Eller tvärtom, ibland.

På allmän begäran: Så skannar du och efterbehandlar svartvit film

Det råder nån slags renässans för att fotografera med film för närvarande, vilket är helt begripligt då det till alldeles nyligen verkade vara nästan samtliga tillverkares mål att göra kameror så stora och klumpiga som möjligt för oss som gillar en stor sökare och ett så stort upptagningsformat som möjligt. Jag skriver ”upptagningsformat” istället för film- eller sensorformat eftersom själva storleken på det medium som ljuset träffar har en ganska stor betydelse för bildkvalitetens karaktär; särskilt med tanke på befintlig optik som finns att tillgå.

Med filmkameror kan man få ypperlig byggkvalitet, skitbra sökare och ett väldigt litet kamerahus för inga pengar alls. Så idag ska analysen faktiskt förevisas med hjälp av 135-film, som jag annars ratar för att min skanner inte riktigt klarar av att göra den rättvisa, bland annat.

Om man som jag gärna gör allt själv så är svartvit film den bästa ändan att börja i om man är sugen på att prova film. Det är lätt att framkalla vid vilken temperatur som helst som är i närheten av 20-25°C; alltså rumstemperatur. Inga konstiga system eller apparater behövs. Men utan att denna gång gå in på framkallning, så kan man konstatera att de allra flesta inte har en susning om hur man ska få ut något vettigt av den framkallade filmen om man tänker skanna den direkt istället för att gå in i mörkrummet och göra en förstoring på papper. Därför börjar jag redovisningen med en filmruta som jag skannat alldeles nyss.

-----------------

Om man vill ha full kontroll över slutresultatet så måste man skanna bilden "rått". Alltså så att man får ut det som skannern ser istället för något som skannermjukvaran tror att du vill ha. Ställ därför in skanningen för positiv färgbild och stäng av all färghantering, automatik och skräp, samt använd en skanningsupplösning som matchar det som skannern klarar av i praktiken (2400 dpi för min Epson V700) och fullt bitdjup (vanligen 16 bitar per färgkanal).

När du sen i lämpligt bildbehandlingsprogram beskurit bort allt som inte hör till själva bilden; med eller utan ”råkant”, så har du en glåmig och grådaskig bild som du nu vänder till positiv.

Nikon FM2n med Nikkor 24/2,8 AI och Kodak Tmax 100


Jag har med flit valt en bild som är överexponerad för att visa att det inte spelar så stor roll. Ljusmätaren i min FM2:a är allt annat än tillförlitlig och det gäller nog många äldre småbildskameror. Men ett steg eller två hit eller dit spelar ingen jätteroll.

I det här skedet har jag valt att bara behålla den blå kanalen av den fullfärgsskannade RGB-bilden, eftersom blått har kortast våglängd och därför ger minst diffraktionsoskärpa. Man får beakta att skannerns optik har väldigt liten apertur, alltså motsvarande bländaröppning.

En titt på histogrammet kan i det här läget få den mest entusiastiska fotograf att misströsta eller ge upp.


Då motivet håller låg kontrast kan vi vänta oss en ”spik” i histogrammet för medelgrått. Att den ligger långt till höger beror på överexponeringen. Vi ser också att det finns gott om utrymme till vänster och höger om bildens mörkaste och ljusaste del. Därför sätter jag nu med hjälp av levels svart- och vitpunkt lite närmare bildens riktiga ändpunkter.


Som synes har jag också flyttat ner medelgrått ordentligt genom att dra mittpilen åt höger för att dra ut ”spiken” mer och få bättre överblick när jag snart ska lägga en kontrastkurva. Histogrammet ser nu ut såhär:


Och bilden börjar nu likna något, även om medelgrått fortfarande ligger alldeles för högt...


Nu har vi ett bra utgångsmaterial för att göra det viktigaste! Nämligen att för varje enskild bild anpassa en kontrastkurva.

Mitt recept skiljer sig säkert från många andras, men jag utgår från att kontrasten ska vara högst i just mellantonerna, där ”spiken” i histogrammet befinner sig. Så då måste kurvan vara som brantast där. Och man ska inte vara rädd för att dra på som fasen, anser jag.

Nu är det dags att lägga kurvan, vilket i Photoshop görs med verktyget ”curves”. Med hjälp av endast två punkter sätter jag lutningen för kurvan i mellantonerna, som råkar vara den grå väggen. Strunt i ur skuggorna ser ut för nu!


Kontrasten är nu väldigt hög just där spiken för medelgrått finns, och väggen har fått ordentligt med struktur.


Nu börjar det knepigaste! Kurvan ska anpassas så att skuggor och högdagrar behålls. Detta blir väldigt svårt att visa i inlägget eftersom jag gör mängder av småjusteringar som till slut mynnar ut i något jag anser vara en färdig bild.
Men, om vi tittar på histogrammet ovan och bilden, så ser nog alla att skuggorna är fullständigt blockerade. Därför måste de lyftas i samma kurva som höjer mellantonskontrasten. Högdagrarna kan också må bra av en omgång.


Som sagt så är det här en kontinuerlig process och det är helt omöjligt att visa varje steg. När jag justerat skuggorna så har jag sen också flyttat mellantonskontrasten en skvätt, så de två punkter jag satte från början gäller inte längre. Men det viktiga är att förstå tänket bakom det hela. Där kurvan är brant är kontrasten hög. I exempelhistogrammet ovan är kontrasten alltså låg i skuggor och högdagrar, men hög i mellantonerna.

Den slutgiltiga bilden ser ut såhär, efter skärpning och nedskalning i tre steg (förstora för bästa intryck):


Histogrammet fyller ut allt från svart till vitt utan att extremerna i respektive ände har blockerats.


Sådär ja! Även en överexponerad filmruta kan alltså få jäkligt smutt tonalitet efter lite arbete. Den mörka dörren hade tjänat på överkursen; att lägga separata kurvor för olika delar av motivet. Men det får vi ta en annan gång;-)

Hoppas att detta har varit till någon nytta. Jag tror att det viktigaste är att förstå vad lutningen i en kurva innebär. Sen är det bara att slita i spakarna för kung och fosterland, samtidigt som man försöker behålla lite vett och sans. De flesta vill nog inte ha så hög kontrast som jag eftersträvat i detta exempel, men det visar förhoppningsvis desto tydligare hur man gör.

På återseende!

Inlagt 2011-09-14 23:39 | Läst 12265 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Du gör justeringen bra mycket krångligare genom att inleda med Nivåer. Eftersom du kan göra samma sak i Kurvor slipper du ett steg och får bättre kontroll över de extrema valörerna.

Stefan
Svar från Makten   2011-09-14 23:50
Om jag kunde förstora kurvfönstret, så visst. Jag har dock inte begripit hur man gör det, så att köra levels först förenklar resten väsentligt.
luminousoctaves   2011-09-15 17:56
Bra initiativ. Jag undrar hur stor skillnad det gör att skanna som färgpositiv i stället för att köra negativ gray 16-bit rakt av? Jag har själv aldrig sett någon som helst förbättring i slutresultatet med positiv skanning, det känns lite som en myt.

Däremot har jag irriterat mig på skannertid och fått beslutsångest kring vilken färgkanal som jag ska använda. ;)

Dessutom, håller med Stefan om att man inte ska ställa nivåerna inledningsvis. Genom att ha ”luft” kring vitpunkt och svartpunkt får man större kontroll över skuggorna och högdagrarna. Man vill sällan ha helt svart eller vitt och det är en fördel att kunna ”starta” S-kurvan utanför svart- och vitpunkt.

[EDIT] Vill bara förtydliga om nivåer. Det är inte fel att ställa nivåerna inledningsvis, men jag tror man tjänar på att lämna åtminstone lite luft utanför svart- och vitpunkterna till en början.

Ett annat tips är: skaffa en bra skannermjukvara som kan ställas in efter personliga behov. VueScan är ett mycket bra tips.
stefohl   2011-09-15 18:42
I nedre delen av kurvpanelen finns en rad ikoner. Den som finns näst längst till vänster växlar denna panel mellan stor och liten storlek. Sedan kan man ju flytta på punkterna med hjälp av piltangenterna och får då mycket bättre kontroll över förändringen i bilden. Ska du sedan flytta mellan punkterna trycker på minus för att gå ner mot de mörkare punkterna, plus för att gå mot de ljusare.

Eller gör man som Erik föreslår, en försiktig nivåjustering först, som lämnar det mörkaste partiet mörkgrått och det ljusaste i ljusgrått. Sedan på med kurvan.
Svar från Makten   2011-09-15 21:33
Erik: Med min skannermjukvara gör det skillnad. Jag provade faktiskt på denna specifika bild, och det blev ett helt annat resultat med högre kontrast när jag skannade som negativ bild även med all automatik avstängd. Jag antar att mjukvaran helt enkelt klipper ner omfånget, så i praktiken behöver det naturligtvis inte vara någon nackdel om all information fortfarande finns med. Det kanske till och med blir bättre om man bättre utnyttjar bitdjupet i själva bildfilen som man sen ska arbeta vidare med. Rekommendationen om att skanna positivt har jag fått från Stefan Ohlsson själv, och det funkar uppenbarligen mycket bra.

Att använda en annan mjukvara är förstås en lösning, men om man ändå ska mecka med filen i efterhand så torde det inte spela så stor roll. Det viktigaste är att skannermjukvaran inte gör massa dumheter som man inte bett om;-)

Stefan: Jag hittar inte de inställningsmöjligheter du nämner i kurvfönstret hos PS CS5 för Mac. Hoppas du förstår att jag endast använder nivåjustering för att kurvfönstret är alldeles för litet, vilket gör att även extremt små justeringar blir onödigt stora. Det är helt enkelt för dålig upplösning på justeringsverktyget.

Jag anser för övrigt att min nivåjustering är just "försiktig" eftersom jag långt ifrån klippt bort något av bildens information.
stefohl   2011-09-15 22:55
Tyvärr kan jag ju inte visa en bild här, men om du kollar i nederkanten på Photoshop CS5 justeringslager för kurvor, både i Mac och i Windows, ser du ett antal ikoner. Klicka på den andra från vänster och panelen ska öka i storlek.

Detta med att skanna som positiv är en bra lösning för många program, de som lägger på en kraftig kurva hur man än gör när man skannar med programmet inställt för negativ.
Svar från Makten   2011-09-15 23:19
Jag använder inte justeringslager (varför ska man det när man har ett "linjärt" flöde?), så det är därför jag inte hittar det du nämner. Jag öppnar bara bilden och gör mina justeringar direkt. För mig är det alltså det vanliga kurvfönstret som har fast storlek, och som är alldeles för litet för vettiga justeringsmöjligheter om man inte först sätter nivåer.
stefohl   2011-09-15 23:44
Ja, du har ju hittat ett skäl. Jag kan räkna upp ett antal andra, som att arbeta med masker, blandningslägen, lagerstilar, opacitet. Men kanske det viktigaste skälet är den flexibilitet som du får med justeringslager, där du kan ändra och justera bildens utseende om och om igen till dess att du når det optimala utseendet.
Svar från Makten   2011-09-16 10:05
Jag har faktiskt aldrig känt något behov av detta. När bilden är klar så är den klar och jag sparar den i JPG och inget annat. Att ha massa PSD-filer med olika lager sparat på datorn känns inte som ett alternativ. Vill jag göra något annat med bilden en annan gång så får jag helt enkelt skanna den en gång till.
stefohl   2011-09-16 16:37
Att du under arbetet med bilderna skapar lager hindrar väl inte att du sedan sparar dem som jpg. Du missar en mängd möjligheter att styra bildernas utseende genom att jobba med en teknik som Adobe gick från i och med Photoshop 4 (inte CS4, utan 4 från 1997).
Svar från Makten   2011-09-16 20:11
Jo, jag vet. Men jag är lite sturig och ändrar inte gärna på rutiner som funkar;-) Men du har helt rätt och jag ska försöka lära mig lite mer om justeringslager. Annars brukar jag bara använda lager för att kunna "sudda fram" olika kontrastjusteringar i olika delar av en bild.

Nu provade jag i alla fall det du nämnde om kurvverktygets storlek, och det är fortfarande på tok för litet. Dessutom ÄNNU mindre än om man använder den vanliga metoden att lägga kurvan direkt på bilden utan justeringslager. Jag skulle vilja att fönstret var 800 pixlar brett eller så, då jag använder laptop:ens egen skärm för alla verktyg och den externa skärmen för själva bilden.
stefohl   2011-09-18 12:35
Om du klickar i output, så att det värdet är markerat, så kan du sedan med hjälp av piltangenterna ändra på värdet i steg om 1. Det ger tillräcklig precision för mina behov i alla fall. Det är ju i och för sig i 8 bitars skalan.
Hej Martin
Klart intressant artikel/blogginlägg! Jag ska läsa den noggrant senare -
Ett litet förtydligande redan i början kanske skulle kunna vara på sin plats, när du nämner scanner är det alltså en tämligen avancerad/lite dyrare filmscanner (Epson V700) som du har använt. För att skilja från t ex flatbäddsscannrar med negativhållare osv vilket mindre erfarna amatörfotografer kanske i hastigheten associerar till.
Jag har själv en billig filmscanner (Minolta Dimage Dual II), och ska testa dina råd med den om det går. Hittills har jag scannat 60-tals TRI-X neg på den och fått hyfsade resultat med en hrl del jobb i datorn efteråt. Bilder från såna scanningar finns bland mina FS-bilder...
Ha en bra dag
/B
Nathaniel   2011-09-15 08:24
Vet inte vad du tänker på, men Epson V700 ÄR en flatbäddsscanner med negativhållare...

Själv kör jag en Canon 9000f vilket verkar vara en motsvarande modell, även den flatbädd med negativhållare.
Svar från Makten   2011-09-15 11:50
Som sagt så är Epson V700 en flatbäddsskanner som har medföljande filmhållare för lite olika format. Jag kan inte direkt rekommendera den för småbildsfilm eftersom hållaren är för dålig, men den funkar utmärkt till mellanformat.

Själva principen bakom efterbehandlingen är dock identisk oavsett vilken skanner man har. Det går att få bra resultat med automatik också, men mjukvaran kan aldrig veta precis vad du vill åt. Dessutom blir det inget vidare om inte negativen är perfekt exponerade.
Har man en väldigt enkel skanner så kommer det titta fram ett förfärligt brus när man lägger på en så brant kurva som jag gjort i det här exemplet. Så ju bättre skannern är, desto hårdare kan man efterbehandla sin bildfil.
Canalog   2011-09-15 12:05
Hej Martin - ja det kan nog vara så att jag var dåligt påläst/okunnig om vad typ av scanner din Epson är. Men vid scanning med min Minolta Dimage Dual II, upplever jag att det största problemet är allt damm som kommer på negativet/diat vid scanningen, som syns särskilt när jag scannar i 2820 dpi. Det kan bli flera timmar att sitta med litet klonverktyg i PS och "städa" en scannad bild. Men - som ibland kan vara värt besväret!
Tryckluft på sprayburk har jag hört ska kunna hjälpa vid renblåsning, men har inte provat det än. Burkarna är rätt dyra vad jag förstår.
mvh
/B
Svar från Makten   2011-09-15 12:54
Jag ägnar också rätt mycket tid per bild med att manuellt ta bort damm. Skannern har en inbyggd funktion som dock inte funkar med svartvitt och som dessutom ungefär tiodubblar tiden det tar att skanna varje ruta.

Har man stora problem med damm så är det troligen torkningen av filmen som är boven, inte att den blir dammig när man skannar. Torkningen måste ske i stort sett helt dammfritt eftersom filmen ju blir extremt klibbig innan den torkat helt. Prova att ta en dusch innan du hänger upp filmen i badrummet. Då torkar den dessutom långsammare och blir därför planare. Men håll dörren stängd så att luften förblir fuktig.
Väldigt intressant, tack för detta! Jag testade mig som sagt fram själv igår, och kom fram till i stort sett samma metod som du precis beskrivit. Dock har jag fått en större förståelse för hur kurvor fungerar, och att s/v-konvertera från enbart det blå spektrumet verkar vara ett bra tips (råkade helt oberoende höra precis samma sak på en annan site igår, så de verkar vara allmän kunskap som gått mig förbi).

Nu undrar jag ju självklart lite hur det funkar med färg också. Är det samma procedur, förutom givetvis s/v-konverteringen? När du applicerar nivåer och kurvor i en färgbild, gör du det per färg, eller globalt?

Jag använder Vuescan för att scanna, och där finns funktioner både för att låsa exponering (så alla nästföljande scanningar blir identiska) och läsa in filmbasfärgen (för att exkludera denna redan i scanningsprocessen). Är detta något du rekommenderar att göra?
Svar från Makten   2011-09-15 11:56
Färg är något helt annat. Om man inte låter skannern sköta omvandlingen till positiv bild så måste man själv på något vis subtrahera den oranga masken på filmbasen, och det har jag hittills aldrig lyckats med, med vettigt resultat. Så jag låter skannermjukvaran göra det mesta på egen hand och efterjusterar sen vitbalans och kontrast i Adobe Camera RAW (funkar fint för TIFF-filer!).

Visserligen har jag aldrig fått något perfekt resultat med färgfilm, men jag vet inte om det beror på skanningen eller min hemframkallning. Dock har jag läst om att många har problem med lila skuggor, främst med Kodaks filmer. Det är något jag ofta upplevt själv. Det går att fixa, men riktigt bra blir det aldrig.

Om Vuescan kan läsa in filmbasfärgen så är det nog ett utmärkt sätt att få bättre resultat. Antagligen kan du då också låta mjukvarans automatik ta hjälp av detta och så slipper du göra något alls i efterhand.
Nathaniel   2011-09-15 12:03
Jag har bara läst en guide för att scanna färg-negativ "rått", och den grundade sig på samma princip som du beskrivit i svartvitt. Scanna positivt, in i Photoshop, invertera och kör sen "auto levels" (alternativt själv justera färgpunkterna till rätt ställen). Den fotografen var nöjd med metoden, och de två bilder jag gjorde igår tyckte jag blev helt OK (kan dock bekräfta de lila skuggorna), men jag ska som sagt prova mig fram med att låta Vuescan låsa exponering och filmbasfärg.
Bra artikel
TackThomas
Jäkla stor nytta! Tusen tack.
Mycket intressant och välskrivet!
Jag ska testa vid nästa tri-x400 scan!
Tack
Tack så mycket! Det kommer komma till stor nytta! Ska framkalla och skanna en mellanformatsrulle idag så det här var bra tajming!
Det där med lutningen har jag i och för sig haft på känn, men du formulerade det så bra, så nu kanske injusteringen av bilder går lite fortare i fortsättningen.
Jag använder VueScan och fastställer exponering och filmbas för varje rulle jag skannar, får ut mycket bra data och är nöjd med resultatet. För färg skannar jag helt plant (RAW ut, som dia, inga förinställningar) och vänder med pluginet ColorPerfect och tror det är det bästa arbetsflödet jag hittat hitills.
Köp en begagnad Imacon Flextight istället så slipper du allt onödigt merarbete :)
//Chasid
Svar från Makten   2011-09-15 16:32
Negativen är fortfarande lika bleka med en bättre skanner, bara det att man får högre upplösning (vilket jag inte behöver). Du måste naturligtvis göra samma jobb även med en proffsskanner om du vill kunna styra tonaliteten.
Chasid   2011-09-15 16:41
När jag körde med en Flextight så blev resultatet i princip bra från början. Nu när jag scannar med min Plustec gör jag ungerfär som du gör. Förutom att jag scannar negativen som positiv i 48 bitars HDR i Silverfast för att få ut det mesta ur negativen. Men om du vill få bästa möjliga resultat, kör då färgnegativ film som du slår över till svartvitt i PS, då kan man snacka om tonomfång.

Jag har tidigare jobbat en hel del med att scanna olika typer av film och har arbetat med Flextight och Fuji Lanovia scannrar. Fujin var förövrigt helt suveränt bra på mellanformat, hittar du en begagnad Fuji Lanovia så är din lycka gjord :)
//Chasid
Svar från Makten   2011-09-15 16:59
Om resultaten blev bra från början så var det säkert för att din mjukvara gjorde allt åt dig, inte för att skannern var "bra". Jag har i dagsläget inget behov av en bättre skanner eftersom jag ändå nästan aldrig håller på med småbildsformat.
Chasid   2011-09-15 17:06
Men du scannar å andra sidan en hel del mellanformat och dina bilder förtjänar en bättre scanner än din Epson. Jag har sett begagnade Fuji Lanovia för 10 000 kronor men jag kan inte köpa någon för jag är gift och får inte köpa en så stor scanner för min fru :)
//Chasid
Svar från Makten   2011-09-16 20:13
Saken är att det inte skulle hjälpa mig nämnvärt eftersom jag bara publicerar bilder på nätet. Med den enkla V700:an får jag ändå bättre knök i bilderna än vad jag får ut ur min D700, om än inte med den marginal som är möjlig förstås.
Jag använder alltså inte mellanformat för hög upplösning, utan för att det ger en annan karaktär och dessutom är trevligt:-)
Hej Martin

Tack för en bra artikel.

Du skriver "Om man vill ha full kontroll över slutresultatet så måste man skanna bilden "rått"." Menar du att du skannar i RAW/DNG (vilket Vuescan kan göra)?

Jag har använde länge RAW/DNG som output i Vuescan för att jag gillar att göra den inledande redigeringen i Adobe Camera Raw. Men bilderna blir, åtminstone med min Nikon Coolscan V ED, väldigt mättade och svåra att korrigera färgmässigt.

Så jag bytte till Tiff output och får ut bilder som är mycket närmare filmbilden. Numera kan man ju även öppna Tiff i ACR (från Bridge, vilket iof är lite krångligare), vilket ju är bra.

Ibland har jag konverterat diabilder till svartvit och använt LAB för att justera A, B och Lightness. Det kan bli riktigt bra (se tex den i mina ögon lyckade bilden av zebran på min sajt, under Wildlife).

Vänliga hälsningar
Philip
Svar från Makten   2011-09-15 16:37
Nej, jag menar att skannermjukvaran inte ska göra något alls med bilden. Vad man sen sparar i för format är en annan femma, men TIFF eller andra okomprimerade format i 16 bitar per kanal är vettigast. 8 bitar räcker inte om man ska lägga på en såpass brutal kurva som jag gjort.

Dina resultat från Vuescan har alltså inte med RAW eller DNG att göra, utan med andra inställningar (förmodligen default i ACR som är olika beroende på filformatet). I Epson Scan är enda möjligheten att skanna "rått" att helt enkelt stänga av all färghantering samt skanna som diafilm. Alla andra inställningar gör massa skit med bilden som man inte har kontroll över. Hur Vuescan funkar har jag ingen aning om dock.
Mamma, ta mig här ifrån,
Svar från Makten   2011-09-17 19:34
Det här var spännande! Vad tänkte han skriva sen, som inte kom med? Dog han av tristess under läsningen? :-))
Har du lust att utveckla detta med att V700 bara scannar i 2400dpi? Jag kör själv denna scanner men brukar nyttja högre upplösning. Skulle jag få motsvarande kvalitet om jag scannade i 2400 och sedan interpolerade?
Svar från Makten   2011-09-17 21:15
Skannern kan ge högre upplösning sett i antal pixlar, men den reella upplösningen är begränsad av skanneroptikens diffraktion. Så att skanna i mer än 2400 dpi ger antagligen inte ett skvatt högre detaljrikedom, annat än möjligen att det blir bättre än att interpolera upp bilden i efterhand. Det är alltså rena glädjesiffror från tillverkaren som inte finns i praktiken.
3600 dpi kan eventuellt löna sig om man lyckas hålla filmen riktigt plan. Men antagligen mest då på grund av att du har mer data att bygga bilden av sett till signal/brus-förhållande, snarare än upplösningsmässigt.
Intressant läsning men jag är faktiskt mer intresserad av själva scanningsprocessen och filmframkallningen eftersom det är där jag har brist i kunskap. Photoshops kurvor är som du säger magnifika, men jag känner att jag redan behärskar den tekniken. Jag får ändå passa på och tacka eftersom det här lilla inlägget får mig att vilja scanna min analoga film. Jag tar och beger mig mot scannern på en gång!
Svar från Makten   2011-09-18 17:25
Själva skanningen är inte mycket att orda om. Sätt filmen i hållaren, sätt hållaren i skannern, stäng av all mjukvaruautomatik (skanna om dia om det inte går på annat sätt) och skanna bara:-)

Framkallning är en annan femma, men där finns så enormt mycket information på nätet att det knappt är värt att skriva mer om det. Jag kör numera efter tillverkarnas rekommendationer och använder en och samma framkallare till all svartvit film.
När det gäller justeringslager måste jag hålla med Stefan O. Det största lyftet någonsin för mig i PS när jag började med det.

VueScan är också bra. Ed Hamrick är otrolig på att ge support. En gång svarade han efter två timmar. På nyårsaftons eftermiddag!

Dammiga svartvita neg kan man åtgärda hyfsat genom att göra en kopia av bakgrundslagret, blandningsläge Darken. Ta sedan filtret Noise / Dust & Scratches. Radius 2-4 och Treshold 20-50. Prova! Man vill inte sabba kornstrukturen och ibland blir det inte vackert. Små fina detaljer kan förstöras. Eventuellt kan man avgränsa en yta med lassot och bara filtrera där. Ett stort bekymmer är det.
skriver fan ut den här :)