Eller tvärtom, ibland.

Hösten är som jag

Solen skiner, och värmer kanske till och med en smula. Träden sprakar av färg. Men innan du vet ordet av rullar tunga moln in och dämpar stämningen. Ljuset tryter och en viss butterhet infinner sig. Men så vips kommer en fin dag igen. Det är bara hösten, som är precis som mitt humör. Ombytligt och oberäkneligt.

Idag har jag en mycket dålig dag. Jag vet att det inte går att göra ett skvatt åt, utom att vänta. Men det är plågsamt. Allt känns så fullständigt meningslöst. Mörkt. För att inte säga svart. Livet ter sig bara som en rakt utstakad väg mot helvetet som jag inte rår på att ändra. Jag har inte ork till det. Var ska jag få den ifrån?


Jag grejade lite med senaste mellanformatrullen för att åtminstone göra något vettigt.  Jag kan väl konstatera att jag inte är helt värdelös på att fotografera i alla fall. Men foto är ju inte meningen med livet.


Jag kommer nog aldrig att uppnå meningen med livet. Jag har försökt, men jag kan inte. Och det finns ingen kurs man kan gå. Ingen manual att läsa. Trots att jag vet precis vad meningen är.


Så jag får återgå till att försöka finna mening i det meningslösa. Glömma det jag vill. Begrava det och aldrig ens tänka på det. Vänta på en solig dag då jag kan få humöret åter och vara glad åt det lilla. Försöka se det som andra inte ser eftersom de inte behöver det, då de flesta har det jag saknar mest av allt.

Imorgon kan mycket väl vara en bra dag. Det vet jag inte förrän då. Men jag vet att bra dagar kommer. Men också dåliga igen. Jag är beredd på det, alltid.

Ta hand om er!

Inlagt 2010-10-13 21:30 | Läst 3157 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Ganbatte!
Dina bilder är underbara :)
Svar från Makten 2010-10-14 20:26
Tack, men det gör tyvärr inte livet underbart. Idag är det dock mycket bättre.
Det ska jag, ta hand om mig, men lova att du också gör det.!
Svar från Makten 2010-10-14 20:26
Så gott det går!
Du har det kämpigt med dig själv! Men dina bilder är bra. I den här serien är det sting i kornet.

Du säger att du vet meningen med livet men aldrig kommer att uppnå den. Nåväl, var och en tycks ha sin egen föreställning om meningen med livet. Men visst är det trist att fastna för en ouppnåelig mening!

Jag själv håller mig till några enkla grunder:

1. Grunden för livet är frihet.
2. Meningen med livet är glädje. Således är människans främsta plikt att vara glad, och den plikten har hon mot sig själv.
3. Målet för livet är att växa, bli sig själv mer och mer.

Eftersom grunden är frihet så får man välja vilken väg man vill. Det finns inget facit, eftersom ett facit inte är förenligt med frihet. För många är det just detta som är problemet, de söker desperat efter en bruksanvisning. Eller en moralkodex. Eller en religion, och det finns drösar av sådana. För den som vill sälja ut sin frihet och byta den mot fängelsets trygghet.

Det här är vad som funkar för mig.
Svar från Makten 2010-10-14 20:30
Det är svårt att känna glädje när meningen med livet inte finns inom räckhåll. I grund och botten handlar det om att påverka världen och föra sina gener vidare. Det sistnämnda kommer inte att hända, och jag tror inte att det förstnämnda sker i någon större omfattning heller.

Vad ska man ha frihet till om man inte kan göra något av den? Jag har inte nämnvärt roligare än om jag suttit i fängelse. Jag säger ibland att jag hellre levat i ett u-land med krig och misär, men haft kärlek. Vad är värt något utan kärlek? Ingenting.
Se där EGW, jag som trott att du är starkt kristen. Alltid roligt att få sina fördomar sönderslagna :)
Jesper: Det var som den, har jag givit intrycket att vara starkt troende kristen? Det måste bero på att jag är uppvuxen i ett troende hem och väldigt väl förtrogen med den världen. Man kan säga att jag har en stor förståelse för den kristna tron, eller snarare för de människor som omfattar den. Om jag ska beskriva mig själv så skulle jag säga att jag helt enkelt vuxit ur den. Så som man växer ur barndomens kläder, när de blir för små. Sedan måste man skilja mellan tro och kyrka. Kyrkorna ser jag som världsliga maktapparater.
Martin, det vore mig fjärran att vara kritisk mot en människa som känner sig eländig. Men ändå, jag tycker att det är mycket du har missuppfattat. Som kärlek: den måste faktiskt börja med kärlek till sig själv. Den som inte älskar sig själv kommer att få svårt att hitta den hos andra. Jag talar av erfarenhet. Och den som älskar sig själv blir inte så lätt sårad.

Och varför i all världens dar måste man förändra saker? Det är sig själv man kan behöva förändra. Helst genom att växa. Världen är för stor, den är "Gods business" som en amerikansk lärare hävdade. Jag tänker på Faust, som anropade världsanden för att söka lösningen på något dilemma. Världsanden hörde honom, men tyckte att Faust var på tok för liten för att förtjäna världsandens uppmärksamhet. Det blev i stället Mefistofeles (Fan) som tog sig an Faust. Och det gjorde han för att det roade honom. Inte av något annat skäl.

Nu hejdar jag mig själv, annars babblar jag på för mycket. Men det är frestande när jag läser om hur du ser på saker och ting!
Svar från Makten 2010-10-14 22:13
Jag kan tycka ganska bra om mig själv. Men jag är extremt självkritisk, och kritisk mot andra. Jag tycker att mänskligheten i mångt och mycket är en avskrädeshög. Folk beter sig som skit och jag är inte mycket bättre. Men hur jag än försöker så ser jag att det inte är det goda som uppskattas. Under hela mitt liv har jag blivit nertryckt i skorna av folk som beter sig som man antagligen borde. Man ska ta plats och visa upp sig. Det är ju så djur fungerar. Den starkaste vinner. Men jag vägrar.

Nu har jag varit ensam så länge så att jag givit upp. Det är för smärtsamt att försöka, för det leder ingen vart. Jag kommer antagligen att dö om jag blir olyckligt kär en gång till. Jag tar nämligen kärlek på allvar. Jag vill inte leka.
Det gäller att komma ihåg det bara, ju sämre det är, desto bättre kommer det bli.
Svar från Makten 2010-10-15 08:40
Det har inte stämt hittills.
Tjena Martin,

Kollar av din sida via RSS och tycker den är mycket bra. Mörka inte ner dig själv, det finns gott om "medmänniskor" som ivrigt kan racka ner på andra utan anledning. Dom har det förmodligen sämre i själen än vad du upplever nu. Dvs en downperiod.

Du är ju inte så gammal. Ut och jaga en riktig kvinna. Så kommer du att få lycka.
Det finns en för alla.

/J
Svar från Makten 2010-10-15 08:43
Vad som hände förut är inte så viktigt, men det har gjort att mitt liv "försenats" till en sådan grad att det är för sent, på riktigt. Jag har inte den inspiration, kraft och glädje som behövs för att ta itu med så viktiga saker som kärlek.

Att påstå att det finns en för alla är lite av ett slag i ansiktet, om du ursäktar. Du har ingen aning om ifall det är sant eller inte. Det finns rätt många människor som aldrig hittar någon. Bara det att de aldrig säger det öppet, eftersom det är så självklart för alla andra. Som att säga till en rullstolsbunden att det bara är att ge sig ut på jakt efter ett par nya ben, bara för att man själv har ben.
Kärleken kommer när du minst anar det..
Svar från Makten 2010-10-15 08:43
Vilket på intet sätt betyder att man vågar eller klarar att visa den, eller att den blir besvarad. Fråga mig, jag vet.
Jodå, du sade ju själv att det var bättre dagen efter du skrev inlägget. Och ju sämre det är desto större måste chanserna vara att det blir mindre dåligt nästa dag. Sen tror jag att det är lättare att vara glad om man är lite blåst, jag siktar på det :)
Hoppas du mår bättre när jag skriver detta. Fina bilder som vanligt.
/Stephan
Du kan inte bara ta bra bilder, du kan även skriva en bra blogg, trots att du har en dålig dag. Det är inte alla förunnat, ens på en bra dag!!

Det är svårt det där med meningen i livet, motgångarna kan bli många och det är lätt att tappa sig själv i sökandet. Nu har jag inte läst mer än ett par av dina bloggar, kanske borde jag stoppa här och läsa vidare men jag börjar bli trött och har en tidig start i morgon, men jag har återkommit till den här ett par gånger nu så... Det finns många olika nivåer av meningen med livet och visst, det är lätt för mig att säga som har två små meningar snarkandes i rummet bredvid även om mycket annat kanske inte blivit som jag tänkt. Det allra svåraste är att bli nöjd och se det man har, inte bara det som felar. Ryssland hjälpte mig med det. Att bo en längre tid i ett land där man inte kan ta mycket för givet gav mig insikt, insikt i vad som verkligen är viktigt och faktiskt en levnadsglädje som jag inte kände innan jag flyttade dit. Nu låter det som att du verkligen saknar att ha någon vid din sida och jag vet varken vad som hänt tidigare eller varför det nu ska vara så ouppnåeligt för just dig.

Jag vet inte om det här finner fram till dig på en bra eller en dålig dag, kanske är det en dag som mest kan klassas som 18%-ig gråskala, och vad innebär ens en sådan dag för dig? Hur som, jag menar inte att klappa på axeln och säga att allt kommer att ordna sig. Sådana axelklappar är jag övertygad om att du fått så de står dig långt upp i halsen. Så innan jag säger för mycket tackar jag för mig, för idag, och önskar dig en god kväll.

/Malin