vilket bajs som skannerprogrammets auto-konvertering hade lyckats med.

Till sist ska vi kika på hur histogrammet ser ut.


Perfekt! Väl utspridda toner över hela spektrat, med en spik i toppen och en i botten. Där finns ändå inget av intresse att hämta i en visuellt trevlig bild.

---------------------

Jag hoppas att detta kan få fler att börja mixtra ordentligt med svartvita bilder, och då även konvertering av digitala färgbilder. För faktum är att den anpassade kurvan gör samma viktiga jobb med dina filer från digitalkameran. Bitdjupet är då något mindre, men vid låga ISO-tal kan det bli nästan lika bra som med svartvit film. Det lovar jag att ta upp, fast det blir en annan dag;-)

 

Sent tillägg: Vad det är på bilden? Ingen aning! Bilden är tagen med 105/2,4 vid f/2,4 och 1/60 sekund, handhållet med Pentax 67II. Ytterligare ett bevis på hur fint det går att fota med denna kamera utan stativ:-)

Inlagt 2011-01-26 22:57 | Läst 12976 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Det här är mycket intressant och väl beskrivet Martin.
Nu börjar jag begripa lite mer om ditt sätt att lägga kurvor som jag inte riktigt fått grepp om utan illustrationer.
//Claes :-)))
Svar från Makten 2011-01-27 00:05
Egentligen skulle jag behöva fem gånger så mycket text för att beskriva det, men då vet jag att ingen jävel hade orkat läsa;-) I alla fall är kurvan helt klart grunden till en bra svartvit bild, oavsett om grunden är från film eller digitalt.
Välskrivet! &o
Svar från Makten 2011-01-27 00:06
Tack! Fast jag hastade rätt mycket. Konstigt att man aldrig kan vara nöjd, hehe.
Det där med kurvhanteringen var väldigt intressant, det lär ju gå att använda även på digitala bilder...
/Peter
Svar från Makten 2011-01-27 00:08
Absolut! Det BÖR användas även på digitala bilder, om man vill få något som liknar film. Men då måste man fota i råformat och ställa in programmet för väldigt låg kontrast och sen göra allt själv. Fast det är det värt:-)
Bra genomgång! Detta kan vara helt värt att göra när man väl sätter sig och börjar scanna :) Skall prova, för än så länge är mina skannade negativ, som de är, i all sin enkelhet, vilket jag inte är totalt nöjd med!

/Martin
Svar från Makten 2011-01-27 10:20
Gör det! Tänk på att man får anpassa kurvan till varje enskild bild, och det finns inga regler för var den ska vara som brantast. Det beror helt på vad man vill ha ut av bilden.
Man tackar för denna tänkvärda genomgång. Jag ser fram mot motsvarande genomgång för digitala original, vilket ju är vad jag jobbar med själv.
Svar från Makten 2011-01-27 10:21
Jag tror att det kommer att dröja ett tag, för det är inte lika roligt;-)
Intressant! För fullständighetens skull är jag nyfiken på hur du hanterar scannerinställningarna och hur du konverterar till svartvitt om du gör det?
Svar från Makten 2011-01-27 10:24
I skannerprogrammet ställer jag in 48-bitars positiv färg, det vill säga för diabilder med 16 bitar per kanal. Sen är det bara att markera blå kanal i Photoshop och sen konvertera till gråskala från RGB. Då kommer det antagligen upp en ruta som undrar om du man vill kasta bort de andra kanalerna, vilket är det man ska göra.
Mycket intressant läsning!

Låt mig se om jag förstod det rätt, du skannar svartvit negativ som positiv färgfilm? När du sedan jobbar med bilden digitalt, börjar du då med att invertera färgerna och sedan separera RGB-kanalerna, och sedan endast arbetar med den blå kanalen?

Jag måste testa detta!
Svar från Makten 2011-01-27 10:27
Precis så, men börja med att kasta bort röd och grön kanal så blir filen inte så tung att jobba med.
Trevligt att du skriver om scanning!

Om man vill göra flödet lite enklare men nå samma resultat kan man (beroende av scanner och program) istället välja att scanna i 16 bit gråskala och i programmets inställningar välja vilken färgkanal som ska användas. Det fungerar för mig med Epson V700 och Vuescan.
/Jocke
Svar från Makten 2011-01-27 11:36
Jag kan inget om Vuescan, men det funkar inte i Silverfast SE eller Epson scan som jag har. Där läggs en kurva på i det monokroma läget, och användaren har därmed tappat kontrollen över bilden.
Detta var bra! Riktigt välbehövlig genomgång. Tack
Svar från Makten 2011-01-27 15:50
Tack själv! Jag har inget vettigare för mig på kvällstid än att förklara saker för folk;-)
Min undring gällde väl egentligen hur du hanterar exponering och kurvor i scannerprogramvaran (epson) - i mitt lite äldre epsonscan är det inte lätt att kringgå de mer eller mindre automatiska justeringar som görs...
Svar från Makten 2011-01-27 15:52
Det hanteras inte alls! Det är det som är hela vitsen med att skanna i färg och som positiv. Då utnyttjar man skannerns hela omfång, och det är därför filerna blir så kontrastlösa. Visserligen var just den här bilden ett ganska extremt exempel, men ändå.

I min version av Epsonscan så kan man välja "professionellt läge", vilket är det som krävs för att ta bort alla automatiska funktioner som man inte vill ha. Se också till att inte använda dammborttagningen på svartvitt, för det förstör bilderna mer eller mindre totalt.
:) Jag brukar göra ungefär samma sak som du, fast jag är slarvigare, scannar direkt till svartvitt och sammanfattar alla dina övriga steg med en enda kurva som sällan får mer än fem punkter (ändarna inräknade) samt endast en överhalning av uppskärpning, möjligen två vid skalning.

Men så blir det inte lika bra heller.
Svar från Makten 2011-01-28 15:36
Visst går det att bara lägga en kurva och samtidigt sätta ändpunkterna, men eftersom storleken på kurvfönstret är fixt i de flesta bildbehandlingsprogram så får man bättre kontroll om man först använder levels. Annars är det ingen skillnad i slutresultatet.
Det är alltid uppmuntrande att läsa dig! Du har det rätta suget i det du skriver, något som ofta saknas i artiklarna i tidningar och tidskrifter.

Det här inlägget var intressant även om jag inte fotar med film. Att först justera bilden med Levels och därefter Curves var det bästa praktiska råd jag hört på länge, jag kommer att ta efter det. Fast varför skärper du i flera steg, till och med innan du krympt bilden till dess slutliga storlek?
Svar från Makten 2011-01-28 15:40
Tack Håkan! Jag försöker så gott jag kan:-)

Som jag skrev ovan till Jesper så är enda anledningen att använda levels först, att man då har bättre koll på kurvan eftersom det fönster man arbetar i brukar vara rätt litet. Att jag skärper i flera steg är för att det blir skarpare;-) Vid bikubisk interpolering (vanlig nedskalning) förlorar man väldigt mycket detaljer om man inte skärper bilden först. Skärper man i flera steg så kan man bibehålla ännu mer information. Risken är att det ser överskärpt och "skräpigt" ut om man tar i för mycket.
Med digitala bilder brukar jag göra dessa steg genom ett skript, så slipper man sitta och dra i reglarna flera gånger för varje bild.
Ah, jag tänkte inte ens tanken. Här har vi då något som gimp är bättre på, men om vi har otur så tar de efter photoshop även på denna punkt (användargränssnittet photoshopifieras stadigt just nå då många med undermåliga fönsterhanterare (som i sin tur apar efter windows) klagar).