Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Fyra dagar i helvetet

Mitt förra inlägg skrev jag lite lagom yr i mössan av lätt feber, i tisdags. Sedan dess har jag varit mer eller mindre sängliggande. Den då ganska beskedliga förkylningen fick för sig att brotta ner hela mitt immunförsvar och övergå till nån slags influensa som jag ännu inte blivit av med.

Jag har vilat, vilat och vilat lite till. Men jag tror inte det är nyttigt att bara vila, så jag har försökt släpa mig ut på en liten promenad emellanåt. Igår trodde jag att jag hade frisknat till och tog en lite längre tur, men det straffade sig direkt. Jag vaknade upp imorse med den brutalaste huvudvärken i världshistorien, och med undantag för facilitetsbesök kom jag inte upp förrän sent på eftermiddan.

Det bättrades dock ganska snart och igen gav jag mig ut bara för att få röra på mina stela ben. Jag vågade mig på att ta tvärbanan till Liljeholmen vid 17-snåret. Där besökte jag Stadsmissionens butik och fyndade några vinyler som jag nu sitter och lyssnar till.


Mussorgsky, Bach, Händel och musik från Gösta Berglings saga! Allt för 10:- per skiva. Jag inledde med Mussorgsky som är mig mycket bekant sedan tidigare, och nu är det Händel som tutar i högtalarna.

Den fina skivan med musik från filmen Local Hero av Mark Knopfler ser jag fram emot, men sparar till imorgon. Jag vet redan hur bra plattan är, men har inte hört den på evigheter.

-------------------

För att fylla ut inlägget med lite större fotorelevans så kan vi titta på några glömda bilder från de senaste rullarna.

Voigtländer Bessa III 667 @ f/5,6 och 1/250


Voigtländer Bessa III 667 @ f/8 och 1/125


Pentax 67II med 55/4 @ f/8 och 1/60


Medan jag skriver skrålar körer med Händel i bakgrunden, och jag mår ganska bra ändå. I alla fall i sinnet. Kroppen kan få vara hur död den vill. Alldeles strax går jag till sängs och drömmer förhoppningsvis om himmelen eller något annat som är trevligare än mitt liv.

Postat 2011-10-07 21:48 | Läst 2020 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

På rent jävelskap: Mellanformat mot mobilkamera

Jag ligger för närvarande i hård batalj med den första höstförkylningen och har därför ägnat dagen åt att vila min arma lekamen i hemmet. Första halvan av dagen ägnades åt att insvept i duntäcke sitta och dricka te i soffan, medan jag studerade molnen och ljuset där ute i friheten. En tupplur kring lunch fick hjärnan att klappa ihop ganska rejält, så sen satte jag mig vid datorn och behandlade lite bilder för att återupprätta verksamheten på kontoret innanför pannbenet.

Jag har många gånger lovat att visa jämförelser mellan olika film- och sensorformat, men det blir aldrig av eftersom jag inte gärna släpar runt på två kameror av större modell. När jag var ute sist, i lördags, så kom jag emellertid på idén att ta samma bild med mobilkameran som jag just tagit med Pentax 67:an. Jag tänkte att det knappt skulle vara nån vits att ens prova. Men se, nu när jag är färdig med arbetet så måste jag säga att jag är rätt förvånad över resultatet. Låt oss ta en titt!

Den här bilden tog jag med 90/2,8 vid bländare f/16 och 1/125 sekund under Centralbron på Södermalmssidan. Det är egentligen inte en bild som jag tänkt visa eftersom den inte riktigt håller måttet rent estetiskt, men den gör sitt jobb bra för jämförelsen.


Motivet har ganska stort dynamiskt omfång, och om du förstorar så ser du alla strukturer i betongpelarna. För att få ungefär samma utsnitt med mobilkameran var jag tvungen att kliva lite närmare, eftersom den ger större bildvinkel.


Vid snabbt påseende är skillnaden verkligen inte så stor som man kanske kunnat vänta sig! En del kanske till och med tycker att bildkvaliteten är såpass underordnad motivet att det är skitsamma. Jag hör inte till den skaran, kan jag lova.

Det finns några uppenbara skillnader. För det första är alla detaljer i mobilkamerabilden helt utsmetade, troligen lika mycket på grund av diffraktion som på grund av mycket hård brusreducering. För det andra är de ljusaste delarna i mobilbilden helt utbrända medan de mörka delarna är igensotade, redan innan efterbehandling.

Allt detta borde vara självklart eftersom mobilsensorn är i runda slängar 460 gånger mindre än filmrutan, sett till den ljusuppsamlande ytan. I sammanhanget spelar det föga roll att mobilens sensor säkert är 5-10 gånger effektivare per ytenhet på att omhänderta fotonerna och förvandla dem till bilddata. Men jag är som sagt förvånad över att skillnaden inte är ännu större.

Vill man vara lite elakare kan man ju alltid titta på ett delutsnitt.


Jag behöver knappast tala om vilket som är vilket, men förstora för bästa rättvisa. Vi snackar "100% crop", alltså att en pixel i bilden är en pixel på skärmen.


Mobilbilden är en enda stor artefakt i jämförelse, men ingenjörerna har sannerligen lyckats fiska fram rätt bra detaljer ur en så minimal sensor. Men den som påstår att utrustningen inte har betydelse vid visning i webformat är ute och cyklar på mycket tunn is. I vissa fall kan det närma sig sanning, men generellt sett gäller att ju större upptagningsformatet är, desto bättre bildkvalitet kan man erhålla. Sen finns förstås en mängd begränsningar, såsom att mindre sensorer ofta är mycket bättre per ytenhet än större, bara för att de måste vara det för att alls vara användbara.

-----------------------

Det var egentligen det enda jag tänkt skriva, men när jag ändå håller på kan vi ju titta på ett par andra mellisbilder!

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/4 – 1/60 sekund


Sökaren på Pentaxen är lite lurig. Mikroprismorna mitt på mattskivan funkar bra för att fokusera på nära håll, men på några meter vill det gärna bli att fokus hamnar ett uns för nära. Ofta är det ingen nackdel eftersom det man fokuserar på ändå hamnar inom skärpedjupet och oskärpan i bakgrunden blir desto större. Skärpeplanet avtar nämligen relativt tvärt, eftersom objektiven är mycket väl korrigerade för sfärisk aberration. Det är bland annat det som gör att det ser annorlunda ut än bilder från småbildsformatet.

Men det finns andra saker hos större format som kan vara lite svåra att se vid en första anblick.

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/2,8 – 1/60 sekund


Till och med vid full bländaröppning har man knallskärpa och därtill en mycket hög lokal kontrast. Tittar man närmare på den här bilden så räcker skärpedjupet inte riktigt till, men i nedminskat format funkar det bra. Bilden är också ett bra bevis på att Pentaxen funkar utmärkt att fota handhållet med.

Vi avslutar med en lite humoristisk bild från en annan mellanformatare.

Voigtländer Bessa III 667 (80/3,5) @ f/22 – 1/125 sekund


Tyvärr lyckades jag hålla ett finger över en rätt stor del av bilden när jag försökte skärma objektivet från den starka och lågt stående solen. Så jag var tvungen att beskära hårt, men det blev nog faktiskt bättre än min ursprungliga tanke. I vanliga fall försöker jag låta bli att beskära mellanformatbilder alls.

-------------------

Nu ska jag brassa lite kvällsmat och sen krypa ner i sängen. Huvudet bultar och kroppen värker. Det är tveksamt om jag är på banan imorrn, men man vet aldrig.

Postat 2011-10-04 20:15 | Läst 2046 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Det tummade anteckningsblocket

Trots det blida vädret går det inte längre att förneka höstens ankomst. Den tränger sig på utan att knacka. Står, rätt vad det är, som en mörk gestalt utanför din port, redo att vältra sig in med fukt och dunkel. Med smutsiga skodon skrider den in och besudlar din finaste dörrmatta men en doft av jord och multna löv. Och du har ingenting att säga till om.

Jag är glad över detta. Jag ser till och med fram emot det. Kanske för att det ännu inte hänt. Kanske för att jag vet att livets små glädjeämnen skiner så mycket starkare och tydligare när världen runtom är grå och mörk.

-----------------------

Jag har en liten anteckningsbok där jag skriver ner data om bilderna jag tar med film. Egentligen är det helt meningslöst.


Meningslöst om man är rationell. Men känslan av den här lilla tummade boken är inte att förakta. Varje gång jag tar en bild med någon av mina analoga mellanformatare så fiskar jag fram den svarta boken ur fickan och skriver en anteckning.

Det är såna små, små men viktiga känslor som framträder tydligare i höstmörkret. Det biter bättre i själen helt enkelt.

Pentax 67II med 55/4 @ f/16 och 1/125 – Kodak Tmax 400


Pentaxen lever ett handikappat liv numera, utan inbyggd ljusmätare. Men jag har köpt en extern, handhållen dito, och det har faktiskt gjort fotograferandet ännu roligare.

Jag mäter reflekterat ljus och infallande ljus, och försöker utifrån erfarenhet och kunskap exponera så perfekt det bara går.

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/5,6 och 1/125 – Kodak Tmax 400


När andra fotograferar slottets storslagna exteriörer, koncentrerar jag mig på oansenliga detaljer.  Och antecknar i blocket förstås.


Den klåpiga handstilen beror delvis på att jag skrivit utan stöd. Men jag kan väl inte påstå att jag har bra handstil annars heller. Skillnaden mellan att bläddra i boken jämfört med att högerklicka på en fil från en digitalkamera när man vill veta exponeringsfakta, är stor.

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/11 och 1/125 – Kodak Tmax 400


Dagarna mellan bilderna kan vara många. En bit av mig tycker att det är jobbigt. En annan tycker att det är bra. Hur det än är så hastar jag inte fram mina bilder. De får komma när de kommer. Det här var dagen efter, i lördags. Jag hade precis träffat två kära bekanta av en slump och irrade planlöst omkring.

Vid kyrkan stannade jag rätt länge. Väntade och ljusmätte.

Pentax 67II med 90/2,8 @ f/2,8 och 1/250 – Kodak Tmax 400

Bilden är medioker men har ändå något och påminner mig om hur jag kände när jag arbetade med att ta den. För det var ett arbete, inte bara sikta och trycka. Att sen ta fram den tummade boken och plita ner en rad, fulländade verket rent själsligt.

-----------------------

Man behöver inte fota med stort bildformat och film för att anamma detta tänk. Du kan göra likadant med digitalkameran. Kanske skriver du då inte upp exponeringsdata, utan en rad eller två om platsen istället. Men jag lovar att den där lilla boken kommer att bli dig kär om du provar.

Postat 2011-10-03 22:58 | Läst 1748 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
Föregående 1 ... 3 4