Sök alltid nya vägar men glöm aldrig vem du är

I det moderna västerländska samhällets sociala strukturer, präglade av sökandet efter kompetens, status, framgång – och därmed även stress – är det lätt att rusa fram genom livet utan eftertanke. En del blir utbrända. Andra når framgång men sitter sen där och undrar om det blev så mycket roligare. Vissa klarar det förstås med bravur, men jag tycker att det verkar vara ganska få faktiskt. 

På teve och i annan media handlar allt om att synas, att "bli någon". Som om man inte vore någon om man inte visar det för hela världen, hela tiden. En ganska sjuk inställning som tyvärr verkar ha lagt en tjock och blöt klichéfilt över det individuella tänkandet och den enkla friheten i att vara sig själv.
Istället överöses vi med likriktade trendmåsten som bara kan brytas av dem som vågar skapa nya trender. 

Jag tror att boven är den enorma tillgången till information som man har. Alla vet allt om alla och allt. I alla fall på ett ytligt plan, vilket tycks vara det allenarådande viktiga. För det är ju det enda man kan se vid en snabb blick. Och en snabb blick är allt vi tillåter oss, när flödet av intryck är så stort att vi inte hinner granska enskilda företeelser lite närmare. Som vi nog borde göra, egentligen.

Medan man för 100 år sedan bara kunde jämföra sig med det bästa som fanns i ens egen by, kan vi nu jämföra oss med det bästa som finns i hela världen. Det ökar naturligtvis pressen på oss som individer. Vem känner sig snabb när man vet att världsrekordet på 100 meter är 9,58 sekunder? Vem känner sig som en duktig musiker när man kan jämföra sig med de stora filharmoniska orkesterdeltagarna? Vem känner sig som en duktig fotograf när man kan ta del av mästerverk av Ansel Adams och Cartiér-Bresson?

-------------------------

Men om vi nu ska fundera vidare på det sistnämnda ämnet, nämligen fotografi, så kan vi klura lite på några saker. Blir dina bilder ointressantare för att du jämför dig med mästare? Blir dina bilder bättre om du försöker göra likadant som de bästa fotograferna på Fotosidan? Nä, knappast.

Du kan lära av dem, men du kan också tappa ditt personliga uttryck om du lär dig för mycket av dem. Precis som Idoldeltagarna tappar sitt personliga uttryck när de försöker vara alla (tevepubliken och juryn) till lags istället för att göra sin grej och skita i vad normen säger.

-------------------------

Jag är inget undantag. Men jag försöker, försöker och försöker att INTE ge efter för normen. Till min stora glädje upptäckte jag nu senast att jag börjar hitta tillbaka till min egen bildstil även med den för mig ganska nya mellanformatutrustningen, där jag annars influerats lite för mycket av andras arbete.

Pentax 67II & 105/2,4 @ f/4

Ojdå, det där var ju tråkigt! Inte något som platsar på en utställning direkt. Ska jag låta bli att visa den för det; eftersom den inte är i toppklass? Knappast. Jag skiter väl i det. Det där är min stil, mitt stuk. Ansel Adams hade inte gjort den ett dugg bättre, för han hade aldrig ens funderat på att ta bilden om han såg motivet.

Pentax 67II & 105/2,4 @ f/8

Han hade inte tagit den här heller, stackarn! Fast jag är väldigt glad över att jag fått ta del av hans tänk, för det har hjälpt mig att förverkliga min stil även i svartvitt. 

Jag hör gäspningar i publiken. Bra! Gillar du det inte så gillar du det inte. Men vågar du tänka likadant om det du själv strävar efter? Är du beredd att offra eventuell framgång för att istället få göra som du själv känner, vill och tycker? Det tycker jag att du ska göra.

Pentax 67II & 105/2,4 @ f/2,4

Ser du hur jag tänkte med balansen mellan den ljusa rutan och motvägande "tyngden" hos cyklarna till höger? Tycker du att det är skittråkigt? Dåligt?
Vad fint! Då vet du ju vad du tycker. Fortsätt med det! Låt ingen jävla jury avgöra vad du ska tycka.

Men helst ska du ju applicera detta tyckande på dina egna bilder. Det brukar vara det svåraste. Att inte vara självkritisk utifrån andras normer, alltså.

 

Pentax 67II & 105/2,4 @ f/2,4

Amen vafaaan! Vad äääär det här för skitbilder??? Ja, jo. Men du kan sluta läsa och titta precis när du vill. För tråkiga, staplade brödbackar och kromade vagnar tycker jag är jävligt trevligt. Och det tänker jag fortsätta att tycka oavsett vad ni andra tycker. Jag tänker nämligen inte anpassa mig för att bli gillad.

-------------------------

Imorrn tycker jag att du ska öva dig i att skita i andras åsikter. Det kanske är bland det svåraste som finns, men jag lovar att det är jättetrevligt. Du behöver ju inte ens visa det för nån om du inte vill. Fundera på vad för bilder du skulle vilja ta, utan hänsyn till betraktarens eventuella reaktion. Då kan du vara med och bryta den pågående framgångshetsen, likriktningen och ytligheten i samhället.

Inlagt 2011-02-23 21:47 | Läst 4562 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Skapar man bilder som får en att fundera, så är det inte fel och det gör du.
Med vänlig hälsning
Svar från Makten 2011-02-23 23:28
Tack Hans-Åke! Frågan är om de fått dig att fundera om de stått helt fritt, utan text;-)
Mycket intressant och läsvärt inlägg! Vid närmare eftertanke är just i att skita vad folk tycker och köra mitt eget race en väsentlig del i mitt liv, ditt inlägg fick mig dock att fundera om jag väljer att applicera det även när jag fotar och tyvärr är nog fallet inte så. Foto är nog dock ett av dom enda undantagen troligtvis och kanske bör jag även göra ett försök på den genren med när det alltid har fallit så naturligt ut i övriga livet.
Svar från Makten 2011-02-23 23:33
Det roliga är att jag egentligen tänkte skriva om hur ivern att skaffa ny utrustning går ut över sökandet efter den egna bildstilen. Och där är nog både du och jag representerade. Men sen kom jag av mig och började skriva om något helt annat:-))

Kan du gå din egen väg på andra plan så kan du säkerligen det också inom foto. Men det gäller väl att vara lite aktiv också. Att verkligen fundera över vad det är man vill åstadkomma. Det är lätt att glömma bort och istället bara plåta på, för det är ju skitkul det med.
Just precis, Martin! Det är jätteviktigt att vara någon, absolut. Men vem? Jo, *sig själv*. Jag håller helt med. För övrigt är varken Christer Strömholm eller Anselm Adams direkt mina favvisar.

Jag tror att de bilder du själv visar fungerar mycket bättre som personligt uttryck för just den du är än t ex Anselm Adams-liknande bilder skulle göra. (För att inte tala om alla problem det skulle vara att ta sig till Yoshemite varenda gång du ville fotografera :-)
Svar från Makten 2011-02-23 23:39
Jag har faktiskt ingent favoritfotograf. Precis som jag inte har något favoritband som jag lyssnar helst till. Däremot har jag några av varje sort som jag återkommer till ofta, eftersom jag tycker om något av det de gör. Men knappast allt. Jag köper liksom inte hela paketet.

Adams var en mästare rent tekniskt, så det är tekniken jag gärna försöker låta lära mig av honom. Men bilderna är jag oftast inte helt förtjust i. Cartiér-Bresson är raka motsatsen. Där är tekniken ointressant och innehållet är allt. Så att kunna uppskatta allt där emellan och låta sig influeras utan att härma, tror jag är bra.
Första bilden är asbra. Jag gillar din skit. Vilket du förstås gärna får skita i :D.
Svar från Makten 2011-02-23 23:41
Tack Jesper! Det är klart att jag inte skiter i om folk gillar det jag gör. Jag ville bara dra det till sin spets, eftersom jag menar att det inte är det eventuella gillandet som driver mig. Det är en ren bonus;-)
Kanonbra skrivet och jag håller med dig!
Svar från Makten 2011-02-24 16:18
Tack! Titta nu aldrig mer på Idol;-)
Sköna bilder och bra skrivet! Gillar speciellt ljuset i cykelbilden.

Vill du berätta vilken film och framkallare du använt här?

Mvh, Micke
Svar från Makten 2011-02-24 16:20
Det är Ilford HP5+ exponerad för ISO 320 och framkallad i Fomadon R09, spädd 1:60 i tio minuter med agitering varje halvminut. Detta var ganska mycket för kort, så jag skulle nog rekommendera 12-13 minuter minst. Jag förblötte också filmen i ca 3 minuter innan, vilket gör att framkallningen tar lite längre tid.
hurf 2011-02-24 16:23
Tack för infon. Jag framkallade en Ilford HP5+ i Fomadon R09 1+50 (vid 20C) för ett par veckor sedan. 11 minuter med tre vändningar per minut gav ett helt OK resultat tycker jag. Ingen förblötning.
Svar från Makten 2011-02-24 18:16
Jag tycker det verkar lite lotteriartat hur det blir, men nästan alltid inom ett intervall där det går att få ut rätt bra bildkvalitet. Jag brukar exponera snön ungefär 2-3 steg över medelgrått, om snö är det ljusaste i motivet. Men som jag ser det är det ingen vits att gå lägre än ISO 400 med varken HP5+ eller Tri-X, för man har ju huuuur bra teckning som helst i skuggorna då, vilket gör att man bara måste öka kontrasten onödigt mycket i efterbehandlingen.