Hasselbladkvadrater och cykelsamkväm

Som ägare av en klassisk Hasselblad 500 c/m är jag både bekant med – och tilltalas av – det kvadratiska sidformatet hos bilder. Jag brukar ganska ofta tjata om att 3:2 är hemskt och att 4:3 eller 5:4 är trevligare. Dessa är ändå bara variationer på en rektangel, och när man går till 1:1 händer något helt annat. Det är ett eget format i en egen undanskymd del av den fotografiska världen och det fotografiska medvetandet. Många tycks aldrig ha besökt eller undersökt dess möjligheter, vilket jag tycker är tråkigt.

Med ett kvadratiskt format behöver man aldrig vända på kameran för att anpassa sig till motivet. Detta är i sig väldigt befriande och ganska ofta känns det lättare att komponera, så snart man vant sig. Fotograferar man med en 'Bladare eller tvåögd 6x6-mellanformatkamera så är det därtill naturligt att hålla kameran lågt, vilket ger lite annorlunda vinklar.

Nu är det ju inte helt enkelt att bara köpa sig en sån kamera för att testa. Dels kostar det pengar (även om det i mitt tycke är billigt i förhållande till vad man får) och dels kräver det att man sätter sig in i analog film, skaffar en skanner, och så vidare.
Men det trevliga i kråksången är att vissa digitala kameror fixar att plåta i 1:1-format! Det gäller min Sony RX100 till exempel. Visst, sensorn ser ju fortfarande i 3:2, men öppnar jag filerna i ACR så är de beskurna till 1:1 om detta är valt i kameran. Alltså behöver jag aldrig se de delar som jag valde bort vid kompositionen.

Så, för att variera mig lite gick jag ut i eftermiddags med Hasselblad i bakhuvudet och tog några bilder i det uschliga vädret, med kompaktkameran.

Först tänkte jag dra det hela till sin spets genom att köra svartvitt. Det funkar dock inte riktigt när jag vet att det brukar bli bättre i färg. Motiv som är nästan färglösa blir lustigt nog extra trista om man tar bort det där fjuttiga som färgen ändå tillför. 

Jag var mycket noga med att komponera rakt och snyggt. Ändå var jag tvungen att räta upp bilderna en liten smula. Det är inte lätt att hålla en så lätt kamera still vid fotoögonblicket, och jag tycker att det är tanken som räknas. 

Pang på, det är min melodi. Sist skrev jag om att fånga mönster och former i relativt närgången skala. Här backar jag istället, utan att att det blir så långt att det rör sig om ett sammanhang. Bara lite större utsnitt av oftast ”grunda” motiv, alltså utan något större måttmässigt djup.

Att försöka ta rätt bild vid första exponeringen för mig tillbaka till samma känsla som när jag fotograferar analogt (fast det var länge sen nu). ”Direkt ur kameran” är ett uttryck jag avskyr, då det brukar innefatta att ingen efterbehandling får ske. Det enda man gör då är att lämna bort efterbehandlingen till någon annan, som i förväg bestämt kontrastkurvor och dylikt. Däremot finner jag en tjusning i att ta så få bilder som möjligt, och det innebär att man måste tänka innan man trycker på knappen.

Tyvärr är den lilla displayen på kompaktkameran inget mot att kika ner på den spegelvända bilden på mattskivan hos en mellanformatare, som faktiskt är tredimensionell eftersom ögonen ser den från olika vinklar. Mattskivan visar ett djup trots att den är synnerligen plan, samt saknar helt begränsningar i det dynamiska omfånget. Fördelen med den enkla LCD:n är att man istället kan se exponeringen med histogram och allt, plus att kameran ju är enormt lätt och smidig i jämförelse. 

Vad gäller bildkvaliteten sopar en analog 6x6-kamera banan med Sony RX100. Inte så mycket på grund av upplösning; där kan de faktiskt stundom vara rätt jämlika om man räknar in skanningen i processen. Det som det stora filmformatet har, är en akutans som kräver ganska stora digitala sensorer för att efterlikna. Ändå tycker jag att den lilla Sonyn är mycket, mycket kompetent. Det är först när man måste skruva upp ISO-talet en smula som det märks hur liten sensorn är, och då är den fortfarande fullt användbar för den kräsne upp till kanske ISO 3200 om det vill sig väl och filerna behandlas med försiktighet.

Om du vill ha en ny utmaning och utforska ett nygammalt område inom fotografi kan jag varmt rekommendera att prova kvadratiska bilder. Gärna med en kamera du kan skjuta från maghöjd med, såsom vilken digitalkamera som helst som har lutningsbar display. Dels är det fostrande, men det är också ett trevligt sätt att uppleva lite av det som forna fotografer gjorde när de använde sina Hasselblad- och Rolleiflexkameror. Du kommer förmodligen att märka att det här med bildvinkel inte spelar lika stor roll och att det är nästan omöjligt att se i efterhand om bilderna är tagna med vidvinkel eller normalobjektiv.

------------------------

Detta om detta! Jag måste passa på att skriva om lite annat också, då det går lång tid mellan inläggen. Som ni säkert vet cyklar jag utav bara den och under vår och sommar har jag försökt köra i skogen minst tre gånger i veckan. Tekniken börjar bli rätt bra och jag har gått ner nästan tio kilo. Därtill har jag bra kondition och känner mig allmänt i trim, fast jag har inte mycket till muskler.

Kameran är alltid med och det är när jag cyklar som jag fotar mest. Det blir nästan bara dokumentation, men till och med det känns kul. Att spara sina goda minnen till senare känns betydelsefullt när man verkligen har kul, och det har jag. 

Efter-cykel-bad i Tyresö-Flaten

Det finns verkligen hur många positiva aspekter av skogscykling som helst. Ovan ser vi en av dem, vilket är att man träffar massor av nya vänner. 

Runmarö

Mitt gamla jag håller på att förändras i grunden. Social samvaro är inte längre en plåga, utan något att sträva efter. Jag tror inte att jag någonsin tidigare ärligt kunnat säga det.Mycket av min tid spenderar jag fortfarande ensam och det trivs jag med. Att sticka ut i skymningen och ta de stigar som dyker upp är fantastiskt. 

Stigfinnartur vid Erstavik

Imorgon far jag till trakterna kring Vagnhärad. Systemkameran får stanna hemma eftersom jag är såpass trygg i tanken på att RX100 III fixar allt jag är intresserad av att fota. Jag funderar faktiskt på om jag inte ska göra mig av med systemet, fast det är klart att det är kul att plocka fram den ibland. Och inte lär jag få så mycket betalt att det kommer kännas bra att sälja.

Semestern har precis börjat och möjligheterna hopar sig. So long!