Optimerad minimalism – Att välja kvalitet framför kvantitet

Förmodligen lider jag av någon mental störning som gör att jag har väldigt, väldigt svårt att bestämma mig för vad jag ska ta med mig när jag sticker ut och fotograferar. Ibland kan det rent utav leda till ångest och jag tror tyvärr inte att jag är ensam om det.
Därför har jag satt upp en regel som inte får brytas: Om du inte kan bestämma dig inom 30 sekunder, ta normalobjektivet. BARA normalobjektivet. Eller okej, du får ta med dig ett polfilter och en försättslins också, men inget annat. 

Och jag tycker att det funkar riktigt bra faktiskt. Det är ytterst sällan jag hittar ett motiv som "kräver" en annan brännvidd. Vilket såklart till stor del beror på att jag lärt mig att kolla efter saker som passar just den bildvinkeln. 

En del är helt besatta av att under alla omständigheter kunna fotografera allt som kommer i deras väg. Som om det skulle vara ett självändamål. Jag tycker snarare att det tyder på förvirring eller icke målmedvetenhet. Det är klart att det kan kännas bra att ha både hängslen och livrem om det där Motivet med stort M dyker upp. Men ärligt talat, hur ofta händer det? Och om det händer, varför skulle det vara så hemskt att inte kunna fotografera det? 

För egen del handlar önskan om fler medhavda objektiv inte om mångsidighet egentligen. Jag har en irrationell vilja att fotografera saker som jag egentligen inte är särskilt intresserad av. Lyckligtvis har jag i alla fall börjat inse det och anpassa mig efter denna insikt. Och faktum är att normalobjektivet – som jag tidigare haft väldigt svårt för – numera känns helt rätt. 

För det jag gillar bäst är ändå "stora detaljer", eller hur man nu ska beskriva motiven. Det bör finnas ett sammanhang, men samtidigt får det gärna bli koncentrerat. Bort med onödiga bakgrunder och fram med färg, form, mönster och texturer! 

Dylika motiv tror jag att många andra tycker är helt obegripliga, tråkiga och meningslösa. Men se, det är lite av poängen, och däri ligger passionen. Att trots allt se något som gör sig på bild i de vardagligaste av omgivningar. Möjligheterna är oändliga!

Att inte krångla till det, genom att lämna allt utom normalobjektivet hemma, ger mig sinnesfrid. Det är ingen idé att grubbla på om man valde rätt eller fel; gör något av det du har med dig och nöj dig med det. 

Det händer dock att sensorns sidförhållande inte riktigt passar alla motiv och då är det finemang att kameran jag använder kan ställas till en mängd andra sådana. Givetvis kan man beskära i efterhand men det blir inte samma grej. Det finns mycket fotoglädje att vinna på att få komponera bilden i sitt slutgiltiga utsnitt tycker jag. 4:3 är den bästa kompromissen för mina ögon och lyckligtvis är det vad sensorn har för format. För landskapsmässiga bilder har jag emellertid fastnat för panoraman. Beroende på väder och eventuell förgrund kan de får vara olika men jag brukar utgå från 65:24-läget (en härmning av Hasselblad Xpan) och sen eventuellt beskära i sidled. 

Ibland får man dock leva med att beskära ordentligt i efterhand. Och därmed råkar vi komma in på något jag undvikit att nämna, nämligen att en stor del av min nöjdhet med normalobjektivet beror på kameran den sitter på. Med digitalt mellanformat slipper jag all tidigare tandgnisslan över "fel" sidförhållande och därtill optiska defekter som bara en dåre (jag) skulle bry sig om. 

På tal om dårar är det nog inte särskilt många andra som uppskattar motiv som det här nedanför.

Jag har ingen aning om vad som tilltalar mig i en vy som denna. Det bara känns bra på något egendomligt sätt. Förmodligen är det ingen vits att försöka analysera heller. Lite som att man inte behöver veta exakt vad man äter för att det ska smaka gott.

Det var länge sen jag varit så obrydd om utrustningen, och därmed kunnat koncentrera mig så mycket på själva fotograferingen, som nu. Det står massa alternativ här på hyllan och blänger slugt på mig men just nu känner jag inget behov av något annat än normalen. Och med tanke på hur jag brukar fungera så är det bäst att passa på så länge det håller. Den ger ett slags optimerad minimalism med begränsningar i möjligheterna men inte i bildkvalitet. Bara tanken på detta får mig att vilja fotografera.

Fortsatt trevlig helg!

--------------

Alla bilder är tagna med Fujifilm GFX 50R och Fujinon 63/2,8