Eller tvärtom, ibland.

På landet mitt i staden

Vid tretiden hade den värsta åskan dragit bort, ut över Östersjön verkade det som, och en titt på några olika väderprognossidor ingav hopp om fortsatt uppehåll. Efter en del velande kring klädval, väskval och kameraval blev det en säker lösning med medhavt "regnskynke" samt kompaktkamera, två mackor och en extra flaska med vatten.
Egentligen hade jag velat ta klumpkameran med ett nytt objektiv jag köpte härom dagen. Men jag visste att det då förmodligen inte hade blivit något fotograferat alls. Det är därför inte utan att jag undrar varför i helsike jag köpte objektivet alls. Jag gillar ju inte kameran det är ämnat för.

Nästa velighet var valet av rutt. Jag brukar bara sticka iväg i någon godtycklig riktning och se vart det bär, men den här gången stannade jag upp en smula och tänkte på riktigt. Jag ville ut på landet. Bort från vägbruset som ständigt tränger sig på i min lägenhet och överallt där jag vanligen rör mig. Det som förpestar varje sekund av min tillvaro utan att jag egentligen tänker på det. Så jag tittade på kartan och bestämde att Stenhamra på Färingsö var ett bra mål. Om det sen dök upp något kul på vägen kunde detta alltid förhandlas.

----------------------

För att komma ut på landet från Stockholm krävs i de flesta riktningar en avsevärd sträcka från innerstan. Västerut räcker det dock att fara över Nockebybron och sedan vidare till Lovön. Jag fortsatte som sagt till Färingsö eller Svartsjölandet som det också kallas.

Ekängen


Strax efter Lullehovsbron svängde jag av till vänster in på en grusväg och hittade vad jag sökte. Det totala lugnet och tystnaden. Lärkan i skyn, prasslande löv och krasande grus under däcken. Att vädret nu var strålande gjorde inte saken ett dugg sämre.

I brist på karta fick jag använda mobiltelefonens extremt usla kart-app. Jag antar att den baseras på Google Earth och därför ser man inte vad som är grusväg och landsväg ens. Det gick dock bra ändå.

Efter att ha lämnat Stenhamra med gott om ork i benen (trodde jag då) fick det bli en liten omväg runt Svartsjöviken också.

Tre mil från stan


Cykeln är verkligen inte gjord för landsvägskörning och jag har känt tendenser till domnade händer; troligen på grund av vibrationerna från däcken i kombination med det breda styret. Ändå är det betydligt bekvämare än med min förra cykel och de större 29-tumshjulen gör att rullmotståndet är förvånansvärt lågt.

Ungefär här blev jag också varse varför cykling på landsväg är helt livsfarligt. Bilister beter sig nämligen ofta som regelrätta idioter och kör om en med en halvmeters marginal i 70-90 km/t. En av dessa fick ett långfinger i backspegeln som tack, men jag antar att det var avsiktligt. För att liksom visa att cyklister inte har på vägen att göra. Men var ska man ta vägen när det inte finns cykelbana? Fan vet.

På vägen mötte jag en mängd räsercyklister med betydligt lämpligare utrustning. Å andra sidan verkade de inte det minsta intresserade av omgivningarna, utan bara av att cykla fort som fan. Säkert ganska spännande, men jag antar att de är dessa trikåbeklädda herrar (och en och annan dam) som retar gallfeber på bilister, då de gärna kör i klunga och tar upp halva vägbanan.

Nåja, omgivningarna var det inget fel på i alla fall!

Svartsjöviken


Ett tiominutersstopp vid slottet för att äta en av de två smörgåsarna fick det bli, och sedan den slingriga landsvägen tillbaka mot stora vägen. Och det var nu jag insåg att det skulle bli jobbigare än beräknat. Inte för att jag var trött, utan för att ändalykten plötsligt sade ifrån.

Det jävliga med cykelsadlar är att man inte vet om de är bekväma eller inte förrän efter flera timmar. Och då kan man vara en bra bit hemifrån. Jag hade nu inte mer än ungefär 2,5 mil kvar, men jag förstår inte riktigt hur folk som kör långa rundor på 10-20 mil bär sig åt. Eller ännu värre; Vätternrundan.

Sakta kände jag hur den extremt obehagliga och välbekanta smärtan trängde sig på när "apparaten" successivt domnade bort. Jag stannade flertalet gånger och justerade sadeln, men det blev bara värre.

Delrutt på Färingsö


En snabb man susade förbi mig i minst min dubbla fart innan en korsning, och när han stannade till och tog en Snickers tänkte jag att nog fan är det bättre att bli av med skiten så fort som möjligt, så jag brände på. Och han hann faktiskt inte ifatt mig förrän efter en mil! Sen höll jag mig framför honom ända till Drottningholm, men då jädrar var all must borta ur mina ben och underredet mådde inte alls bra.

---------------------

Nu kanske en och annan av er som läser är just såna där snabba herrar, eller damer, och ler lite i mjugg. Men betänk att jag som sedan tidigare helt otränad nu cyklat 40 mil på två veckor och att dagens tur var 6 mil. Detta på en cykel gjord för skogen och dessutom med däck som inte lämpar sig för slät väg.
Nu återstår bara att lyckas fixa sadeln, för fortfarande många timmar efter turen känns det inte bra alls.

--------------------

Men vad var det för objektiv jag köpte? Jo, ett Zeiss 50/1,4 Planar. En gammal favorit i repris! Oavsett om jag avskyr kameran så känns det som ett framtidssäkert köp eftersom det kommer funka klockrent på en framtida spegellös kamera med stor sensor.

Till dess bjuder jag på en skrotbild med gluggen ifråga.

Albano


Vi ses snart igen!

Inlagt 2013-06-09 22:43 | Läst 6588 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
2013-06-09 23:05   Andreas
ingen tycker om räserfjuppar på låtsascyklar som går sönder om de kör på ett sandkorn, och därmed envisas att cykla på vägen när det finns en fin cykelväg 50cm till höger om dem.

mtb - när det skall hålla
Svar från Makten 2013-06-09 23:28
Det är ju inte alltid det finns en cykelbana (som där jag blev omkörd av flertalet idioter), så det behöver inte ha med cykeltyp att göra. Dessutom är cykelbanorna rätt så ofta helt usla. Lappade, osopade, och så vidare.

Att jag köpte en MTB var mest för att jag vill kunna cykla överallt med en och samma cykel:-) Men jag är lite sugen på räser också faktiskt. Det får dock bli när jag blivit en aning starkare.
Investera i en Brooks lädersadel, kanhända en med fjädring.
Svar från Makten 2013-06-09 23:30
Jag har övervägt det! Fast det känns ju skitskumt att en modern sadel inte ska funka. Som sagt; hur fasen gör tävlingscyklister? Jag vet att en del får problem med potensen, men det är förhoppningsvis ovanligt. Jag kanske helt enkelt har för lite muskler att sitta på än så länge.
präntare 2013-06-10 09:10
Du nämner potensen. Något cyklister kan drabbas av vid mycket cyklande är infektioner vid scrotum och omgivande trakter.
Svar från Makten 2013-06-10 12:23
Det har jag däremot inte hört. Moderna cykelbrallor har bakteriedödande behandling på rätt ställen, så det lär nog inte vara ett problem om man håller sig och brallorna rena:-)
Albin Wiklund 2013-06-10 13:16
Använder du cykelbyxor med vadering då? Det tycker jag hjälper mycket för att underredet skall palla längre turer.
Svar från Makten 2013-06-10 16:34
Jadå, men ibland undrar jag om det inte blir värre "på framsidan" av stoppningen. Sadelns egen utformning får ju rimligen mindre betydelse om det är massa tjockt skum i brallan.
Det var länge sedan jag var ute på långtur med cykel... men de gånger jag cyklat lite längre (3-4 mil) så har det oftast varit på en gammal standardcykel och då har jag tyckt att ett sådant där sadelöverdrag med någon form av gel i har hjälpt! Men det är väl tveksamt om det är något att rekomendera för en cykel som din ;)

http://www.biltema.se/sv/Fritid/Cykel/Reservdelar-/Sadel/Sadeloverdrag-27264/
Svar från Makten 2013-06-09 23:56
Det skulle nog snarare förvärra saken. Man ska ju sitta på "sittbenen", men tydligen är det lätt att man istället sitter på diverse mjukdelar lite längre fram. Sittbenens bredd varierar ordentligt med vinkeln på överkroppen, så ju fräsigare man cyklar, desto smalare sadel bör man ha. Min är antagligen lite för smal.

Det konstigaste av allt är att jag ända tills idag inte haft några problem. Visst har det varit lite obekvämt, men inte på detta plan. Fortfarande nu fem timmar efteråt känns det jävligt oskönt i underredet:-/ Som att man har tryckt ihop allt och det tar evigheter för det att återgå till normalt tillstånd.
Du missade Sånga kvarn med någon kilometer och flyplatsen men en fin tur är det.
Svar från Makten 2013-06-10 12:23
Jag såg kvarnen på håll och flygplatsen tror jag inte är så intressant;-)
"Cykeln är verkligen inte gjord för landsvägskörning och jag har känt tendenser till domnade händer; troligen på grund av vibrationerna från däcken i kombination med det breda styret."

Jag känner samma sak med min hybrid, men funderar på om det har med avsaknad av dämpad framgaffel att göra. Kör du dämpat fram, eller har du låst den vid asfalt-körning?
Svar från Makten 2013-06-10 12:24
Framdämparen är såpass hård att den inte fyller någon större funktion förrän det blir rätt skumpigt, så det gör ingen skillnad att låsa den på landsväg. Jag tror mer på sittställningen eller vibrationer.
Anledningen till att vissa bilister avskyr cyklister är nog främst att söka hos dem själva: de är avundsjuka på de vältränade snygga kropparna de ser genom sidorutan och jämför med deras egna lekamen där valkarna nästan skymmer rattkringlan och att deras respektive vänder ryggen till i avsmak varje kväll, ty de anar hur mycket kul en vältränad cyklist orkar med och får!

Inte heller blir de gladare av att varje dag på väg till jobbet passeras av strida strömmar av levnadsglada cyklister medan de själva sitter låsta där i sina orörliga burkar med solen gassande och stressen över att bli sen idag IGEN kokande över.

Så när de ser en exponerad cyklist så vill de naturligtvis ge igen för alla oförrätter som livet har tilldelat dem.

Så är det, i fall du undrade! Och ha det fint!
Johan

Ps. Du inspirerade mig att ta en tur på den asfalterade sträckan där ute i sommar - 10 mil blir lagom då det gäller att inte göra några lägre uppehåll för bakens skull :-) DS.
Svar från Makten 2013-06-10 16:38
Ha! Ja, så kanske det är. Något fel måste det ju vara när man med flit kör så nära och snabbt som möjligt. Man kanske skulle ha nån slags vasst utstickande spröt som repar alla som kommer för nära?

Jag hade gärna cyklat ungefär tio mil på en eftermiddag, men det fungerar inte med röfven. Det är ALLTID den som säger ifrån först. Långt innan jag börjar bli slut i benen:-/ Likadant när man promenerar, då strejkar fötterna innan man ens börjar bli lite vissen i musklerna.
Det var en rejäl sväng du gjorde, åkte där häromdagen och njöt av naturen men tyvärr får jag än så länge nöja mig med att färdas runt på fyra hjul och med chaufför. Inte ens köra själv klarar jag v, men har redan börjat snegla på cykeln i källaren och drömma om att snart och någon gång å ska jag också ut på härliga turer. Fint där ute på öarna.
Svar från Makten 2013-06-10 16:40
Jag har varken bil eller sällskap, så jag har inget val annat än att ta cykeln. Ganska bra eftersom man kommer ut en del, men det vore trevligt att ta cykeln bak på bilen så att man får se lite mer avlägsna omgivningar ibland.
Gissar att den där bakteriedödande behandlingen som cykelbrallor har är kolloidalt silver. Ett riktigt `innepreparat´ som ett tag fanns i allt från sportsockor till jumpadojor. Har dock nästan försvunnit då bakterier blir resistenta och alla vet vad som händer då. Även Yes (diskmedlet) försökte sig på en antibakteriell variant för ett par år sedan med samma resultat.

Tror att du måste skaffa dig en helt annan cykel så är problemen ur världen. Har själv ingen hybrid men borde det inte vara den ultimata kompromissen för fotoutflykter. Vill du motionera på cykel så köp en Giant Defy Advanced 2 ;)

/Stephan
Svar från Makten 2013-06-10 16:42
Vad bakdelen säger borde inte ha så mycket med cykeln att göra tycker jag. Jag funderade på hybrid men kom fram till att jag inte vill vara begränsad. Det blir trots allt en del oplanerade stigar och skumpiga skogsvägar. Däremot kan man ju smälla på lite smalare däck.
Använd Gore cykelbyxor och en Brooks racer sadel. Sen är 30 mil eller mer inget problem. Det enda lilla problemet är att en Brooks sadel tar >50 mil att köra in men efter det har du inga som helst problem.
Svar från Makten 2013-06-10 21:04
Jag sitter faktiskt just och kikar på Brooks-sadlar. Däremot tror jag inte räsermodellen är vettig eftersom den kräver mer framåtlutad körställning. Den sadel jag har idag är en ganska fin Specialized som egentligen var tänkt för min gamla cykel, men som jag nu satt på den nya. Den har en rejäl glipa i mitten men det tycks inte hjälpa: http://www.cykloteket.se/specialized-romin-evo-comp-gel-sadel/18622/produkt.html

Man kanske skulle fixa en till sadelstolpe och sen skifta sadel beroende på hur man ska cykla. Modern, smal och lätt sadel för snabba och medelkorta skogsturer, och en bredare Brooks B17 för längre turer.

Jag oroar mig dock för att en Brooks inte kommer duga den heller. De har ju samma underlivsfientliga "rygg" längs hela sadeln där man inte vill ha någon som helst tryck. Det är inte sittbenen jag får ont i nämligen, och det är där Brooks tycks hjälpa mest.

Edit: Rätt bra priser här faktiskt: http://www.cyclecomponents.com/1/sv/artiklar/brooks-b17-svart.html
Nu kan du äntligen visa dina bilder i högre upplösning.

http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=150224
Alex 2013-06-14 11:18
Svar från Makten 2013-06-14 12:26
Om jag förstått det rätt så funkar det inte i bloggar:-(