Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Ekvivalens mellan olika sensorformat ger ändå inte likadana bilder

Det finns de som påstår att man måste skriva ut jättestort för att det ska synas att en bild tagits med en stor sensor. De har fel. Allt handlar nämligen inte om upplösning och skärpa. 

Innan jag köpte mig en digital mellanformatkamera så undrade jag om det verkligen skulle märkas nån större skillnad mot det vanliga småbildsformatet. Jag gillar att (åtminstone ibland) ta bilder med lite lagom kort skärpedjup på flera meters avstånd. Detta medför gärna problem då objektiv för småbild under dessa omständigheter ofta ger ganska ful bakgrundsoskärpa, oväntat stort skärpedjup eller helt enkelt ganska usel skärpa om bländaröppningen är stor.
Till de digitala mellanformatsystemen finns bara – med några få undantag – objektiv som har f/2,8 som största bländaröppning. Om sensorn är 33x44 mm innebär det att det motsvarar ungefär f/2 på småbildsformatet. Inte direkt imponerande; särskilt inte om man jämför med mellanformat på film som har betydligt större filmruta men fortfarande liknande ljusstyrka och längre korresponderande brännvidder.

Det märkliga är dock att det inte alls ser ut så när man tittar på bilderna. Låt oss kika på några exempel. Sitter du med mobiltelefonen så kommer du förmodligen inte se vad jag menar, så gå raskt till datorn!

Fujinon GF 63/2,8 @ f/2,8
Björnkrönet – Fujinon GF 63/2,8 @ f/2,8


Jag tror inte jag behöver beskriva vad jag ser, men jag gör det ändå. Jag har aldrig sett ett femtiomillimetersobjektiv för småbild ge det här utseendet. Särskilt inte på det avståndet! Skillnaden mellan skärpa och oskärpa är så stor att bilden blir väldigt tredimensionell och bakgrundsoskärpan verkar större än vad man hade kunnat vänta sig. Dessutom är hela cykeln i fokus trots att den står lite snett. Skärpedjupet avtar sen till synes tvärt och snyggt. Faktum är att jag tycker att det här "ser mer ut som mellanformat" än många mellanformatbilder jag tagit med film, där skärpedjupet är avsevärt kortare. 

Jag tror att det här beror mest på objektivet. Det är helt enkelt vansinnigt bra korrigerat för aberrationer, vilket är lättare vid f/2,8 än vid f/2 (för att inte tala om f/1,4 eller f/1,0). Ironiskt nog kan man få kortare skärpedjup med mindre sensorformat eftersom det finns mycket ljusstarkare objektiv, men det kommer inte att se likadant ut. Det blir alltid lite dimmigt när ljusstyrkan är hög och skärpeplanet är inte lika väldefinierat. En annan faktor är sidförhållandet 4:3 som påverkar hur bilderna presenteras och ser ut. 3:2 känns lite mer ihoptryckt på nåt sätt. Det bidrar säkert om än bara en smula. 

Vi tar en till cykelbild där jag bländat ner lite, vilket inte ändrar på faktumet att det ser just annorlunda ut. 


Bollnäs-Orsa järnväg – Fujinon GF 63/2,8 @ f/4


Det är alltså inte i första hand ingångspupillens storlek som ger intrycket av att bilden tagits med ett större format, utan snarare att allt är så väldefinierat, eller vad man nu ska säga. Nördar man lite ytterligare så är 63:an mer eller mindre apokromatisk dessutom. Den ger alltså inte några fula färgfel i bakgrundsoskärpan som man ofta får på köpet med ljusstarka objektiv. 

Hur meningslöst allt detta än är eftersom det knappast gör bilderna "bra", så kan jag inte låta bli att tycka att det är väldigt trevligt. Skillnaden är betydligt större än jag väntat mig. Och jag ser samma sak, om än i mindre omfattning, med ett lite mer vidvinkligt objektiv som jag också har.


Mor – Fujinon GF 45/2,8 @ f/2,8


Sorry morsan, du får vara med på bild för jag hade inget bättre exempel;-) 45:an har inte samma apokromatiska egenskaper vilket kan ses i den lite grönblå glorian kring träden i bakgrunden. Men den ger samma tvärt avhuggna skärpedjup och tredimensionalitet, tycker jag. Ett rätt flummigt begrepp, men jag har inte kommit på något bättre. Någon 35:a för småbild som kan åstadkomma detta har jag inte heller sett. Men där kan man komma lite närmare med de allra bästa f/1,4-varianterna, nedbländat till f/2. 

Efter att ha sett dessa skillnader så kan jag inte låta bli att tycka lite synd om dem som går och köper superdyra småbildsobjektiv för 50-100 lax i sökandet efter perfektion. När det är mycket billigare att gå upp ett snäpp i sensorformat istället. Sen kan man förstås undra vad fanken jag har för nytta av detta. Jag tycker att det är trevligt helt enkelt. Det räcker ganska långt.

Ibland kan jag dock tycka att det tillför en hel del, som här när jag tog en bild på en klurig man som jag träffade i stan och pratade en stund med. 


Nils – Fujinon GF 63/2,8 @ f/2,8


I denna bild kan vi se att bakgrundsoskärpan är lite stökig på sina ställen. Så helt perfekt är objektivet inte; det kan man inte vänta sig till det priset och den hyfsat begränsade storleken. 

Jaha, men om det är så "lätt" att få fräsiga resultat med bara f/2,8 för att sensorn är lite större, varför gör ingen ljusstarkare objektiv för den som vill ha ännu mer av det goda? Jodå, det finns faktiskt och jag äger ett sånt. Haken är att det inte är i närheten av lika bra som Fujinon-gluggarna, så jag använder det bara ibland. 



Nacka stadshus – Mitakon 65/1,4  @ f/1,4


Här börjar vi snacka "mellanformat-look" på riktigt! Eller till och med storformat. I småbildstermer hade det motsvarat ungefär ett 50/1. Såna finns, men ger inte heller detta hyfsat väldefinierade skärpeplan på så långt avstånd. De brukar också vinjettera rejält och ge betydligt mindre bakgrundsoskärpa utåt hörnen för att bländaröppningen blir mer avklippt (och därmed mindre) ju längre bort från centrum på sensorn som ljuset faller.

Problemet med Mitakonen är att det är rätt oskarpt utåt kanterna. Inte så illa som jag från början trodde i och för sig. Haken är dock att denna oskärpa gör det extremt svårt att fokusera på något som inte är i mitten av bilden. Och missar man det minsta så blir det inte bara oskarpt utan vråloskarpt. På ett väldigt fult sätt dessutom. Men när man träffar rätt så kan det vara rätt effektfullt. Och meningslöst såklart.


Bygget som bara politiker vill ha – Mitakon 65/1,4 @ f/1,4


Ett annat aber är att objektivet är fruktansvärt tungt. Runt kilot och det känns som att det är packat med bly eftersom det inte är så värst stort ändå. Prestandan är svårbemästrad och beror väldigt mycket på fokusavståndet. Vid kring en meter är det rätt bra och ger väldigt snygg bakgrundsoskärpa. Men på det avståndet behövs ändå inte så stor ljusstyrka för att få en lagom oskarp bakgrund, så det är lite bortkastat. 


Påsk – Mitakon 65/1,4 @ f/1,4


Jag tror inte det finns något 50/1 som ger det här utseendet på det avståndet heller. Bara det att det inte fyller samma funktion här och bilden ser inte direkt ut att vara tagen med stort format. Det är på större avstånd som skillnaderna blir som störst, och intressant nog behövs som ni sett inte så stor ljusstyrka.

Nog för att jag tramsar lite med andra objektiv med adapter också, vilket jag skrivit om tidigare. Fujinon-objektiven är dock så vansinnigt bra att den som köper en sån här kamera – Fujifilm GFX alltså – i första hand bör skaffa sig åtminstone ett objektiv som är avsett för sensorstorleken. Det är först då det börjar hända saker, så att säga. 

Nu har jag snart tröttnat på att skriva om kamerans tekniska aspekter, så nästa inlägg blir nog mer motivbetonat. Och kanske med en skvätt historia inkastat. Vi ses då!

Postat 2019-05-10 00:20 | Permalink | Kommentarer (27) | Kommentera