Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

En gammal klenod får nytt liv på FX

Jag har sedan tämligen lång tid tillbaka lite sporadisk msn- och mailkontakt med en annan FS-medlem, som nu i dagarna lånade mig ett gammalt Nikkor-H 85/1,8. Tanken var att jag skulle utvärdera det och eventuellt köpa det om jag fann det trevligt, men det var innan jag impulsköpte ett Samyang 85/1,4 härom veckan, som jag prisat allt sedan det anlände.
Hur som helst, objektivet dök upp på posten i alla fall, och jag har fått tillåtelse att AI-modifiera det för att se hur det funkar på D700. Det gjorde jag också i eftermiddags, och här följer hela förloppet.

För den som inte känner objektivet ifråga (det är inte så vanligt), så är det ett "pre-AI", vilket innebär att det inte utan vidare passar på de av Nikons kameror som ger ljusmätning med AI- och AI-S-objektiv. Bländarringen har nämligen inget urtag för den lilla pinne på kamerahuset som avläser vilket bländarvärde som är inställt på objektivet, och försöker man ändå montera det så riskerar man att bryta av pinnen! Klart obra övning.
För att använda det måste det alltså AI-modifieras. Åtminstone delvis, eftersom AI innebär lite fler saker som inte behövs på de moderna kamerorna.

Såhär ser pre-AI-objektiv ut på baksidan. Bländarringen har en fläns som går ner förbi själva bajonettens plan, och en bit av denna måste filas bort. Bilden är förresten tagen med det helt utmärkta gamla Nikon Series-E 75-150/3,5 @ f/11 med en Nikon 5T apokromatisk närbildslins. Detta objektiv har jag mycket generöst fått gratis av samma FS-medlem!

Först skruvar man helt enkelt loss själva bajonetten med dess 5 skruvar (kan vara fler eller färre beroende på objektiv). Man kan skymta att skruven borta till höger är röd, och det är för att jag märkt upp den. Jag lästen nämligen om en AI-konvertering av ett 50/1,4 som referens, och där skulle man tydligen inte lossa den skruven eftersom den inte hade med infästningen att göra. Dock gjorde den det här, så det var till att lossa den också.
Bajonetten lossnade elegant, men skruvarna satt som berget! Man har vid montering smart nog använt någon form av gänglåsningslim, vilket emellertid kan vara problematiskt vid demontering. Men använder man ordentliga mejslar och trycker hårt nedåt så att man inte slinter, så går det bra.

Längst ute till höger i ovanstående bild ser man en skruvskalle som pekar radiellt ut från bländarringens räfflade greppdel, men det är svårt att se i det här lilla formatet (tillägg: jag ser nu att den syns utmärkt i den första bilden istället). Den skruven måste bort, för det är den som är överföringen mellan själva ringen och bländarmekanismen. Sen är det bara att lyfta bländarringen uppåt, med referens till ovanstående läge med objektivet stående på frontlocket.

Ovan syns hålet för nämnda skruv i bländarringen pekandes rakt mot betraktaren. På objektivet syns dels skåran där skruven agerar överföring till den innanförliggande mekaniken, samt det lilla stålbleck som står för klicken.
Tittar man på bländarringens insida så finns där spår, i vilka plåtblecket lägger sig vid varje klick. Det går uppenbarligen - som någon också nämnt i forumen (Martin Agfors tror jag) - att fila nya spår om man vill ha halva bländarsteg. Kameran kommer inte att rapportera dessa i EXIF eller ens i displayen när man fotar, men den kommer att exponera korrekt.

Nu gjorde jag inte det eftersom jag inte visste om ägaren ville ha det så, men det kanske blir en sådan modd senare. Jag kommer antagligen att lägga till halvstegsklick på några av mina egna objektiv också, särskilt vid de större bländaröppningarna där man gärna bländar ner en skvätt för lite skärpa, men helst inte onödigt mycket. 50/1,2 ska exempelvis få ett halvsteg mellan f/2 och f/1,4, vilket blir vid f/1,7.

Nu kommer det knepiga, nämligen att utröna precis var man ska fila. Jag följde en liten guide jag hittat på nätet, som dock var så svårbegriplig att jag tror att min egen här är lättare att förstå.
Först sätter man tillbaka bländarringen på objektivet och ställer in största bländare. Detta kan naturligtvis göras först av allt, men det kanske är lika bra att kolla så man får isär objektivet alls innan man börjar mäta och greja.
Sen lägger man försiktigt objektivet mot kamerans bajonett, i det läge där det normalt monteras. Alltså där pricken eller pilmarkeringen på objektivet är mitt över pricken på kamerahuset. Detta är inte så lätt som det låter, och man får gå på rent ögonmått. Tänk också på att objektivet nu ligger snett på kameran!
I detta läge ska man göra en markering på bländarringen där kamerahuspluttens övre kant finns. Alltså betraktat som om kameran stod i fotograferingsposition. Jag har markerat detta med rött. Denna markering är inte så noga, då man gott kan fila en bit förbi den.
De här bilderna är förresten tagna med Panasonic LX3 i makroläget. Klart användbart, även om det är jävligt vidvinkligt.

Sen flyttar man objektivets position till fotograferingsläge, det vill säga med markeringen rakt uppåt mot sökaren. Detta är ännu svårare med ögonmått eftersom det där inte finns någon som helst referenspunkt. Men man gör så gott det går, och sen kan man fila i omgångar framåt mot markeringen tills det lirar, om man är osäker.
Som synes så måste den lilla plåtgaffeln först monteras bort, vilket jag glömde att nämna i början. Här markerar man nu istället i bländaröverföringspinnens nedre kant (sett från fotograferingsposition). Denna markering är den viktiga, eftersom den talar om för kameran om bländarringen står i rätt läge vid sina respektive lägen.

Nu har man förhoppningsvis två fina märken, varav det ena ska befinna sig någonstans mellan markeringarna för f/8 och f/11. Ganska mycket närmare f/11 faktiskt, men det kan skilja beroende på objektiv.
Mellan dessa ska bländarringen filas ner så att den är minst lika låg som bajonettfattningen, när objektivet är monterat och beskådat bakifrån. Om man inte vill montera ihop hela objektivet för att kolla hur mycket detta motsvarar, så kan man bara lägga i bajonetten i bländarringen. Det rör sig om någon millimeter.
Som jag nämnde så är den ena markeringen tämligen viktig om man vill att ljusmätningen ska bli på pricken rätt. Därför kan det vara smart att inte fila ända fram till den, utan spara någon tiondel eller halv millimeter. Blir det fel så går det att justera efteråt. Filar man för mycket så blir det värre, men det går att ordna med exponeringskompensation om man inte tycker att det är så noga. Jag filade ungefär en tredjedels millimeter för lite, vilket gav en knappt märkbar exponeringsskillnad. Bländaren själv och bländarringen kommer alltid att ge det värde du ställer in, så oroa dig inte för att få fel värden där. Det ska bra mycket fel till innan kameran rapporterar fel bländarvärde mot det som står på ringen.

 


Ta det lugnt och metodiskt. Det bästa är att använda en riktig maskinfräs, men det har ju de flesta inte tillgång till. Jag filade för hand, med dels en ganska grov metallfil och sen finputsning med små nålfilar. Nikon har uppenbarligen använt nån mirakel-legering av aluminium, för maken till hårt elände har jag sällan skådat!
Svårt att se här, men om man filar bort onödigt mycket så sabbar man de gängade hål som ska hålla ljusmätargaffeln. Den kan vara bra att ha om man vill använda objektivet på någon stenålders-Nikon av analog sort, så undvik att fila så djupt. Det räcker med att nivån är i höjd med bajonetten, som sagt.

Sen är det bara att smäcka ihop gluggen igen! Naturligtvis ska alla delar borstas rena från slipdamm (aluminium är ganska "klibbigt") och rengöras från gammal gucka och smuts. Urtagen för plåtblecket som styr klicken smörjer man lämpligen med liiiiite fett av något slag. Det är inget nämnvärt slitage vi talar om här, utan bara för känslans skull. Motsatt sida på insidan av ringen kan också få sig en lätt påsmetning med fingret. Inga tjocka lager, utan bara så att ytan inte är torr.

Lite smårått sådär, men jag har tänkt ta av en tiondel eller två med en riktig maskinfräs på jobbet sen. Jag har semester nu;-) Det får duga så länge, och det funkar uppenbarligen riktigt bra.
Den justering jag avser handlar om att få pinnen på kameran att precis börja flytta sig från sitt utgångsläge när man bländar ner. Ni kommer att förstå om ni kikar på hur det ser ut när man monterar vilket glugg som helst med bländarring på kameran. Sätt objektivet till största bländare och observera pinnen under hela ditmonteringsförloppet. När gluggen är helt på plats så ska pinnen ligga dikt an mot kanten på bländarringen, UTAN att ha flyttat sig från sitt ursprungliga läge. Det kräver alltså lite finlir om det ska bli exakt, men det ska nog gå bra om man inte har tummen mitt i handen:-)

Såhär ska det se ut! En gammal klenod får uppleva något som man aldrig någonsin drömt om när den tillverkades:-)

Tjusigt va? Hur objektivet presterar får bli en annan historia. Men jag kan säga så mycket som att det är jävligt bra även vidöppet, om man ignorerar kanterna;-) Det kommer säkert en liten (?) recension såsmåningom. Trevligt objektiv i alla fall, som jag gärna rekommenderar.

Det var allt för denna gång. Hoppas ni vågar sätta filen i någon gammal glugg nu, så att de inte ligger och skräpar. Objektiv ska användas!

Postat 2009-07-28 19:17 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera