En objektiv jul

Min jul firades i Hälsingland i år. Allt var som det skulle med snö, kyla och allt. Men inombords var allt fel. Jag försökte stå ut ändå. Här är några bilder, som kanske speglar min sinnesstämning.

Jag tog massor av "glada" bilder också, men de är för privata;-) Nu ska jag bearbeta min ledsna hjärna med en grogg och sen gå till sängs. Imorgon är en ny dag!

En extra semesterdag är en extra fotodag

Jag skulle egentligen ha arbetat idag, men jag försov mig och när jag väl vaknade så var det sol. Den ser man ju inte så ofta, så jag bestämde mig för att ta ledigt:-) Det finns ändå knappt något att göra på jobbet såhär innan jul.
Naturligtvis slöade jag länge nog framför datorn för att solen skulle hinna gå i moln, men ut kom jag i några timmar i alla fall. En promenad längs Norr Mälarstrand blev det, närmare bestämt.

Kunde inte låta bli att tänka lite på stackars SAAB när jag såg detta frostnupna exemplar.

Här har jag förresten använt Leica Summicron-C 40/2 på M8:an, vilket funkar ypperligt när man kan blända ner. Som jag tidigare berättat så fokuserar det lite för nära vid full öppning däremot.

Vid stranden hade lustiga ismojänger bildats på vasstråna.

Vid Preem-macken har man anrättat dumpningsplats för snö, rätt ner i drickat. Det ser ganska risigt ut med den bruna, skitiga snön som ligger över hela fjärden och flyter. Men å andra sidan är det ju samma skit som i annat fall brukar rinna med dagvattnet, ut i samma vatten. Bara att vi då inte ser det.

Ovanstående är förresten med 28/2, samt även de följande bilderna.

Lite längre bort ligger en gammal torpedbåt som har en brokig historia enligt skylten. Nu var skylten tillfälligt bortplockad för renovering av kullerstenskajen, så jag minns inte helt vad det stod. Men jag har för mig att den har haft två stycken V12:or (flygmotorer?) på en herrans massa hästkrafter, och att den ursprungligen gjort över 60 knop! Nu sitter det mer ekonomiska doningar i den.

Sen blev det inte så mycket fotograferat, men jag passade på att ta mig en titt i Tysta Mariagången under hotell Sheraton. Den är ganska skum. Stort och tomt, då den går mellan två platser där man oftast inte har några ärenden. Jag tror att det fanns en uppgång från T-Centralen här en gång i tiden. Men liksom den uppe vid Klara kyrka har den stängts. Fråga mig inte varför.

Imorgon åker jag till Hälsingland för att fira jul:-) Jag har med mig all utrustning utom M-prylarna. Tyvärr har jag ingen egen bärbar dator, så det blir väl som vanligt att man samlar några hundra bilder på hög som man sen inte orkar göra något åt. Men så kan det vara.

Veckosummering och betraktelser

Efter att ha spottat ur mig en drös inlägg i veckan, har jag nu tagit en veckas omedveten paus sen sist. Jag har faktiskt inte ens funderat på varför, och det är nog bra. Jag tror det är snövädret som fått mig att tänka på annat. Äntligen lite riktig vinter! Jag älskar verkligen snö, och kyla har jag ingenting alls emot när det för med sig så mycket annat gott.

Men vi börjar i andra änden. I söndags, närmare bestämt. Det var innan "kaoset" bröt ut (jag avskyr verkligen begreppet "snökaos" som media tramsigt envisas att använda). En promenad på Lilla Essingen med en polare.
Jag tog endast 50/1,2 på D700:an eftersom det väl tänkte bli mörkt som i en säck, som vanligt. Ett objektiv som jag på sistone försökt använda mer. 50 mm är lite "no mans land" för mig, men desto större utmaning att göra nåt av det. Nu kanske några av er tycker att jag är helt dum i huvudet som inte frossar i att objektivet är så fantastiskt ljusstarkt och allt det där. Men det är ju bara ett halvt steg från f/1,4. Det man istället ska frossa i, är dess mycket ombytliga karaktär och trevliga handhavande:-)

Från f/1,2 och ett drömlikt tillstånd...

...till f/2 med knallskärpa och jordens mjukaste oskärperendering.

Med den nästföljande arbetsveckan började snön falla. Och den föll, och föll, och föll. "Snökaoset" var ett faktum, men jag undvek att läsa tramset i tidningarna och njöt istället.
Det blev inte värst mycket fotograferande däremot, men såhär såg det ut i Sickla Köpkvarter i onsdags eller torsdags. Denna gång med Leican och CV 35/1,4 som oftast ligger i väskan.

Igår tittade solen fram och jag tog en liten lunchpromenad ner till Sicklasjön. Alla objektiv utom 40/2 har åkt med mor och far till Bollnäs (jag åker upp med buss på onsdag), och eftersom jag på morgonen misstänkte snöfall så hade jag D700:an, och därmed även 40:an. Fortfarande mitt absoluta favoritobjektiv. Perfekt brännvidd, bra skärpa, skaplig ljusstyrka, otroligt litet, välbyggt. Synd bara att hela vitsen med litenheten försvinner på den förbannade klumpen till kamera.

Så till något helt annat. Igår köpte jag en juklapp till mig själv! En akustisk basgitarr av tjeckisk tillverkning. En rejäl pjäs som jag med viss framgång försöker bemästra.

Är han färdig snart? Ja, snart! Men först dagens lilla tur, som företogs med två vänner, till Hallonbergen. Vad fan gör man i Hallonbergen? Ja, det kan man ju undra. På norrsidan av E18 byggs det nya bostäder i alla fall. Jag trodde man hade sagt att hela Järvafältet skulle vara fredat, men icke. Bilderna är tagna med D700 och CV 40/2.

Den här trevliga skylten möts man av. "Vill du också bo här?" Inte jag, som det ser ut nu i alla fall!

De där konstiga pinnarna i marken har jag undrat över, förr. Vad är deras funktion? De verkar nedbilade tills de nått bergrunden. Nån som vet?

"Jag lägger teven här, det blir bra". Ja, skitbra...

Ett fiffigt spadställ, har någon hittat.

Sådär, nu kan jag pusta ut. Jag har stökat undan veckans bilder, så att de inte ligger på hög och möglar på hårddisken. Imorgon blir det säkert en liten tur också. Får se om det kan bli en bild eller två:-)

Glöggfest på 29c

Det finns nätter då Martin lämnar lägenheten och går på fest som en vanlig man (gammalt djungelordspråk). Igår var en sådan natt.
Här kommer några bilder från tillställningen. Alla tagna med M8 och Voigtländer 35/1,4. Bilderna förstoras lämpligen genom att man klickar på dem.

Fullt hallå i köket, som för övrigt ligger i lägenhetens enda rum.

I soffan försiggår en konversation om något jag bara kan gissa mig till...

Rökpaus på innergården, för rökarna. Jag håller sällskap.

Visa mig dina skor och jag ska säga dig vem du är.

Där uppe är det nån slags ölhallsstämning, vilket ju är trevligt! Mycket sorl och inte så hög musik.

Frank och Lasse smakar på den spetsade glöggen, medan Linda iakttar reaktionen. Lasse ser skeptisk ut. Han måtte ha fått "lucky strike".

Det börjar så småningom tunnas ut något.

Här bakas det snus.

Endast den fulaste av folköl är gott nog när glöggen är slut.

Nää, nnnu få'ni faktisch gåå hhem... Niklas ser lite trött ut, i alla fall på bild. Klockan ser ut att visa ett eller två. 

Min förmåga att fokusera (både gällande synen och kameran) var nu inget vidare, så jag gick hem. Eller, åkte buss och tunnelbana snarare.

Fotohobbyn - en kostnadsanalys

Hej kära vänner. Idag tänkte jag låta bli att spotta ur mig mediokra bilder från någon nyligen genomförd, halvt meningslös (i alla fall för er) fotopromenad. Idag ska vi gå lite djupare, på ett materialistiskt plan!

Jag har tidigare skrivit att en av mina största drivkrafter att fotografera är flyendet från verkligheten. Oavsett om jag verkligen menade allvar med det (jag är inte säker själv), så finns det hundratals andra intressanta aspekter att kika på, kring vårt fotograferande. Kostnad och värde i förhållande till resultat, känns lika aktuellt idag som det borde ha gjort för 10, 20 eller 50 år sedan.

Jag har många gånger skrivit och sagt att jag hatar samlande och tycker att samlare är fåniga. Lik förbannat är jag på sätt och vis en sådan själv. Fast skillnaden är väl att jag inte samlar för samlandets skull, utan jag bara råkar äga det bästa jag vet för stunden. Även ting som jag finner värdefulla och som har god värdeökningspotential, säljer jag raskt om jag inte kan använda dem själv. De ligger annars bara där på hyllan och stirrar kallt på mig, och kostar pengar i realtid.

Den här bilden tog jag härom dagen på skoj, för att ha som profilbild på Facebook. Som om nån skulle bry sig, men ändå.

En typisk "samling", eller hur? Jag fattade inte det förrän jag såg bilden på skärmen. "Herrgud, jag är ju en samlare!" Men enligt tidigare resonemang så får jag lov att försvara mig själv. Jag har bara objektiv som jag använder, eller objektiv som är så billiga att det inte är lönt att sälja dem.

----------------------------------------

Detta leder oundvikligen in på frågan om kostnaderna kring fotografi. Vad får det kosta att hålla på med foto som hobby? Ickefotografer - och i många fall även fotografer - skulle säga att min "samling" är onödigt dyr. Det kan jag förvisso hålla med om. Det är ungefär 50-75.000:- uppbundet i material.
Å andra sidan... Fotografi är det jag brinner mest för av allt av det jag företar mig, som kostar pengar. Jag har ingen bil. Ingen fru. Inga barn. Inget hus. Inga lån.

Plötsligt är 75 lök ingenting. Visst, jag hade kunnat skänka pengarna till ditten-och-datten-fonden. Men det hade alla som äger en fungerande bil också kunnat göra, och istället köpt en risig LADA. Men av någon anledning så brukar kostnader för onödigt dyra bilar, onödigt dyr bostad, onödigt dyr inredning - och liknande - sällan kritiseras på samma sätt som prylkonsumtion som hör till ett tekniskt-konstnärligt intresse som fotografi.

----------------------------------------

Med det här vill jag säga att det är okej att spendera mycket pengar på det du gillar, om du kan motivera det inför dig själv. Helst ska det ju också rimma med din syn på samhället och världsaltet. Personligen är jag kapitalist, så det är inte så svårt. Men jag gillar pressen från antikapitalisterna. De får mig att tänka, överväga och renodla min konsumtion.

Jag betalar gladeligen dubbla priset för att min middagsbiff ska vara ekologisk, medan jag ser SUV-ägande tokhöginkomsttagare köpa ickeekologisk biff av snålhet. Trots att de om några har råd att bry sig. Det får mig att tycka att mitt "dyra" fotointresse är helt irrelevant för mänsklighetens utveckling och fortlevnad. Jag kämpar på ett hörn, medan de inte kämpar alls.