Motiven finns överallt

Det svåra är att se dem!

Och nä, en bild behöver inte "berätta" nåt. Det är pretentiöst trams. 

Ses! 

Att fotografera är att påminnas om verkligheten

Alla har nog med viss frustration kommit hem från ett fototillfälle utan att ha lyckats ta en enda vettig bild. Ibland kanske man inte ens plockade fram kameran. Det blev ett "misslyckande". Eller blev det verkligen det? Är det alltid resultatet – en färdig bild – som räknas?

Jag har funderat ganska mycket på varför jag gillar att fotografera och aldrig riktigt kommit fram till ett vettigt svar, som inte är en efterhandskonstruktion. En aspekt som jag nämnt många gånger är viljan att få det till synes meningslösa att se meningsfullt ut. Att avbilda något fult eller tråkigt så att det blir vackert. Eller åtminstone sevärt, kanske. 
Men, vad är egentligen meningen med att framställa en sådan bild? Jag tittar ytterst sällan på gamla bilder, så det måste vara något tämligen flyktigt. När bilden är färdig så har den liksom tappat sitt värde. Jag går vidare till nästa. Blir aldrig nöjd eller färdig. 

Så jag började grunna lite djupare och försökte dra paralleller. Det finns ju folk som exempelvis renoverar gamla bilar som hobby. De kan fila och skruva och svetsa och greja i åratal med en och samma bil. Sen när de är färdiga så säljer de den. För det var inte slutresultatet som egentligen var det intressanta, utan resan dit. Själva renoveringen.

På samma sätt tror jag att fotografering kan fungera, åtminstone för mig. Men inte lika konkret. Jag har sällan en plan eller strategi, eller en målbild. Istället färdas jag planlöst runt och tittar. Aktivt. Jag granskar min omgivning mycket noggrannare om jag har en kamera med mig, än om jag inte har det. Och därmed ser jag mycket mer, och annat än vad jag vanligen (inte) ser. 

Med andra ord; fotograferingen gör att verkligheten blir mer påtaglig. Det kanske är därför det är så fascinerande att fotografera. För att det får en att se det man annars inte lägger märke till. Oavsett om man faktiskt tar några bilder eller inte. Eller om bilderna blir bra eller inte. 

Är då ett fototillfälle utan bilder verkligen ett "misslyckande"? Antagligen inte om du såg mer än du annars sett, för att du nyfiket undersökte den omgivning du råkade befinna dig i. Tål att funderas på. 

Tillägg 2022-09-14: Hittade en trevlig film som handlar om ungefär detta. Inte riktigt samma, men liknande grundtanke: https://www.youtube.com/watch?v=5fneU1FlEP0

Skogsabstraktioner

Idag fick det bli en liten promenad i närbelägna Ryssbergen, eftersom jag mådde alldeles för uselt för att cykla. Tog normalzoomen och det manuella telet, samt stativ.
Siktet ställdes in på det jag gillar bäst, nämligen enkla mönster, former och strukturer. Det finns inte mycket till helhet att hitta ändå i en skogssnutt man känner innan och utan.

Helsike vad jobbigt det är med stativ alltså. Det största problemet är att man måste bära skiten i handen hela tiden, för sitter det på ryggan är det för jobbigt att stanna och fota. Just idag blev det inte bättre av att det var tumvanteväder heller. Funderar på att skaffa nån slags sele till det, så kan man ha kameran runt halsen och stativet på ryggen, men ändå snabbt åtkomligt. Detta medför förstås att man får finna sig i att bara ha med sig ett enda objektiv, men det passar mig rätt bra. 

Trevlig helg! 

Skymning i snötäckt skog är inte dumt

Härom dagen var det barmark och isigt i skogen. Sen kom en skvätt snö och lade sig på isen, vilket inte är direkt optimalt om man tänkt cykla. Vilket jag gjorde ändå, och kunde glatt konstatera att greppet blev bättre av detta. Bra var det ju definitivt inte, men betydligt bättre än den totala katastrof och ocykelbarhet jag hade förutspått. Obegripligt. 

Jag stannade ofta för att fotografera vilket gjorde att jag började frysa som attan om fötterna. Svårt att anpassa klädseln när man är ömsom aktiv, ömsom passiv. Fötterna är dock alltid luriga att hålla varma när man cyklar i kyla, då man inte rör på dem nämnvärt. Hur som helst hittade jag några trevliga motiv i det fina skymningsljuset.

De minsta stigarna var bäst eftersom det blir mindre is ju färre som promenerar och packar snön, som sen annars förvandlas till blankis om det töar och fryser.
Här ovan var jag på en gammal favorit som jag inte besökt på länge och den var helt ospårad. Den leder ner till en liten sjö där man kan bada på sommaren. Nu var det förstås helt folktomt och stilla. 

Jag stannade inte särskilt länge eftersom fötterna protesterade. Var tvungen att öka tempot lite för att få upp värmen, och det är inte så lätt när det är halt och dant. Lyckligtvis (?) kom jag till en sträcka med många sega uppförsbackar och det hjälpte. Dessutom gick solen precis ner, varpå ljuset inte blev så skoj.

På hemvägen stannade jag och plåtade en ful gammal militärvagn som jag spanat på många gånger. Snön gjorde motivet en aning intressantare. 

Som vanligt hatade jag alla bilder när jag tankat över dem i datorn och börjat mecka lite med dem. Vet inte varför det blir så, men delvis är det nog för att jag börjat tröttna på Fujis färgprofiler. Allt blir bara "pastell" liksom, och ingen av den uppsjö av varianter som finns, ser riktigt ut som jag vill. I ovanstående bilder är det "Velvia", som inte för fem öre liknar riktig Velvia. Inte ens i närheten. Det är liksom för mycket gult och grönt i precis alla profiler. Fattar inte riktigt varför de gjort så. 

Om jag bara orkar så tänkte jag köpa några filmsimuleringar från Cobalt, som ser väldigt bra ut. Problemet är att när man använder Capture One så måste de medelst handpåläggning ordna det man vill ha, och jag vet inte exakt vad jag vill ha eftersom deras exempelbilder inte på något sätt speglar sånt jag vill fotografera. Nåja...

Ses! 

Isig cykeltur med isiga bilder

Då jag börjat må lite bättre på sista tiden försöker jag cykla så mycket jag orkar i skogen, igen. Jag hade tidigare ett uppehåll på en och en halv månad, vilket konstigt nog inte påverkade konditionen jättemycket. Däremot kan jag fortfarande inte ta i ordentligt utan att det "flimrar" i skallen, så jag får ta det lite piano. 

Hur som helst, dagens tur var knepig. Från att igår ha varit oväntat bra förhållanden i skogen, var det nu isigt och dant. Så jag stannade istället ofta och fotade, mestadels just den nämnda isen. Kul med motiv som avviker lite, för skogen ser ganska likadan ut överallt annars. 

För dylika bilder hade man hemskt gärna haft ett stativ, och i en del fall även ett objektiv där man kan luta den optiska axeln för att skärpeplanet ska följa den plana ytan. Men man får taga vad man haver, alltså sin GFX 50S II med pannkakan 50/3,5. Och hålla andan när man försöker fota med idiotlånga slutartider för att det är mörkt och man bländat ner för ordentligt skärpedjup. Samtliga tog flertalet försök innan de blev skarpa nog. 

Som ni kanske ser är bilderna bara nästan monokroma. Det är Fujis filmsimulering "Eterna bleach bypass" som jag tycker passar till den här typen av motiv. Jämför man med svartvitt så är skillnaden stor, vilket kan vara svårt att tro om man bara sett färgversionen. I alla fall tillför det lite liv, utan att färgen tar över.

I övrigt har jag satt dämpad framgaffel på min tidigare helstela cykel. Det är roligare på vissa sätt och tråkigare på andra. Cykeln blir tyngre där fram och inte lika rapp i hanteringen, men å andra sidan har man mer marginaler när underlaget är stökigt. 

Samma objektiv men med filmsimuleringen "Classic negative". Ser inte ut ett jota som ett negativ om man frågar mig, fast det är ganska snyggt. Vad som är minst lika snyggt är det förhållandevis ljussvaga objektivets obegripliga förmåga till kort skärpedjup med väldigt fin bakgrundsoskärpa även på ganska långt håll. Om jag bara fick ha en glugg, så skulle det vara denna faktiskt. Otroligt trevlig, bra och liten grunka som gör hela kamerapaketet synnerligen portabelt, åtminstone för att vara digitalt mellanformat. 

På återseende!