Ny hobby, nya vänner och ny skog

I och med inköpet av två cyklar på kort tid i försomras har min hobbyverksamhet totalt ändrat karaktär. Cyklist har jag alltid sett mig som, och cykeln har ofta varit mitt fortskaffningsmedel även när jag stuckit ut med enda mål att fotografera.
Men något har hänt sen dess. Resan har blivit målet. Cykeln har gått från att vara en grunka under min ända och under mina fötter som transporterar mig dit jag vill, till att nästan bokstavligen bli en del av mig.

Vi blickar några veckor bakåt. Jag bestämde mig för att köpa riktigt bra lampor, och därmed öppnades en ny värld. Cykling i beckmörker blev mycket snabbt en favoritsyssla; så istället för att dega ner framför datorn på vardagkvällarna stack jag ut med cykeln för att återupptäcka förortens magi i mörkret.

Rund Edsviken

Skogscyklingen är ändå det som förändrat min världsbild mest. Söder om Nacka finns ett stort område som i cykelkretsar kort och gott kallas "Hellas", efter Hellasgården som är en knutpunkt för vandringsleder. Jag har cyklat här sporadiskt förr, men det var först när några arbetskamrater drog med mig ut som jag till fullo blev frälst.

Blå spåret – Andris, Niklas och Guillermo

Att cykla i skogen tillsammans med andra, som må vara duktigare eller mindre duktiga än en själv, är enormt utvecklande. I det första fallet försöker man härma och i det senare försöker man lära ut. Det blir win-win hur man än gör!
Från att ha varit den där snubben som aldrig vill följa med på något som har med jobbet att göra, så blev jag i förra veckan mail-spammare som med fånig entusiasm ville dra ut i skogen varje dag.

Kvällscyklingen på hemmaplan uteblev inte bara för det. Lamporna måste ju testas och det blev några fina turer på 4-5 mil om dagen ett tag.

Waldemarsudde

Philips Saferide 80

Ändå var det hela tiden skogen som lockade. Och det där brötiga underlaget som jag bara månaden tidigare hatade för att jag inte klarade det. Förra helgen stack jag mol alena utåt Saltsjöbaden och cyklade sen "gröna" mot Sickla.

Snällt parti med fint kvällsljus

Källtorpssjön med vidrigt svår nedförslöpa kvar innan "mål"

I veckan tog jag cyklingen till nivå A1, det vill säga cykla till jobbet, jobba, cykla i skogen, och sen cykla hem. Det finns en mängd vägar att välja och man kan hitta roliga saker att fota om man orkar stanna till.

Civil olydnad av det bättre slaget

Att pendla på cykel är trevligt! Men ännu trevligare blir det som sagt om man hittar en bunt kufar på jobbet som vill bränna ut i skogen efter arbetstid:-) I onsdags blev vi ganska många, varav en del var så galet duktiga att jag kände mig pinsamt dålig. Men sånt höjer nivån. Man vågar mer och pressar sig. Precis så som det ska funka.

Äppelpaus i gott sällskap – Per, (snabbt cykelbud utan namn), Niklas, Robin, Martin, Mattias, dold,  minns inte namnet...

Gruppen splittrades under turen men jag tror att alla var nöjda ändå. Det är helt enkelt svårt att bli missnöjd med en tur i Hellas. Så svårt att det redan nästa dag; igår torsdag, blev en ny tur med mina mer jämlika vänner Andris och Guillermo, som på sätt och vis introducerade mig till allt detta en vecka tidigare. Vi fick en magiskt fin runda i solnedgången och jag hade mer kraft i benen än nånsin.

Guillermo laddar uppför en smal stenrygg

Andris och Guillermo och Nackamasterna, på väg hemåt

Det här är min nya hobby. Klockan är 00:42 på fredagskvällen och jag bara längtar efter att ta mig an en svår stig! Nu! ;-)

---------------

Jag har nog nämnt tidigare i bloggen att en snabbsänkbar sadelstolpe är guld värt. Hur som helst har jag köpt tvenne sådana till mina cyklar, av bättre kvalitet än sist, när jag bara provade billigaste möjliga. Att kunna trolla bort sadeln under sig när det är stökigt (både uppför och nedför) är enligt mig som att byta cykel. Det kan vara den enskilt bästa uppgraderingen man kan göra, sett till priset.

Kind Shock LEV och fina lampan från Philips

Med ett knapptryck från styret sänker man sadeln 10 cm (eller steglöst mellan fullt uppe och botten) och plötsligt kan man ta sig an mycket svårare terräng än annars. Om man har kraft i benen till att stå och trampa alltså. Det får man skaffa sig om inte annat.

"HTFU", alltså harden the fuck up! Det är vad jag måste göra. Men jag är på god väg! Numera angriper jag gärna till synes omöjliga hinder med våld och fart och försöker under alla omständigheter att sitta fastklickad i SPD-pedalerna.

---------------

Det genuina fotointresset må tillfälligt ha dött, men det har ersatts av något desto bättre. När jag ofta kände ångest inför fotopromenader och vad jag skulle komma att prestera i bildväg, är skogscyklingen raka motsatsen. När stigen blir klurig kopplar jag bort allt annat och mår oändligt bra. Så bra som man nånsin kan må.

Trevlig helg!