Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Tillbaka till de nya rötterna

När man hållit på med något tillräckligt länge blir man vanligen någorlunda duktig på det. Det har sina fördelar såklart, men det leder också nästan ofelbart till att man efter ett tag stagnerar i sin utveckling. Man tror att man kan, man är ganska nöjd och man slutar kritisera sig själv (om man nu gjort det tidigare).
Denna självsäkerhet och kunskap skulle kunna vara ett utmärkt verktyg för att bryta sig loss från normer och gamla vanor eller att tänka utanför lådan. Ändå tycks det vara ganska få som gör det. Istället blir det tvärtom; man nöter och nöter i samma spår utan att fatta att man borde gå vidare. Det är ju bekvämast så. Detta gäller även mig.

I våras fick mitt fotograferande en nytändning i samband med att jag köpte en ny kompaktkamera och försökte sluta bry mig om maximal bildkvalitet, som tidigare varit något av en börda. Befrielsen var mycket stor och jag började ta bilder på daglig basis igen. Emellertid blev det mest dokumentation av mina cykelturer och sporadisk fotografering som förströelse. En trevlig hobby, fast utan egentlig kreativitet inblandat.

Under de senaste veckorna har jag försökt ändra på det genom att aktivt arbeta med renodling av den typ av bilder jag egentligen vill ta. 


Om jag ska försöka beskriva vad jag vill åstadkomma så är storskalig makrofotografering en ganska bra hittepå-term. Det handlar om att fånga mönster, strukturer, färger och former där storleken på det avfotograferade är sådan att det är lite svårt att avgöra skalan för betraktaren. Det finns inte så mycket i bilden som går att relatera till rent materiellt, och definitivt ingen omgivning eller bakgrund. 


Jag är medveten om att det här är lite motsägelsefullt med tanke på vad jag inledde inlägget med att skriva. Är det här verkligen att ta ett steg framåt från det jag gjort förut? Jag tycker nog det, i och med att resultatet spretar betydligt mindre. 


Än är jag inte riktigt varm i kläderna, så det finns ganska mycket att jobba på för att få till bilder som jag är nöjd med. Därför måste jag också anstränga mig, vilket är nyttigt och trevligt. Att hitta den här typen av motiv i vardagen kan tyckas lätt, men prova själva så får ni se att det är ganska knepigt. Trots att motiven finns precis överallt, i vilken miljö som helst, är de svåra att se eftersom de i verkligheten är synnerligen trista och fula. Och däri ligger utmaningen.


Man kan nog säga att största skillnaden mot hur jag tidigare fotograferade är att jag går närmare motivet. Skär mina utsnitt snävare och exkluderar ännu mer. Utan att för den sakens skull ta ”närbilder”, för som sagt handlar det inte om den egentliga förstoringsgraden. 


En trevlig bieffekt av det här är att det inte spelar nån större roll vad jag använder för kamera eller objektiv, så länge det blir någorlunda skarpt, brusfritt och färgglatt. Därför passar kompaktkameran ypperligt som verktyg, då den är lätt att ta med och därtill tillåter en att fotografera konstiga saker utan att omgivningen bryr sig. Något som jag är allergisk mot, fortfarande.


Naturligtvis kommer jag att fortsätta fotografera andra saker också. Så vad nästa inlägg handlar om vet man aldrig. Jag har dock några uppslag, bland annat hur enastående trevliga resultat man kan få med en modern spegelfri fullformatskamera tillsammans med väldigt billiga manuella objektiv; vi talar om prisklassen ~300 kronor. Eller så kanske jag skriver om cykling och cyklar.

Vi ses!

Postat 2015-06-27 22:18 | Läst 14926 ggr. | Permalink | Kommentarer (17) | Kommentera