Eller tvärtom, ibland.

Ju större desto bättre – Det magiska mellanformatet, del 2

För ett par månader sedan köpte jag mig en mellanformatkamera. Eller jag köpte faktiskt två! Båda var fynd på ett ekonomiskt plan, men den ena hade större filmformat och var därtill en mycket märklig pjäs i form av en mätsökarkamera som utvecklats för japanska turistgruppbilder. Vi talar nu om Fujica GM670, eller "Texas Leica" som en del amerikaner kallar den. Med all rätt.

Kameran har legat i träda sedan jag i somras plåtade en rulle uppe i Bollnässkogarna, men i helgen använde jag den igen. Igår framkallade jag en rulle Ilford HP5+  som exponerats för ISO 400, och nu tänkte jag vi skulle kika lite på resultaten!


Ilfordfilmen är vid framkallningen mycket trevlig att hantera. Den har en rejält tjock filmbas och är faktiskt betydligt lättare att ladda i filmdosan än de småbildsfilmer jag hittills provat, nämligen Kodat Tmax 100 och Tri-X.

Jag har framkallat i D-76 1+1 eftersom det är vad jag har och ämnar göra slut på. Dess lite uppmjukande effekt gör inte alls något när filmformatet är så stort. Kanske att jag skulle vilja ha lite mer tydligt korn, men jag tycker ändå att det verkar bli grövre än med Tri-X. En del säger att HP5+ är ungefär som den gamla Tri-X-filmen var, och det kan säkert stämma. Dock verkar den nya Tri-X mer lättskannad eftersom den håller lägre kontrast och mer "definition" i mellantonerna.

 Bilden ovan är tagen vid full bländaröppning förresten, alltså Fujinon-S 100/3,5 vid f/3,5. Det motsvarar ungefär 50/1,8 på småbildsformatet, men helt väck är den dimmighet man skulle se vid f/1,8 på ett sådant objektiv.


Jag gillar verkligen sidförhållandet! 6x7 är egentligen 56x69 mm, vilket alltså är ungefär 4:5. Man behöver inte vända kameran på högkant i onödan, och jag finner det betydligt lättare att komponera än med 3:2 som är det vanliga förhållande vi är vana vid med småbildsformat och APS-C.

I bilden ovan ser vi en väldigt tjusig definition av strukturen i tegelväggen. Något som jag uppskattar med Zeissobjektiv på småbild, men som här kommer "gratis" på grund av stort negativformat.


Anders visar var skåpet ska stå, och jag tycker att den här bilden är ett bra exempel på formatets alla fördelar. Särskilt sidförhållandet, som gav möjlighet till en balanserad komposition utan beskärning(tillägg: hrrrm, jag har beskurit liiiite i underkant), men också för att varje liten detalj i motivet syns finfint.

Det blev 9 bilder på filmen, eftersom jag nog lyckats ta en med objektivlocket på. Kameran har ju ingen ljusmätare och dessutom tittar man vid komponering inte genom objektivet, så det finns inget som talar om ifall locket är på eller inte. Det är väl mest förvånande att jag inte lyckats med det tidigare:-)

-----------------------

Du kanske tycker att bilderna är tristare än vad jag brukar prestera. Men för mig är det tvärtom. De har kommit till genom en jävligt intressant process, allt från ljusmätning till framkallning och skanning. Och så missar du som betraktare känslan av att hantera de stora negativen. Med lite sträv yta på emulsionssidan och det man ser när man kikar på dem mot ljuset.

Nu återgår jag till resten av rullen. Varje bildfil håller ungefär 370 megabyte innan jag konverterat till svartvitt, så det är tungt för datorn. Vi ses snart!

Inlagt 2010-10-12 21:23 | Läst 3091 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Håller med om att 6x7 är ett trevligt format och det var ett vanligt mellanformats-format tidigare (Mamiya RB o RZ, Bronica, Mamiya 7 t.ex) men jag vet inte om det (eller snarare sidförhållandet) finns kvar i någon digital tappning.

Har själv en Fuji GSW 690 med 65mm (fast) optik men i formatet 6 x 9 (samma förhållande som 24 x 36) men det känns ofta väl långsmalt. Skulle hellre haft samma kamera i 6x7 tappning

Men det är kul kameror, Texas-Leicorna!

Trevliga bilder, förresten. Ser fram emot att se fler bilder.

/F
Svar från Makten 2010-10-13 13:13
Det är märkligt hur småbildsformatet fått bestämma sidförhållandet för nästan alla moderna kameror, trots att det en gång i tiden var en kompromiss för att kunna använda smalare 35 mm-film med någorlunda stor bildyta. Kompaktkameror och micro four thirds har ju annat format, men de har för liten sensor för att vara riktigt intressanta tycker jag.
Sista bilden är riktigt bra. Intressant med mellanformatet även om jag läst att många duktiga fotografer gått över till digitalt (FF) då processen i längden blivit lite tung. Verkar även som om de flesta är nöjda med resultatet från sin modernare utrustning. Efter att sett lite landskapsbilder på nätet så tänker jag hur som helst ge det en chans. Största problemet verkar vara att hitta en 9000-skanner till anständigt pris.
/Stephan
Svar från Makten 2010-10-13 13:18
Digitalt är ju något helt annat, och man behöver nog en ruskigt bra skanner för att komma i närheten av motsvarande 10-20 megapixlar även med mellanformat. Och lågkänslig film då förstås. Men det är ett enkelt sätt att få riktigt bra bildkvalitet till ganska lågt pris, om man inte tänker sprutmåla med bilder och ha minneskort i patronbälten;-)
Sista bilden är definitivt inte trist. I mina ögon en av dina bästa.

/j
Svar från Makten 2010-10-13 13:31
Tack!

*utfyllnad eftersom man inte får skriva så korta kommentarer*
Åh, de här blogginläggen gillar jag. Det är spännande med stora filmformat :)

Första bilden är riktigt härlig, jag gillar verkligen tonerna och du har passat in kedjan väldigt precist i skärpedjupet, snyggt! Och extra imponerande på en RF.

På andra bilden framgår det som jag ofta försöker fuska fram i efterhand med (ofta överdriven) höjning av lokal kontrast, nämligen detaljer/kontrast i mellantonerna, precis som du påpekar. Mycket trevligt.

Sista bilden är tusan klockren, trodde inte att det skulle bli bättre efter den första men fotografens pose och klottret passar mycket bra ihop. Undrar förresten hur de målat det där, ser ut som att de satt sex sprayflaskor i någon slags rigg.

Det ska bli spännande att se resten, och det här är förresten inte tråkigt för fem öre :)
Svar från Makten 2010-10-13 13:59
Mätsökarbasen är faktiskt nästan lika stor som på en Leica, så det blir betydligt exaktare än med en spegelreflexkamera. Man får tänka sig avståndet mellan sökarfönstret och mätsökarfönstret (mätbasen alltså) som motsvarande största bländaröppning på ett objektiv, som man satt på en kamera där snittbilden har en sådan vinkel att man verkligen utnyttjar den stora öppningen. Vilket man aldrig gör på normala kameror, så vi har en fokussäkerhet här som är säkert fem gånger större än med en spegelreflexkamera! Dock lite mindre i praktiken eftersom man måste hålla ögat helt centrerat.
Jag använde HP5+ ganska mycket förra året och tyckte att den var alldeles för sladdrig i scannern så jag bytte Tri-X som kändes mycket styvare. Undrar om HP:n har ändrat sig sen sist...
Svar från Makten 2010-10-13 14:00
Märkligt! Den här filmen är visserligen utgången (2007 tror jag), men definitivt styvare än Tri-X för småbildsformatet. Jag har några rullar som jag får plåta upp innan jag provar något annat tror jag. Dock mest FP4, som ju är på ISO 100. Inte direkt lämpligt för den stundande vintern.
Jag körde bara HP5+ i 120-format.
Du missuppfattade min kommentar tror jag, jag åsyftade att du beräknat skärpedjupet bra, vilket jag inbillar mig är svårare utan mattskiva (även om mattskivan inte hjälper så värst mycket på stora öppningar).

Men svaret jag fick var mycket intressant :)
Svar från Makten 2010-10-13 16:27
Jag körde bara full glugg och hoppades på det bästa, så det var inget medvetet;-)