Hon bjöd mig in i mörkret

Så stod jag där framför porten. Lite ensam och ängslig, med mycket på hjärtat och utan hopp om nåd. Mest av en slump, som vanligt. Det var en av de där dagarna när allt kändes fel och också var fel. 

Nikon FM2n med Zeiss 35/2 och Tri-X @ EI 800


Men den mäktiga byggnaden framför mina fötter ingav lugn. Vilken arkitektur! Vilket monument. Vilken sinnesfrid den var skapad att alstra. 
Så hörde jag en vän röst, som från ingenstans.

– Du kan få komma med in och fotografera om du villl, medan jag släcker ner och plockar undan.

Porten knarrade precis lagom trevligt, och vips stod jag i en ljuvligt dunkel sal. Hon försvann bort i skuggorna och kvar var jag att fritt utforska den. 


Det var inte utan att jag kände mig lite fånig, ateist som jag är, när jag knallade gången fram i Guds hus under dessa omständigheter. Klockan närmade sig fem, så det var riktigt mörkt. Men jag mös verkligen!


Mitt tidigare måttligt muntra humör ändrades. Jag tänkte på den naiva men otroligt trevliga givmildhet som hon visat när hon låtit en vilt främmande människa traska omkring här utan uppsyn. Jag ingav tydligen förtroende.


All denna prakt, till ingen nytta. Det är så jag ser det, men jag vet nånstans att den fyller en funktion för dem som tror. Så låt dem tro. Inte mig emot.


Även om jag inte tror så fylldes jag av andakt. Det gör jag alltid i kyrkor. Men särskilt påtagligt blev det nu, när jag stod mol allena i mörkret.


Jag ropade tyst på henne, och blev utsläppt. Porten knarrade ännu värre nu, som om den ville påminna mig om viktigheten hos denna plats och byggnad. Det behövdes faktiskt inte. Det kändes ändå in i själen, av sig självt.

-----------------

Vad man än tycker om Gud så är kyrkor rum för eftertanke. 

Inlagt 2011-03-06 02:10 | Läst 5770 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Oj, den här tiden hade jag verkligen inte väntat mig ett inlägg från dig, det var en glad överraskning :).

Kyrkor, och religionens roll i historien överlag, är mycket fascinerande och gripande.

Det är lite snett och suddigt här och där idag, men stämningen sitter som ett smäck! :)
Svar från Makten 2011-03-06 10:51
Jag bestämde mig för att skanna filmen sent igår kväll, och då var det ju lika bra att börja mixtra lite med bilderna;-)

Och visst sitter stämningen där, oavsett vad man tycker. Det blir väl oundvikligen så när man uppför byggnadsverk som symboliserar det viktigaste man kan tänka sig.
Den där porten är läcker. Jag har en bild på flickr av samma dörr men jag har fuskat och tagit bort de moderna låsen i ps. =)

http://www.flickr.com/photos/from_what_far_star/5496250316/
Svar från Makten 2011-03-06 10:55
Pja, det var väl sådär den såg ut innan någon helt okänsligt borrade nya hål:-) Järnbeslagen är verkligen riktigt tjusiga.
Fina bilder Martin. Det är ofta imponerande arkitektur på insidan av kyrkor. Fotogeniskt är det också.
Svar från Makten 2011-03-06 10:56
Verkligen! Egentligen är det väl raka motsatsen till den minimalism jag gillar bäst, men det kan ju vara trevligt med lite omväxling också.
Härlig läsning, och jag känner så väl igen den kluvna känslan av att stå i i en kyrka. Byggnader som delvis representerar saker jag inte kan acceptera, delvis saker jag känner hör till det vackraste hos oss människor. Kluvet som sagt.

Sedan alltid en vacker känsla att få ett förtroende av någon annan, att någon väljer att lite på en. Fast hon hade väl statistiken på sin sida: Människor utrustade med gammaldags kameror brukar sällan vara till så mycket besvär :-)
Svar från Makten 2011-03-06 22:45
Jag tycker något åt det hållet också. Det är beundransvärt hur mycket möda man kan lägga ner på något som man brinner för, såsom att bygga hus för att visa uppskattning för något som troligen inte finns;-) Vackert blir det ju i alla fall.

Jag tänkte skriva att kameran faktiskt inte är så gammal, men 1983 är ju ett tag sen. Jag får skylla på att jag känner mig så ung själv (född -79).

;-)
Det blir en kort kommentar:
-Full poäng för både texterna och bilderna. Fint!!!
Svar från Makten 2011-03-06 22:46
Tack så mycket Robert! Tänk vad man kan svänga ihop när man är lite rund under fötterna:-))
Det är inget fel att låta sig beröras av stämningen i en gammal vacker kyrka tycker jag. Jag försökte komma på vad det är för kyrka, men där gick jag bet. Inte för att jag är någon kännare. Porten är makalös!
Svar från Makten 2011-03-06 22:50
Det är Johannes kyrka, mellan Sveavägen och Birger Jarlsgatan. Trots att den är tämligen stor så är den såpass inbyggd i den omgivande stadsbilden att man inte ser den alls annat än när man är precis bredvid.
EGW 2011-03-07 05:38
Ah, jag förstår! Jo, jag känner till den väl, och förmodligen har jag varit inne i den någon gång, men det var nog väldigt länge sedan.
Ja där har man ju suttit på en och annan skolavslutning. Men stämningen är verkligen annorlunda när det är så tomt och luftigt i stället för fullt med finklädda barn med kransar i håret.
Stämningsfulla bilder som passar bra med det korniga svartvita. Konstigt nog har jag inte lagt märke till porten förut, får gå förbi och titta bättre nästa gång jag passerar.
Svar från Makten 2011-03-06 22:52
Det blev tyvärr lite väääl kornigt, för bilderna är väldigt underexponerade. Det är bland annat skannerbrus man ser. Jag exponerade så högt jag bara kunde (sista bilden är till exempel tagen vid 1/4 sekund och f/2), men det räckte inte riktigt.

Porten är inte så fasligt magnifik för blotta ögat, för järnbeslagen smälter samman med själva porten. Men med lite efterbehandling så blir det stuns i den så att man ser allt ordentligt:-)
Snajsiga bilder! Porten är för jävla fin. Bra jobbat, med hela processen, inklusive texten som ger bilderna en extra guldstjärna i kanten.

/Martin