Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Tre kilo mellanformat på promenad

Nu när ljuset börjar återvända kommer jag att börja fotografera med film och mellanformat igen. Jag har inte direkt längtat, då hela saken fallit i glömska under den sura, mörka Stockholmsvintern. Men intresset vaknade direkt när jag för några helger sedan tog med min Pentax 67II ut på promenad.

Må vara att jag avskyr klumpiga kameror, men i det här fallet får man verkligen valuta för ansträngningen. Det går liksom inte att göra en spegelreflexkamera med såpass stort format särskilt mycket mindre ändå. Själva kamerahuset väger ”bara” ett par hundra gram mer än en Canon 1Ds eller Nikon D3, trots att upptagningsformatet är ungefär 5 gånger större.

Pentax 67II med 105/2,4 @ f/11 – 1/125 sekund – Kodak Tmax 400


Jag behöver verkligen inte såpass stort format. Bilden hade blivit alldeles tillräckligt tekniskt bra med en småbildskamera och en finkornigare (lågkänsligare) film. Men då hade jag förlorat hela upplevelsen.

Pentax 67II med 105/2,4 @ f/8 – 1/125 sekund – Kodak Tmax 400

För mig styr den här kameran mitt öga och min tanke i precis den riktning som jag eftersträvar. Mot enkelhet, eftertänksamhet och kompositionsmedvetenhet. Det är som att man får någon slags större respekt för bilden. Man kan helt enkelt inte tillåta sig att gå omkring och ta bilder på vad som helst.

Jag är ingen vidvinkelvän egentligen, men det mindre utdragna formatet gör att jag trivs finfint med 55/4-objektivet, som motsvarar ungefär 28 mm på småbildsformatet. 

Pentax 67II med 55/4 @ f/4 – 1/125 sekund – Kodak Tmax 400


Man kan tro att f/4 inte är mycket att hurra för, men man kan få till en synnerligen snygg bakgrundsoskärpa även på ganska långt håll, som synes. Kvistarna till vänster är ungefär 1,5 meter höga och på ett par-tre meters håll från kameran. Tyvärr är det dock väldigt svårt att fokusera rätt när ljuset är det minsta lågt.

Å andra sidan kan man använda objektivet vid full bländaröppning utan större betänkligheter.

Pentax 67II med 55/4 @ f/4 – 1/30 sekund – Kodak Tmax 400


Bortser man från lite mjuka hörn så blir det ändå brutalt skarpt. Och då snackar vi ett objektiv från 1979 som jag köpte för 1300:-!

--------------------

Pentax 67II är en idiotisk kamera att flanera med. Inte bara är den tung; den tar en sjuhelsikes plats och drar till sig uppmärksamhet dessutom. Men systemet är stort och relativt billigt. Mig veterligen finns det ingen annan 6x7-spegelreflexkamera som har i närheten av lika vettig ergonomi för handhållen fotografering. Kameran är också modern med matrismätning samt en massa finesser såsom spegeluppfällning, självutlösar-timer och tidsautomatik. Därtill finns det ljusstarkaste normalobjektivet för 6x7-formatet i form av det otroligt trevliga 105/2,4. Mitt köpte jag i nära nyskick för 2000:-, vilket återigen visar den fina prisbilden.

Nästa helg blir det nog lite bälgkamera istället, om ljuset tillåter. Chanserna blir större för varje vecka när våren nalkas:-)

Postat 2012-01-25 22:43 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Yrväder på Beckholmen

Söndagar har utvecklat sig till att bli min favoritdag i veckan. Förr om åren hade jag ofta lite ångest över att helgen led mot sitt slut och att arbete eller plugg skulle vidta dagen efter, vilket inte gav mig någon ro i sinnet. Men nu känner jag istället att söndagar är kravlösa dagar då man kan göra ingenting om man har lust. Eller varför inte fotografera!

I eftermiddags for jag och en kompis ut på Djurgården för en liten fotorunda utan särskilt mål. Snön började falla ymnigt, men sånt har jag ingenting emot. Snarare tvärtom, och jag tror jag kan tala även för min vän på den fronten.

M8 med 28/2 @ f/4


Jag hade aldrig lyckats lista ut att detta är en strömavtagare för spårvagn, men Björn visste bättre.

Färden bar ut på Beckholmen. Hela stället är mer eller mindre avspärrat, men på en söndag kan man strunta i det om grindarna står öppna, vilket de gjorde nu.

M8 med 28/2 @ f/2


Jag tog några bilder med mellanformataren innan detta, så här hade mörkret börjat falla och vi hade just bestigit högsta punkten på ön, innan vi begav oss tillbaka till fastlandet.

Björn har betydligt vettigare utrustning för skitväder än jag...

M8 med 28/2 @ f/2


Denna soffa är förhoppningsvis på väg till tippen. Annars är den illa ute!

M8 med 28/2 @ f/2


Vid brofästet håller man på att förstärka kajen. Stålpålarna mot den dimmiga bakgrunden och snöfallet gick förstås inte att motstå.

M8 med 28/2 @ f/2


Vi får hoppas att Beckholmen behåller sin charm efter den sanering som pågår. Det finns många genuina byggnader som skvallrar om svunna tider.

M8 med 28/2 @ f/2


Thaiköket på andra sidan bron ser ut att ha vinteruppehåll.

M8 med 28/2 @ f/2


Innan vi tog spårvagnen in mot stan igen gick vi en runda i de trevliga kvarteren precis bakom Gröna Lund. Märkligt nog tycks platsen rätt okänd för de flesta stockholmare, men jag kan verkligen rekommendera ett besök. Små krumma trälängor samsas med stenhus med ett antal århundraden på nacken.

Björn poserar i skenet av en lampa.

M8 med 28/2 @ f/2


Egentligen är det helt meningslöst att skriva ut vad jag använt för utrustning eftersom det är samma i varje bild. Men då slipper ni undra i alla fall, för man vet ju aldrig;-)

---------------------

Under den här lilla opretentiösa turen upptäckte jag hur otroligt mycket ljusare det blir ute med lite snö. Nog för att ljuset också börjar återvända, men snön gör minst lika mycket till. Det annars grågrisigt trista Stockholm insveptes i ett mjukt, tyst och vitt täcke. Jag vet att en del hatar det, men jag älskar det desto mer. Och förresten är det ju meningslöst att klaga på något man ändå inte kan ändra på. ”Take it or leave it!”

Personligen tar jag hellre en svensk vinter än flyr till varmare breddgrader. Jag vill ha kontrasten mot den annalkande våren. För snart är den här.

Postat 2012-01-22 23:38 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Från en dyr hobby till en annan

Ett av mina nyårslöften var att börja med fler hobbies, eller fritidssysselsättningar som vi kanske borde säga på svenska. Ordet ”hobby” är annars rätt trevligt (om än svårböjt) och har nån slags oseriös klang som jag gillar. ”Fritidssysselsättning” låter som något man pysslar med när man är inlåst på anstalt eller så.

Som ni kanske märkt har jag inte bloggat på ett bra tag, närmare bestämt tre veckor. Det känns som en evighet vilket jag är tacksam över. Det betyder att tiden inte går så fort som jag ibland fruktar. Vi tittar på några bilder av vad som hänt sen sist, så ska jag redogöra lite för vad som hänt och kanske framför allt inte hänt.


Julen försvann tack och lov rätt snabbt i år, och folks ovana att lägga sina uttjänta granar precis var som helst tycks inte ha ändrats ett dyft sen sist. Är detta inte ”julens budskap” så säg? Den stackars granens värde gick från 500:- till noll på ett par dagar. Ungefär som mitt intresse för att fotografera. Det bara dog plötsligt. Men detta är faktiskt något positivt!

-----------------

Min andra stora hobby, som jag ägnat än mer tid och pengar åt i forntiden än fotografering, är musik och musikinstrument i form av elgitarrer och elbasar. Av någon anledning kom det sig att jag började spela gitarr igen på senhösten och nu efter jul fick jag ett rejält ryck. Jag verkligen längtade efter att börja spela ordentligt igen!

En konversation på Facebook kring gitarrspelandet ledde bland annat till att jag besökte min gamle vän Björn och hjälpte honom att byta mickar i en av hans gitarrer (samt att dricka upp hans öl). Vi började med en fotorunda och slutade med en trevlig kväll och ett lyckat inmätesbyte av hans (ena) Les Paul.

– Ska're verkligen låta såhär?


– Sååååaaauuurgghhhh!!! Mycket bättre!


Att joxa lite med Björns trevliga instrumentsamling gjorde mig inte ett dugg mindre sugen på att sätta ihop den gitarr jag själv just köpt i delar, två dagar tidigare! Innan dess hade jag en riktigt vissen nybörjargitarr som fått vara ”nödinstrument” sen jag övergick till att lägga alla pengar på fotoprylar, för några år sen.

Delarna inhandlade jag hos Gitarrdelar.se som har en liten butik i Blackeberg, bara femton minuters tunnelbanefärd från mitt hem. Det fick bli en klassisk Stratocaster med lite speciella egenskaper.


Som gitarrkännare står jag inte riktigt ut med kopior som inte stämmer med Fenders historia. Detta är naturligtvis skitlöjligt, men det är mer tillfredsställande om gitarren är ”rätt”, åtminstone utseendemässigt.
I den här gitarrens fall har jag lyckats knåpa ihop en mycket ovanlig men fullt förekommande kombination av delar och kulör som stämmer fint med året 1959.

Den nya gitarren är så otroligt trevlig att spela på att jag raskt började leta efter en vettig förstärkare också. Och i onsdags köpte jag en liten rörgrunka till mycket bra pris av en trevlig herre i Råcksta. Emellertid har den lite konstiga tonala egenskaper, så jag har redan bestämt mig för att modifiera den. Precis som med allt annat jag köper:-)


Såhär såg mitt köksbord ut igår kväll. Tanken är att koppla sig förbi hela ”tonstacken” som EQ-delen heter, då den har hyss för sig som jag inte gillar. Till ett sådant jobb passar det bra med finsk mellanöl!
Problemet är att dubbelsidiga PCB-kretskort med ytmonterade komponenter är väldigt svåra att rita upp scheman av, och därmed även att modifiera. Särskilt när det inte verkar vara nån annan som givit sig på det jag tänker göra. Tyvärr har jag ännu inte lyckats med förbikopplingen, men det ska gå, så är det bara.

------------------

Allt detta har gjort att jag inte haft det vanliga suget efter att fotografera. Och jag måste säga att det är otroligt skönt! Jag har inte ens haft kameran med mig till jobbet utan åkt direkt hem, slaggat en liten stund och sen satt mig att antingen spela eller greja med gitarrprylarna. Men ett par-tre små turer har jag företagit mig.
Knäpp som jag är så tar jag gärna en cykeltur på kvällskvisten även på vintern. Det är uppfriskande och kameran kan man ha hängande diagonalt över axeln.


Att fotografera mer sällan gör att varje tillfälle istället blir mer intensivt. Samtidigt som man tappar lite flow så är ögat mer vaket, kan jag känna.


Jag är tämligen säker på att jag kommer igång igen när det börjar bli lite ljusare efter arbetstid. Det är främst mörkret som bromsat mig. Men det har ju alltså givit inspiration på annat håll istället.


Alla bilder i det här inlägget är tagna med Leica M8 som jag inte har några planer på att byta. Jag tycker lustigt nog att den funkar skitbra även när det är mörkt, trots usla brusegenskaper. Hanteringsvänligheten och sökaren väger upp det, med råge.

------------------

Nu ska jag återgå till kaoset på köksbordet och försöka lista ut hur tonstacken på förstärkaren funkar. Imorrn kanske det blir lite mellanformat, eller så skiter jag i att fota. Tvånget har släppt.

Postat 2012-01-21 20:52 | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Skitväder är också fotoväder

Igår sken solen så att lägenheten blev alldeles varm redan på förmiddagen. Inte ett moln syntes på himlen och humöret var på topp. Så jag tänkte att det var ett bra tillfälle att ta sig en cykeltur, då man dessutom förmodligen skulle slippa så många andra på vägarna, nyårsafton som det var (om en dag nu kan vara en afton?). Jag byltade på mig ordentligt (trodde jag) med kläder och stack ut.

En bra bit på väg insåg jag hur ända in i helvete kallt det var. Termometern visade bara minus fyra, men det kändes som minus 20 eller värre. Antagligen på grund av särdeles hög luftfuktighet. I alla fall var det så sabla kallt att jag inte kom för mig att stanna och ta fram kameran förrän jag var nästan hemma igen, vid Liljeholmen. Jag var helt enkelt tvungen att hålla ångan uppe för att inte frysa arslet av mig.

Nere vid vattnet är rivningen av Vin & Sprits gamla centrallager i stort färdig, men det är rätt stökigt fortfarande. Byggarbetsplatser är dock ett Mecka för den som vill hitta färgglada former att fotografera.

Leica M8 med Summicron 28/2 – f/2 och 1/15 sekund


Som vanligt var det såpass mörkt att jag var tvungen att använda full bländaröppning och lång slutartid. Jag börjar bli ganska bekväm med det, men det är nästan komiskt att jag tagit säkert 99% av bilderna med M8 vid f/2, trots att jag sällan varit ute efter kort skärpedjup. Men så kan det vara på vintern.

Såna här trevliga stroppar av nylon har jag nån form av dille på att fota. De gör sig väldigt bra på bild.

f/2 och 1/30 sekund


ISO-talet är ingen vits att skriva ut eftersom jag alltid lägger på en kontrastkurva som lyfter högdagrarna ett par steg. Genom att låta skuggorna vara relativt igengrodda kan man komma undan utan särskilt störande brus. Det blir lite som att pressframkalla film kan man säga.

Innan jag ångade vidare tog jag en rent dokumentär bild av de plomberade bergrummen, som är helt gigantiska. Jag skulle tro att berget är som en schweizerost och döljer säkert en del spännande hemligheter.

f/2 och 1/30 sekund


På kvällen vidtog enkelt firande hos far och mor, men vid tolvslaget var jag hemfaren redan och kikade endast med måttlig entusiasm på fyrverkerierna från min balkong.  Ett nytt år är inget att fira tycker jag. Vem bryr sig om att den julianska kalendern tar slut just då, egentligen?

----------------------

Nästa dag, alltså idag, var vädret totalt omvänt, som ni antagligen märkt. Plusgrader, mulet och regn. Skitväder mer i ordets rätta bemärkelse alltså, även om gårdagens var mer påfrestande, främst för akterdelen.
Jag packade digitalkamera, mellanformatare och stativ; drog på mig underställ och ylletröja samt kängor och toppade med paraply, innan jag gick ner och mötte upp Anders som i det närmaste bor granne. Det blev sen en promenad i omgivningarna av Johannesfred, alldeles om knuten.

Efter att ha brottats med Pentax 67:an alldeles för länge med paraplyet spretande åt alla håll och stativet på gränsen till självihopfällning bytte jag till digitalkameran. Skönt med flera möjligheter faktiskt.

Leica M8 med Summicron 28/2 – f/2 och 1/30 sekund


”Bensinpumparnas hemliga begravningsplats” verkar få ständig påfyllning. Det lustiga är att de här pumparna verkar ha dött redan innan de kommit i bruk. De ser flång nya ut, men inte säljs väl 96-oktanig bensin längre?

Spiraltrappor och rostiga system kan vi inte motstå!

f/2 och 1/30 sekund


Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas. Trots att M8:ans sensor är att betrakta som vore den från medeltiden i kamerasammanhang, så ger den väldigt trevliga färger. Det är som om man får med fler olika nyanser av varje färg, och nån slags separation som jag inte riktigt hittade hos D700:an. Mycket beror säkert på objektivet i och för sig.

Mörkret föll och vi tog rast och fika vid City Gross. Anders slukar en stödkorv.

f/2 och 1/30 sekund


Notera hur enormt snygg bakgrundsoskärpan är, även om det inte är så mycket oskärpa. Men jag föredrar nog det framför kortare skärpedjup och stökig oskärpa faktiskt (man kan alltid försöka intala sig det i alla fall, så att man slipper köpa en M9 och 35/1,4 ASPH för totalt 80 papp).

Vi missade bussen hem och fotade vidare under promenaden istället. Vädret försämrades ytterligare och vägbanan var som nysåpad när regnet började frysa underifrån.

f/2 och 1/8 sekund med stöd av ett staket


Först tyckte jag att flaren (alltså motljusdefekten på grund av reflexer mellan linserna i objektivet) i bilden var störande, men Anders – som tog en liknande bild och fick något ännu värre på grund av vattendroppar på frontlinsen – tyckte att det passade stämningen bra. Och det har han nog fasen rätt i. Ibland kan man vara så inställd på teknisk perfektion att man helt missar att en defekt kan vara snygg. Tur att man kan lära sig av andras funderingar!

En sista bild från den nya spårvagnsbron fick det bli. Någon hade haft roligt och kastat livräddningsutrustningen i vattnet. Snyggt blev det i alla fall, även om det var jävligt onödigt.

f/2 och 1/4 sekund med stöd av broräcket


Jag försökte ta ett par stativbilder för att sy ihop ett panorama också, men det funkade inte eftersom objektivet vinjetterar för mycket. Lyckligtvis blev den handhållna bilden tillräckligt bra.

Väl hemma i värmen ”framkallade” jag bilderna i det digitala mörkrummet, alltså Adobe Camera RAW, och var i vanlig ordning rätt besviken. Men efter någon timmes mognande tedde de sig mycket bättre. Lustigt det där, hur man kan ändra uppfattning bara genom att vänta.

------------------------

Jag tycker nästan att man får tacka vädret för att det blev så många användbara bilder. Det sänkte prestationskraven, samtidigt som man fick anstränga sig lite mer, och det är ju alltid roligt! För det ska inte vara för lätt. Ingen vädertätad kamera behöver man heller, så det så.

Postat 2012-01-01 20:59 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera