Eller tvärtom, ibland.

Jag tänkte egentligen inte skriva något idag, men jag har något att berätta

Jag har ett mål. Det får vara slut på det här jävla tramset nu. Det funkar inte längre. Det har inte funkat på bra länge heller, men nu är det nog. 

Jag ser mitt liv passera varje dag. Jag står bredvid och tittar på. Inget händer. Absolut ingenting. Detta är alltså inte en betraktelse från någon som närmar sig döden, utan från en som inte tänker möta den. Glöm det. Inte en chans. Inte nu. 

Vart tog all energi vägen? All kraft. Allt det jag en gång hade inom mig.

Jag vet. Det försvann in i mig själv. Inte ut. Inte bort. Allt finns fortfarande kvar. Men det hålls kvar där inne. Det måste ut. Nu eller aldrig.

-------------------------------------

Onsdag eftermiddag, 2010-10-27

Igår tog jag ledigt efter att ha sovit i nästan 12 timmar i sträck. Eller i alla fall legat i sängen så länge. Den effektiva sömnen var väl kanske 4 timmar. Det var ingen idé att skynda sig när jag vaknade upp strax innan elva. Det var kört ändå. 

Men det var bra. Jag fick saker gjorda. Och idag var det också ganska bra. Nån slags utsikt kunde skönjas, fast jag inte hade bestämt mig än. Efter jobbet tvingade jag mig att gå en promenad istället för att åka hem. Kroppen protesterade. Hjärnan protesterade. 

 

Mörkret föll och jag älskade varje steg in i skogen. Vi är ju sedan länge vänner, mörkret och jag. Problemet är att jag söker tröst där. I mörkret.

Men så insåg jag. Om man kan hitta tröst, inspiration och glädje i det mörkaste och mest eländiga som finns. Varför, varför, varför är inte resten av alltet ännu mer tilldragande och inspirerande? Det enkla svaret är att det är för mycket av allt. Overflow, error, #€!#%&(/&€%#€!. Fucked up.

Så jag får gå varligt fram. Det står saker ivägen överallt.

 

Men om man kan stå och le för sig själv i skogen för att det är så fint, så är hoppet knappast ute. Långt ifrån. Det gäller att göra något innan det är det. Ute alltså. Hoppet.

-----------------------------------

Jag tänkte inte skriva något idag. Men jag har något att berätta. Jag har ett mål. Att ta mig upp ur detta avgrundshål. Det har lockat mig länge nog. Jag har bättre saker för mig. Jag gör mer nytta där uppe, på ytan.

Väckarklockan är satt till 07:50. Så att jag hinner duscha och komma i tid till 9-mötet. Ingen frukost. Det ryms inte i planen. Den är mycket större än så och kan inte innefatta allt det där nyttiga som man borde.

Om man vore normal. Men det är jag ju inte. Vem är egentligen normal?

 

Inlagt 2010-10-27 22:27 | Läst 4184 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Lycka till! Lägg en macka i kylen så kan du äta den på morgonmötet sen ;-)
Det är bra att byta vanor. Det kan räcka att gå över på andra sidan gatan mot vad man brukar så ser plötsligt världen annorlunda ut. Det är bara alltför lätt att fastna i sina hjulspår.
/Ylva
Det är ganska befriande att läsa dina bloggar, du skriver så underbart rakt upp och ner. Det känns närvarande och medvetet och faktiskt nära. Normal, ja vad är det egentligen? För mig känns du långt mer normal än alla överstressade människor som pressar in så mycket i sin (och sina barns) vardag att de varken hinner tänka, reflektera eller känna. Normal var det jag flydde från när jag lämnade Sverige 1995, tror jag i alla fall. Alla finner vi skönheten i något, att finna den i en mörk skog är lika fel, eller rätt om man så vill, som att finna den på Djurgarden en solig höstdag. Hösten är en bra tid att ta sig upp och ut. Dofterna är underbara så väl soliga dagar som regniga, frosten och de fallna löven är vackra i alla väder. Jag finner alltid ett inre lugn om hösten och vintern. Om våren och sommaren ska man alltid vara så klämkäckt positiv och överenergisk att det ger mig lätt panik. Lycka till med 9-mötet, ser fram emot mer! /Malin
Nya friska tag, det är bara att önska lycka till! Du ger mig alltid känslan att vara en stark och kreativ människa, och det är ju något som måste ut om det inte ska förtära dig. Vad man än i övrigt kan tro om dig så är du i alla fall en utmärkt fotograf! Vilket bl a bevisas av bilderna ovan.
Bra skrivet, jag gillar det. Du peppar inte bara dig själv utan även oss alla som har glädjen att få läsa det du tänker/skriver. /Kalle
Hallå Martin!
Jag känner igen det du skriver och har haft ca 8 år av att sitta bredvid och kika på livet som passerar medan man hjälplöst står bredvid och tittar på, utan att kunna göra något.

Du måste ge dig in i dig själv och verkligen känna efter vad det är DU vill ha ut av livet, veckan eller dagen och sen ge dig fan på att det ska bli så. Minimera allt det negativa och fokusera på det possitiva

Jag bröt upp ett sjutton år långt förhållande, blev bortryckt från mina barn och bytte jobb inom en tidsram på sex månader. Tillslut så fick jag ingivelsen att det faktiskt bara är JAG som kan göra skillnad på det som inträffar i mitt liv!

Lycka till och som sagt... lyssna inte på mig, lyssna på dig själv!

(Jag äter dock inte heller frukost längre, en stor snus och lite kaffe... sen blir det lunch)
Det här inlägget andas liv , du är på väg upp.
Alla är unika. Det är det som är det normala.
Tack alla! Problemet är nog att jag är för stark. Så att jag driver allting till sin spets innan det går åt helvete. Jag borde bryta ihop långt tidigare istället, så hade det inte varit så jobbigt.

Jag kom i alla fall upp i tid och är på bra humör:-) Det är bara att hoppas att det håller i sig.
Just så, att inte förlänga och förstärka den problematiska situationen vore klokt. Men man försöker hålla ut och fixa det ändå. Själv. Och så blir det därefter. Du är som mitt eko. Mycket mer än du tror.

Jag lyckönskar dig av hela mitt hjärta med din plan som ska ta dig ur avgrundshålet. Kanske får vi veta lite utmed klättringen så vi kan bidra med uppmuntran som ger kraft.

Sköt om dig!
Nu ignorerar jag livsångesten till förmån för bilderna här (jag är ändå kass på att hjälpa), andra bilden är förbannat mysig. Jag vill ta på den.