Mycket snack och lite verkstad

Eller tvärtom, ibland.

Det här med stativ kanske inte är så dumt ändå!

Mitt normala sätt att fotografera bygger i ganska stor mån på att inte planera, samtidigt som jag är mycket noggrann. Med det menar jag att jag sällan eller aldrig beger mig till ett visst motiv som jag sedan innan sett vore trevligt att fotografera. Nej, istället brukar jag släntra omkring utan något egentligt mål och bara hålla ögonen öppna. Själva "jakten" blir en mental process som är både avslappnande och kräver koncentration samtidigt. När jag sen väl hittar motivet så lägger jag inte särskilt mycket tid på det, men jag anstränger mig till det yttersta för att det ska bli precis som jag vill under den korta fotograferingsstunden. 

Det här har stora fördelar, men också nackdelar såklart. I och med att motiven inte är förutbestämda så "måste" man inte ha en viss utrustning med sig. Det funkar finfint att bara ha ett objektiv med fast brännvidd och sen får man helt enkelt göra det bästa av situationen, vilket är en rolig utmaning om inte annat.
Den största nackdelen är faktiskt att jag – hur jag än anstränger mig – ganska ofta ändå missar nån jäkla detalj i motivet som inte riktigt blev som jag ville. Det kan vara nån kvist i ett hörn, en kant som blev sned, eller nåt annat i bilden som syns först i efterhand. Och det behöver inte vara för att jag tittat dåligt, utan kan lika gärna bero på att det är svårt att överblicka hela bilden och inte röra sig för mycket innan man kramar avtryckaren. 
En annan stor nackdel är att man förr eller senare i vintereftermiddagens trytande ljus når gränsen för hur få fotoner per tid som det är möjligt att bygga en bild av, utan hjälp av stativ. Och det är stativ det här inlägget ska handla om. 



Marinstaden – Olympus OM 28/2 @ f/11 – 25x44 mm effektiv sensorstorlek


På sistone har jag glidit omkring en hel del i Ryssbergen; en smal skogsremsa som ligger bara några hundra meter från mitt hem i Nacka. Inklämd mellan motorvägen och Gäddviken finns här ett naturreservat med ganska spännande skogsmiljö och dessutom sedan förra året ett brandområde. 
Med mig har jag haft ett (alldeles för) lätt stativ och min Fujifilm GFX 50R, för att se om jag kanske skulle börja försöka mig på det här med att lägga lite mer tid på varje bild. Och det visar sig att det är något jag definitivt borde, för det är oväntat trivsamt!

Bilden ovan är tagen med ett småbildsobjektiv som fungerar lysande för 16:9-format på den större GFX-sensorn om man bländar ner ordentligt. Visst, det vinjetterar rejält, men i mitt tycke på ett väldigt snyggt sätt. Färgerna är också fantastiska ur den här lilla grunkan och det har jag tyckt när jag använt den på Sonykameror också. Stativet är ett Benro av resemodell som bara väger 928 gram med huvud! På tok för lätt för kameradoningarna, men faktum är att om det inte blåser så fungerar det. Här nedan ser vi både glugg och stativ på plats i brandområdet...


Med stativ i brandområdet


Hrrrm, ni ser ju själva att det där är lite på gränsen. Lyckligtvis har jag ett biffigare stativ också som jag tänkte prova här näst, som väger 2375 gram med kulled. Båda är av kolfiber och av märket Benro, med av allt att döma utmärkt kvalitet och funktionalitet för ganska lite pengar. Kulleden på det stora stativet däremot; KJ-1 som den heter, lämnar en del övrigt att önska. Det största problemet är att allt förskjuts en aning när man drar åt låsskruven, vilket är fruktansvärt störande. Man måste alltså försöka kompensera för denna rörelse när man komponerar bilden, med inte alltid optimala resultat. Då är faktiskt kulleden på ministativet betydligt bättre.



Svampkavalkad– Fujinon GF 110/2 @ f/5,6


Om vi lämnar utrustningen därhän och återgår till själva motivet, eller snarare området, så finns både det ena och andra i naturväg. Här ovan nån slags sumpmark med troligen varierande vattenstånd eftersom trädens rötter just nu varit väldigt exponerade över marken, där svampar och lavar frodas.
Uppe på klipporna vid brandområdet börjar en mängd olika småväxter tränga upp genom det sotiga ytlagret, och bildar intressanta motiv. 



Nytt liv – Fujinon GF 45/2,8 @ f/16


Sånt här skulle över huvud taget inte gå att plåta för hand. För att få rimligt skärpedjup måste det bländas ner rejält och då blir slutartiderna för långa; särskilt i skymningen. Dessutom är det ett ypperligt exempel på motiv där det är nästan omöjligt att hålla överblick över alla delar och inte röra sig för mycket när man trycker av. Med stativ kan man knåpa i godan ro och slutresultatet blir utmärkt om man gjort ett bra jobb. 

Det verkar finnas växter som livnär sig på kadaver från branden också. Här något slags svamp som verkar i full fart med att kalasa på en bränd trädstam.



Återvinning – Fujinon GF 63/2,8 @ f/2,8


Här fick jag nästan åla på marken. Inte helt lägligt när allt är svart av sot, men jag klarade visst kläderna tror jag:-) Och apropå kläder så passade jag på att ta ett självporträtt så ni ser hur jag ser ut. 



Skäggtomte – Fujinon GF 45/2,8 @ f/2,8


Att stå blixtstilla i femton sekunder var inte trivilat, märkte jag. Därför är mitt nylle inte helt skarpt, men det blev förvånansvärt bra måste jag säga.
Bilden är också ett fint bevis på att den "lilla" mellanformatsensorn på bara ynka 33x44 mm ändå kan ge bilder som ser rätt annorlunda ut mot småbildsformatet. Jag tycker att det här är mycket mer eftersträvansvärt än superkort skärpedjup på närmare håll. Att behålla skärpa och definition samt oskarp bakgrund på flera meters håll med en inte så ljusstark vidvinkel är fasen inte dumt! 

När sen inget av solens ljus längre når ner till oss på Jorden får man förlita sig på konstgjort dito. Något som jag egentligen inte gillar alls. Men vad gör man om man inte har något alternativ? Även här öppnar stativet i alla fall stora möjligheter!



Väg 222 i skymningen – Fujinon GF 63/2,8 @ f/16


Det här var i och för sig kring solnedgång och tekniskt sett hade det gått bra att fotografera handhållet. Men då hade bilarna blivit bara fult suddiga om man inte ska höja ISO och få onödigt brus. Med lång slutartid blir motivet ett helt annat. 

Jag har varit på lite olika ställen på olika dagar, men vid ungefär samma tidpunkt... 



Svindersviksbron – Fujinon GF 45/2,8 @ f/5,6


Sen när solen gått ner helt och man står på en plats där man knappt ser sina fötter så hade det blivit riktigt jäkla uselt utan stativ. 



Nacka IP – Fujinon GF 45/2,8 @ f/16


På det hela taget har jag på mycket kort tid lyckats ta helt andra typer av bilder mot vad jag brukar, endast tack vare att jag använt stativ. Inte dumt! 
Det här ska jag definitivt fortsätta med, fast först ska jag köpa en bättre kulled till det stora stativet. Är man kräsen så är man och jag ser ingen anledning till att inte ha saker som är trevligast möjliga att arbeta med. Mer stativ kanske får bli ett nyårslöfte till och med. Därmed önskar jag er ett gott nytt år, så syns vi på andra sidan! 


Ha're!

Postat 2019-12-31 21:44 | Läst 2121 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera