Hallå! Avbryt! Det är väl ändå mellanformat som gäller, eller?

Bara för att jag skaffat en nätt liten kamera att ha med mig till vardags, och när jag inte orkar släpa på annat, så betyder det inte att jag tänker ge upp de rejälare doningarna. Nänä! Icke, knappast, och hör sen. 

Filmen jag framkallade för någon dag sedan, när jag i bloggen visade lite om hur man gör med negativ färgfilm, är nu även skannad och i viss mån färdigbearbetad. Det tar lång tid, det där med skanning och bearbetning. Men det är det värt. I alla fall om man pysslar med lite större filmformat. Då finns plötsligt ganska mycket att vinna över det digitala.

Min erfarenhet av film är verkligen inte stor. Så kanske just därför är det otroligt spännande att hålla på med just film! Att dessutom göra rubbet själv med framkallning och allt, gör det inte mindre intressant.

Pentax 67II med 55/4 @ f/11 – Kodak Ektar


Den här filmen satt länge i kameran, med mina mått mätt. Ovan en fin Corvette (tror jag) vid Gärdesloppet den 29:e maj. Sista bilderna på rullen tog jag först den 12:e juni. Och då är det ju bara 10 bilder på en rulle.

Riktigt så långt hann jag dock inte vid kvällens bildbehandlingsafton. En sak i taget. Det är ingen vits att spotta ur sig massa bilder som inte håller måttet för att man inte lagt ner tillräckligt med tid, resonerar jag.

Några dagar därpå var jag ute på Lidingö med en kompis. Vi tog en cykeltur dit för att kolla läget mest. Man har ju inte varit där så mycket liksom. Jag tog en endaste bild under hela turen.

Pentax 67II med 105/2,4 @ f/2,4 och mellanring – Kodak Ektar


Den här bilden är lite intressant rent tekniskt sett. Den är tagen med det handflatsstora 6x7-formatet och normalobjektiv, utan stativ och med en variabel mellanring som jag köpt för en hundralapp. Då mellanringen saknar koppling mellan bländare och kamerahus så trodde jag att jag hade bländat ner till f/5,6. Men det blev alltså full glugg eftersom objektivets lilla spak för val mellan automatisk nedbländning och förinställd nedbländning stod i det normala, förstnämnda läget. Ändå är skärpan med tanke på omständigheterna väldigt bra.

Ytterligare en liten pik mot alla fåntrattar som hävdar att man måste använda stativ med mellanformat alltså. Men i ärlighetens namn så trodde jag faktiskt själv att bilden skulle bli rejält oskarp. Jag stod och svajade i en hukande ställning och skärpedjupet är ungefär lika djupt som ett löv är tjockt. 

I slutet av nationaldagshelgen åkte jag in till Gamla stan, dum som jag var. Jag tänkte fotografera lite slitna dörrar, husknutar och sånt. Inte tänkte jag på att hela denna lilla ö skulle vara knökfull med turister!

Pentax 67II med 55/4 @ f/4 – Kodak Ektar


I alla fall smög jag undan i en mycket trevlig återvändsgränd där jag hittade precis det jag letade efter. De tyska turisterna lyste med sin frånvaro och jag kunde jobba ifred.

Den här bilden var riktigt bökig att ta. Kodak Ektar håller en känslighet om ISO 100, vilket tillsammans med det ljussvaga vidvinkelobjektivet tvingade mig att använda full bländaröppning och i sammanhanget lång slutartid, samtidigt som jag med ganska hård benkraft tryckte kroppen bakåt mot ett plank för att få stadga. Men snacka om att ha rätt film i kameran när det gäller färger och kontrast! :-)

Det är vid såna här motiv som Ektar gör det den ska. Den ger en fantastisk akutans och varje mikroskopisk liten färgskiftning i dörren och väggen finns där. Man kan säga att Ektar är den negativa filmens närmaste motsvarighet till diafilm. 

-------------------------

I övrigt använder jag Fuji X100:an varje dag. Har bara inte tagit tillräckligt intressanta bilder för att publicera i bloggen. Men den som vill följa mitt allmänna bildflöde och kanske få se en och annan bild extra, kan ju kika på flickr: http://www.flickr.com/photos/makten/

Det var allt för denna gång! Jag har antagit en utmaning av en annan flickr-användare att plåta lite med X100:an i svartvitt, så det kanske kommer något sådant snart. På återseende! :-)

Inlagt 2011-06-21 23:00 | Läst 5342 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Den gamla porten blev verkligen maffig! Skulle varit kul om du haft med dig FX100 också, och tagit en bild med den som jämförelse.
Svar från Makten 2011-06-22 20:31
Den bilden är den enda jag egentligen gillar själv. Den har precis den där lustiga tonaliteten som jag aldrig får fram digitalt, som ser organisk men "äkta" ut. Jag tror det beror på att skuggorna drar åt blått medan högdagrarna är varma.

X100:an har ju ett lite mindre vidvinkligt objektiv, så jag hade inte kunnat ta den här bilden med den. Men bara själva porten hade fått plats.
Faktum är att jag funderat på att åka dit och ta en bild med X100:an bara för att jämföra:-) Jag får göra det nästa gång jag är i krokarna, för nu följer Fujin med var jag än går.
monotux 2011-06-25 21:41
Att skuggorna drar mot blått och högdagrarna är varma är inte särskilt konstigt, det kallas vitbalans :-)
EGW 2011-06-26 01:07
Bara för att du säger det så har jag tittat lite närmare på hur det är med vitbalansen i bildens olika delar. Det verkar då som om den övergripande vitbalansen är rättad efter fälten på var sida av porten där all färg har flagnat. I bilden är dessa fält rent vita. Men om man i stället justerar vitbalansen efter gatstenarna så försvinner blåtonen ur bilden, och samtidigt framträder en lätt röd ton i de vita fälten. Vilket får mig att misstänka att dessa fält faktiskt i verkligheten har en hel del röd färg kvar. Men sedan är ju frågan hur motivet rent subjektivt verkat. Martin brukar vara kritisk till ovarsam justering av vitbalansen i efterbehandlingen.