Med normalen i naturen

Jag försöker och försöker men det är svårt så in i bänken, som min morfar skulle ha sagt. Att fotografera natur, alltså. Den är raka motsatsen till de strikta linjer, fält, strukturer och färger som jag egentligen är mest intresserad av. Ändå dras jag ofta mot skogen när jag är ute och spankulerar med kameran. Det måste ju gå på nåt sätt! Men hur? 

Härom dagen halkade jag runt lite ovanför nyckelviken med stativ och hela baletten. För att göra det lite extra svårt tog jag bara normalobjektivet, vilket är en intressant övning i självkontroll när väskan ska packas. Jag måste nämligen ha en rätt stor väska för att stativet ska komma med, och med bara normalen på kameran blir väskan i stort sett tom inuti. Man får brottas med viljan att "ta med nåt mer för säkerhets skull". Jag vann och sket i det, vilket var bra. 

Första stoppet var vid en stor fin sten, som naturligtvis hade bestämt sig för att ligga extremt illa till, så det blev en del svordomar innan jag till slut hittade nånstans att ställa mig själv och stativet.


63/2,8 @ f/16 – ISO 100 – 20 sekunder


När jag kom hem och granskade bilderna var jag som så ofta väldigt missnöjd, särskilt med den här ovanför. Jag hade bländat ner nåt hysteriskt för att få alla stenar i skärpa, men det gjorde förstås också bakgrunden skarp. Och till vänster om stenen störde det rejält. Först efter några dagars bortavaro från bilden insåg jag att det kanske skulle funka om jag mörkade ner den delen, och det gjorde det. Det blev en helt annan balans i kompositionen och nu är den åtminstone okej, om än ingen pangbild direkt. 

Som ni kanske vet så brukar jag säga att jag avskyr stativ och det stämmer fortfarande. Men jag har också lärt mig att det har den stora fördelen att man verkligen anstränger sig mer när man väl orkat sätta upp det. Ska man ställa in alla vred så kan man lika gärna göra det ordentligt, och i och med att man tar mer tid på sig så är det lättare att se saker i kompositionen som man annars lätt hade missat. 

Nästa motiv var ett snirkligt träd, och nu började det mörkna rejält. 


Mobilfoto för dokumentation


Här höll jag också på att bli tokig, men inte för att det var svårt att hitta nånstans att ställa stativet, utan på att jag inte kunde bestämma mig för vilket håll jag skulle fota trädskrället ifrån. Till slut ställde jag kameran på svartvitt och kvadratiskt, och då släppte det lite. Nån slags plan tog form under meckandet och det blev rätt bra i slutändan. Såhär...



63/2,8 @ f/2,8 – ISO 100 – 3 sekunder


Det är så jäkla skönt att slippa 3:2! Jag gillar verkligen 4:3, men att man i kameran också har möjlighet att välja en hel uppsjö av sidförhållanden gör fotograferingen mycket, mycket roligare. Trots att 63 mm på GFX:en motsvarar ganska exakt 50 mm på småbild (diagonalt), så gör 4:3 att det är "vidare på höjden" och jag tycker inte att det känns alls lika snävt som en småbildsnormal. 
Tyvärr tror jag att fotosidans omskalning av bilden kommer pajja skärpan rejält, vilket är synd eftersom det här objektivet är vrålskarpt över hela ytan på alla bländare. Även detta är en anledning till stor fröjd jämfört med alla småbildsgrejer jag hållit på med innan. Man behöver aldrig undra om det kommer bli tekniskt bra, förutsatt att man själv vet vad man håller på med.

Nu var det redigt mörkt och jag masade mig ner mot vattnet för att se om jag kunde hitta lite mer ljus där. Och det kunde jag. Motivet har jag fotat många gånger men aldrig i skymning, vad jag kan minnas.



63/2,8 @ f/4 – ISO 100 – 20 sekunder


Här fotade jag i 16:9 men beskar bilden ytterligare lite i efterhand, till ganska exakt 2:1, visade det sig. Ändå bra att från början ha ett hum om hur man vill ha det. Trädbilden beskar jag raskt till samma 1:1 som kameran var ställd till utan att titta så noga. Lika bra att vara ovetande om det när det känns bra direkt. Tyvärr fattar inte den värdelösa råkonverteraren Capture One vilket sidförhållande man fotade i, så man ser alltid hela bilden när man öppnar den. Det har Adobe haft stöd för i typ femton år. 

Som ni kanske ser är färgerna lite speciella i sista bilden. Det är för att jag använt ett så kallat didymiumfilter. Det är egentligen till för natt- och astrofotografering där man vill släcka ut de våglängder som natriumlampor ger, vilket är nånstans mellan grönt och gult. Det dämpar också några andra våglängder som ni ser, men vid ~570-600 nanometer är det i stort sett 0% genomsläpp. De andra grava dipparna är utanför det synliga spektrat och märks inte.

Detta gör också att rött blir lite tydligare vid dagsljusfotografering, lustigt nog. Och i det här fallet ser grästovorna på klipporna nästan ut som eld för att de råkar avge våglängder som ligger precis i topparna för filtret, jämfört med omgivande mark där större del av ljuset släcks ut eller dämpas.
Faktum är att jag använde det för alla bilderna. Jag har nämligen insett att det ganska knöliga grönsticket i många bilder från Fuji GFX 50R (och andra Fujikameror) inte är något jag direkt gillar, och mycket av just det slipper man med didymiumfiltret. Ibland blir det lite för stor effekt dock, men inte här. 


Det var allt för den här gången! På återseende!

Inlagt 2020-12-04 22:50 | Läst 2347 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Hej Martin,
jag gillar ditt sätt att göra ibland saker mot din egen vilja, jag är själv lagt lite åt det hållet...
I slutänden gör det saken mer utmanande och intressant. Bilden med stenen är riktigt bra även om du saknar raka linjer ;) Jag tycker att kontrasten i formen mellan björken och stenarna gör bilden intressant, en sak som man kanske inte tänker direkt på.
Ha det bra
/Stanislav
Svar från Makten 2020-12-05 16:31
Tack! Det där med att göra det svårt är inte bara medvetet för att göra det svårt, utan ett slags effekt av att jag också vet att det finns stora nackdelar med att ta med sig fler objektiv. Dels kan det vara rent ångestframkallande att ens lyckas välja vilka objektiv man ska ha med sig, och dels kan det störa sinnesfriden vid fotograferingen om man har för många möjligheter. Bättre då att skala av lite och veta att man bara har en glugg och att det är den man måste använda.
Första bilden: John Bauer hade gett tummen upp! Jag ger tummen upp!

Som så ofta intressant läsning! Det där glaset hade jag inte koll på alls. Att verkningarna blir svårförutsägbara beror nog till del på att vårat färgseende inte har nån rak koppling till våglängder. Vi har receptorer för blått, de toppar vid 420 nm, grönt som toppar vid 514 nm och rött som toppar vid 564. Gult har vi inga receptorer för, men synsystemet interpolerar och hur det nu går till ser vi gult och kanske en miljon nyanser till.

Andreas Feininger tyckte att en fotograf behövde två kameror, en smidig småbild och en stativkamera. Din Fuji ligger väl mittemellan eller kanske man kan säga två i en!
Sten-Åke Sändh 2020-12-05 03:17
Ofta intressant Martin! Ibland som idag lärde jag mig några nya saker igen! Gillar också 4:3 alltsom oftast.3:2 känns faktiskt väl utsträckt och "okoncentrerat" ibland, för att inte tala om mobilers och TV-apparaters 16 :9.
Sten-Åke Sändh 2020-12-05 03:26
Måns, du verkar vara en fan av Andreas Fininger och det är nog jag också. Jag har en bok av honom som Stadsmuseet givit ut och det jag gillar med honom är att han inte är rädd för kontraster och rent av silhuettmotiv med väldigt mättade skuggor. Det kan passa fint i skogen också faktiskt om man plåtar svartvitt som Martin gjorde med ena bilden i detta exempel. Museet gjorde även en utställning vid ett tillfälle med en del av hans bilder. Tyvärr har man inte haft rätten att visa dem på Stockholms Digitala Stadsmuseum men de är väl tagna på 30-och 40-talen, så de borde väl snart vara över 70 år och fria att visas även utan villkor kan jag tro.
Måns H 2020-12-05 09:40
Som du men kanske inte alla andra vet bodde Feininger i Stockholm mellan 1933 och 1939 med sin svenska fru. Hans storverk "Stockholm" är svindyr på antikvariatet, men Stadsmuséets bok med delvis samma bilder mer överkomlig. Har önskat den i julklapp.

Att jag fastnat för Feininger beror väl delvis på att vi båda har arkitektutbildning och är påverkade av Bauhaus. Feininger föddes nästan in där. Jag i andra hand eftersom mina lärare var väldigt påverkade. Och så gillar jag Feiningers sökande, han byggde egna supertelen med (delar av) objektiv han hittat billigt och tog tidigt bilder med fisheyelins. Och hans närmast ingenjörsmässiga sätt att ta sig an konstnärligt fotografi, förenar två världar.
Sten-Åke Sändh 2020-12-05 15:52
Åh, om du inte varit i Tel Aviv så borde du åka dit och besöka "den vita staden". Finns mycket Bauhaus där och ett helt litet centrum som Dizengoff-boulevarden mynnar i samt efter Rotschild-boulevarden.
Svar från Makten 2020-12-05 16:34
Måns; filtret är ett Haida "Clear Night" om du är intresserad. Det var helt enkelt det enda jag kunde få tag i. Hoya gör ett också men det verkar sakna antireflexbehandling och går inte att köpa var som helst.

Angående våglängderna så borde rött ligga betydligt högre än 564 nanometer, eller? Alla spektrum jag kollat på har snarare gul-grönt där omkring. Nånstans kring 650 däremot...
Svar från Makten 2020-12-05 16:41
Sten-Åke: Ja, det är lite märkligt att 3:2 fortfarande är "standard" bara för att ett av alla olika filmformat råkade ha det sidförhållandet. Särskilt när i stort sett alla utrustningar för mer proffsig fotografering har haft 1:1, 5:4 eller 4:3. Bara i något undantag 3:2.

Min mobil har faktiskt 4:3-sensor. Jag tror 16:9 var något av en fluga i början eftersom det är ett vanligt format för spelfilm, plus att mobilskärmen är något sådant.
Måns H 2020-12-05 17:33
@Sten-Åke: En gång i tiden bodde jag ett halvår i Tel Aviv. Det var modernt att åka dit och jobba på kibbutz. Jag jobbade (eller snarare praktiserade) på arkitektkontor, intressant och en erfarenhet. Blev väl behandlad på Ram Karmis kontor men jag kände mig inte som hemma, hebreiska tog emot att lära sig. Damen i receptionen lärde mig i alla fall att säga Boker Tov på morronen.
Måns H 2020-12-05 18:04
Hej igen Martin!

Sambandet våglängd/receptorkänslighet/färgupplevelse är inte alls linjärt. Nu tittade jag nogare på kurvan för rödkänsliga koner. Den börjar vid ca 450 nanometer och går till ca 700 nm med peak kring 575 nm. Men ändå uppfattar vi ljus med våglängderna 565 - 590 nanometer som gult och ljus med våglängd 625-740 nm som rött. Jag begriper inte, men nånstans mellan receptorerna och det vi uppfattar sköter synsystemet om den transformationen.


https://en.wikipedia.org/wiki/Trichromacy#/media/File:Cones_SMJ2_E.svg

Ska kolla på det där filtret!
Svar från Makten 2020-12-05 22:05
Ja, det var ju egendomligt! Men då beror det nog på att det är så stort överlapp mellan de celler som uppfattar rött och grönt, att hjärnan ändå kan utskilja det röda på nåt sätt.
Sen har det förmodligen också att göra med spektrumet i det ljus som når ner till jorden. Det är ju inte allomfattande direkt.

Hittade en intressant illustration som visar att det åtminstone vid dagsljus utan moln är väldigt mycket rött i ljuset: https://en.wikipedia.org/wiki/Sunlight#/media/File:Spectrum_of_Sunlight_en.svg

Apropå det här så har jag nördat ner mig lite i speciella sportglasögon från Oakley (i samband med cyklingen jag pysslar med) där man "trimmat" genomsläppligheten för olika våglängder så att man har olika glas optimerade för olika aktiviteter. Till exempel har jag några som jag använder för stigcykling, som släcker ut vissa våglängder kring cyan, vilket gör att man plötsligt ser mycket större skillnad på rött och grönt. Det är helt fascinerande vilken skillnad det gör, och det var faktiskt lite därför jag började gräva i det här med fotofilter med liknande teknik:-) För, genom att ta bort vissa komponenter i ljuset så kan man få andra att upplevas som starkare.
Måns H 2020-12-05 22:53
På ett övergripande plan är det väl så att synsystemet översätter indata till perception.Våra koner är ju känsliga för blått, grönt och rött och ändå ser vi gult. Märkligt.

Himmelsblått är en mycket riktigt en komplex färg! Jag läste en hel bok om himmelsblått, "Sky in a bottle" och blev inte mycket klokare än så. Komplex.
Sten-Åke Sändh 2020-12-06 18:49
Måns: Självklart har du varit där och Bauhausat också!
När jag var där för ca 3 år sedan såg jag både några av de mest stilfulla hus jag sett och några av de mest vilda fasadutföranden jag någonsin sett, så de verkar faktiskt hålla stilen :-), eller snarare fortsätta utveckla den.
Sten-Åke Sändh 2020-12-06 18:59
Martin: Ja, jag har 4:3 i flera varianter (med olika feature sets märkligt nog) i min telefon också, vid sidan av 16:9 och 1:1 men dock inget 3:2 och jag saknar det inte alls där.

Har landat i 35mm för FF som normal om jag har många pixlar för då kan man ju alltid beskära fram en vinkel motsvarande 50mm eller 40mm också. I mitt huvud är nog 40mm det som alltid känts bäst men det kan lika gärna bara vara en "skada" från den analoga tiden då jag ju hade ett 40mm Pentax SMC-M i över 25 år som normal.
Jag har för mig att Du mest gillar 35 mm på småbild eller liknande. Kul att Du provar motsvarande 50 mm (normal), vilket jag gjorde själv idag. Jag tycker att Du alltid har fina bildkompositioner, oavsett vilka motiv Du fotograferar. Ditt träd och stenarna är utmärkta. Även min Z6 tecknar grönt för myckt grönt ibland, men eftersom jag fotograferar i raw, så har jag möjlighet att dämpa det gröna på ett lätt sätt i Camera Raw. Jag har själv beskurit vissa bilder i 4:3 senaste tiden och håller med att det är ett bra format, men även 1:1 funkar bra.Tyvärr kan jag inte ställa in 4:3 i sökaren, men 1:1 och 16:9 går bra.
Jag har idag plåta i skogen utan stativ, men stativ är att föredra, eftersom man är mer noga med bildkompositionen och fotograferingen blir lugnare. Mvh Wolfgang
Svar från Makten 2020-12-05 16:38
Problemet med småbild är att om jag beskär 24x36 till 4:3 (alltså 24x32) så är objektiven klart snävare än närmaste ekvivalent på Fujin. 63:an motsvarar alltså 46 mm på småbild, beskuret till 4:3. Den lilla skillnaden mot 50 mm är tillräckligt för att jag ska trivas betydligt bätte.
Men ja, på småbild har jag gillat 35 eller 40 mm bättre, vilket är något vidare.

Har inte Z6 ett läge för 5:4 eller nåt sånt? Det är inte så dumt heller.
2020-12-05 05:15   Alf Johansson
Bra tips om filtret, jag plåtar ju mycket i mörker och irriterar mig på den gröna färgen vissa lampor ger på min x-t4.
/Affe
Svar från Makten 2020-12-05 16:42
Kolla in Haida "Clear Night", finns hos kamda.se där jag handlade. Rätt dyrt, men verkar vara av bra kvalla.
Dock får man knöla en del med vitbalansen. Jag köpte också ett smidigt "vitbalanslock" som är ett objektivlock med halvgenomskinlig vit plast i fronten. Då kan man ställa in vitbalansen för motivet med locket på och sen ta av det, så blir det bra:-) Betydligt lättare att använda än ett gråkort och jag upplever att resultatet blir närmare den vitbalans jag vill ha.