Om tiden och rummet är oändliga kommer allt att inträffa

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är en trevlig eller otrevlig tanke. Egentligen är det ett väldigt enkelt resonemang, och därför också desto svårare att avfärda. 
Tiden och rummet hänger som bekant ihop. Och om universum ständigt expanderar så blir rummet onekligen oändligt, liksom tiden. Det kanske inte låter så konstigt, men om man drar in sannolikhetslära så blir det lite läskigt. För då kommer förr eller senare alla teoretiskt möjliga händelser att inträffa. Inte nödvändigtvis i närheten av varandra då.  

Egentligen har texten idag inte ett jota med bilderna att göra. Men de kan kanske illustrera ändå. För om detta stämmer (det är inte säkert att universum expanderar för evigt), så kommer var och en av er att ta dessa bilder. Inte nu eller i formen av ”er” som ni känner. Men som en reinkarnation av samma molekyler. Lyckligtvis kan nog inte en laddning, och därmed byggstenarna för en atom och molekyl, ha en identitet. Så det blir inte ni ändå.

Pentax 67II med 55/4 @ f/16 – Kodak Tmax 400 @ EI 640


Jag har just lyckats koppla upp datorn till min telefon, som jag använder som modem. Så jag kan sitta ute i det fria och skriva. Inte så dumt! 
Har tiden en början då? Det vet nog ingen, men det vore väl jävligt skumt. För utan tiden skulle rummet inte existera, och vice versa.

Det vackra är att det här ögonblicket är unikt. Även om alla sannolikheter för alla händelser går mot ett (kommer att inträffa) så är bör det – strax innan allt inträffat – vara troligare att du gör det här också, än att jag gör det ännu en gång. Men då talar vi alltså på en ”perfekt” nivå. Det räcker inte med att jag sätter mig på samma plats imorgon och gör samma sak. Jag kommer inte att bestå av samma vågor eller partiklar då.

Pentax 67II med 55/4 @ f/8 – Kodak Tmax 400 @ EI 640


Näää, nu får det vara slut på svamlet va? Det var kul en stund. Men lite för flummigt. Tillbaka till foto, teknik och sånt:-)

Den här rullen plåtade jag i söndags. Och jag måste säga att Tmax 400, en aning underexponerad och framkallad med Kodaks egen Tmax-framkallare, ger lysande resultat. Närmast det jag vill eftersträva som jag provat hittills faktiskt.

Pentax 67II med 105/2,4 @ f/8 – Kodak Tmax 400 @ EI 640


Det finns inget bra svenskt ord för engelskans ”yield” i sammanhanget. Men det är god sådan när jag använder Pentaxen tillsammans med denna film och framkallare. Samt förstås de fantastiska objektiven.

Pentax 67II med 55/4 @ f/16 – Kodak Tmax 400 @ EI 640


Det snackas ofta om att negativ film gärna ska överexponeras och underframkallas. Jag håller inte alls med. För de resultat jag är ute efter är det bättre att pressa filmen, det vill säga göra tvärtom. Underexponera och överframkalla. 
Jag vill ha hög kontrast och djup svärta, utan att förlora separation i mellantonerna. Överexponerar jag filmen måste jag dra upp kontrasten såpass mycket i efterhand att skannerns dynamiska upplösning inte räcker till, och det blir brusigt.

---------------------

Tillbaka till tiden och rummet. Jag är på intet sätt religiös. Men det är lustigt hur nära varandra tro och vetenskap kan vara ibland. Att reinkarnation är oundviklig om universum är oändligt. Otäckt, men vackert. 

Så om det ändå ska hända dig inom ickeramarna för oändligheten, varför inte börja fota med film redan nu? ;-) Själv tänker jag göra allt det jag vill. För om det kan hända så är det lika bra att låta det ske nu.

Inlagt 2011-07-09 21:43 | Läst 4930 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Nä, nä, nä. Läs Gödel, allt är oändligt. Slutsatser och påståenden också skulle jag tro.

Ha det gott! /Thomas
Svar från Makten 2011-07-09 23:35
Grejen är ju att om allt är oändligt så måste allt inträffa! ;-)
Gödel? Jag läser aldrig filosofi, men jag kanske borde prova.
Jag blev så till mig att jag glömde bort bilderna, de är sköna!
En intressant tanke i sammanhanget är om det kan existera hur många rumtider som helst? Vi kan ju av naturliga skäl bara relatera till den vi själva ingår i.

En annan fundering är om universum som vi känner det kan ha en början i egentlig mening? Med tanke på att tiden avstannar i takt med att gravitationen öka kommer tiden att avstanna när gravitationen går mot oändligheten, alltså vid ögonblicket för big bang. Detta borde innebära att vi aldrig kan ta oss till tid 0 inom den rådande rumtiden?

En annan fundering är hur kunde själva händelsen triggas innan rumtiden existerade?

När det gäller reinkarnation så beror det kanske på vilken lära man lyfter fram? Men inom buddhismen till exempel är det inte något fysiskt som reinkarnerar, det är snarare summan av karmadrivande händelser som ger upphov till återfödelse. ;)

-affe

Ps. Film rockar. :)
Svar från Makten 2011-07-09 23:39
Äh, tid är ju egentligen bara ett mått på något som vi uppfattar, som egentligen inte existerar:-) Ett sätt att beskriva skeenden i förhållande till varandra.

Jag tror inte på att allt kommer att inträffa. Även om det teoretiskt skulle vara så. Men så vet jag heller inte om jag tror på den fria viljan, då den ju skulle rasera alla naturlagar. Fast jag vill ju det. Viljan.
Gillar sista bilden med skärpan och svärtan.

Man skall leva i nutiden och inte gräva så så mycket i "baktiden", om man inte kan lära sig något av den.

/Janne
Svar från Makten 2011-07-09 23:45
Klart man kan lära sig något av baktiden. Det är väl ändå därifrån all kunskap kommer? ;-) Och det är den som låter oss se in i framtiden i någon mån.
Riktigt bra bilder!
Jag gillar nummer 2, Fina gråtoer och fin svärta.
Plus i kanten för speglingen av bilen i rutan.

mvh
Micke
Svar från Makten 2011-07-10 00:24
Själv stör jag mig något jävulskt på speglingen, men tack! :-))
Jag måste anmäla avvikande uppfattning. Det finns inget "allt" som förr eller senare inträffar, eftersom antalet möjliga händelser är oändligt. Nå, om tiden och rummet också är oändliga? Det hjälps inte. Oändligheten är inget fixt tal, den är oavslutad. Så hur mycket som än inträffar på oändlighetens väg har ändå det mesta ännu inte inträffat.

Men det var ju bara en bit av din filosofi. Så i praktiken blir väl resultatet det du tänker dig ändå, kanske?
zingiber 2011-07-10 11:38
ja, så måste det vara.
även om 'vekligheten' bockar av oändligt många händelser på oändligt lång tid är listan av möjliga händelser ännu större.

en förenklad(?) parallell: det finns ett oändligt antal tal mellan 0 och 1, men de är ändå 'färre' i någon mening än mellan 0 och oändligheten.
Svar från Makten 2011-07-10 12:45
Man skulle väl kanske kunna se det som att oändligheten "blir" ett absolut tal först när allt har inträffat. Och då har du helt rätt i att det inte kommer att ske, eftersom oändligheten då inte längre är oändlig:-))
yield = utfall

sen finns det förstås andra betydelser av yield, t ex "ge upp", "vika ner sig", "inte hålla emot längre"

/M