Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Sådan bil, sådan katt

Under kvällens undersökningspromenad i det nya bostadsområdet hittade jag en ganska speciell bil. En Maserati 2.24v, med tillhörande kattvakt. Först gick jag bara förbi, men på tillbakavägen var jag tvungen att ta en bild.

Den är min! – Sony a7 med FE 55/1,8 @ f/2,5 – hårt beskuren


Bilen ifråga är en egentligen ganska ful 80-talsskapelse, men man kan fortfarande se prestigen och kraften i designen. Liksom hos katten. Kanske var det varmt och skönt under avgassystemet efter att husse eller matte hade kört som satan till snabbköpet, vad vet jag?

Jag kunde inte låta bli att googla lite när jag kom hem. Tvåliters V6 med dubbelturbo och 245 hästkrafter. Inte illa för något som kan misstas för en enkel Fiat! Konstigare är att jag bryr mig trots att jag inte ens har körkort.

Nåja, det är väl ungefär som att man kan uppskatta musik även om man inte kan spela ett instrument. Eller att man kan gilla fräsiga kameror trots att man inte kan fota. Alla dessa drömmar man har, som tillfredsställer även när de inte går i uppfyllelse.

Go afton och på återseende!

Tillägg: Den teoretiske analytikern kan förresten gärna få förklara hur faen bilden kan se sned ut trots att linjerna är spikraka. Små problem man brottas med då och då.

Tillägg 2: Ah! Boven är min kökslampa. Att spegelvända bilden gjorde ingen skillnad. Men så läckte jag lampan och snedheten försvann:-)

Postat 2014-08-31 01:11 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Kvällspromenad med en riktig klenod samt cykelpedalmodifiering

Kvarteret börjar släckas ner så sakteliga. Folk går till sängs, musiken tystnar och gardinerna dras ner. Men en annan spelevink är klarvaken och känner sig som brukligt på topp mitt i jävla natten. Typiskt!

När jag flyttade var jag noga med att inte stuva undan fotoprylarna. De skulle stå framme, för att om dagen då inspirationen återkom, utan ansträngning kunna greppas utan besvär.
Jag kan inte påstå att ett dylikt tillstånd inträffat än, men i ett ganska entusiastiskt försök begav jag mig alldeles nyss ut i mörkret med kameran. Bara för att kolla om ögonen fortfarande är med mig.

Nattdagg – Sony a7 med Olympus 55/1,2 OM @ f/1,2


Jag tog det mest karaktärsrika objektiv jag äger. Det suger verkligen om man skulle mäta upp dess prestanda. Men vad gör väl det när det ligger fint i handen och påminner om svunna dagars rejs mot högsta möjliga ljusstyrka?

Jag gillar den här gluggen skarpt, trots att den inte är särskilt skarp. Thoriumglaset är gulnat och pekar man den mot en stark lampa blir det bara kaos. Ändå finns där något som jag inte funnit i andra, äldre, liknande objektiv. Nån slags hemlighet som bara kommer fram lite då och då. Ibland blänker det till och blir bra.

----------------

Här hade jag kunnat avsluta. Och gått och lagt mig. Fast det finns andra saker att skriva om! ;-)

Vad gör man när den produkt man söker inte finns? Jo, man modifierar! Länge har jag sökt efter ett par cykelpedaler som har så kallad SPD-infästning på ena sidan, och en greppig "vanlig" sida. På andra sidan.

Men det tycks inte finnas. Så idag dröjde jag mig kvar på jobbet efter arbetstid och (bokstavligen) borrade lite i ett par Shimano PD-A530.

Greppökning – Sony a7 med Nikkor 105/2,5 @ f/16 samt Nikkor 5T försättslins


Den snorhala pedalen fick sig några hål på väl valda ställen, där stoppskruvar sen gängades i och säkrades med låsgucka av högsta styrka. Det är såhär det brukar se ut på plattformspedaler avsedda för riktigt bökig stogscykling, downhill eller för den som vill trixa med hojen. För då vill man inte sitta fast, som man gör med SPD-fästet på andra sidan. Dessa pedaler ska sitta på min cyclocross; en bockstyrehoj som tål betydligt mer än en räser.

----------------

Jag önskar er en fortsatt trevlig natt, och glöm inte att plocka fram gamla skitobjektiv ur era byrålådor då och då! Även ett enkelt 50/1,8 av medioker kvalitet från bronsåldern kan vara väldigt trevligt att leka med. Och som du ser funkar ett kort teleobjektiv för en femhundring utmärkt som semi-makro om man hittar en bra försättslins:-)

Postat 2014-08-30 02:03 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Den perfekta bostaden

Implicit lovade jag i mitt förra inlägg att börja blogga igen. Nu har det gått bra mycket mer än en månad sen dess och inget har hänt. Så jag tänkte uppdatera er om vad som händer, med färre bilder än vanligt men desto fler ord.

Jag har bott i Alvik – precis utanför tullarna i Stockholm – i ungefär femton år. Det har varit både bra och dåligt. Kommunikationerna var fantastiska, liksom närheten till stan. Läget var enligt bomarknaden och dess intresseklientel ”attraktivt”.

Men attraherade det mig? Nej, inte särskilt mycket. Jag bodde mest kvar av bekvämlighet.

--------------------------

Den tolfte augusti, mitt i min fyra veckor långa semester, gick så till slut flyttlasset till Nacka. Långt innan flytten och innan jag ens köpt lägenheten, hade jag rekat i området och bestämt mig; jag skulle bo i Järla sjö. Punkt slut! Om jag hade råd vill säga, vilket jag lyckligvis hade.

AGA-fyren från 1927 – Sony a7 med Olympus 21/3,5


Området har en rik och djup historia i vars yta jag bara börjat skrapa. Ni kan dock vara säkra på att det kommer att grävas i den saken i bloggen framöver.

Jag har ungefär tvåhundra meter till vattnet, trehundra meter till Saltsjöbanan och två kilometer till jobbet i Sickla. Därtill är det bara en kilometer till Nacka Forum. Det vill säga; jag kommer att klara mig på cykel och till fots för 9 av 10 ärenden.

Bäst av allt är ändå området i sig.

Järla Sjö – Sony a7 med Olympus 21/3,5


Järla Sjö byggdes runt 2001 och är i mitt tycke ett arkitektoniskt mästerverk. Alla hus är lite olika, där man kombinerat modernt tänkande med många drag från 20-talet, i till exempel branta takvinklar, burspråk och utformningen av kvarter med ganska trånga gator och gränder i kombination med byggnader som blott är tre eller fyra våningar höga.

Känslan är en modern småstad. Men den känns verkligen inte svensk. Snarare tysk eller kanske belgisk.

--------------------------

Som om inte läget och det andra jag beskrivit vore nog, så är det väldigt nära till naturen. Bara någon kilometer från boningen, på andra sidan sjön, finns Nackareservatet och Erstavik med 1500 hektar skogsmark utan biltrafik. Oavsett om man gillar att vandra, plocka svamp, eller cykla i skog och på grusväg, kan man här bli tillfredsställd i en mån som annars bara kan vara aktuell ett antal mil från huvudstaden.

Erstaviksbadet – Sony RX100


Jag kan inte nog beskriva min nöjdhet. Jag frågar mig mest varför jag inte flyttat tidigare. Å andra sidan hade jag då säkert inte hittat denna guldklimp om jag inte gjort den noggranna research som faktiskt företagits. Det har varit många långa vandringar i okända områden för att insupa atmosfärer, mäta sträckor till faciliteter och helt enkelt bara känna om det är rätt eller inte.

Lägenheten i sig då? Den är ljus och fin och på 58,5 kvadratmeter, där alla fönster ligger i väst. Redan från början bestämde jag mig för att uppgradera möbelparken och idag fick jag hem en klassisk Lamino-stol från Swedese. Så att jag kan sitta och läsa i burspråket, ty balkong saknas.

Läshörna – Sony Xperia Z1


Andra saker som förnöjer är diskmaskin, ett rymligt kök, och ett badrum som rymmer både egen tvättmaskin och lerig skogscykel.

Badrumsoptimering – Sony a7 med Olympus 21/3,5


Den andra cykeln kan man ha i hallen. Hur trevligt är det inte på en skala att ha en cykel i hallen? Alltid redo!

Jake the snake – Sony a7 med Olympus 21/3,5


Som ni ser har jag inte fotat för fotandets skull utan snarare bara dokumenterat med den kamera som råkat finnas till hands. Förhoppningsvis blir det ändring på det så småningom, för det börjar klia ordentligt i fotonerven.
De nya omgivningarna måste utforskas. Och det finns precis lika mycket intressant historia här att gräva i – om inte mer – som i gamla Traneberg.

--------------------------

Här på Buddes gränd känner jag mig redan efter två veckor starkare kopplad till den nära omgivningen än jag under alla år varit i Alvik. I förrgår drog ett oväder förbi och det var med nyfikenhet och glädje som jag greppade kameran och gick ut.

Järla gård – Sony a7 med Zeiss 35/2 ZF


Tänk att få bo där man på nätterna genom det öppna fönstret blott hör storlommen hoa över sjön. Tänk att få bo där grannarna lämnar ytterdörren öppen och där barnen fritt kan leka på bilfria gator. Tänk att få bo i något som känns som en småstad, bara tio minuter från Stockholm city och tio minuter från skogen.

Där bor jag nu och ingenting kunde vara bättre.

Postat 2014-08-28 02:19 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera