Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Är fotografering meningen med livet?

Meningen med mitt liv alltså. Det känns ofta rätt meningslöst nämligen, livet. Men är det något jag kan göra med glädje, dag ut och dag in, så är det att fotografera. Vad som än bryr min stackars hjärna så blir det alltid bättre om jag fotograferar.
Det är som att öppna ett fönster och vädra ut allt elände. Man kan kika ut istället, utan att behöva bry sig om vad som finns i "rummet", vilket är en metafor för resten av livet.

Ett trångt, svart rum. Tur att det finns ett fönster i alla fall.

Idag var jag lite krasslig och beslöt att inte följa med de andra på återbesök i den urblåsta byggnaden jag skrev om härom sistens. Men inne kan man ju inte sitta och mögla, mitt i försommaren. Nej, ner med lite lämpligt jox i väskan och iväg!

---------------------------------

Mina föräldrar brukar säga att det är finast i maj. Jag har inte riktigt fattat vad de menat förut. Men nu gör jag det.
Förstora bilderna så slipper du det sönderkomprimerade bloggformatet!


På varje liten kvist och i varje dunge kämpar små knoppar och blad för att förbereda årets livsuppehållande arbete, med pollinering och fotosyntes och allt det där. Det är ju meningen med deras liv. Att bara se till att det fortsätter egentligen.


Blommar man inte ordentligt så väljer bina ett annat träd, och det vill man ju inte, om man är ett träd. Och ser man inte som litet blad till att täcka så mycket som möjligt av marken så blir det svårt i skuggan under träden.


Man måste snabbt som ögat breda ut sig och ta plats. Är man snäll och återhållsam blir det inget av livet. Kämpa eller dö, det är reglerna.


Finns det inte plats för en där andra håller till, så får man finna sig i sin lott och ta en plats där de andra inte vill vara. Som i ett lerigt dike till exempel.


Så vad är meningen med mitt liv? Jag vet inte. Men att bara iaktta livets mekanismer och försöka förstå dem, kanske räcker. Jag tycker mycket om det i alla fall. Och jag har väl inget val. Familjebildning, villa och hund tycks inte vara aktuellt. Jag får göra som de gula blommorna i diket och vara glad över det jag har. Det är inte alla som kan fotografera.

--------------------------

Alla bilder är tagna med Zeiss 35/2 på D700.

Postat 2010-05-16 22:05 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Tusenkronorsobjektiv på tjugofemtusenkronorskamera är inga problem!

Sist jag skrev så lovade jag att idag öva lite med teleobjektiv, så det gjorde jag idag. Närmare bestämt med Nikon 75-150/3,5 Series-E. Detta objektiv släpptes på 80-talet som ett budgetalternativ till de dyrare Nikkor-objektiven. Byggkvaliteten är därmed ett uns enklare, men det är fan inte mycket som skiljer. Fast det är på den optiska sidan man har ordentlig anledning att undra vad de tänkte hos Nippon Kogaku Kogyo Kabushikigaisha ("Japan Optical Industries Corporation") när de gjorde detta objektiv. Det är nämligen hur bra som helst. Det sägs att det faktiskt blev lite pinsamt för Nikon när det framkom att detta billiga objektiv var minst lika bra som de dyra Nikkor-zoomarna.

Jag har haft två exemplar av 75-150, varav jag använde det första på DX med mycket trevliga resultat. Nu har jag ett till som funkar finfint på FX (dubbelt så stor sensor sett till ytan). Jag är inte den som rynkar på näsan åt billiga saker, men det gör säkert en del andra. Bara för att jag råkar ha en dyr kamera så finns i detta ingen som helst prestige. Och därför är jag glad att kunna presentera dagens bilder och kanske inspirera en och annan att prova detta extremt billiga guldkorn:-)

 --------------------------------------------------

Enär vädret var helt enormt bra så iklädde jag mig för första gången i år kortbyxor, och tog tvärbanan till Liljeholmen, där jag började gå mot - och sedan genom - Västberga industriområde. En ständig källa till inspiration. Ljuset var mycket hårt, så jag fick försöka göra det bästa av saken.

Full bländaröppning är inga problem. Kontrast och färgmättnad är nästan lika bra som med ett modernt objektiv. Det är bara hörnen som är lite murriga.


F/3,5 är helt okej. Tänk på att till exempel Canons hyllade 70-200/4 är mindre ljusstark.
Och så en bild som påminner väldigt mycket om en annan jag postade härom dagen. Gamla skyltar är mysigt:-)


Här har det dansats, och jag tror det dansas fortfarande faktiskt. Skylten förtäljer emellertid inte vad det är fråga om för slags dans. Men vacker är den. Skylten alltså!


Jag har skrivit någon gång att jag sällan fotograferar bilar. Jag har också blivit uppmärksammad på att det är fel. Jag gör ju det hela tiden! Fast jag tänker inte på det, eftersom det inte är bilen som sådan jag ser, utan bara de grafiska former den bildar. Nåväl, här är ännu en bil;-)


Vid G4S penningdepå, ni vet den där som blev helikopterrånad, så har man förstärkt säkerheten "en aning". Jag vill se den helikopter som kan landa i detta skatbo av taggtråd!


Jag knallade vidare och satte mig att vila fötterna på en för mig okänd idrottsplats i närheten av Telefonplan. En fotbollsmatch skulle just börja, och trots att jag är totalt ointresserad av fotboll satt jag och jäste i solen och kollade på matchen i en halvtimme. Det var rätt kul! Här en bild strax innan avspark.


Ingen större idé att försöka fånga någon action med ett manuellt objektiv, som dessutom är rätt så kort i sammanhanget. Så jag struntade i att ens försöka under matchen.
Jag knatade vidare helt planlöst och verkade av allt att döma ha hamnat nånstans i djupaste Hägersten. Inga bilder att dela därifrån, men jag måste säga att det är ett mycket trevligt område! Jag lät med flit bli att kolla kartan (finns i mobilen), och hamnade till slut i Axelsberg.


Jag knallade till Gröndal och tog spårvagnen hem. Jag tippar på att det blev ungefär 8 kilometer idag. En lätt solbränna har jag nog också åstadkommit:-)

Det var det! Alla bilder är tagna med budgetobjektivet. Nog för att det blir bättre med låt säga ett 70-200/2,8, men då kostar det femton gånger mer. Gluggen är en aning svårjobbad med sin kombinerade zoom- och fokusring, men när man vant sig funkar det bra. Skjuter man den fram och åter så ändrar man brännvidden, och vrider man på den så är det fokus som kontrolleras.

--------------------------

En sista grej! Jag skulle gärna ha lite feedback på om det är vettigt med såhär långa blogginlägg. Tröttnar man på att läsa? Orkar man ens läsa alls, eller tittar man bara på bilderna?

Postat 2010-05-15 20:33 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Fint väder och därmed banala bilder

Tog en liten promenix från Brommaplan till Nockeby idag, innan vi skulle köra hem grejerna från onsdagens spelning med bandet. Ganska precis när jag steg av tunnelbanan så skingrades molnslöjorna och det blev soligt och varmt. Helt absurt varmt faktiskt! Och ljust. Alldeles för ljust för att det skulle vara läge för någon vettig fotografering. Så jag tog tillfället i akt att hasa runt och plåta lite blomster och grönska istället, vilket annars inte direkt är någon favoritsyssla. Det blir gärna banalt, men ibland får man väl vara det också?

Vad det här är har jag ingen aning om. Körsbär månne?


Jag är inte direkt intresserad av växter, men skaplig koll har jag nog. Det här är i alla fall kastanj:-)


Då jag höll på att avlida av värmen drog jag mig in i Judarnskogens dunkel en sväng, och fann dessa vitsippor i skuggan under ett flyttblock.


Sen tog jag 12:ans spårvagn hem till morsan och farsan, vars bil skulle lånas för prylkörningen. Katten Rufus hälsade mig välkommen på bron, men gick sen och lade sig att sova.


Vore det inte för att jag bor i lägenhet så skulle jag skaffa en katt. Hundar må vara söta och trevliga, men jag är ingen hundmänniska. Jag gillar djur som är individualister och gör som de själva vill, utan att man måste uppfostra dem. Och jag skulle aldrig i livet ha en katt inlåst i en lägenhet.

Nu har jag en konstig söndagskänsla eftersom jag haft ledigt idag. Men desto trevligare då att helgen just börjat! :-) Imorrn tror jag att jag ska försöka mig på lite telefoto. Det var länge sen.

Postat 2010-05-14 21:14 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

En bortglömd byggnad är en bra byggnad

Idag var en bra dag. Utan egentlig plan for jag och två vänner med buss ut i en relativt närbelägen förort för att insupa atmosfären av lite lagom nedgånget industriområde. Förhoppningarna var väl inte så höga, men döm om vår förvåning när vi stötte på ett helt sagolikt guldkorn! Ett sånt där som man kan fara 20 mil för att hitta och besöka annars, låg framför oss knappt runt knuten nu.
Blomfotografer, studionissar och andra kan sluta läsa nu, för nu blir det misär och förfall:-)

 Byggnaden ifråga fångade vårt intresse på lite håll, och efter en kringgående rörelse hittade vi ett hål i det omgärdande plåtbeslagna planket, in till skönheten.
Av rent etiska skäl tänker jag inte säga var det ligger eller visa några bilder som avslöjar det, eftersom klottrare och vandaler har en tendens att nosa upp sådant och ta bort det roliga för oss som gillar det äkta förfallet.

Men, nu var vi i alla fall där. Vi banade oss väg genom en becksvart ingång genom pannrummet, som lämnats olåst. Upp för ett par halvtrappor, och sen... (gör dig själv en tjänst och klicka på bilderna för att förstora dem!)

 


Ah! Det kändes som att vara hemma igen. Dessa miljöer är alltid lika fascinerande.
Byggnaden ska rivas förstås, antagligen för bygge av bostäder. Jag har iakttagit den några gånger förut, när jag åkt förbi. Men den har sett svårtillgänglig ut. Så det var extra kul att få se den från insidan:-)

 
Ovan en bänk i något jag skulle gissa är ett laboratorium. Men vad finns bortom den där fina mahognydörren, i den långa korridoren?


Arbetsrum, verkar det som.


I ett sönderslaget badrum var det läge för självporträtt...


Lådan med skruv och andra förnödenheter, som någon samlat på sig, har dragits ut och kommer nog att ligga på golvet tills rivningsmaskinernas skoningslösa käftar gör slutet kort.


Trapphuset mot huvudentrén var förhållandevis oförstört. Don't try this at home!


Det var det! Jag kommer antagligen återvända inom kort med stativ, ficklampa och lite oömmare kläder. Jag har nämligen en känsla av att källaren är ännu härligare;-)

Postat 2010-05-13 22:23 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Kommande Sony NEX-5 fick mig att plocka fram M8:an

Nu börjar det så sakteliga ploppa fram fler kameror i litet format med relativt stor sensor. Äntligen! Sony lanserar NEX-3 och NEX-5, varav den sistnämnda verkar bli löjligt liten. Bajonettfattningen är lika stor som hos Alpha-serien, fast registeravståndet lär vara riktigt kort, så det kommer att gå att använda nästan vilka objektiv som helst med en adapter!

Bilden är ärligt stulen från: http://www.dpreview.com/previews/sonynex5/

Sensorformatet är för närvarande APS-C, det vill säga ungefär 1,5 gånger mindre i höjd och bredd än den klassiska småbildsrutan, eller precis samma som de flesta systemkameror på marknaden i konsumentprisklassen. Ett snäpp upp från micro four thirds, med andra ord, som ju varit det storsäljande alternativet till spegelreflexkameror ett tag nu.
Samsung har också en kamera med APS-C-sensor, men den är inte lika liten och har därtill ett registeravstånd som är för stort för att kunna använda Leica M-objektiv till exempel.

Men för mig är det just M-objektiv som gör NEX intressant! Det finns ingen vits med att sätta dit ett objektiv avsett för en spegelreflexkamera anser jag, eftersom dessa är alldeles för stora.  M-objektiv däremot, är skapade för kort registeravstånd och därför små till sin natur. Och bra!
Men det allra intressantaste är bajonettens storlek. Jag är helt säker på att man gjort den så överdimensionerad för att man ska kunna peta dit en FF-sensor (småbildsformat alltså) när tiden är inne. Och då tänker jag köpa en. Förutsatt att det finns en elektronisk sökare att sätta i tillbehörsskon, vilket det inte tycks göra just nu. Men det kommer; Sony verkar tänka betydligt mer än andra tillverkare. Kanske är det till och med fotografer inblandade i utvecklingen? ;-)

-------------------------------------

Inspirerad av detta så fick jag för mig att ta en liten tur med min Leica M8, som ligger halvt i träda. Den har ju i alla fall en sökare. Och inte vilken sökare som helst! Stor, ljus och finfin. Får knappast plats i en "billig" (i jämförelse i alla fall) kompaktkamera.
Objektivet Zeiss C biogon 35/2,8 är det jag använder och också vad jag skulle använda med en eventuell NEX-FF.

 


Parallax-felet stör lite, men det kunde vara värre.
Att fota blommor på nära håll är väl inte direkt M8:ans styrka, men då både sensor och objektiv håller toppklass kan man beskära rätt rejält.


Jag brukar ju tjata om en stor sensors vikt för bildkvalitet, och här ovan har jag beskurit så mycket att det verkligen börjar synas även i webformat. Skärpan är betydligt sämre än om jag hade kunnat utnyttja hela sensorn.
Likväl är M8:ans färgåtergivning i världsklass. Det blir så mjukt och fint på något sätt.


Och det blir ju inte sämre av att ha en Zeiss-glugg framför;-)
Mycket blommor idag! Knappast vad jag fotar vanligtvis, men varför inte försöka lite extra när man har helt fel utrustning för ändamålet?


Så nu håller vi tummarna för att Sony gör detta koncept riktigt bra, och lanserar en modell med större sensor. Det behöver inte vara FF faktiskt, men typ 1,2-1,3x beskärningsfaktor vore trevligt. Och en stooooor elektronisk sökare!

Postat 2010-05-11 21:13 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 5 Nästa