Min sensor sitter åt fel håll!

Jag har alltid fotograferat mycket i höjdformat, men på senare tiden har det blivit löjligt mycket åt det hållet. Jag har ingen aning om varför, men jag lade märke till det när jag idag granskade dagens skörd av bilder. Alla utom en var tagna på höjden! Nu säger det ju inte så mycket om man inte också tar hänsyn till det totala antalet bilder, men låt oss kika på resultatet.
Här nedan ser vi alla bilder jag tagit idag. Dubletterna beror på att jag i en del fall behåller JPG-filen från kameran även när jag behandlat och/eller förminskat vissa bilder. Bilden visar också hur lite jag egentligen gjort med bilderna totalt sett om man jämför med hur de ser ut direkt ur kameran. Visserligen har jag "crankat" färg och kontrast i kameran, men ändå.

De bilder som inte har dubletter är antingen orörda eftersom de är för dåliga, eller översparade med behandlade RAW-bilder där JPG-originalet inte fått vara kvar. Jag plåtar alltid i RAW + JPG. Dels för att JPG-bilderna ibland blir så bra att det är svårt att efterlikna dem med RAW (jag använder Photoshop ACR), och dels för att man har en kopia av varje råfil som går att titta på även utan särskilda program.

Mängden bilder speglar ganska väl hur lite jag brukar fotografera när jag är ute just för att fotografera. Idag åkte jag till stan för att kika på handskar, köpa en flaska vin och sen fotografera. Handskar hittade jag inga, men väl ett gott vin. Jag gick sen från Norrmalmstorg "runt" norra stan till Thorildsplan på ett par timmar. I lite makligare takt än vanligt faktiskt, vilket visade sig förbättra mitt bildseende. Annars är jag ungefär lika koncentrerad på att lägga en lång sträcka bakom mig som på att fotografera.

Så kanske vi ska kika på några bilder också:-) Vid det är laget är jag mer eller mindre materialistiskt kär i mitt Zeiss 35/2 Distagon. Jag finner ingen anledning att sätta något annat på kameran. Hur bra de andra objektiven än är, så når de inte upp till Distagonens bildkvalitet. Och framför allt når de inte den karaktär som den ger, som jag gillar så mycket. Hela tänket om kort skärpedjup på lite lagom avstånd har på något sätt tappat sitt värde. Den här gluggen förmår nämligen att "separera" tingen i bilden även när skärpedjupet är ganska stort. Jag vet fortfarande inte riktigt hur, men det är väl skitsamma.

Här är ett exempel vid f/4. Skärpedjupet täcker nästan hela bilden, men ändå hoppar lyktan ut ur skärmen på ett fint sätt.

Jäkligt trevlig arkitektur här. Jag vet inte riktigt vad det är för byggnad, men nån slags institut är det väl, mellan Rådmansgatan och Tekniska högskolan ganska precis. Färgen på den vackra byggnaden gör inte intrycket sämre!

Jag gillar inte Distagonen i svartvitt, men ibland funkar det. Oftast ger dess rendering lite väl hög kontrast där alla de fina färgtonerna har en tendens att bara svärta igen bilden när man konverterar den till svartvitt. Men ibland funkar det. Här har jag dragit clarity-reglaget i ACR en bra bit ner på minus! Alltså har jag minskat den lokala kontrasten istället för att som brukligt öka den.

Svårbeskuren var den också. Ful i underkant.

VM i skyltning nånstans i trakterna av Odenplan. Takrasens tid är nu! Jag höll faktiskt på att träffas av ett själv, en stund innan jag tog den här bilden. Inte något allvarligt, men några kilo snö var det som damp ner bredvid mig.

3-dimensionalitet var det ja... Postens gamla trogna logga på den kopparbeslagna dörren på Odengatan är väderbiten och mycket vacker!

Det här är vid f/2,8 och Distagonen levererar så det står härliga till. Även i 100% förstoring så står strukturen verkligen ut från ytan! Brusreducering är för fjollor förresten.

Och så en avslutande färgglad bild som nog är den jag är mest nöjd med. Inga konstigheter alls, men trevlig färg och kontrast.

Nu skrev jag sådär onödigt mycket igen. Jag vet att det är många som skiter i bloggar med för mycket text. Men å andra sidan borde jag väl skita i dem också kanske?
I alla fall; min "keeper rate" har nog inte varit högre än såhär på väldigt länge. Jag stormtrivs med 35 mm som allt i allo-objektiv på kameran. Det kära Voigtländer Ultron 40/2 har hittat en ny ägare som jag hoppas kommer ha lika stor glädje av det som jag haft. Det fyllde ungefär samma funktion, men där var jag mer begeistrad över dess funktionalitet och format än perfektion. Distagonen är perfektion. Men priset är hög vikt och högt pris. I det här fallet är jag villig att betala.

Trevlig helg alla läsare! Just nu smuttar jag på ett lite finare vin än vanligt:-) Det ingår i ett ställningstagande jag gjort, som jag säkert skriver en rad eller två om nästa gång.

Fantastiskt objektiv på en kamera som inte fungerar

Rubriken är väl en lätt överdrift, men min Leica M8 går mig verkligen på nerverna. Alla objektiv jag monterar på den verkar bete sig helt olika när det kommer till fokuseringen, och jag vet inte om det är kameran eller objektiven som skapar problemen.

Hittills har jag provat och ägt 5 objektiv till kameran, varav endast ett har fokuserat klockrent. Men å andra sidan så skiftade det istället fokus vid nedbländning.
Jag har nu ett Zeiss Biogon 35/2,8 som verkar helt hysteriskt bra. När skärpan ligger rätt, och det gör den bara ibland. Jag misstänker starkt att det rör sig om en kombination av vajsing på registeravståndet, vajsing på mätsökarjusteringen och vajsing med kollimeringen av objektivet. "Kollimering" innebär att man justerar objektivets fokussnäcka så att fokus på oändligt avstånd inträffar just då, enligt fokusskalan. Det hänger förstås ihop med om registeravståndet är rätt.

Jag har ju nämnt begreppet "3D" när visat bilder från Distagon 35/2 på D700, och jag tror att detta lilla Biogon-C 35/2,8 är ännu bättre på den fronten. Synd bara att man inte kan använda det utan att bli frustrerad:-/
Här är en liten testbild med Biogonen vidöppet från min lunchpromenad idag. Helt hysteriskt bra bildkvalitet. Ignorera den usla kompositionen av trädet i nederkant.

Bakgrunden är med tanke på det ganska stora skärpedjupet väldigt mjuk och fin. Skärpan och den lokala kontrasten i skärpeplanet är fenomenal. Det som ligger i skärpa "står ut" ur bilden, enligt tidigare 3D-resonemang. Allt är verkligen precis som jag vill att det ska se ut. Men så funkar inte fokuseringen, och hela glädjen försvinner och övergår i frustration.

Det blir till att skicka kamera och objektiv till någon som kan det här. Men vem gör det? Eftersom objektivet är ett Zeiss så kan jag inte gärna låta Leica göra det åt mig, för de lär inte ta i Zeiss-objektiv med tång. Hade det funnits reparationsmanualer så hade jag gjort det själv, men allt ska vara så förbannat hemligt med kameraprylar. Om du som läsare känner till någon guru så tar jag gärna emot tips. Det kan få kosta ganska många tusenlappar, bara det blir riktigt bra gjort. Jag är jävligt trött på det här.

Nu blev det ett lite bittert blogginlägg märker jag, men så farligt är det inte;-) Problem innebär i alla fall att man lär sig mer om utrustningen, och det är ju bra! Vad gäller den övriga prylhögen så sitter Distagonen som limmad på D700:an och levererar enastående resultat mest hela tiden. Härom dagen tog jag till och med fram stativet och gick ut på kvällen. Det påminde mig visserligen mest om att jag hatar stativ, men i alla fall... Utrustningen kan jag verkligen inte klaga på. Världsklass.

Smäck, säger det bara på skärmen. Detta är en JPG direkt ur kameran:-)

Nu är det ju plusgrader, och jag tror jag är ganska ensam om att sörja kylan. Vi får se hur det blir imorgon. Kanske en cykeltur? I alla fall ska jag sova ut inatt efter massor av stress och problemlösning på jobbet i veckan, och sen lufta min kreativitet med kameran. Det ser jag fram emot. Nu en slurk vin, innan jag tar itu med disken.

När andra gnäller om att det är kallt plockar jag fram cykeln

Det var ett jävla gnäll om hur kallt och hemskt det är. Vadå, det var inte mer än -16 i morse, -12 mitt på dan och -18 nu. Luften är torr och fin, så det känns inte särskilt kallt tycker jag. Dessutom var vädret fenomenalt idag, med ömsom sol, ömsom snöfall.

Ovetandes om "kaoset" som i vanlig ordning breder ut sig i trafiken så byltade jag på mig en herrans massa kläder, inklusive ballaclava under pälsmössan och nyllet insmort med Nivea, och tog en cykeltur. Det blev en ganska lång sådan.

36 kilometer enligt cykeldatorn, om man nu kan lita på den. Det kan man nog.

Underlaget var en aning "blandat" om man säger så. Cykelbanor är oftast bara att glömma eftersom de ofta är så uselt plogade att man lika gärna kan gå. I alla fall när man kommit en bit utanför stan. Är det bara platt och packat så funkar det utmärkt med dubbdäck. Is är faktiskt inte ett problem, men spårig körbana i kombination med löst "kludd" är snudd på livsfarligt. Det går inte att svänga, så man får hålla lite koll och undvika såna ställen. Till bilisternas stora förtret, eftersom det kan innebära att man måste cykla mitt i körbanan kortare sträckor.

Jag hade kameran med mig förstås, men det blir inte mycket fotograferande när man cyklar. Man måste ju stanna, hoppa av cykeln, böka av sig handskarna, hitta nånstans att ställa ner väskan, plocka fram kameran, och så vidare. Här pausade jag i alla fall vid Ängbybadet, och solen passade på att titta fram en smula.

Jag är inte ett dugg förtjust i såna här "vykortsbilder", men eftersom det mest bara var dokumentation så fick det väl duga ändå. Det finns en gräns för hur mycket man orkar leta efter motiv, enligt ovanstående resonemang.
Lite senare släpade jag ut cykeln på isen vid Nockeby. Som tack för detta fick jag skorna fulla av snö. Men det var ju rätt nära hem ändå.

Ni kan säkert gissa vilket objektiv jag använt;-) Vore det inte för kylan så skulle jag ha tagit M8:an, men den funkar verkligen inte vid dessa temperaturer. I alla fall inte om man inte på något sätt lyckas hålla den varm.

En intressant sak med Distagonen är att skärpedjupet blir ganska kort även när man bländat ner ordentligt. Den sista bilden är tagen vid f/8 till exempel. Jag tror att det beror på att den är väldigt bra korrigerad för sfärisk aberration. Skärpeplanet är grymt distinkt, och man måste verkligen fokusera noga även när man bländar ner. Dessutom är AF-modulen inte alls överens med mattskivan om var fokus ligger, så det är rätt klurigt. Det skiftar nämligen lite med avståndet!

Undrar om man vågar ta tunnelbanan till jobbet imorgon. Jag brukar ta den på morgonen nu på vintern, eftersom det ändå inte är något ljus att se klockan halv 7. Annars är Tvärbanan trevligare, men tar längre tid. Vore det inte för att man måste byta om och hålla på så skulle jag cykla. Det är "bara" 1,2 mil, så det är gjort på trekvart om man tar det lugnt.

Hörde jag ordet "snöstorm"?

Media har i vanlig ordning blåst upp ett helt fredligt snöväder till något de vill ge epitetet "snöstorm", med det givna följande "kaoset". Jag hatar svensk media. Nu har till och med SvD och DN börjat anamma kvällspressens genomvidriga löpsedelsmentalitet.

Vi som inte tycker att -14 grader, lagom snöfall och lite lätt vind (mindre än 10 sekundmeter) innebär "kaos" räcker upp en hand. Jag tillhör väl fåtalet handuppräckare, för det var helt tomt ute idag. Inte en käft ute. Är folk rädda för snö, eller vad är det fråga om?

På ett ställe var det folk i alla fall. På Systembolaget. Jag gjorde misstaget att gå dit klockan 14:43. Jag stod i kö i ungefär 15 minuter för att handla två små Williams cider, som jag just för tillfället avnjuter.

Detta var vid Fridhemsplan, och efter ciderinköpet begav jag mig längs Fleminggatan inåt stan, men insåg raskt att jag inte hade något där att skaffa. Så jag gick norrut nedåt vattnet och beslöt att gå den vägen hem. Längs vattnet alltså.
Med mig hade jag D700, Zeiss 35/2, Nikkor 20/3,5 och Nikon 75-150/3,5. Helgarderad! Men garderingen behövdes inte, utan jag använde endast Zeissen.

Vid Karlbergs marina ligger snön på bryggorna och den omgivande isen i jämnhöjd.

Jag håller på och experimenterar med olika uppskärpningstekniker för nedskalade bilder, och det är verkligen ett stort ämne. Den ovanstående bilden ser ju bra ut, om man bortser från den blå texten på skylten som ser överskärpt ut. Jag får nog börja med mer selektiv skärpning beroende på motivets beskaffenhet.

Lite längre bort hittade jag en fin solfjäderformad stängselgrunka. Ett svårt motiv, visade det sig. Formen är ju enkel och bra, men hur skulle den representeras på bild i litet format? Till slut valde jag svartvitt, men jag är inte helt nöjd. Bilden känns lite platt, även om jag gillar den grafiskt.

Jag knatade vidare och kom till ett ställe som jag besöker ofta; nämligen nybyggnationerna vid Kristinebergs strand. Jag har plåtat detta till förbannelse, så något av det får ni inte se idag;-) Men den här fina skylten tyckte jag gjorde sig bra i det platta ljuset.

Vid strandpromenaden står en gammal fyr, som inte fyller någon funktion. Den är ditflyttad som nån slags monument. I vanliga fall brukar jag bara gå förbi, men idag var vyn lite annorlunda tack vare vädret. Notera båten i bakgrunden som har en liten motor som rör om i vattnet för att det inte ska frysa. Kanske billigare än att ta upp den på land?

Jag tog några fler bilder,  men inga som blev bra. Om jag själv ska stå för kritiken så tycker jag att skyltbilden är rätt bra, och den enda som jag är nöjd med. Men EN bra bild på en dag, är ur min synvinkel en stor vinst:-)

Jag provar nu att lägga in bilderna i större format, enligt någons önskemål. Vad tycker ni om det? Jag gillar det nog, men det blir inte lika självklart att man ska klicka på dem för att förstora.

Utrustningens kvalitet och dess inverkan på prestationskraven

Jag har bra utrustning. Jättebra utrustning. Så bra så att det i mångas ögon antagligen bara är fånigt, och kanske korkat. Ibland är den det (fånig), även i mina egna ögon. Jag hade klarat de flesta av mina bilder med prylar som betingar en fjärdedel av priset. Oftast. Men jag hade nog inte känt samma tillfredsställelse vid fotograferandet. Jag hade kanske heller inte ställt samma krav på mig själv.

 Har man bra saker så måste man ju ta bra bilder. Annars har man ju lurat sig själv grundligt när man lagt ut en massa pengar i onödan. Och här kommer vi till det fina i kråksången, tycker i alla fall jag.
Om man - som jag - spenderar en faslig massa pengar (och tid) på att erhålla "bra skit", så gäller det banne mig också att försöka leva upp till utrustningens nivå själv. Och det är ju inte det lättaste.

Ibland känner jag mig som en idiot som publicerar medelmåttiga bilder i denna blogg, tagna med prylar som kostar tio gånger mer än vad många duktiga fotografer brukar använda, då de ändå tar fan så mycket bättre bilder än jag.
Men jag ger mig inte. Att ha "bra skit" innebär att begränsningen endast ligger hos mig, inte hos utrustningen. Detta driver mig framåt! Tror jag i alla fall. Jag kommer liksom inte undan om jag publicerar dåliga bilder. Det är bara mitt eget fel i så fall.

----------------------------------------

 Idag tänkte jag gå från mitt jobb i Sickla och ända hem, till Alvik. Men mina arma fötter sa ifrån ungefär vid Årstaberg, så jag masade mig upp från trakterna nere vid vattnet och upp till tvärbanan. I alla fall så hade jag som vanligt med mig min alldeles för bra utrustning, och tog lite bilder på vägen. Alla är tagna med Nikon D700 och Zeiss 35/2 Distagon ZF.

Inga guldkorn idag direkt, men jag gillar bilden med Hammarby Rodd.

Hade jag kunnat ta dessa bilder med enklare utrustning? Givetvis! Men hade jag TAGIT dem då? Inte alls lika säkert. Detta gäller ju bara mig, eftersom man sätter sin standard efter sitt levebröd och sitt intresse. De flesta lägger hellre sina pengar på kläder, bilar, inredning eller annat "kul". Och är antagligen lika nöjda över det som jag är nöjd över mina fotoprylar.
Skillnaden är väl att det är ganska få som lägger lika mycket pengar på saker som de använder till något kreativt. Något där du själv är den som skapar resultaten. Det gör du inte genom att köra en BMW eller ha en fräsig fåtölj.

Som vanligt så är hela inlägget improviserat medan jag skriver, men ni förstår säkert tanken ändå;-) I klarspråk: Lär dig din utrustning och låt den agera på dina villkor, inte tvärtom. Klarar du detta, så är det välmotiverat med dyr utrustning om du känner för det. Annars blir du som tönten med Porschen som får sladd och kraschar den dyra bilen framför dem du vill imponera på.

Om du tycker att jag är en provocerande klåpare så vill jag gärna höra det! Såga bilderna, grilla mina resonemang och bryt ner allt i detalj. Så att jag kan lära mig något nytt:-)