Monokroma kvällskvadrater blev färgglada rektanglar

Det enda sättet för mig att fotografera svartvitt med digitalkamera är att sätta kameran till monokromt läge, det vill säga att man både i sökaren och den färdiga bilden (JPG) slipper färg. Då blir det lättare att komponera och man ser direkt vilka färger som ger vilken gråton. Vill man finlira så kan man dessutom i vissa kameror välja simulering av färgfilter, om man vill få en himmel lite mörkare eller något specifikt objekt ljusare än omgivningen.

Igår begav jag mig därför ut på kvällskvisten med kameran satt till svartvitt och en ljusstark femtia frampå. Min kamera har lite större sensor är småbild och i det kvadratiska läget – som man också trevligt nog kan välja i kameran – blir denna brännvidd på 33x33 mm sensoryta väldigt nära den klassiska normalen på en Hasselbladare eller Rolleiflex. Så om inte annat kastas man tillbaka i tiden en aning med denna kombination. 

Allt gick bra och jag dokumenterade även färdmedlet.

f/3,4

Fuji GFX:en ger väldigt fina JPG direkt ur kameran och jag har inte rört bilden över huvud taget. Bara skalat ner till webläsarvänlig storlek. Haken är att det måste bli bra vid fototillfället. "Det måste det med film också!", kanske du triumferar. Men det stämmer inte. Med film kan man – även om man framkallar den generiskt – anpassa exponeringen av pappret och/eller välja ett specifikt papper, samt framkalla pappret på olika sätt. Man kan också pjatta och ha sig om man vill köra överkurs. Eller om man digitaliserar filmen så kan man behandla den som vilken råfil som helst.
Med JPG är man rökt redan vid fotoögonblicket om man inte vill dra i spakarna efteråt. Det man kan göra är att försöka anpassa kontrasten redan innan man trycker på knappen, och har kameran en EVF så ser man redan i sökaren hur det blir. Men det tar lite tid.

f/4

Inte så pjåkigt! Men... För att ha både hängslen och livrem fotograferar jag oftast i råformat och JPG. Så att man kan ångra sig eller rädda en bild där det blev lite knasig exponering. Och då är det svårt att inte råka snegla på råfilen när den ligger i samma mapp som de färdiga, svartvita JPG-bilderna. Fan också. Det blev ju mycket bättre i färg.

f/4

Svartvitt kräver för min del att man aldrig ser bilden i färg. Därför kan jag nästan omöjligen konvertera en färgbild till svartvitt i efterhand, för det blir alltid sämre. Det känns som man bara tar bort saker ur bilden. Minskar dess estetiska kvaliteter. Undantag finns förstås, såsom motiv som nästan inte innehåller någon färg ändå. Eller om man vill åt en särskild, dyster stämning. 

Det hela slutade med att jag slängde alla svartvita JPG-filer utom ett fåtal, och tog tag i råfilerna istället. Vilket också har effekten att man plötsligt kan se vad hela den 33x44 mm stora sensorn har registrerat. Det är betydligt större än vad objektivet – Zeiss 50/1,4 ZF Planar – egentligen mäktar med. Så man kan varsamt få beskära lite lagom i efterhand, beroende på hur motivet ser ut. 

f/8

Här har jag använt hela bredden men beskurit ett uns på höjden. Ingen korrigering för vinjettering, och det är förvånande hur stor effektiv bildcirkel Zeissen ger, särskilt med tanke på ljusstyrkan. Vid f/11-16 kan man med lite god vilja använda hela sensorn om man accepterar att de allra yttersta hörnen är oskarpa. Nånstans kring f/4 blir det bäst i 7:6 och vid större än f/2,4 får det bli kvadratisk. Ganska roligt med den begränsningen, hur knasigt det än må låta. 

Går man närmare kan man också plåta vid f/1,4 och använda hela sensorn. Bildcirkeln blir i regel större ju närmare man fokuserar med de flesta objektiv (åtminstone de där hela den optiska cellen flyttas) eftersom utgångspupillen kommer längre bort från sensorplanet. Trigonometri, helt enkelt.

f/1,4

Jag har beskurit ovanstående en skvätt på högersidan, men bara för att få en bättre komposition. Det hade gått fint att använda hela 4:3-formatet om man ville. 

Sen är det förstås inte alltid man vill frångå sin ursprungliga, kvadratiska komposition. Det kanske helt enkelt inte finns nåt vettigt där utanför ändå. Och kvadrater är ändå kvadrater. De har sin charm.

f/2,8

En klurig grej är att kvadrater inte alltid ser kvadratiska ut. Man är så ovan vid dem att de kan se ut att vara lite utdragna på höjden ändå. Då kan det vara fint att kunna "obeskära" några millimeter extra i sidled. Så att kvadraten ser mer kvadratisk ut, trots att motsatsen egentligen skett. Lurigt. 

f/5,6

När jag kom hem vid 22:30 så var jag som så ofta väldigt missnöjd med bilderna. Det blir så av nån anledning. Som att kraven är högre när man granskar dem framför datorskärmen än vid fototillfället. Eller så beror det på att jag på kvällen drar ner ljusstyrkan på skärmen för att inte bli bländad, och då tappar bilderna mycket av sin lyster. Därför tog jag nya tag idag och nu känns de helt okej. Inga pangbilder, men användbara. 

Vi avslutar med ett väderpanorama. Lustigt nog älskar jag detta utdragna format, trots att jag föredrar 4:3 före 3:2 alla dar i veckan. 

f/5,6

Förresten är det såhär jag önskar att bloggen ska fungera. Att jag tar en bunt bilder och skriver om dem, gärna samma dag eller i alla fall nära inpå fototillfället. Att samla bilder på hög förstör min motivation. Nu är jag så att säga "av med dem" och kan gå vidare. Just idag passade det fint att vänta lite eftersom det spöregnar. 

Ha en fortsatt trevlig vecka! 

Tänk om det fanns en kvadratisk småbildssensor... Eller vänta, det gör det ju!

Jag är förmodligen inte ensam om att tycka illa om 3:2-förhållandet och i synnerhet svårigheterna att använda normalobjektiv på småbildskameror. Varenda jäkla gång känns det som att jag vill ha med mer på höjden och mindre på bredden. Sensorn har  helt enkelt fel proportioner för mitt sätt att se motiven, och detta har jag tjatat om i många inlägg tidigare.
Varför tillverkar ingen en kamera med annat sidförhållande, när bildcirkeln som projiceras av objektivet ändå är cirkulär? Tänk om man exempelvis hade en kvadratisk sensor på 31x31 mm. Det ger samma diagonal som 24x36 mm och dessutom blir ytan större!

Men det finns inte. Eller?

Zeiss 50/1,4 Planar ZF @ f/2,4

Nä, det gör ju inte det. Däremot finns det större sensorer! Jag råkar äga en sån kamera, där man dessutom kan välja kvadratiskt format och se den beskurna bilden redan i sökaren eller på skärmen. 

50/1,4 @ f/4

Ett av de objektiv jag gillat mest under mina år av fotograferande är det klassiska Zeiss 50/1,4 Planar, vilket jag i ZF-version använt på Nikon D700. När jag gick över till Sony tyckte jag att det med adapter hamnade så långt ut från den lilla kameran att det liksom inte var värt det. Dessutom var jag rätt utled på 50 mm brännvidd på grund av tidigare nämnda frustration över 3:2-förhållandet.

När jag säger att jag gillat objektivet så avser jag alltså de tekniska aspekterna av det. Inte hur det har varit att använda och fotografera med. Det har en ganska knepig karaktäristik som passar mig helt perfekt, med stökig bakgrundsoskärpa och mjuk skärpa på nära håll, men raka motsatsen på lite större avstånd. Nånstans kring f/2-2,8 vaknar det till liv och blir vrålskarpt och ger den snyggaste bokeh man kan önska sig. 

50/1,4 @ f/2,4

Så, när jag insåg att om man väljer kvadratiskt läge på Fuji GFX så får man en aktiv sensoryta om 33x33 mm, så letade jag raskt upp ett begagnat Zeiss 50 Planar igen. 33x33 mm är förvisso något större än småbild och kräver en bildcirkel på 47 mm istället för 43, men de flesta småbildsobjektiv täcker detta. Man får lite mer knas än vanligt utåt bildhörnen, men det stör sällan. 
Jag har förstås provat att använda hela sensorn också och det funkar hyggligt om man bländar ner till f/11. För rimlig optisk prestanda är 1:1 dock mycket bättre och dessutom trevligt och annorlunda att fotografera med.

50/1,4 @ f/5,6

Trots att man beskär sin stora fina sensor från 33x44 mm är 1:1-ytan fortfarande ganska mycket större än 24x36 mm. Vips så blev mitt gamla favoritobjektiv användbart igen! Och mer därtill; det ger nästan exakt samma bildvinkel som 80 mm på 6x6. Alltså den klassiska normalbrännvidden på bland annat gamla Hasselbladare och liknande. Något som jag saknat utan att riktigt veta om det, förrän nu. 

Med kvadratiskt format behöver man ju inte vrida på kameran och man måste klura lite extra på kompositionen. 

50/1,4 @ f/2,4

Ursäkta veden, det råkade bli några bilder på likartade motiv när jag var och firade påsk:-) Som ni ser så håller jag mig till f/2,4 när jag vill ha kort skärpedjup. Vid större bländaröppningar är nämligen den mekaniska vinjetteringen såpass stor att bakgrundsoskärpan bara blir större i mitten. Detta gäller även på småbild, för övrigt. För en mer jämn oskärpa över hela bildytan gör man därför bäst i att blända ner en skvätt. 

Nu menar jag inte att man ska springa iväg och köpa en digital mellanformatkamera för att småbild har "fel" sidförhållande. Faktum är dock att en av de större anledningarna att jag gick från Sony till Fuji var den sistnämndas 4:3-sensor. Jag var på vippen att köpa en Nikon Z6 eller Z7 och det var tur att jag hejdade mig. Nu känns det nämligen helt vansinnigt fel att gå tillbaka till 3:2. 

Kvadraterna är något av en rolig grej också. Fujigluggarna är förstås bättre, men de har annan karaktär och är synnerligen perfekta. Zeissen är liten och nätt och gör att den lite småklumpiga GFX 50R går fint att hänga över bröstet när man cyklar och kikar på majbrasa, till exempel.

50/1,4 @ f/4

Zeissen ger helt fantastiska färger och hög lokal kontrast samtidigt som den är lite "luddig" på ett trevligt sätt. Inga asfäriska linser eller annat kolijox. Bara enklaste möjliga konstruktion, fast med modern antireflexbehandling och hög kvalitet på glaset. Därför tycker många illa om den, då de väntat sig knallskärpa vid f/1,4. Själv älskar jag den för dess ombytlighet och det lite magiska resultatet när man bländar ner. 

Det finns en annan trevlig upptäckt relaterat till det här med sensorstorlek förresten. Om 1:1 kräver 47 mm bildcirkel, finns det då händelsevis några andra sidförhållanden som också gör det? Jomen visst!

50/1,4 @ f/11

Som av en händelse kan man i Fujin välja 65:24, vilket inte är så slumpmässigt som man kan tro. Det är nämligen så stor filmrutan är i en Hasselblad Xpan. Alltså en kamera som använder småbildsfilm, men som med hjälp av objektiv med gigantisk bildcirkel ger panoramaformat.
I Fujikameran beskärs sensorn i detta läge till 16x44 mm och det ger lustigt nog exakt samma diagonal som 1:1! Så objektiv som klarar kvadrater, klarar också 65:24. I det här fallet blir ytan något mindre än småbild. Fast såklart större än om du hade beskurit det till motsvarigheten 13x36 mm.

50/1,4 @ f/8

Jag skulle kunna tänka mig att köpa en kamera med kvadratisk sensor, men knappast en med panoramasensor. Hur ofta vill man ha det liksom? Däremot är det väldigt roligt att kunna växla mellan 1:1 och panorama med ett och samma objektiv, utan att "kasta bort" onödig yta. I båda fallen utnyttjar man objektivet precis över gränsen för vad det egentligen klarar av. Och man får så att säga två kameror i en när man är ute och fotar med bara en glugg.

50/1,4 @ f/2,8

Man får dock tänka på att hela bildens kant får den oskärpa som vid kvadratiskt format bara hamnat längst ute i hörnen. Därför måste man blända ner lite mer. Förstorar man ovanstående bild så syns det ganska tydligt att skärpan "trillar över kanten" till oacceptabel när man närmar sig de yttersta kanterna. 

Sammanfattningsvis är jag oerhört nöjd med att kunna använda min gamla favoritglugg igen, med ett betydligt trevligare format. Jag har också experimenterat med några andra småbildsobjektiv och det är lite av ett lotteri. Samyang 135/2 är riktigt, riktigt bra över hela den stora 33x44-sensorn, medan exempelvis Zeiss 85/1,4 är hiskeligt oskarp bara en liten bit ut från mitten. Jag misstänker att det är Fujins sensor (eller snarare filtret framför sensorn) som bråkar lite där, för så dålig borde den inte vara i det som motsvarar kanten på 24x36. Dess utgångspupill sitter oväntat långt bak och orsakar nog en del dumheter. Då är faktiskt Samyang 85/1,4 betydligt bättre. Och billigare.

---------

Det var allt för denna gång! Nästa inlägg kommer handla om ifall den lite större sensorn faktiskt ger något extra som syns i bilderna jämfört med småbild. Jag kan redan nu avslöja att den gör det, men det beror inte på sensorstorleken i sig.

Stay tuned!