En snabb övning i att inte invänta perfektion

Jag ska precis dra på mig dojjorna för att sticka och handla mat. Men så kom jag på att jag faktiskt för ovanlighetens skull har tagit ett par bilder som tål att visas upp. Och med tanke på hur dåligt det gått med skrivandet på sistone och hur de flesta bilder känns värdelösa, så kanske det vore lika bra att snabbt som ögat knåpa ihop ett litet inlägg. Bara för att få det gjort. Liksom kolla hur det känns.

Hösten nalkas men ännu har det inte synts till några skiftande färger, här i Nacka. Men så på vägen hem över kyrkogården anade jag något som sprakade rött i ögonvrån. Mycket riktigt!

GFX 50R med 63/2,8 @ f/2,8 och försättslins Nikon 5T

Det tog några försök att hitta en vettig komposition och lyckas hålla kameran stilla nog. Jag hade satt auto-ISO till 1/100 sekund och det räcker inte alltid, men här var ljuset bättre än jag förväntat mig och tiden landade på 1/170. Nu minns jag att det blåste en smula, så det kanske snarare var därför jag fick försöka flera gånger.

Jaha, finns det nåt mer att fota tro? Jovars! Man blir lite blind när man är på samma ställe för ofta, men till slut var det några – av för mig okänd sorts – bär som fick stå ut med att bli kränkta på bild. 

Samma utrustning som ovan

Ja, jag vet. Jättekitschigt och allt det där. Men vafasen. Rätt trevligt att kolla på ändå kan jag tycka. Det måste inte vara så jäkla eget och speciellt jämt. 

Nu drar jag och handlar. Ses!