Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Fina kameror kräva EJ dessa motiv!

En del människor som äger fina saker vill gärna låta påskina hur svåra dessa saker är att använda, för att så få andra som möjligt ska göra detsamma. En von oben-attityd som implicerar att det krävs något extra för att hantera, utnyttja och göra utrustningen rättvisa; förmodligen för att de ska få känna sig lite viktigare. 
Detta kan ta sig olika uttryck. I kameravärlden till exempel, hävdas det ofta att man minsann "måste" använda stativ om man har en väldigt högupplöst kamera. Annars kan man lika gärna fotografera med något enklare, heter det. Och vad ska man ha bra dynamiskt omfång till om man bara tänker fotografera vardagen för sitt eget nöjes skull? Man ska givetvis helst plåta storslagna platser som gärna ligger i en otillgänglig nationalpark på andra sidan jorden. Allt för att visa att man är något. Eller i alla fall försöka intala sig det så att man kan känna sig fin och bra. 

Detta är naturligtvis bara trams och pajasfasoner för att skrämma bort kreti och pleti från den exklusiva sfären av "riktiga" fotografer, som ju såklart alltid med minutiösa förberedelser ser till att få ut bästa möjliga bildkvalitet ur sin utrustning. De är ju lite bättre än alla andra. 

Lyckligtvis kan man skita fullständigt i allt detta. Vill man ha en fin kamera, har råd med det och kan motivera det inför sig själv, så köper man en. Basta.

Batteriholkhaveri – Fuji GFX 50R med GF 63/2,8 @ f/4


Titta! Det gick alldeles utmärkt att fotografera en trasig batteriholk i Finntorp, trots jätteproffsig kamera. Sensorn brann inte upp och något stativ fanns det inte behov av. Skarpt blev det ändå. Det enda som hände var att jag smutsade ner byxorna lite och att några förbipasserande tittade rätt konstigt. 

Jag har tidigare skrivit om att det är viktigt att ha utrustning man trivs med, och det står jag för så det stänker om det. Spelar ingen roll om denna utrustning är onödigt dyr i förhållande till resultatet, eller om man nöjer sig med mobilkameran. Eller nåt analogt mög från 50-talet. 


Ombyte inför säsongspremiären – GF 63/2,8 @ f/4


Själv trivs jag bäst med att använda en kamera som kan ge löjligt bra bildkvalitet. Trots att jag inte "behöver" det. Vem behöver egentligen femtio miljoner pixlar? Eller större sensor än APS-C? Nästan ingen. Det är bara lyx och irrationell perfektionssträvan. Men det hindrar oss lyckligtvis inte, och det är helt naturligt att vilja ha så bra utrustning som möjligt. 

Jag har inget intresse av att fotografera perfekta solnedgångar över fjärran stränder. Faktum är att jag nog inte skulle ta med mig mer än en kompaktkamera om jag vore på resande fot. För det blir lätt att man koncentrerar sig så mycket på fotograferandet att man missar en del av upplevelsen med andra platser. Här hemma är det precis tvärtom.

"Jag hämtar den senare" – GF 63/2,8 @ f/4


I områden jag redan sett, hjälper kameran mig att se nya saker. Intressanta motiv vars värde uppstår först när de hamnar på bild. Och varför skulle sådant vara mindre viktigt egentligen? För mig är det viktigt och jag skiter väl i om andra tycker att jag kastar bort pengar och tid på det?

Ibland hamnar det saker som påminner om landskap på bild, faktiskt. Och ibland – åtminstone om man är nörd – så kan man se att bilderna är tagna med den onödiga utrustningen.


Eliminerad rasrisk – GF 63/2,8 @ f/2,8


Fortfarande inget stativ. Konstigt. Och 1/60 sekund, det kan väl inte bli skarpt då heller? 
Jodå. Tokskarpt faktiskt. 


Utsnitt – 100% crop (1 pixel i bilden är 1 pixel på sensorn)

Förstår ni nu vilket svammel som den självutnämnda eliten håller på med? Är det inte kameror så är det annat. Bilar, klockor, skidor, golfklubbor, och så vidare. Vi inkräktar på deras revir. Ett revir byggt på saker, inte på personliga prestationer, relationer eller kunskaper. Pajaserier, som sagt.

Sen har vi det där med att det är så otympligt att bära med sig jättemycket utrustning. Precis! Man behöver inte en hel jäkla koffert med blixtar, filter, objektiv som "täcker alla brännvidder" och så vidare. Man kan till exempel cykla med kameran diagonalt hängd över bröstet, med bara ett hyfsat kompakt objektiv. Inget annat. 


Avvikande beteende – GF 63/2,8 @ f/4


Kanske hittar man något intressant längs vägen. Som det här trädet som vägrat fälla sina döda löv. Hassel eller bok, gissar jag. Men jag vet inte så noga. Vad jag däremot vet är att en kamera med mindre sensor med största sannolikhet hade givit en rörigare bakgrundsoskärpa på det avståndet. Visst, jag hade förmodligen kunnat få ett liknande resultat med de allra finaste objektiven för småbildsformatet, men ett sådant hade sannolikt varit betydligt större, tyngre och dyrare. Kanske till och med kamera inräknat. Att sen bilden är rätt tråkig spelar inte så stor roll. Det var roligt att ta den och jag försökte i alla fall. 

Som ni märker är det 63:an som suttit på kameran för det mesta. Märkligt nog gillar jag plötsligt normalobjektiv! Mycket har att göra med att kamerans sensor har sidförhållandet 4:3 istället för 3:2. Bara en sån sak är skäl nog för mig att betala åtskilligt extra. 
När vi är inne på objektivval så kan vi också beröra en annan punkt där de fisförnäma gärna går i taket. Tredjepartstillverkare! Va, använda ANDRA tillverkares BILLIGARE objektiv??? Japp. You bet. 


Ny avfart till Nacka IP och Kvarnholmen – Mitakon 65/1,4 @ f/1,4


Den här bilden är nog höjden av kätteri. För inte nog med fulobjektivet så är den tagen vid ISO 5000... och i JPG!?!? Aaaaaarrrgh, helgerån! Färgerna är inte korrekta! Himlen är utbränd! 

Mycket riktigt. Det går alltså alldeles utmärkt ändå, som ni ser. Och jag tycker att det är hög tid att så många som möjligt hjälper till att slå hål på myter och bubblor som upprätthålls av viktigpettrar och stroppar. Därmed inte sagt att du ska springa och vifta med en onödigt stor sedelbunt i närmaste butik och sen leva på nudlar. Köp saker du vill ha som passar din plånbok, och skit sen fullständigt i vad andra tycker om den saken. Naturligtvis ska du däremot ta emot råd och tips från dem som vet mer, men inte sånt som är baserat på högfärdighet eller önskan om förminskning av andra. Ju mer pluringar man lägger på något, desto viktigare är det att man inte ångrar sig. 

Jag förespråkar nästan alltid att man ska analysera istället för att känna (särskilt om det gäller politik). Men i vissa fall bör känslor ha en stor – om än inte avgörande – roll. Även när det kommer till något så egentligen meningslöst som produkter. Sen handlar det som vanligt om prioriteringar. Jag har ingen bil, till exempel. 


Ha're!

Postat 2019-04-07 10:06 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera