Eller tvärtom, ibland.

Hasselbladkvadrater och cykelsamkväm

Som ägare av en klassisk Hasselblad 500 c/m är jag både bekant med – och tilltalas av – det kvadratiska sidformatet hos bilder. Jag brukar ganska ofta tjata om att 3:2 är hemskt och att 4:3 eller 5:4 är trevligare. Dessa är ändå bara variationer på en rektangel, och när man går till 1:1 händer något helt annat. Det är ett eget format i en egen undanskymd del av den fotografiska världen och det fotografiska medvetandet. Många tycks aldrig ha besökt eller undersökt dess möjligheter, vilket jag tycker är tråkigt.

Med ett kvadratiskt format behöver man aldrig vända på kameran för att anpassa sig till motivet. Detta är i sig väldigt befriande och ganska ofta känns det lättare att komponera, så snart man vant sig. Fotograferar man med en 'Bladare eller tvåögd 6x6-mellanformatkamera så är det därtill naturligt att hålla kameran lågt, vilket ger lite annorlunda vinklar.

Nu är det ju inte helt enkelt att bara köpa sig en sån kamera för att testa. Dels kostar det pengar (även om det i mitt tycke är billigt i förhållande till vad man får) och dels kräver det att man sätter sig in i analog film, skaffar en skanner, och så vidare.
Men det trevliga i kråksången är att vissa digitala kameror fixar att plåta i 1:1-format! Det gäller min Sony RX100 till exempel. Visst, sensorn ser ju fortfarande i 3:2, men öppnar jag filerna i ACR så är de beskurna till 1:1 om detta är valt i kameran. Alltså behöver jag aldrig se de delar som jag valde bort vid kompositionen.

Så, för att variera mig lite gick jag ut i eftermiddags med Hasselblad i bakhuvudet och tog några bilder i det uschliga vädret, med kompaktkameran.


Först tänkte jag dra det hela till sin spets genom att köra svartvitt. Det funkar dock inte riktigt när jag vet att det brukar bli bättre i färg. Motiv som är nästan färglösa blir lustigt nog extra trista om man tar bort det där fjuttiga som färgen ändå tillför. 

Jag var mycket noga med att komponera rakt och snyggt. Ändå var jag tvungen att räta upp bilderna en liten smula. Det är inte lätt att hålla en så lätt kamera still vid fotoögonblicket, och jag tycker att det är tanken som räknas. 


Pang på, det är min melodi. Sist skrev jag om att fånga mönster och former i relativt närgången skala. Här backar jag istället, utan att att det blir så långt att det rör sig om ett sammanhang. Bara lite större utsnitt av oftast ”grunda” motiv, alltså utan något större måttmässigt djup.


Att försöka ta rätt bild vid första exponeringen för mig tillbaka till samma känsla som när jag fotograferar analogt (fast det var länge sen nu). ”Direkt ur kameran” är ett uttryck jag avskyr, då det brukar innefatta att ingen efterbehandling får ske. Det enda man gör då är att lämna bort efterbehandlingen till någon annan, som i förväg bestämt kontrastkurvor och dylikt. Däremot finner jag en tjusning i att ta så få bilder som möjligt, och det innebär att man måste tänka innan man trycker på knappen.

Tyvärr är den lilla displayen på kompaktkameran inget mot att kika ner på den spegelvända bilden på mattskivan hos en mellanformatare, som faktiskt är tredimensionell eftersom ögonen ser den från olika vinklar. Mattskivan visar ett djup trots att den är synnerligen plan, samt saknar helt begränsningar i det dynamiska omfånget. Fördelen med den enkla LCD:n är att man istället kan se exponeringen med histogram och allt, plus att kameran ju är enormt lätt och smidig i jämförelse. 


Vad gäller bildkvaliteten sopar en analog 6x6-kamera banan med Sony RX100. Inte så mycket på grund av upplösning; där kan de faktiskt stundom vara rätt jämlika om man räknar in skanningen i processen. Det som det stora filmformatet har, är en akutans som kräver ganska stora digitala sensorer för att efterlikna. Ändå tycker jag att den lilla Sonyn är mycket, mycket kompetent. Det är först när man måste skruva upp ISO-talet en smula som det märks hur liten sensorn är, och då är den fortfarande fullt användbar för den kräsne upp till kanske ISO 3200 om det vill sig väl och filerna behandlas med försiktighet.

Om du vill ha en ny utmaning och utforska ett nygammalt område inom fotografi kan jag varmt rekommendera att prova kvadratiska bilder. Gärna med en kamera du kan skjuta från maghöjd med, såsom vilken digitalkamera som helst som har lutningsbar display. Dels är det fostrande, men det är också ett trevligt sätt att uppleva lite av det som forna fotografer gjorde när de använde sina Hasselblad- och Rolleiflexkameror. Du kommer förmodligen att märka att det här med bildvinkel inte spelar lika stor roll och att det är nästan omöjligt att se i efterhand om bilderna är tagna med vidvinkel eller normalobjektiv.

------------------------

Detta om detta! Jag måste passa på att skriva om lite annat också, då det går lång tid mellan inläggen. Som ni säkert vet cyklar jag utav bara den och under vår och sommar har jag försökt köra i skogen minst tre gånger i veckan. Tekniken börjar bli rätt bra och jag har gått ner nästan tio kilo. Därtill har jag bra kondition och känner mig allmänt i trim, fast jag har inte mycket till muskler.

Kameran är alltid med och det är när jag cyklar som jag fotar mest. Det blir nästan bara dokumentation, men till och med det känns kul. Att spara sina goda minnen till senare känns betydelsefullt när man verkligen har kul, och det har jag. 

Efter-cykel-bad i Tyresö-Flaten


Det finns verkligen hur många positiva aspekter av skogscykling som helst. Ovan ser vi en av dem, vilket är att man träffar massor av nya vänner. 

Runmarö


Mitt gamla jag håller på att förändras i grunden. Social samvaro är inte längre en plåga, utan något att sträva efter. Jag tror inte att jag någonsin tidigare ärligt kunnat säga det.Mycket av min tid spenderar jag fortfarande ensam och det trivs jag med. Att sticka ut i skymningen och ta de stigar som dyker upp är fantastiskt. 

Stigfinnartur vid Erstavik


Imorgon far jag till trakterna kring Vagnhärad. Systemkameran får stanna hemma eftersom jag är såpass trygg i tanken på att RX100 III fixar allt jag är intresserad av att fota. Jag funderar faktiskt på om jag inte ska göra mig av med systemet, fast det är klart att det är kul att plocka fram den ibland. Och inte lär jag få så mycket betalt att det kommer kännas bra att sälja.

Semestern har precis börjat och möjligheterna hopar sig. So long!

Inlagt 2015-07-22 01:11 | Läst 19051 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.




"Detta får mig att tänka på Vivian Maier. Det jag verkligen gillar hennes bilder, tagna med en Rollieflex, är perspektivet eftersom kameran hänger i höjd med midjan. Det råder inget tvivel om att kvadrater är snygga! Jag har en viss kärlek för det. Kul att läsa om din utveckling och ditt cyklande! Jag är också cyklist, både MTB och racer, och vet precis vad du skriver om :) Njut av semestern!"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Som du kanske sett i min blogg skaffade jag mig en Panasonic Lx100, faktiskt efter tips från dig. Jag är oerhört nöjd med den, men vad den saknar som din Sony har är vikbar skärm. Man får sällan allt. Och visst har den kvadratiskt format, fastän jag sällan använder det. Just nu är min favorit 4x3.
Svar från Makten 2015-07-23 23:40
Se där! Ja, det var en väldigt trevlig kamera tycker jag. Synd att den var liiiite för stor för mina behov, och så det där med att den saknar lutbar skärm. Men man kan som sagt inte få allt. Sonyn är rätt pillrig med sina minimala knappar.
Jag har haft en Hasselblad med en 80 mm Zeiss Planar och förstår vad Du skriver!
Det kvadratiska formatet har dock både fördelar och nackdelar. Det beror på motivet.
Kvadratiska bilder är statiska och det passar inte alla motiv, medan 2:3 formatet har en viss spänning. Dock kan jag håller med Dig om att 4:3 är ett bra format speciellt när det tas med en digital Pentax som har mellanformat. Jag har nämligen sett sådana bilder på duk med projektor.
Alla format kan man dock beskära, dock är bilder med en RX100 beskurna till kvadrater inte samma sak som Hasselblads kvadratiska bilder.
2:3 eller 4:3-formatet är ju bara en del av 6x6 och man får mer på bild med
6x6 än med 2:3 eller 4:3.
Hasselbladbilder med 80 mm känns på så sätt både som normal och vidvinkel och kan uppfattas nästan som tredimensionala, vilket är spännande!
Svar från Makten 2015-07-23 23:45
Hmmm, statiskt säger du. Det kanske var ett rätt bra sätt att se på saken:-) Och jag gillar ju statiska motiv, så det passar fint.

När man fotar i 1:1 med kompakten så beskärs såklart bilden, men jag har ju rätt så mycket vidvinkel att tillgå, så det går att få med mycket mer i bild än med 80 mm på 6x6 ändå. Jag hade gärna sett en sensor som var lite mer åt det kvadratiska hållet så man kunde utnyttja objektivet bättre.
Men visst, 80 mm på 6x6 känns mycket vidvinkligare än 50 mm på småbild. Man får ju lika mycket med på höjden som på bredden:-) 6x4,5 med 80 mm däremot blir ju ungefär som en normal på småbild. Inte lika skoj.

Det där med tredimensionaliteten beror väl delvis på det fina Zeissobjektivet, men delvis också på att man får rätt kort skärpedjup även på långt håll. Det är en egenskap jag gillar hos vissa småbildsobjektiv, men det är ovanligt då de bakgrundsoskärpan brukar bli snyggast på kortare avstånd. Zeiss 50/1,4 Planar och Zeiss 35/2 Biogon (Loxia) är undantag.
Wolfgang 2015-07-24 00:33
Jag vet att Du gillar statiska motiv. Det gör jag också :-)
Menar Du att en Zeiss 50/1,4 Planar på en D700 ger ett tredimensionell intryck? Det låter i så fall spännande!
Svar från Makten 2015-07-27 23:37
Ja, absolut. Planar 50/1,4 är ett väldigt speciellt objektiv som jag då och då ångrar att jag sålt till förmån för det betydligt vettigare FE 55/1,8.
Planarn är som en liten ful juvel med många, många skavanker. Men när den kommer till sin rätt är den magisk. Då talar vi om ~f/2,5-5,6 och på avstånd mellan ~2 meter och oändligt. Bokehn smått nedbländat och på några meters håll är bättre än något annat jag sett. Loxia 35/2 kommer nära, men inte ända fram.
Kul att se lite kvadrater från dig, Martin. Och alltid trevligt att följa din blogg.
Svar från Makten 2015-07-23 23:46
Tack Johan, jag ska nog experimentera mer med kvadrater:-)
Inte för att vara sån, men har du hört talas om Instagram? :) Det är en tämligen populär app med tillhörande tjänst där man tvingas tanka upp alla bilder i kvadratiskt format. Har haft lite fundering på att bli medlem i tjänsten, men eftersom man inte kan köra nåt annat än 1:1 så har jag skippat det, för enligt mig så är det väldigt få motiv som passar sig så.
Nä, enligt mig så är 3:2 bättre då det är nära det vackra gyllene snittet. Fast då är väl 16:10 ännu bättre då, men det finns ju inga kameror som fotar i. :)
Svar från Makten 2015-07-23 23:47
Jodå, men det är ju mer "leksakskamera" över de bilderna, vilket har sin charm. 3:2 gillar jag inte alls, utom möjligen för landskap. Då är nog ett ännu smalare format trevligare faktiskt, om man nu ska ha utdragna bilder. Min lilla Sony kan fota i 16:9, om än förstås bara beskuret där med.
Martin, kolla mina bilder som jag tog med bladaren, när jag hade den:
http://www.fotosidan.se/blogs/wolfgang/ingen-sno-i-skane.htm
Svar från Makten 2015-07-23 23:48
Fint! I sista bilden ser man den där tredimensionaliteten som du nämnde:-) Kort skärpedjup på lite längre håll, med bibehållet snygg bakgrundsoskärpa. Sånt är såklart omöjligt med en pyttesensor.
Detta får mig att tänka på Vivian Maier. Det jag verkligen gillar hennes bilder, tagna med en Rollieflex, är perspektivet eftersom kameran hänger i höjd med midjan.

Det råder inget tvivel om att kvadrater är snygga! Jag har en viss kärlek för det.

Kul att läsa om din utveckling och ditt cyklande! Jag är också cyklist, både MTB och racer, och vet precis vad du skriver om :)

Njut av semestern!
Svar från Makten 2015-08-08 15:00
Tack och detsamma Stefan! Jag har en vecka kvar på semestern och det blir mest att cykla ibland och bara lata mig resten av tiden:-)
Fina bilder igen Martin. Gillar kvadratiska bilder även om jag mest använder det formatet för att "rädda" en bild som varken passar 4:3 eller 3:2. Man måste nog tänka 1:1 från början som du gjort.

Nu har jag blivit med MTB. Tröttnade på blåst och dåligt väder som det varit mest av här nere på västkusten och slog till på en HT med 27.5" hjul. Har knappt blivit någon ländsvägscykling alls i sommar och det finns massvis med stigar och grusvägar att utforska. Även en och anna backe om det skulle locka. Dessutom har CK en MTB avdelning som uppmanar alla att hänga på. Ska bli skoj.

Nu har jag ju blivi inspirerad av dina cykelbilder, plus att jag kollat alla fina (nåja) bilder på happymtb-forumet och eftersom jag inte har lust att släpa med min D700 eller min (undermåliga) kompaktkamera, är det dags för en ny kamera. Cyberphoto har ett bra pris på Nikon Coolpix A nu - och med AP-C censor känns det som ett bra alternativ. Plus att menyerna går igen från D700 plus RAW behandlingen i ViewNX2. Nu har ju kameran fast 28mm f/2.8 vilket kanske känns aningen begränsat. Plus att den saknar sökare, men för 4.500 känns den som ett kap.

Frågan till dig, som har 24mm som kortaste brännvidd, hur ofta zoomar du egentligen in? Har du testat eller hört något om Nikonen?

/Sven
Svar från Makten 2015-08-08 14:58
Kul med ny hoj! :-) Jag skulle nog säga att jag använder vidvinkligaste läget nästan hela tiden när jag dokumenterar mina cykelturer. Det är väl mest om man vill fota när nån annan cyklar som det kan vara kul med lite zoom. Tror att du vänjer dig ganska snabbt vid en fast vidvinkel och då är det inga problem.
Falkman 2015-08-09 18:10
Det blev en LowePro Flipside Sport AW 10L istället. Har lagt tillräckligt med pengar på cykel och skor för tillfället :) Min D700 går precis in med ett par extragluggar. Senaste turen hade jag ett AI-S 35 f/2 monterat och den gick att få fram ganska snabbt ändå. Trots ca. 2 mil i skumpig terräng (plus en mil hem på asfalt) kändes det knappt att jag hade den på ryggen. /Sven
2015-08-05 10:52   Jesper som inte orkar logga in
Inspirerande som vanligt Makten :)
Jag har någon gång maskerat skärmen på en kompakt med eltejp för att tänka kvadratiskt, tyvärr gick den skärmen inte att tilta.

Jag har också en gammal trasig TLR som jag tänkt renovera någon gång... men det är riktigt kul att bara gå runt och kolla i sökaren. Vore helt klart kul att fotografera med :)
Svar från Makten 2015-08-08 14:59
Jag har en gammal ljusläckande TLR som jag bara använt några gånger. Tyvärr är spegeln inte helt frisk så man ser minst sagt uselt på mattskivan. Men fokus hamnar rätt i alla fall:-) Det är rätt jobbigt med den spegelvända bilden, men å andra sidan gör det att man koncentrerar sig som fanken när man komponerar, hehe.