Saker du inte kan göra med APS-C

Det brukar snackas rätt mycket i forumen om hur liten skillnad det är mellan APS-C-formatet och 24x36-formatet. Man visar bildjämförelser vid bas-ISO och f/8, som om det vore ett bra mått på skillnaden.
Så nu tänkte jag göra precis tvärtom! Och vi börjar med skärpedjupet.

Till FF finns massor av billiga och ljusstarka objektiv. Va? säger du kanske nu. Är det inte tvärtom? Att FF-objektiv är skitdyra (och stora)? Icke. Det är en myt, så länge det inte gäller extremt långa teleobjektiv.

Mitt exempel idag är visserligen lite speciellt, för så många billiga 85/1,4-objektiv finns inte. Men det här är det! Nämligen Samyang 85/1,4 IF ED.
För att få samma skärpedjup på APS-C skulle det krävas ett 57/0,9. Vad tror du ett sånt hade kostat?

Såhär kan det se ut vid full öppning. Det blir nästan lite leksaksbils-känsla:-)

Jag är ingen blomfotograf direkt, men det är rätt kul att bara se vad det blir med absurt kort skärpedjup...

Objektivet är faktiskt helt vansinnigt skarpt, i alla fall på relativt korta avstånd.

Den här gången har jag ingen konstnärlig ambition med bilderna. Mest "hopp-och-lek" för att det är kul med kort skärpedjup:-) Med det vill jag också säga att det oftast är helt onödigt. Inlägget som sådant är alltså inte nån slags uppmaning om att köpa en kamera med stor sensor. Men varför inte, om man nu ska lägga massa pengar på ett system? I en hel del fall är det faktiskt inte dyrare. Valmöjligheterna ökar definitivt.

Jag har funderat lite över att sälja detta objektiv, men jag tror jag låter bli. Det är såpass unikt och billigt att det vore dumt. När jag väl använder det så har jag väldigt roligt, även om det inte är så ofta.

Tillägg: Bilderna är förresten helt obeskurna denna gång, för att verkligen framhäva prestanda.

Färg och form vid Danvikshem med omnejd

Jag sov ganska gott i natt, så jag hade lite ork att efter jobbet ta en promenad. Färden gick upp runt Danviksklippan och Danvikshem. Det blev en herrans massa bilder, men jag tänkte bara visa några som hör ihop formmässigt.

Vid en tom utemöbel tycks ett osynligt samtal pågå. Som om stolarna själva var gäster kring bordet.

En någorlunda prydligt upprullad vattenslang gav mycket trevlig färgkomplettering mot tegelväggen.

Mot en byggfirmas barack-högkvarter stod en fin träbänk lutad.

Viking Line-terminalens lastplats har massa linjer som bildar abstrakta mönster, blandat med virrvarr av däckspår.

Gonatt!

Det är något speciellt med båtar

Jag nämnde det nog nyligen; att ett båtskrov mot vattenlinjen kan vara mycket vackert, och kanske till och med rogivande att titta på.
Just nu pågår iläggningen av fritidsbåtar runtom i staden för fullt, även om det lär kulminera först om en månad eller så.

Jag knallade den vanliga promenaden från Liljeholmen och hem. Slutade sent och var på rätt dåligt humör, men det blev några bilder i alla fall.

Nån gång i framtiden ska jag ha en båt. Så enkelt är det. En segelbåt. Men det är så mycket annat jag måste göra först, och min ork räcker inte till. Så det kommer nog att dröja länge tyvärr.

Om jag bara hade tid, kraft och glädje nog att ta tag i livet. Ordentligt. På riktigt. Som alla andra gör.

Jag fotograferar helst ensam

Förut hade jag och några vänner som ständigt helgnöje att spankulera runt och fotografera tillsammans. Det var - och är - väldigt trevligt. Men jag har märkt att jag inte kan koncentrera mig på att fotografera när man samtidigt är social. Så jag försöker hålla isär dessa olika sätt att fotografera. Det ena, sociala, är rent nöje. Medan ensamfotograferingen handlar om att pressa mig själv och gräva ner mig djupare i själva fotograferingen.

I alla fall mötte jag två kompisar i stan och snackade skit och fotade lite en stund. Jag tog knappt några bilder, men vad gjorde det när vädret var strålande.

Vid stadshuset var det knökfullt med turister, och inte så lockande att fota. Men en bild kan jag bjuda på (bilderna ska i vanlig ordning förstoras om man vill se hur jag tänkt mig att visa dem!).

Den stackars mannen till höger verkar ha problem med binnikemask modell större.

Jag fick sen ett väldigt sug efter att fotografera igen på kvällskvisten. Kamera med ett objektiv lades i väska och ut begavs det.

Inte jordens mest spännande bild, men jag är nöjd över att jag såg motivet och tog bilden som troligen ingen annan jävel skulle brytt sig om att ta. Det är en del av fotograferandet för mig. En mycket stor del. Att åtminstone försöka göra något av det fula, tråkiga och till synes ointressanta. De där färgglada stropparna kunde jag inte låta bli:-)

Nästan hemma igen uppenbarade sig en ganska märklig himmel. En sån där som bara blir skit på bild. Om man inte exponerar perfekt och sen drar alla reglar i botten vid efterbehandlingen. Vilket jag gjort här.

Någon hade glömt ett hopprep i en prydlig krumelur.

Återigen ett motiv som jag är säker på att de allra flesta struntat i, i jakt på något mer "speciellt". Jag är ofta där själv och försöker leta efter spektakulära saker. Men det behövs inte. Motiven finns mitt framför näsan på en. Och det går oftast att få något vettigt ut av dem oavsett vad man har för objektiv.

Imorgon blir det samma recept; en kamera, ett objektiv.

...9998, 9999, 0001, 0002...

Första anhalt; K-Rauta i Bromma. Enda stället som säljer Blåkläder i närheten, och jag var ute efter deras t-tröjor. 59:- per tröja, och då får man en tröja som sitter som en smäck och håller tredubbelt bättre kvalitet än vilken "märkeströja" som helst. Jag kan varmt rekommendera detta för er som ruttnat på H&M:s skitkvalitet eller Hanes ockerpriser.

Min vän Anders slöt upp därefter, och vi började knata längs Bällstaån åt nordväst, utan plan. Solen sken!

Vi korsade ån där den gamla bilskroten en gång låg. En helt fantastisk miljö på den tiden, men nu byggs det för fullt där. Det är nog bra, men samtidigt lite tråkigt. Samhällets små baksidor och kyffen blir allt färre.

Men! På andra sidan ån ligger "Allé-Service". En gammal bensinmack och motorverkstad som mot alla odds har fått stå kvar ända till idag.
På en liten plätt om kanske hundra gånger femtio meter finns en miljö som väcker känslor, i alla fall hos mig.

Klicka på bilderna för att förstora dem!

I fönstrena på framsidan sitter tidningsurklipp om mackens historia och om motståndet till att riva den. På baksidan står de pensionerade bensinpumparna. Literpriset på nånstans kring 9:50 skvallrar om att det inte var alltför länge sedan de monterades ned.

Platser som den här får mig att stanna upp. Man kan stå en liten stund och fundera över vad som försiggått här genom tiderna. Njuta en stund av stillheten. Lite som när man beträder en kyrkogård. Med respekt.

Mitt i allt det historiska så handlar fotograferandet ändå för mig mest om form. Och kan du tala om vad det här är så måste jag nästan bjuda på en pilsner;-)

Vi knallade sen via den extremt usla kampingen vid Solvalla, bort mot 112:ans buss och hem till Alvik. Detta område kräver ett eget kapitel, som säkert kommer inom kort:-)

----------------------------------------

Men vafan betyder rubriken?!? Jo, det är räkneverket i min kamera. Jag har just passerat 10.000 bilder med D700:an, på ett år och 3-4 månader. Skulle jag sälja kameran till marknadspris så har jag därmed lagt (24000-19000)/(30*15) = 11:- om dagen. Sjukt billigt för att äga det bästa som finns! :-)

Tillägg klockan 23:22; Äsch, ni kan väl få en teaser från den extremt usla kampingen med omnejd också!

Och en övergiven husvagn vid Solvalla!