Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Gör du verkligen det du brinner för?

Igår träffade jag en gammal vän, som jag inte sett på ungefär 10 år. Det var lite märkligt, väldigt trevligt och framför allt intressant. Hur man kan vara så lik och så olik samtidigt. Vi pratade i ungefär fyra timmar i sträck. Och egentligen inte så mycket om vad som försiggått under dessa tio år, utan om samhälle, teknik och massa annat. Saker som vi nog inte begripit oss på alls förra gången vi träffades. 

Utan att gå för djupt på personliga plan så tyckte jag mig inse att min gamla vän gjorde något ganska ovanligt. Jag kanske överdriver, men jag fick uppfattningen att han gjorde det han ville i livet. Just nu handlade det om att ta flygcertifikat, till exempel. Det gör man ju inte i en handvändning direkt. Men det går. Så varför inte?

Jag grubblade en smula över mitt eget liv när jag kommit hem. Det är inte direkt som jag vill att det ska vara, av olika anledningar. Men inte på alla plan. För faktum är, att jag faktiskt gör det jag brinner för. Jag fotograferar.

Jag har aldrig riktigt sett det på det viset. Det är bara en syssla som fyller ut min tid. Men att fylla ut sin tid med något man brinner för är ju helt fantastiskt egentligen. Det är inte alla förunnat. Men jag har en känsla av att många låter bli att göra det de brinner för, för att de inte tror på det. Spelar det egentligen någon roll? Måste man tro på det man älskar?

 

Jag är självkritisk som få. Jag tycker att de flesta bilder jag tar inte håller måttet. Men att ta dem ger ändå någonting. Det kanske inte gör så mycket att jag skjuter bredvid mål, om åtminstone en av femtio kulor träffar tavlan. Och om det är kul att försöka.

Idag gick jag en promenad i omgivningarna med kameran om halsen. Det var inte någon festlig eller ens särskilt trevlig promenad. Men den var långt från meningslös. Jag tog fyra bilder, varav tre var tillräckligt bra för att inte radera i alla fall. Alltid något!

 

Egentligen tänkte jag fortsätta med mellanformatbilderna, men det är nog bättre att spara dem till veckodagarna. Vintertiden gör nämligen fotograferande efter jobbet mindre kul. I alla fall om man inte kan sluta tidigt, men det går inte så bra när man är så morgontrött som jag är. Så jag får nog spara ihop bilder till varje inlägg framöver.

 

Jag brinner för en del andra saker också, som alpin skidåkning. Men det kan man ju inte hålla på med jämt, tyvärr. Eller kan och kan, det kan man väl om man bor på rätt ställe och har rätt jobb. Jag känner inte riktigt att jag klarar av att riva upp hela mitt liv och flytta till ett annat land för det. Inte nu i alla fall. Men om jag får lite mer ork någon gång, så varför inte? 

Man har ju bara ett liv. Då är det läge att göra istället för att drömma. Jag ska tänka på det framöver, mycket mer än jag gjort förut.

Postat 2010-10-31 17:51 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Film är inte bara nostalgi - Mellanformat och diafilm är SKARPT!

Götapetter. Jag hämtade igår ut en rulle Prova 100F som jag plåtat med mellanformataren, och resultatet är över all förväntan. Det är en fröjd att bara hålla upp de stora filmrutorna mot ljuset och kolla på bilderna som om de vore en liten bioduk. Fantastiskt fina färger och kontraster må jag säga. 

Tyvärr kommer det inte riktigt fram när man skannar, men skarpt blir det! Så skarpt att det nog kan konkurrera med en D3X, men då hade man nog behövt en bättre skanner. Vi tar en smygtitt på en av bilderna, för sen måste jag rusa iväg.

 

Det jag har gjort med bilden är bara att dra upp kontrasten ett uns med en kurva och ökat färgmättnaden. Ingen ändring av färgerna alls, utan det blev såhär fint rakt av!

Diafilm är dyrt som attan, men framkallningen kostade bara 39:-, så totalkostnaden blir inte så farlig. Jag ska helt klart inhandla lite fler rullar, för det här var riktigt trevligt:-)

Nu ska jag åka in och kika på ny skärm till daton. Vi ses!

Postat 2010-10-30 14:12 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Ett hemligt paket och ett möte med en idiot

Jag hade redan igår bestämt att det skulle bli en bra dag, och så blev det. Genom ett under vaknade jag innan klockan ringde, steg opp, gjorde mig i ordning och for till jobbet. Som på beställning har det nu trillat in en massa viktiga saker att göra, vilket är bra. Så att man inte behöver fundera så mycket. När man är ordentligt sysselsatt är det lättare att känna sig meningsfull. På jobbet pågår också nån slags dragkamp om vilka projekt som ska prioriteras, vilket innebär att jag efterfrågas på flera håll samtidigt. Det känns väldigt bra även om jag inte har tid till allt som man vill ålägga mig. 

Jag sällskapade med Alaa på bussen hem. Han pendlar från Västerås varje dag, och jag kände viss skuld när vi snackade om hur lång tid det tar att ta sig hem. För mig tar det 45 minuter från dörr till dörr om jag åker spårvagn och 25 minuter om jag åker tunnelbana och buss. Jag väljer nästan alltid spårvagn eftersom man kan sitta och titta på världen som susar förbi. Och så finns det alltid sittplats. För Alaa tar det två timmar att ta sig hem. Jag förstår inte hur han orkar, men det finns förstås alltid de som har det värre. 

Jag bestämde mig för att promenera från Slussen till Fridhemsplan. I vanliga fall brukar jag vara så trött numera att jag inte ens orkar försöka vara glad. Men idag var jag det bara av sig självt. Jag mindes mina djupa funderingar från igår. Det är inte lönt att gräva ner sig. Det ger ingenting utom tillfällig tröst.

 

Jag var just i färd med att ta några bilder på båtarna vid Norr Mälarstrand när jag såg en gestalt i ögonvrån.

- Vafan äre du tror att du fotar då??

Det tog inte många tiondels sekund för att förstå att det var en idiot. Jag vet inte varför, men jag tycks dra till mig idioter. Vad svarar man på en sån fråga? 

- Jag fotar den fina utsikten ser du väl?

- Vicken jävla utsikt?? Va; vicken??

Jag svarade något jag inte minns och gick vidare. Idioten gick ombord på en av båtarna, så jag antar att han trodde att man inte fick fotografera hans båt utan tillstånd. Det är tyvärr gott om idioter i denna värld, och vi kommer inte undan dem. De finns överallt och kan förstöra stämningen precis när du minst anar det. Eftersom idioten såg synnerligen opålitlig och lite märklig ut så försvann min entusiasm och jag åkte hem. 

Men på vägen plockade jag ut ett fint paket hos Posten i Alvik.

 

Ah! Jag hade beställt lite jox från Photax i Nybro. Förra gången gick det skitsnabbt och den här gången lika snabbt. Jag lade beställningen i förrgår eftermiddag och fick en sms-avisering idag före lunch! 

 

Lite film; Tri-X för småbild och mellanformat:-) Och framkallare, stoppbad och fix. Min förra laddning håller på att ta slut, så det var dags att fylla på. Den här gången valde jag Fomadon R09 som framkallare, vilket är en nytillverkad kopia av den klassiska Rodinal-framkallaren. Om allt funkar som det ska så ger den högre akutans och vassare korn än D-76, vilket är vad jag använt tidigare. Något jag ser fram emot! I botten av stillebenet ser man också en bunt negativfickor för 120-film, som jag saknat.

Jag har en del film i frysen redan...

 

Ursäkta furugolvet, men jag lade det i alla fall diagonalt för er skull;-) 10 rullar Ilford FP4 och tre Acros Neopan 100 lär jag inte göra av med i vinter. ISO 100 är för lite, särskilt med mellanformataren. Det var därför jag köpte lite Tri-X till den. Fast jag har som synes 3 rullar HP5 också. Allt utgånget sedan flera år tillbaka, men svartvit film som hålles i frysen verkar man kunna ha i evigheter. Till vänster i rött ser vi också fyra rullar Fuji Reala, vilket är negativ färgfilm. 

Men den intressantaste rullen har jag lämnat på framkallning, och den är förhoppningsvis färdig imorgon! En Fujichrome Provia 100F i mellanformat, som är en positiv film. Alltså diafilm. Jag tänkte köpa mer diafilm samtidigt med Photaxbeställningen, men det är svinigt dyrt. Dock inte i närheten av lika dyrt som det är i butik, där en rulle Provia 400 i småbildsformat kan kosta 150:- exklusive framkallning. Tack, men nej tack. Det får bli en beställning från Tyskland eller liknande i så fall.

Kanske, kanske får vi se lite dia i mellanformat i morgon alltså:-)

Postat 2010-10-28 20:46 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Jag tänkte egentligen inte skriva något idag, men jag har något att berätta

Jag har ett mål. Det får vara slut på det här jävla tramset nu. Det funkar inte längre. Det har inte funkat på bra länge heller, men nu är det nog. 

Jag ser mitt liv passera varje dag. Jag står bredvid och tittar på. Inget händer. Absolut ingenting. Detta är alltså inte en betraktelse från någon som närmar sig döden, utan från en som inte tänker möta den. Glöm det. Inte en chans. Inte nu. 

Vart tog all energi vägen? All kraft. Allt det jag en gång hade inom mig.

Jag vet. Det försvann in i mig själv. Inte ut. Inte bort. Allt finns fortfarande kvar. Men det hålls kvar där inne. Det måste ut. Nu eller aldrig.

-------------------------------------

Onsdag eftermiddag, 2010-10-27

Igår tog jag ledigt efter att ha sovit i nästan 12 timmar i sträck. Eller i alla fall legat i sängen så länge. Den effektiva sömnen var väl kanske 4 timmar. Det var ingen idé att skynda sig när jag vaknade upp strax innan elva. Det var kört ändå. 

Men det var bra. Jag fick saker gjorda. Och idag var det också ganska bra. Nån slags utsikt kunde skönjas, fast jag inte hade bestämt mig än. Efter jobbet tvingade jag mig att gå en promenad istället för att åka hem. Kroppen protesterade. Hjärnan protesterade. 

 

Mörkret föll och jag älskade varje steg in i skogen. Vi är ju sedan länge vänner, mörkret och jag. Problemet är att jag söker tröst där. I mörkret.

Men så insåg jag. Om man kan hitta tröst, inspiration och glädje i det mörkaste och mest eländiga som finns. Varför, varför, varför är inte resten av alltet ännu mer tilldragande och inspirerande? Det enkla svaret är att det är för mycket av allt. Overflow, error, #€!#%&(/&€%#€!. Fucked up.

Så jag får gå varligt fram. Det står saker ivägen överallt.

 

Men om man kan stå och le för sig själv i skogen för att det är så fint, så är hoppet knappast ute. Långt ifrån. Det gäller att göra något innan det är det. Ute alltså. Hoppet.

-----------------------------------

Jag tänkte inte skriva något idag. Men jag har något att berätta. Jag har ett mål. Att ta mig upp ur detta avgrundshål. Det har lockat mig länge nog. Jag har bättre saker för mig. Jag gör mer nytta där uppe, på ytan.

Väckarklockan är satt till 07:50. Så att jag hinner duscha och komma i tid till 9-mötet. Ingen frukost. Det ryms inte i planen. Den är mycket större än så och kan inte innefatta allt det där nyttiga som man borde.

Om man vore normal. Men det är jag ju inte. Vem är egentligen normal?

 

Postat 2010-10-27 22:27 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Ser du det där som andra inte ser?

Idag blir det en måndagskortis. Jag har återhämtat mig från helgens skithumör. Men jag har inget färskt att bjuda på. Men "färskt" är med mina mått mätt någon från idag, så kanske ni tycker att det duger ändå om det är några dagar gammalt. ;-)

En kort notis: Form är allt. Färg är resten av allt.

 

Vem fan byr sig om en rostig, ful dörr? Jag gör det! Inte för att det är en rostig och ful dörr, utan för att den har något att berätta och för att den är vacker. Den har patina, och rostet bildar grafik.

Men det finns också självklara former som inte är så självklart fotomässiga. De kan kännas för självklara. De är ju redan formfulländade, så vi struntar i dem.

 

Denna gång med film. Mediet är irrelevant för betraktaren, men ganska viktigt för fotografen. För mig handlar det om att fånga en form. Digitalt gör det kliniskt, perfekt. Inget som stör. Film å andra sidan, tillför stämning. Om jag vill det förstås.

Men stämning kan också komma från just det kliniska. Det kan bli kliniskt obehagligt, vilket i allra högsta grad är en stämning.

 

Det grådaskiga, färglösa och snåriga bygger en märklig stämning i sig. Något lite lätt obehagligt som lockar just därför.

Är jag kanske spretig själv? Jag har min favoritstil som handlar om endast färg och form. Men då måste jag begrava det där med känsla, tror jag. Och det vill jag inte. Så jag får ta det vid olika tillfällen. Tills jag kommer på ett sätt att kombinera dem. 

Postat 2010-10-25 22:36 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera
1 2 3 ... 5 Nästa