Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Att simulera mellanformat med småbildsformat

Förra blogginlägget handlade om att göra panoraman för att få en vidare bildvinkel, när den man har till hands inte räcker till. Den listige har redan förstått att man också på detta sätt kan använda sin befintliga sensor till att få resultat som normalt sett bara går att få med större sensorer eller filmrutor.

Jag förknippar mellanformat och storformat främst med möjligheten att få ett snyggt, kort skärpedjup även på lite större avstånd. Alltså inte något som ser särskilt "extremt" ut, utan att man suddar till bakgrunden en aning även i vidvinkel- och normalbilder som är tagna på några meters avstånd. Idag provade jag detta, och till min hjälp tog jag Samyang 85/1,4.

Normalt sett ger väldigt ljusstarka objektiv en lite orolig oskärpa utåt bildhörnen, så jag bländade ner till f/2 och tog inte mindre än 14 bilder. Det var väl säkert fem meter till motivet som ligger i skärpa.
Du måste klicka på bilden för att förstå vad det handlar om!


Egentligen var det inte meningen att få en bild som är så utdragen på höjden, men då jag inte alls är van vid att komponera på det här viset så missbedömde jag perspektivet en aning. Jag tycker ändå att det blev rätt bra!

För att ta denna bild som en enda exponering skulle det krävas en kamera med ett 85-millimetersobjektiv och bländare f/2, som täcker ett sensorformat om 102x55 mm! Alltså ungefär som 6x9 (cm) mellanformat, men med lite andra proportioner. Vad jag vet finns inga så ljusstarka vidvinklar till dylika kameror. Bildvinkeln och ljusstyrkan motsvaras av ungefär 31/0,75 på småbildsformatet, vilket är helt omöjligt att åstadkomma om inte bildkvaliteten ska vara sjukt dålig. Originalet håller förresten denna gång hysteriska 78 megapixel.

Jag kommer definitivt labba mer med detta:-)

Postat 2010-05-25 20:32 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Panoraman – När bildvinkeln inte räcker till

Idag fortsatte den utstakade vägen med undersökande och dokumenterande av små kyffen och industrier i Stockholms förorter. Efter jobbet klev jag av tvärbanan vid Globen, mest för att få mig en promenad efter jobbet. Synd att inte utnyttja solen när den plirade där uppe på himlen! Det gäller att komma ihåg hur extremt surt det är i november till februari. Då hade man kunnat döda för en sån här dag, trots att det var lite svalt.

Går man söderut med Slakthusområdet på vänster sida och tar första till höger, precis där tvärbanan och tunnelbanan delar sig, så hittar man ett litet område med gamla hus som jag inte vet namnet på. Kartan säger heller inget, men det ser rätt gammalt ut.
Enda objektivet i väskan var 35/2, som ju på småbildsformatet är en ganska moderat vidvinkel. Och när jag backat upp mot ett plank för att få med tillräckligt mycket av en byggnad, utan att lyckas få med hela, så slog det mig att man ju faktiskt kan sticka ihop bilder! Det heter "stitching" på engelska, men om det finns ett svenskt ord så kan vi gott använda det. Sagt och gjort; jag började med att prova två bilder på bredden.

För alla som har Photshop av senare modell är sen lösningen mycket enkel, förutsatt att man haft tillräckligt med överlapp mellan bilderna. Man går helt enkelt till "file -> automate -> photomerge", och väljer sedan projektion samt vilka bilder man vill sticka ihop.

Projektion, vad i halva friden är det? Utan att gå in på högskolematte så kan man enkelt säga att det handlar om hur man "vecklar ut sitt kartblad". Om du har ett papper framför dig så kan du kröka det till en rad olika former. Vore pappret dessutom elastiskt så kunde du forma allt från en halvsfär till något helt absurt.

Nu ska vi ta en snabbtitt på vad det innebär för de två bilderna ovan! Vi börjar med linjär projektion, vilket motsvarar användandet av ett "vanligt" vidvinkelobjektiv. Delbilderna vinklas inåt och sammanslås. Detta kallas "perspective" på Photoshopspråk.

Inte så dumt, men i en så bred bild vill jag nog slippa de inåtlutande ytterlinjerna. Så då provar vi cylindrisk projektion. Det motsvarar att fotografen står i en cylinder där motivet befinner sig på innerytan, som sedan "rullats ut" till en platt bild för bildbetraktaren. Eftersom kameran i detta fall riktats lite uppåt så blir taknockarna krökta medan lodräta linjer förblir räta och just lodräta.

Hmm, ser lite lurigt ut va? Om man har ett motiv där man kan rikta kameran rakt framåt blir det bättre.
En tredje projektion är den sfäriska. Den motsvaras av att fotografen står i en sfär och fotograferar motivet som finns på innerytan, och att denna sen av betraktaren ses på lite håll. Sfären trycks alltså inte ut till en plan yta, utan projiceras på en plan dito. Precis som ett fisheyeobjektiv!
När det bara rör sig om två måttligt vidvinkliga bilder ser man knappt att linjerna är krökta, men det är de.


Nå, så vilken projektion ska man välja? Det beror helt på motivets karaktär och huruvida du riktat kameran uppåt, nedåt eller rakt fram.

-------------------------------------------

Tillbaka till själva motivet! Jag tycker att det ser ut som en gammal skola som fått en extra extern hiss. Den hyser i alla fall idag JM Texiltryck AB, och det är en mycket vacker byggnad, i all sin enkelhet.

Men det här var ju mest på skoj för att testa panoramafunktionen. Så här kommer ett vettigare panorama, sammansatt av fem bilder tagna på höjden och ihopstickat med cylindrisk projektion. Slutbilden håller 30 miljoner pixlar. Den här bilden hade ändå inte gått att ta med ett raktecknande vidvinkelobjektiv. Kanske med fisköga, men då hade jag behövt beskära och brottas med omprojektion ändå. Som ni ser stör inte den cylindriska projektionen alls här. Det ser snarast ganska naturligt ut jämfört med en raktecknande vidvinkel, trots att den horisontella bildvinkeln är säkert 120 grader.

 

Här finns bilden i ännu lite högre upplösning, vilket bloggen annars inte tillåter: http://img.photobucket.com/albums/v621/Makten/Distagon%2035/cylindrisk_liten.jpg

Jaha, det var väl det! Nya optiska och samhälleliga upptäckter på en gång är inte dumt:-)

Postat 2010-05-24 21:08 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Kulturhistorik i Ulriksdal och Solna, med tillhörande skitväder

Runt lunch såg vädret rätt okej ut, men sen bröt helvetet lös. Åska, störtregnskurar och hårda vindbyar. En dag att fotografera!

Helt i vanlig anda åkte jag först och tänkte ut vart sen. Hamnade i Ulriksdal och hade på vägen listat ut en rutt runt Råstasjön och sen inåt stan till. Tänkte kika lite på bygget av den nya nationalarenan.

Men först Bagartorp, där man hamnar om man går upp västerut från pendeln. Inte jordens muntraste ställe byggnadsmässigt precis.
Jag tog tillfället i akt att använda mitt gamla Nikkor 20/3,5 AI-S. Jag älskar hur litet det är, men hörnskärpan är verkligen ett skämt. Gör sig bättre till närbilder.


Jag vill nog ha ett bättre 20-millimetersobjektiv. Men det är skralt på den fronten, om man bortser från klumpiga zoomar. Voigtländer 20/3,5 är klart intressant, men verkar även det vara uselt i hörnen. Kanske inte fullt lika uselt som Nikkorn i och för sig. Zeiss 21/2,8 är både för dyrt och för klumpigt.

Anslagstavlan i Bagartorp är mycket välanvänd! Eller har i alla fall varit det genom tiderna, om man kollar hur många lager av avslitna lapphörn som sitter på den.


Just för tillfället var det uppehåll vad gäller nederbörd. Men när jag kommit runt bangården vid Råstasjön började helvetet. Regnet for finfördelat och horisontellt i "sjok" som fick mig att starkt undra vad jag egentligen höll på med.
Jag byggde raskt ett ryggsäcksskydd av en medhavd plastpåse. Att jag själv blev blöt gjorde väl inte så mycket, men det kändes inte helt tryggt om ryggan med alla prylar skulle bli genomsur.

Platsen där nationalarenan byggs har jag varit vid många gånger förut. Där låg ett av alla Stockholms trevliga, halvförfallna industriområden. Nu ser det annorlunda ut. Här får man inte vara, men det sket jag i. Nu satt förresten Zeiss 35/2 på kameran, och förblev där.


Att döma av de få läktarfundament som byggts, kommer arenan att bli helt gigantisk. Kanske lika bra det, eftersom det finns gott om plats.

Nu regnade det så mycket att jag inte vågade ha kameran framme längre, trots vädertätning och allt det där. Knallade vidare och upp på Hagalund, eller "Blåkulla" som en del säger. På håll är det ganska fult, men faktum är att de ljusblå miljonprogramshusen ligger väldigt fint till. Utsikten är säkert kanonfin eftersom husen är höga och därtill ligger på ett berg.


Sen ner till mitt egentliga mål med promenaden, nämligen det lilla industriområde som ligger inklämt mellan järnvägen i väster, Hagalund i norr och Norra begravningsplatsen i öster.


Där nere alltså, sett från strax under vattentornet på Hagalundshöjden.

Hellmérs smide har ett fint gammalt plank, och här ser vi vattentornet och höghusen i bakgrunden.


Nu har jag uppfyllt kvoten för 7-bildersregeln! Men eftersom det här blogginlägget har mer av en dokumentär karaktär så blir det mer:-) Jag brukar ju annars rikta in mig på att ta formstarka bilder, men idag får det bli mer berättande istället.

De flesta byggnaderna är inte så gamla, men här och var står det kvar små längor som nog kan vara riktigt gamla. Och hur var det nu igen med läsförståelsen?


Hörnet av en parkeringsplats avslöjar att det stått en byggnad där förut. Och vad finns bakom den där trevliga öppningen? Måste kika!


Inget särskilt tyvärr. Men nyfikenhet är aldrig dumt:-)
Bortanför ELFA tycks Bennys grill & kiosk ha fått packa ihop. Är det konkurrensen från värdshuset ovanför som gjort sitt?


Okej, nu är nog den dokumentära biten avslutad! Vädret lättade och jag koncentrerade mig mer på estetik istället. Och njutningen av att använda världens bästa objektiv;-)

Solna kyrka är inget undantag när det gäller tecken på människans vanvettiga vördnad inför Gud. Tänk hur mycket pengar och energi man lagt ner på att utsmycka kyrkor, just bara för att Gud varit det viktigaste av allt. Men visst är det vackert.


Det ser ut som att kyrkan är riktigt gammal, men sedan påbyggd med diverse krimskrams, som så ofta.

------------------------------------------

Gick sen till St:Eriksplan och fortsatte ända hem till Alvik, med ett pizza-stopp vid Lindhagensplan. Kan verkligen rekommendera pizzerian precis bredvid Sifvert Skruv! Uselt läge och trist lokal, men gudomligt god pizza.

Sista biten över Tranebergsbron var en plåga med onda fötter, motvind och ihållande regn. Men det är sånt man får ta.

Postat 2010-05-23 23:27 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Välbehövd ensamhet avbröts av trevlig gubbe

Ibland känner jag att jag behöver vara ensam. Ganska ofta faktiskt. Kanske till och med mest jämt, egentligen. Men eftersom jag inte kan det i arbetsveckorna så får jag ta tillfället i akt under helgerna istället. Då går jag gärna långa promenader och bara "är".
Det är en ganska svår konst; att bara vara. Så svår att jag måste kompromissa lite och samtidigt vara fotograf.

Många mulna tankar vägde ganska jämnt med det helt klart omulna vädret. På buss 112 mot Spånga kom jag på att Webhallen ju har polfilter! Och att jag vill ha ett! Och att de har en filial i Sumpan! Så jag hoppade av vid Bällstabron och gick ditåt.

Söder om järnvägen fixas det och donas för den nya dragningen av Tvärbanan. Man verkar också - kanske på grund av detta - passa på att renovera några fina gamla industribyggnader mitt i smeten. En kik in genom ett smutsigt fönster blev en intressantare bild än jag trott.


Jag bad expediten plocka fram alla polfilter som fanns med 58 mm gänga. Webhallen är ju inte en fotofirma, så beskrivningarna på hemsidan (som jag på bussen kollat upp med mobilen) var alltför knapphändiga. Det slutade med det dyraste, eftersom god antireflexbehandling är ett måste.
Filtret monterades på Zeiss 35:an och satt på under resten av dagen. För övrigt det enda objektiv jag hade med mig.

Läsförståelseproblem är vanligt i Sverige. Antagligen inte värre i Sumpan än nån annanstans, men ändå.


Skittråkig bild, men den var också lite av ett test för att se om filtret höll måttet. Och det gjorde det. Enkla polfilter har - förutom usel antireflexbehandling som ger problem i motljus - en förmåga att kleta till skärpan. Så icke med detta!

Lite vilsen gick jag en liten runda norr om järnvägen i maklig takt. Och så såg jag något som fick mig att må lite illa. Kolla in denna port. Passar inte riktigt med panelen va? Det är alltså ett gammalt tegelhus med puts, gissar jag, som någon ljubelidiot bestämt sig för att klä in med korrugerad plåt! :-( Får man verkligen göra så?


Hädelse! Nåja, originalfasaden finns väl därunder om någon med bättre vett blir ägare en vacker dag.

Jag hamnade på södersidan om Bällstaån igen, vid Tappvägen i Mariehäll. Jag hann knappt ställa mig och tänka förrän en gubbe stannade med sin bil och genom det öppna fönstret slängde ur sig några haranger om hur mycket det ändrats här "sen sist". Det slutade med att vi snackade i ungefär en timme. Eller, det var mest han som snackade, men han var inte vilken gubbe som helst! Han berättade vitt och brett om hur han jobbat i området på 60- och 70-talen och om alla verksamheter som där funnits. Fascinerad av sådant som jag är, så lyssnade jag glatt. Vi kom till sist in på fotografi, som han också hade jäkligt bra koll på.

Gubben åkte vidare och jag stod och funderade bra länge på det han sagt. Att det är viktigt att ta tillvara på historien kring vad som skett i alla de industriområden som nu rivs till förmån för bostäder, runtom i Stockholm. Ingen tycks bry sig ett skvatt om det. Alla verksamheter, små och stora firmor, arbetstillfällen och sådant som nu bara gått upp i rök. Vad hände? Varför dog den småskaliga svenska industrin? Jag tror mig ju veta varför, och det är politiskt. Det gynnsamma klimatet raserades.

Just här fanns inte så mycket att dokumentera, men tack vare gubben har jag just nu en brinnande iver att dokumentera miljöer som denna innan alla glömmer. Som flyttfirman Rexab på norrsidan om ån. Jag är säker på att den kommer att få vika hädan eftersom den utgör en obekväm fläck rent estetiskt för de nya bostäderna på södersidan som byggs.


Nog om det. Magen var tom och det blev en kebab på närbelägen pizzeria. Hockeymatchen mellan Sverige och Tjeckien avslutades bakom min rygg, till de trevliga pizzabagarnas förvåning. Sport intresserar mig lika lite som... eh, bokkonservering? Sport är ett substitut för krig. Primitivt är bara förnamnet (men innan någon blir upprörd så vill jag säga att jag kan uppskatta sport, och att sport fyller ett viktigt syfte).

Vidare förbi Bromma flygplats och västra "inflygningsåkern". Polfilter och en himmel som bådar väderskifte är en fin kombination! Svärtan påminner om att man faktiskt står och stirrar ut i rymden.


Moln kan vara bland det vackraste som finns. Men en DC-3 är inte dum heller!


Den flyger ganska ofta, kan jag höra från min lägenhet. Ett härligt muller när den glider förbi:-)

Sen blev det en eländigt knotig slutpromenad till Brommaplan. Trötta fötter, svedd panna och allt det där. Men i skogen på vägen stod i alla fall en fin gammal Amazon.


Så! Nu är bloggkvoten om 7 bilder fylld! Jag har bestämt att det är maximum. Mer än så orkar ingen med. Att sen texten just idag är så lång att nog bara ett fåtal orkar med den, är en annan femma;-) Men gubben i Mariehäll fick mig inspirerad. Ska jag blogga så ska det göras ordentligt. Och ska jag berätta om saker så ska jag berätta ordentligt.

Vi ses snart igen!

Postat 2010-05-22 23:00 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Svackan i vädret botade svackan i sinnet

Det känns som en evighet sen sist, men mitt förra inlägg skrev jag för bara 5 dagar sedan. Det var ingen munter läsning direkt, men speglade en svacka i tillvaron.
Lustigt nog blir jag gärna lite nere när vädret är bra. Och det har det sannerligen varit i veckan; bra väder! I stort sett så bra som jag någonsin skulle kunna önska mig. Kanske rent av "perfekt". Varmare än så är mest jobbigt.

När omgivningen är sådär motståndslöst trevlig lockas mörka tankar fram i mitt huvud. Antagligen för att den övriga lättnaden låter det komma fram.
Men idag, precis lagom till att jag började masa mig hemåt, så rullade ett trevligt litet åskväder in. Och jag sken upp! :-)

Nordströms Trä i Liljeholmen har på sitt tak en av mina favoritskyltar. Jag har försökt fotografera den säkert hundra gånger, med varierande framgång. Helst vill jag ha hela huset med, men det står alltid massa fula bilar framför.

 


Jag räknade med att bli sjöblöt, men en lätt och tät jacka finns alltid i ryggan. Så det var bara att med viss förtjusning iaktta de mäktiga molnens förändringar och knata vidare. Dagen var redan räddad.

Det här har inget alls med saken att göra, men tänk vad man kan läsa in i abstrakta former. Bilden nedan var från början i stående format, men när jag öppnade den i bildbehandlingsprogrammet (liggande) så såg jag något som liknade en trubbig fisk.


Cementa är sig likt, men gör sig lite extra bra med en maffig himmel.


I närheten av Alcros gamla fabrikslokaler finns ett svårhittat café och nån slags butik. Och här måste vi ta upp lite prylbögeri! Tillåt mig tvivla starkt på att det finns andra objektiv än Zeiss 35/2 som ger detta intryck vid f/4. Skärpedjupet är inte så kort, men det som ligger i skärpa står ändå ut på ett fint sätt mot bakgrunden.


Alcro var det ja. Jag är grymt sugen på denna hemliga byggnad, men "lösgående vakthundar" som varningsskyltarna proklamerar, förmår mig att hålla mig till utsidan.


Hemma i Alvik började molnen lätta lite och dagen kändes tämligen komplett. Min eviga sömnlöshet tär på annat än humöret, och imorgon tänker jag sova så länge det bara går. Oavsett hur fint det är ute. Det finns nog tid för lite fotograferande på eftermiddagen ändå:-)

Hmm, det är något som saknas va? Just det! En slurk vin:-D Skål och trevlig helg!

Tillägg 22:08: Efter Claes Wåhlins kommentar nedan hittade jag en intressant historisk artikel om Alcro-Beckers i Liljeholmen! http://www.mosebackemedia.se/ola/foretagsbok.pdf

Postat 2010-05-21 21:04 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 5 Nästa